Länge sen jag skrev ett inlägg nu. Ojoj, det har inte saknats uppslag (VR:s prostitutionsartikel, ICA:s matfiffel, den eviga klimathotsdebatten, diverse globala religiösa vansinnesdomar, Fotbolls-EM...) men jag har saknat mental ork och skrivdrift. Jag har precis slutat min tjänst som missbruksrådgivare och ska börja nytt jobb efter nyår i en annan bransch, samtidigt som jag ska bli sambo och letar ny lägenhet… så det finns förklaringar. Nej, jag har nu passerat halvåret som bloggare och ett nytt år närmar sig, så det kändes verkligen dags för ett litet bokslut! Därför följer ett meta-inlägg:
När jag startade bloggen så trodde jag att det nästan skulle bli en enfrågeblogg om missbruk, alkoholism, behandlingar, tillfrisknande och 12-stegssnack… med ett och annat inslag om barnfrihet och Australien då dessa ämnen ”kan” jag så att säga. Men icke då. Jag har visserligen skrivit blandade krönikor på min hemsida sedan 2004, men kom in i bloggvärlden genom den underbara Sakine Madon. Jag läste hennes krönikor i City och höll med om så mycket saker som hon skrev om, att jag kollade upp henne på nätet och hittade hennes blogg år 2005. Därefter skedde min egen Big Bang in i främst den liberala bloggvärlden:
Jag har läst och fört dialoger med alla dessa fantastiska människor som jag aldrig hade hört talas om innan och deras åsikter: ”Blogge Bloggelito”, Louise Persson, ”Nihonshu”, Johnny ”Stationsvakt”, ”Enligt min humla-Josh”, Freddi "Dyslesbisk" W, Isabella Lund, ”Teflonminne”, ”Callisto”, Attila Toth, Johanna Nylander, ”Silverfisken”, Mattias Svensson, Hannah ”Projo”, Marcus ”Dove with gun”, ”Allotetraploid”, Oscar Swartz…och många, många fler. Jag har befäst min politiska värderingsidentitet som liberal med drag av socialliberal. Jag har lärt mig att skillnaden mellan ekonomisk politik, livsstilspolitik och lag-och rättspolitik är så enormt stor när man skärskådar politiska partier och block, med de stora frågorna: Stat eller individ? Stat eller marknad? Frihet eller trygghet? Kollektivism eller indvidualism? Jag har därmed skådat samhället från andra synvinklar än förut och tagit ställning i tunga och svåra ämnen i allt från prostitution, yttrandefrihet, fildelning, invandring & integration, mediagranskning, pedofili & barnporr, feminism & jämställdhet, sjukvård, könsroller, övervakning, miljödebatt och drogpolitik till religionskritik och andlighetstolknngar.
Jag har lärt mig skilja på seriösa bloggar från blajbloggar och vet idag vilket viktigt verktyg bloggen är i opinionsbildningen. Jag har lärt mig nya uttryck såsom posta och gammelmedia… och självklart skulle jag behöva läsa mer bloggar från den ”andra sidans” åsikter. Ibland har kommentarer utifrån varit enormt viktiga för min motivation; jag är ju en bekräftelsemänniska i mindre skala, och kan få lite ångest om jag inte postat på ett tag för rädslan att jag ska bli bortglömd på bloggkartan. Ofta har jag hoppat in och kommenterat- och lika ofta har jag postat inlägg- enbart för att stödja andra bloggare. Vissa bloggare känns det som om jag känner personligen och skulle gladeligen fika, käka middag eller åka på resa med!
Det har sammanfattningsvis varit en fantastisk resa i bloggosfären under dessa två år och är det fortfarande. Ibland känns det som om jag skulle behöva driva fler bloggar med separata inriktningar på Språkbruk, Missbruk, Sexköp, 12-steg, Musik, TV, Sport, mm. Jag får se hur det blir, helt enkelt. Mer följer!
fredag 7 december 2007
fredag 23 november 2007
Faghags... Var är då alla Dykemikes?
Kvalificerar jag själv som en då? Tja, jag tycker lesbisk sex är sexigt och tändande, ja. Men jag känner bara en lesbisk kvinna, som jag dock inte träffat på över tio år. Jag kan inte mycket om lesbisk kultur, om den nu innefattar någon särkultur över huvud taget eller bara slås ihop till queer/homokultur rakt av. Jag har tyvärr inte ens sett TV-serien "The L Word" än... Och då kommer nästa undran: gillar majoriteten lesbiska då "heteromanliga" företeelser och saker i rak motsats, bara för att kanske många bögar gillar just det som heterokvinnor sägs gilla? Med stereotypt heteromanliga saker menar jag då teknik & bilar (som jag inte gillar), sport & fotboll (som jag gillar) osv.
Nä, jag är inte ens en kvarts dykemike har jag kommit fram till... buhu. Jag som ville så gärna. Var är ni riktiga dykemikes?!
tisdag 20 november 2007
Ett mail till Gudrun Antemar ang. förslag av lagen om lagring av telekommunikationsuppgifter
Jag skickade följande mail den 9/11 till vad jag kände som var det effektivaste för att förhindra att ovan nämnda lag blir verklighet. Kanske är det bättre riktat till justitieminister Beatrice Ask direkt. Det är förmodligen inte helt vattentätt eller fullsmidigt formulerat, men hade jag tvekat, så hade det kanske aldrig lämnat min dator. Och jag hade inte kunnat säga att jag gjorde nånting i alla fall:
Mailat till : huvudregistrator@ekobrottsmyndigheten.se
Bästa Gudrun Antemar: Begå inte ett av de största misstag man kan göra i en demokrati värd namnet. Detta förslag kommer säkert i en korg av goda intentioner och utan minsta tanke om ont från dessa som just nu tror att man kommer skydda sina medborgare. Men tänk på att detta underlag kan användas av andra framtida politiska krafter- som kan sitta vid makten när beslutsfattarna som hade goda intentioner inte längre gör det- som övergrepp och ingrepp i personlig och privat sfär, och med godtyckliga, nyckfulla och rent politiskt oppositionella motivationer.
Jag vill verkligen inte uppleva ett terroristiskt bombdåd i Sverige, men: Jag vill heller inte ha en lag som undantar intrång och ingrepp i folks privata sfärer utan ens brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Jag vill inte ha ett framtida Guantanamo på Gotland. Jag vill inte ha nya STASI-agenter med hörlurar vägg i vägg med min granne. Och många med mig. Jag är ingen paranoid konspirationsnojare. Därför spelar det ingen roll att dessa uppgifter kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel under observation, inte har något att frukta. Vad som spelar roll är att den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så i ett samhälle som vi vill kalla för det mest demokratiska i världen. Så, en vänlig vädjan om att göra det enda rätta och inte godta denna lag,
MvH, Jesper S, privatperson
Vem som helst har min fulla tillåtelse att använda detta för exakt samma syfte.
Mailat till : huvudregistrator@ekobrottsmyndigheten.se
Bästa Gudrun Antemar: Begå inte ett av de största misstag man kan göra i en demokrati värd namnet. Detta förslag kommer säkert i en korg av goda intentioner och utan minsta tanke om ont från dessa som just nu tror att man kommer skydda sina medborgare. Men tänk på att detta underlag kan användas av andra framtida politiska krafter- som kan sitta vid makten när beslutsfattarna som hade goda intentioner inte längre gör det- som övergrepp och ingrepp i personlig och privat sfär, och med godtyckliga, nyckfulla och rent politiskt oppositionella motivationer.
Jag vill verkligen inte uppleva ett terroristiskt bombdåd i Sverige, men: Jag vill heller inte ha en lag som undantar intrång och ingrepp i folks privata sfärer utan ens brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Jag vill inte ha ett framtida Guantanamo på Gotland. Jag vill inte ha nya STASI-agenter med hörlurar vägg i vägg med min granne. Och många med mig. Jag är ingen paranoid konspirationsnojare. Därför spelar det ingen roll att dessa uppgifter kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel under observation, inte har något att frukta. Vad som spelar roll är att den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så i ett samhälle som vi vill kalla för det mest demokratiska i världen. Så, en vänlig vädjan om att göra det enda rätta och inte godta denna lag,
MvH, Jesper S, privatperson
Vem som helst har min fulla tillåtelse att använda detta för exakt samma syfte.
fredag 16 november 2007
Jämställdheten ökar kvinnors alkoholmissbruk
Denna idé hade jag ursprungligen med anledning av tidningen Metros artikel om unga alkoholmissbrukande kvinnor för en tid sedan. Men nu med Kristina Axén Olins behandling för alkoholmissbruk, (och mitt tidigare inlägg) så blev den ju ännu hetare: Alkoholmissbruket är jämställdhetens och kvinnans frigörelses baksida. Kvinnorörelsen har självklart haft en enormt nödvändig och positiv genomslagskraft det senaste seklet. Men nu tänkte jag bara ge en förklaringsbild som jag sett, märkt och hört inom missbrukarvärlden: I och med att jämställdheten mellan könen ökat så har ju inte bara fördelarna hunnit ikapp, utan även nackdelarna. Och en är i form av bruket av alkohol, vår enda lagliga drog förutom tobak och läkemedel. Nej, även om jag jobbar inom missbruksvården och är nykter alkoholist själv, så talar jag nu inte ur synvinkeln förbudsivrare eller rabiat alkoholmonopols-försvarare heller, utan som observatör av ett månghövdat och komplicerat samhällsfenomen.
Familje-Sverige av igår hade till större delen den gamla traditionella uppdelningen: Mannen= yrkesarbetande/pengaförsörjare. Kvinnan= hemmafru/mamma/hemskötare. Jovisst, krökats har det gjorts förr genom århundradena i norden. Mannen har i mitt följande exempel supit hejdlöst ända från början av seklet, tills att nykterhetsrörelsen plus motbokens införande satte någorlunda käppar i hjulet... medan kvinnans hemmafruplats logiskt utgjorde ett, för både familjen, hemmet och samhället, överlevnadsnödvändigt värn mot alkoholens miljöer. Visst, en mans yrke var tillräckligt viktigt även på 1920-60-talet för att supas bort helt, men supandet frodades enklast då han kunde slinka in på ölcafét efter avslutad arbetsdag. Kvinnan var de facto inte lika samhällsfri, inte lika naturligt utsatt för suparmiljöer och tog på sig ett helt annat familjeansvar genom att heller inte kunna börja dricka.
Tack och lov i frihetens namn från 1960-talet, så har kvinnan både kunnat göra yrkeskarriär på (nästan) lika villkor och självförverkliga sig då könsrollerna i det svenska samhället sakta men säkert håller på att planas ut. Men med detta följer ovillkorligen mer jämt fördelade spelplaner för könen i alla miljöer där alkoholen går som en Rosita-röd tråd genom det svenska samhället. Visst har en hemmafru kunnat både supa och käka piller tidigare, men historien beskriver ändå missbruket under 1900-talet som ett i det närmaste totalt mansdominerat område. Fortfarande än idag i missbruksvården, är 7 av 10 alkoholister män. Men kvinnorna närmar sig snabbt i den kategorin, då alla nu kan supa på allt mer lika villkor i jämlikhetens kölvatten.
Avslutningsvis så har det öppna, fria västvärldssamhället också den effekten att yngre prövar alkohol och droger, givetvis med både för- och nackdelar. Det är enligt mig och liberalt tänkande en ofrånkomlig, nödvändig och på väldigt lång sikt övergående effekt av att människan är fri att göra vad hon vill utan att skada andra (och därmed begränsa andras frihet) - utan statligt tvång och förbud. Men inte heller utan konsekvenser- jag vet vad detta ställer till och kostar samhället. Jag skulle inget hellre se att det dracks mindre och togs mindre droger i samhället- men i så fall baserat på fördelarna med att frivilligt avstå, inte för att man straffas och förbjuds för att man inte avstår. Låter det utopiskt? Jag hoppas verkligen inte det, och återkommer i mer detalj framöver!
Familje-Sverige av igår hade till större delen den gamla traditionella uppdelningen: Mannen= yrkesarbetande/pengaförsörjare. Kvinnan= hemmafru/mamma/hemskötare. Jovisst, krökats har det gjorts förr genom århundradena i norden. Mannen har i mitt följande exempel supit hejdlöst ända från början av seklet, tills att nykterhetsrörelsen plus motbokens införande satte någorlunda käppar i hjulet... medan kvinnans hemmafruplats logiskt utgjorde ett, för både familjen, hemmet och samhället, överlevnadsnödvändigt värn mot alkoholens miljöer. Visst, en mans yrke var tillräckligt viktigt även på 1920-60-talet för att supas bort helt, men supandet frodades enklast då han kunde slinka in på ölcafét efter avslutad arbetsdag. Kvinnan var de facto inte lika samhällsfri, inte lika naturligt utsatt för suparmiljöer och tog på sig ett helt annat familjeansvar genom att heller inte kunna börja dricka.
Tack och lov i frihetens namn från 1960-talet, så har kvinnan både kunnat göra yrkeskarriär på (nästan) lika villkor och självförverkliga sig då könsrollerna i det svenska samhället sakta men säkert håller på att planas ut. Men med detta följer ovillkorligen mer jämt fördelade spelplaner för könen i alla miljöer där alkoholen går som en Rosita-röd tråd genom det svenska samhället. Visst har en hemmafru kunnat både supa och käka piller tidigare, men historien beskriver ändå missbruket under 1900-talet som ett i det närmaste totalt mansdominerat område. Fortfarande än idag i missbruksvården, är 7 av 10 alkoholister män. Men kvinnorna närmar sig snabbt i den kategorin, då alla nu kan supa på allt mer lika villkor i jämlikhetens kölvatten.
Avslutningsvis så har det öppna, fria västvärldssamhället också den effekten att yngre prövar alkohol och droger, givetvis med både för- och nackdelar. Det är enligt mig och liberalt tänkande en ofrånkomlig, nödvändig och på väldigt lång sikt övergående effekt av att människan är fri att göra vad hon vill utan att skada andra (och därmed begränsa andras frihet) - utan statligt tvång och förbud. Men inte heller utan konsekvenser- jag vet vad detta ställer till och kostar samhället. Jag skulle inget hellre se att det dracks mindre och togs mindre droger i samhället- men i så fall baserat på fördelarna med att frivilligt avstå, inte för att man straffas och förbjuds för att man inte avstår. Låter det utopiskt? Jag hoppas verkligen inte det, och återkommer i mer detalj framöver!
Välkommen i gänget, Axén Olin!
Kristina Axén Olin har alkoholproblem. Jag hoppas verkligen inte att hon är just alkoholist, ty ett sådant öde önskar jag ingen. Jag är själv alkoholist men en nykter sådan, inne på mitt femte år. Om hon verkligen ÄR alkoholist, så räcker verkligen inga 30 dagars behandling och sen är det bra. ”Hitta tillbaka till en bra livsbalans” gör man inte på denna korta tid. Oddsen är dessutom rätt taskiga, helt enkelt, om man har denna åkomma, därför att bara ca 30 % av de som diagnosticeras korrekt och går behandling lyckas ta sig ur detta- alltså hålla sig från återfall resten av livet. Jag är alltså lyckligt lottad. Min egen kamp pågick i nio år sammanlagt mot denna sjukdom, för en sådan är det, om än en väldigt komplex sådan. Idag är det ingen kamp längre, men jag har lagt om livsstil och livsfilosofi på massor av plan.
Jag hoppas också att Olin, en erkänt aktiv motståndare mot droger och sprututbyten förstår att hon själv i första hand är missbrukare av drogen alkohol. Den är inte annorlunda än andra droger i beroendebilden bara för att den är legal. Jag hoppas att den 12-stegsbehandling hon undergår sig (som verkligen inte är någon dagis-lek och tar lång tid) gör att hon tar sig till den, fullföljer den, får träffa andra missbrukare och kommer ut på andra sidan som både spritfri och en bättre person. Jag hoppas hennes maktposition och feta plånbok inte lurar henne att hon skulle vara annorlunda i sjukdomen, om hon har den. Alkoholismen, missbruket och beroendet kommer i många grader och ingens öde är det andra likt.
Men det kan ju som sagt vara så att hon inte är alkoholist, för gränsen är svår och segdragen att dra. Jag försökte länge intala mig samma sak men fick kapitulera innan jag hade lyckats förstöra hela mitt liv. Jag har sett alltför många dö i förtid eller leva ett ohyggligt liv i förnekelse av sitt problem. Och i många fall har de inte ens lagt av då de har insett detta problem. Så stark är drivkraften i ett beroende. Jag säger som 12-stegare: välkommen i gänget! Inte av elak ironi, utan för att hon verkligen inte är ensam. Vi är många, då tio procent av befolkningen har denna åkomma och många berömdheter bland den. En ruggigt hög siffra i mina ögon.
Jag hoppas också att Olin, en erkänt aktiv motståndare mot droger och sprututbyten förstår att hon själv i första hand är missbrukare av drogen alkohol. Den är inte annorlunda än andra droger i beroendebilden bara för att den är legal. Jag hoppas att den 12-stegsbehandling hon undergår sig (som verkligen inte är någon dagis-lek och tar lång tid) gör att hon tar sig till den, fullföljer den, får träffa andra missbrukare och kommer ut på andra sidan som både spritfri och en bättre person. Jag hoppas hennes maktposition och feta plånbok inte lurar henne att hon skulle vara annorlunda i sjukdomen, om hon har den. Alkoholismen, missbruket och beroendet kommer i många grader och ingens öde är det andra likt.
Men det kan ju som sagt vara så att hon inte är alkoholist, för gränsen är svår och segdragen att dra. Jag försökte länge intala mig samma sak men fick kapitulera innan jag hade lyckats förstöra hela mitt liv. Jag har sett alltför många dö i förtid eller leva ett ohyggligt liv i förnekelse av sitt problem. Och i många fall har de inte ens lagt av då de har insett detta problem. Så stark är drivkraften i ett beroende. Jag säger som 12-stegare: välkommen i gänget! Inte av elak ironi, utan för att hon verkligen inte är ensam. Vi är många, då tio procent av befolkningen har denna åkomma och många berömdheter bland den. En ruggigt hög siffra i mina ögon.
torsdag 15 november 2007
15-årig fotbollsgroupie!? Skandal!
Halva det schweiziska fotbollslaget FC Thun står anklagade för att haft sex med en 15-årig (och jag antar sålunda könsmogen) flicka. Åldersgränsen för att ha sex i Schweiz går vid 16 år och därmed olaglig. Som jag ser det, kan man inte veta eller avgöra det brottsliga förrän man rett ut huruvida:
1. Flickan upprepat tvingats eller lurats till detta.
2. Flickan är förståndshandikappad och då ev. utnyttjad.
3. Flickan lidit av frivillig upprepad sex och då sannolikt är utnyttjad/utsatt för dåligt omdöme av spelarna.
4. Flickans ålder är uppenbar. Om inte, är det fortfarande utnyttjande/dåligt omdöme av spelarna att inte försäkra sig om detta?
Visst, visar det sig att ett helt lag skulle vara våldtäktssvin, så böjer jag mig. Och möjligtvis har denna 15-åring abnormt stora bekräftelsebehov. Men om inget av ovanstående visat sig vara sant, slår jag återigen fast att: Igen är det sport och sex som blandas ihop i medias häxkittel av sexmoral och s.k. sexskandaler. Och släng in en stor näve pedofili när vi ändå håller på, även om 15-åringen med all säkerhet inte ens snuddar vid detta begrepp. Och exakt likadant hade jag för övrigt tyckt ifall könssituationen varit omvänd. Åldersgränsen för sex är till för att skydda barn, det vet jag. Men jag vet lika mycket att om jag själv som 14-åring hade blivit erbjuden sex/förförd av en vuxen idrottskvinna (eller flera) på ömsesidig frivillig basis, så hade jag jublat! Hypotetiska falska kärlekslöften inkluderat- det är fortfarande inte olagligt att säga "jag älskar dig" och ljuga...!
Men man utgår direkt från att könsmogna 13-14-åringar inte ska ha, eller har sexuellt umgänge och är därmed helt verklighetsfrånvända, eller så vill man inte veta: ”Låt barn vara barn”- visst. Men om de själva vill efter könsmognaden, då? Jag har en bekantskapskrets där flera frivilligt sexdebuterat långt innan 15-årsdagen, och utan några som helst negativa efterföljder idag. Tvärtom. Den svenska lagen om våldtäkt av barn trots samtycke mellan könsmogna tonåringar är därmed i mina ögon ganska vansinnig. Barns beslut ska ju enligt lagen stå direkt under sina föräldrar/vårdnadshavares översikter.
Därför är det anmärkningsvärt att även om alla parter tycker det är OK inklusive synpunkter från dessa sistnämnda, så säger lagen nej; det är våldtäkt och därmed ett vidrigt brott- trots samtycke och ingen skada skedd. Det borde vara på helt individuell nivå i fråga om lämplighet för sexuellt umgänge mellan könsmogna individer som tar egna beslut i samråd med sina ev. förmyndare. Men är det pedofil-larm så är det, och i barnens namn kan man köra det mesta av vad sunt förnuft och eget privat omdöme heter, i sopnedkastet. Jag förringar aldrig sexuella övergrepp på någon. Men denna lag omyndigförklarar även samtyckande föräldrar. Är vi OK med det?
AB avslutar också med denna mening- helt enbart i känslostyrande och moralistiskt syfte: ”Tränaren René van Eck, far till en nioårig- och en elvaårig flicka, säger…” Exakt VAD har den uppgiften med denna objektivt täckande artikel att göra?
1. Flickan upprepat tvingats eller lurats till detta.
2. Flickan är förståndshandikappad och då ev. utnyttjad.
3. Flickan lidit av frivillig upprepad sex och då sannolikt är utnyttjad/utsatt för dåligt omdöme av spelarna.
4. Flickans ålder är uppenbar. Om inte, är det fortfarande utnyttjande/dåligt omdöme av spelarna att inte försäkra sig om detta?
Visst, visar det sig att ett helt lag skulle vara våldtäktssvin, så böjer jag mig. Och möjligtvis har denna 15-åring abnormt stora bekräftelsebehov. Men om inget av ovanstående visat sig vara sant, slår jag återigen fast att: Igen är det sport och sex som blandas ihop i medias häxkittel av sexmoral och s.k. sexskandaler. Och släng in en stor näve pedofili när vi ändå håller på, även om 15-åringen med all säkerhet inte ens snuddar vid detta begrepp. Och exakt likadant hade jag för övrigt tyckt ifall könssituationen varit omvänd. Åldersgränsen för sex är till för att skydda barn, det vet jag. Men jag vet lika mycket att om jag själv som 14-åring hade blivit erbjuden sex/förförd av en vuxen idrottskvinna (eller flera) på ömsesidig frivillig basis, så hade jag jublat! Hypotetiska falska kärlekslöften inkluderat- det är fortfarande inte olagligt att säga "jag älskar dig" och ljuga...!
Men man utgår direkt från att könsmogna 13-14-åringar inte ska ha, eller har sexuellt umgänge och är därmed helt verklighetsfrånvända, eller så vill man inte veta: ”Låt barn vara barn”- visst. Men om de själva vill efter könsmognaden, då? Jag har en bekantskapskrets där flera frivilligt sexdebuterat långt innan 15-årsdagen, och utan några som helst negativa efterföljder idag. Tvärtom. Den svenska lagen om våldtäkt av barn trots samtycke mellan könsmogna tonåringar är därmed i mina ögon ganska vansinnig. Barns beslut ska ju enligt lagen stå direkt under sina föräldrar/vårdnadshavares översikter.
Därför är det anmärkningsvärt att även om alla parter tycker det är OK inklusive synpunkter från dessa sistnämnda, så säger lagen nej; det är våldtäkt och därmed ett vidrigt brott- trots samtycke och ingen skada skedd. Det borde vara på helt individuell nivå i fråga om lämplighet för sexuellt umgänge mellan könsmogna individer som tar egna beslut i samråd med sina ev. förmyndare. Men är det pedofil-larm så är det, och i barnens namn kan man köra det mesta av vad sunt förnuft och eget privat omdöme heter, i sopnedkastet. Jag förringar aldrig sexuella övergrepp på någon. Men denna lag omyndigförklarar även samtyckande föräldrar. Är vi OK med det?
AB avslutar också med denna mening- helt enbart i känslostyrande och moralistiskt syfte: ”Tränaren René van Eck, far till en nioårig- och en elvaårig flicka, säger…” Exakt VAD har den uppgiften med denna objektivt täckande artikel att göra?
fredag 9 november 2007
Vems röst vill du inte ska läsa din talbok?
På tal om talböcker- jag har själv aldrig läst en sådan. Och då kommer frågan: Har man hört en bok eller har man läst den om man... just bara har "hört" den som talbok?
Jag läste att Leif Pagrotsky ska läsa in en talbok. Har någon hört Pagrotsky tala? Visst har ni det. Inget hån nu, men hans röst är väldigt raspig och skrovlig på ett sätt som får mig att undra om han alltid låtit som att han har en hel hönsgård boende i stämbanden. Fotbollspelaren Henrik Larsson låter nästan likadant men där är det mer en knarrande lövblås som hängt sig... Det är faktiskt väldigt många personers röster som jag ALDRIG skulle stå ut med att höra en talbok av! Det bidde en kärleksfull och kul lista:
Lista över röster jag aldrig vill höra en talbok av:
Leif Pagrotsky, fd politiker (Som sagt... hönsgård i stämbanden)
Michael Jackson, artist (Karln (?) kan sjunga men när han talar så ryser fan hela världen)
Fran Drescher, skådespelare (The nanny låter verkligen som en förkyld kakadua privat också... imponerande och väldigt olyssningsbart)
Lena Mellin, politisk kommentator (Sveriges egen Fran Drescher!)
Henrik Larsson, fotbollsspelare (Skorr, knarr, grröööt, skorr..)
Staffan Lindeborg, sportkommentator ("Möödaren stuttade fram och stutte kniven i herr Laasson som inte kunde fössvara sig". Det funkar inte riktigt.)
Kristina Lugn, poet/dramatiker (Om man någonsin vill somna till en bok, så vore hon idealisk!)
Maria Larsson, folkhälsominister (Jag grejar bara inte hennes "r")
Jag läste att Leif Pagrotsky ska läsa in en talbok. Har någon hört Pagrotsky tala? Visst har ni det. Inget hån nu, men hans röst är väldigt raspig och skrovlig på ett sätt som får mig att undra om han alltid låtit som att han har en hel hönsgård boende i stämbanden. Fotbollspelaren Henrik Larsson låter nästan likadant men där är det mer en knarrande lövblås som hängt sig... Det är faktiskt väldigt många personers röster som jag ALDRIG skulle stå ut med att höra en talbok av! Det bidde en kärleksfull och kul lista:
Lista över röster jag aldrig vill höra en talbok av:
Leif Pagrotsky, fd politiker (Som sagt... hönsgård i stämbanden)
Michael Jackson, artist (Karln (?) kan sjunga men när han talar så ryser fan hela världen)
Fran Drescher, skådespelare (The nanny låter verkligen som en förkyld kakadua privat också... imponerande och väldigt olyssningsbart)
Lena Mellin, politisk kommentator (Sveriges egen Fran Drescher!)
Henrik Larsson, fotbollsspelare (Skorr, knarr, grröööt, skorr..)
Staffan Lindeborg, sportkommentator ("Möödaren stuttade fram och stutte kniven i herr Laasson som inte kunde fössvara sig". Det funkar inte riktigt.)
Kristina Lugn, poet/dramatiker (Om man någonsin vill somna till en bok, så vore hon idealisk!)
Maria Larsson, folkhälsominister (Jag grejar bara inte hennes "r")
Olof Mellberg, fotbollsspelare (Ett hackande staccato som skär ända in i benmärgen. Man kan förstå att han inte är lagkapten längre...)
Har någon egna härliga förslag?! Kommentera i så fall!
Vill du verkligen ha denne man att läsa din talbok?
torsdag 8 november 2007
Lösning på bostadskrisen... utan barn-baksmälla!
Sthlm Citys artikel från 6/11 om hur man löser bostadskrisen har en intressant vinkling: Om fler blev sambor med sina partner, så skulle fler lägenheter lösgöras. Helst logiskt, och dessutom ganska träffande för mig själv som i dagarna planerar just detta. Kul att kunna bidra till ett av svaren på bostadsfrågan! Men sen kommer från politikerhåll ett baksmälle-argument och ett sånt där för-givet-tagande igen angående folks livsstilsvanor:
"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."
Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!
"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."
Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!
Orwell spådde rätt...
Då är vi snart där. Grattis, Thomas Bodström! Det som "bara" är ett utredningsförslag, är kanske det mest skrämmande jag hört på länge. Jag har sagt det förr, att på allmän plats tycker jag det är OK med övervakningskameror. Men gränsen går vid ens egen dörr, mobil och mail. Jag är själv personligen inte nojig eller paranoid för egen del eller vidkommande. Jag skulle faktiskt helt ärligt inte störas av att det satt en kamera enbart i mitt vardagsrum, ty min egen självkänsla är orubblig. Men det är återigen principen att man vill ha fullständig, totalitär kontroll över alla sina medborgare utan deras samtycke, som jag avskyr, och i synnerhet det här:
"Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut".
Ansvarsfrihet i händerna på godtyckliga maktkickare- och- utövare, alltså. Och där litar jag inte på alla, sorry!
Det spelar ingen roll att uppgifterna kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel, inte har något att frukta. Den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill dessutom höra fakta som garanterar att Madrid- och Londonbombningarna aldrig hade inträffat tack vare just denna typen av ingrepp! Inte? Då så.
Det dubbla rövknullet är väl dessutom att det är vi/kunderna som kommer drabbas av kostnaden för denna fullständigt vidriga verksamhet… men det hade vi förvisso gjort ändå via skattenotan, väl? Så, jag ändrar mig i liknelsen med Orwells "1984" från mitt gamla inlägg- det är tydligen inte bara det som är på väg, utan Hellers "Moment 22" också- arrggh!
"Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut".
Ansvarsfrihet i händerna på godtyckliga maktkickare- och- utövare, alltså. Och där litar jag inte på alla, sorry!
Det spelar ingen roll att uppgifterna kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel, inte har något att frukta. Den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill dessutom höra fakta som garanterar att Madrid- och Londonbombningarna aldrig hade inträffat tack vare just denna typen av ingrepp! Inte? Då så.
Det dubbla rövknullet är väl dessutom att det är vi/kunderna som kommer drabbas av kostnaden för denna fullständigt vidriga verksamhet… men det hade vi förvisso gjort ändå via skattenotan, väl? Så, jag ändrar mig i liknelsen med Orwells "1984" från mitt gamla inlägg- det är tydligen inte bara det som är på väg, utan Hellers "Moment 22" också- arrggh!
onsdag 7 november 2007
Löjeväckande OS-reportage, Metro!
Jag vet, OS är stort. Jag vet, Carolina Klüft är stor. Men enbart inom vissa ramar! Dagens Metro har ett inför-OS-reportage där man har gått runt på Pekings/Beijings gator med ett foto på Klüft för att se om hon är känd där. Och det är den vinklingen som är så... enfaldig i den underliggande tonen:
"Hehe, fniss, värdnationen vet inte vem vår stora fina världsstjärna är, vilka långnäsor de kommer få när Klüft vinner OS-guld, och då minsann kanske de stackarna minns hur de i sin okunnighet inte kände igen henne och skäms ordentligt över detta..." Jag blir så trött av denna typ av självbelåten pytte-patriotism där det enda syftet är att minska vårt globala mindervärdeskomplex.
Rubrikfrågan är: "Känner ni igen vår superstjärna?" SJÄLVKLART gör de inte det. SJÄLVKLART vet inte genomsnittskinesen på gatan vem f-n Klüft är! SJÄLVKLART är hon en okändis för dem i och med att Sverige är ett litet ointressant futteland hundratals mil bort! Svaren är så givna att det hela är en enda stor gegga av meningslöshet. Om scenariot vore det omvända ser man hur reportageidén skiner i ett löjets ljus:
En kinesisk reporter går omkring och intervjuar svenskar inför deras värdskapshållande av friidrotts-VM, med ett foto på deras egen världsstjärna, häcklöparen Xiu Liang. Han fnissar förnöjt åt de oinsatta, världsfrånvända och HELT okunniga nordborna när de inte känner igen deras världsrekordhållare. En av de intervjuade säger: "Han ser ut som en cirkusartist, eller kung-fumästare, kanske?" Höhö, tänker hela reportageteamet, vilka puckon, vänta bara när han tar VM-guld på deras hemmaplan, DÅ ni...!
"Hehe, fniss, värdnationen vet inte vem vår stora fina världsstjärna är, vilka långnäsor de kommer få när Klüft vinner OS-guld, och då minsann kanske de stackarna minns hur de i sin okunnighet inte kände igen henne och skäms ordentligt över detta..." Jag blir så trött av denna typ av självbelåten pytte-patriotism där det enda syftet är att minska vårt globala mindervärdeskomplex.
Rubrikfrågan är: "Känner ni igen vår superstjärna?" SJÄLVKLART gör de inte det. SJÄLVKLART vet inte genomsnittskinesen på gatan vem f-n Klüft är! SJÄLVKLART är hon en okändis för dem i och med att Sverige är ett litet ointressant futteland hundratals mil bort! Svaren är så givna att det hela är en enda stor gegga av meningslöshet. Om scenariot vore det omvända ser man hur reportageidén skiner i ett löjets ljus:
En kinesisk reporter går omkring och intervjuar svenskar inför deras värdskapshållande av friidrotts-VM, med ett foto på deras egen världsstjärna, häcklöparen Xiu Liang. Han fnissar förnöjt åt de oinsatta, världsfrånvända och HELT okunniga nordborna när de inte känner igen deras världsrekordhållare. En av de intervjuade säger: "Han ser ut som en cirkusartist, eller kung-fumästare, kanske?" Höhö, tänker hela reportageteamet, vilka puckon, vänta bara när han tar VM-guld på deras hemmaplan, DÅ ni...!
tisdag 6 november 2007
Tre små begreppsfunderingar!
Följande kanske jag inte är först med att spekulera i, men:
* Vad får Bill Clinton egentligen för epitet om Hillary blir USA:s första kvinnliga president? "The Nations´ first gentleman"? Litet dilemma för di konservative, kanske.
* Man brukar benämna en verkningslös åtgärd för "ett slag i luften". Vad är då motsatsen för en verkningsfull sådan? "En smäll på käften"? Låter som en ej lämplig lösning på gatuvåld...
* Kan man kalla en dålig statlig åtgärd inom tandvården för en "tandlös lag"?
* Vad får Bill Clinton egentligen för epitet om Hillary blir USA:s första kvinnliga president? "The Nations´ first gentleman"? Litet dilemma för di konservative, kanske.
* Man brukar benämna en verkningslös åtgärd för "ett slag i luften". Vad är då motsatsen för en verkningsfull sådan? "En smäll på käften"? Låter som en ej lämplig lösning på gatuvåld...
* Kan man kalla en dålig statlig åtgärd inom tandvården för en "tandlös lag"?
fredag 2 november 2007
Porrmoralism, schmoralism!
AB smaskar i att Berth Milton, ägare av porrbolaget Private Media Group vill bli större delägare i idrottsklubben AIK. Och genast uttalar sig både sportjournalister och politiker så att man blir tröttare än en koalabjörn. Vad som skulle vara fel enligt mig, är att Milton brutit mot någon lag och någon får gärna upplysa mig om så faktiskt skett. Men porrfilmer är inte olagliga att spela in. Han har därmed enbart brutit mot moraliska och etiska regler med sexuella och genusperspektiva förtecken. Moralism schmoralism-, den kan ni verkligen köra upp någonstans! Tänk om Milton hade varit ”skräckfilmskung”… hade rubrikerna smaskat på lika mycket då? Givetvis inte, det är enbart för att det just är porrfilm det handlar om. Det är själva innehållet man vill åt, och det osar verkligen dubbelmoralism up the ass. Vad är ”värst” om vi nu ska värdera? Våld eller sex?
Jag gillar porr och erotica. Det har jag alltid gjort. Jag har heller ALDRIG tack vare porren våldfört mig på någon, tvingat någon av mina sexpartners att göra något mot sin vilja, ELLER ansett att kvinnan bara är till för vissa saker och därmed mindre värd än mannen. För mig själv finns bara dålig och bra porr- med andra ord så föredrar jag en viss sorts sådan framför en annan sorts. Och någons moraliska åsikt om detta och försök till att förbjuda kan ni… just det!
Nej, en del av porrindustrin sköts säkert lika dåligt som vilken annan bransch som helst som hypotetiskt skulle felbehandla sina anställda. Det vill säga marginellt och inte representativt. Men vi lever inte i en utopi, hur mycket man än skulle vilja. Tvång, hot, underbetalning ska givetvis bekämpas i alla branscher. En skräckfilmsbransch som trakasserar sina anställda skådespelare, underbetalar dem eller accepterar att de dyker upp på jobbet drogpåverkade ska hoppas på lika mycket. Men porren är tacksam att ge sig på tack vare moralistiska vågor som endera draperar sig i kristen (heterosexuellt tvåpartners-sex utan vare sig rollspel, ställningsvariationer och sexhjälpmedel) eller feministisk (kvinnan exploateras, våldtas eller inte vet sitt eget bästa) skrud. Porrens budskap som jag ser det är sex. Inget annat. Och i en väldig massa varianter.
Och AIK:s ordförande Per Bystedt säger i sammanhanget:
"De värderingar vi i AIK står för och som uttrycks dagligen i vår verksamhet är väldigt, väldigt långt från de värderingar jag uppfattar att porrindustrin står för".
Jojo, vad du uppfattar och därmed gissar och enbart talar för dig själv för att rädda din sits, Bystedt. Det är väldigt PK att vara mot porr och "skicka ut rätt signaler". Då "gissar" jag lika mycket övertygat tillbaks, att Bystedt både gillar och tittar på porr, som en majoritet av människor de facto gör. Men en fin skenhelighets-flagga är ju fint för karriären att vifta med.
Uttalandet här av Lars Ohly är ännu värre: ”Sexism på läktarna”, antyder han ännu mer PK-flörtigt och antyder genast att läktarvåld och porrfilmer går sadistiskt leende hand i hand! Ohly har barn och har därmed haft sex med en kvinna. Jag antar därmed att Ohly gillar sex, nakna kvinnor och att se på dem. Helt i sin ordning, Ohly. Tyvärr så förstår jag alla dessa porrhatande yttranden, ty att ärligt säga något positivt om porr är både politiskt och företagsledarmässigt självmord i dag. Och jag hatar detta faktum. Däremot var Ohlys agerande mot våldet och sabotaget på läktarna under en match exemplariskt- heders där!
Jag är ett stort fan av Hammarby IF och går så ofta jag kan på deras allsvenska fotbollsmatcher. Jag ska därför i ärlighetens namn säga att det finns bra ramsor som rullar på klackläktarna, och sämre sådana. Följande väldigt barnförbjudna (och inte en av mina favoriter och som jag inte sjunger med i) var det länge sen jag hörde, men den går så här:
”Vi ska våldta era horor, vi ska knulla era kor, dricka bärs, sätta kuken i en häst, vråla: Bajen e ju bäst, och så runkar vi när Bajen tar poäng” . Ingen litterär höjdare, direkt. Å ena sidan kan man tolka den som fruktansvärd, kvinnohatande, djurhatande och uppmuntrande till brott. Å andra sidan kan man (som jag och mina nära HIF-vänner gör) tolka den som extremt ironisk och parodisk. Den har sjungits mest på bortamatcher som en tråkning av mindre orters lag och befolkning. Ungefär som kortisen ”En jävla massa bönder” och "Alla rensar fisk i Göteborg". Men jag tvivlar starkt på att någon någonsin har tagit detta sk budskap på fullt allvar och gjort praktik av det. Jag vågar lova att ingen supporter i en klack någonstans stöder våldtäkter om du frågar rakt ut. Att sen huruvida den ”uppmuntrar” till djursex (som iofs och tvivelaktigt inte är olagligt)… tillåt mig skaka på huvudet- då har man fan IQ lakritsklubba!
Jag är f.ö. väldigt glad att Ohly inte är Hammarbyare, trots allt...
Jag gillar porr och erotica. Det har jag alltid gjort. Jag har heller ALDRIG tack vare porren våldfört mig på någon, tvingat någon av mina sexpartners att göra något mot sin vilja, ELLER ansett att kvinnan bara är till för vissa saker och därmed mindre värd än mannen. För mig själv finns bara dålig och bra porr- med andra ord så föredrar jag en viss sorts sådan framför en annan sorts. Och någons moraliska åsikt om detta och försök till att förbjuda kan ni… just det!
Nej, en del av porrindustrin sköts säkert lika dåligt som vilken annan bransch som helst som hypotetiskt skulle felbehandla sina anställda. Det vill säga marginellt och inte representativt. Men vi lever inte i en utopi, hur mycket man än skulle vilja. Tvång, hot, underbetalning ska givetvis bekämpas i alla branscher. En skräckfilmsbransch som trakasserar sina anställda skådespelare, underbetalar dem eller accepterar att de dyker upp på jobbet drogpåverkade ska hoppas på lika mycket. Men porren är tacksam att ge sig på tack vare moralistiska vågor som endera draperar sig i kristen (heterosexuellt tvåpartners-sex utan vare sig rollspel, ställningsvariationer och sexhjälpmedel) eller feministisk (kvinnan exploateras, våldtas eller inte vet sitt eget bästa) skrud. Porrens budskap som jag ser det är sex. Inget annat. Och i en väldig massa varianter.
Och AIK:s ordförande Per Bystedt säger i sammanhanget:
"De värderingar vi i AIK står för och som uttrycks dagligen i vår verksamhet är väldigt, väldigt långt från de värderingar jag uppfattar att porrindustrin står för".
Jojo, vad du uppfattar och därmed gissar och enbart talar för dig själv för att rädda din sits, Bystedt. Det är väldigt PK att vara mot porr och "skicka ut rätt signaler". Då "gissar" jag lika mycket övertygat tillbaks, att Bystedt både gillar och tittar på porr, som en majoritet av människor de facto gör. Men en fin skenhelighets-flagga är ju fint för karriären att vifta med.
Uttalandet här av Lars Ohly är ännu värre: ”Sexism på läktarna”, antyder han ännu mer PK-flörtigt och antyder genast att läktarvåld och porrfilmer går sadistiskt leende hand i hand! Ohly har barn och har därmed haft sex med en kvinna. Jag antar därmed att Ohly gillar sex, nakna kvinnor och att se på dem. Helt i sin ordning, Ohly. Tyvärr så förstår jag alla dessa porrhatande yttranden, ty att ärligt säga något positivt om porr är både politiskt och företagsledarmässigt självmord i dag. Och jag hatar detta faktum. Däremot var Ohlys agerande mot våldet och sabotaget på läktarna under en match exemplariskt- heders där!
Jag är ett stort fan av Hammarby IF och går så ofta jag kan på deras allsvenska fotbollsmatcher. Jag ska därför i ärlighetens namn säga att det finns bra ramsor som rullar på klackläktarna, och sämre sådana. Följande väldigt barnförbjudna (och inte en av mina favoriter och som jag inte sjunger med i) var det länge sen jag hörde, men den går så här:
”Vi ska våldta era horor, vi ska knulla era kor, dricka bärs, sätta kuken i en häst, vråla: Bajen e ju bäst, och så runkar vi när Bajen tar poäng” . Ingen litterär höjdare, direkt. Å ena sidan kan man tolka den som fruktansvärd, kvinnohatande, djurhatande och uppmuntrande till brott. Å andra sidan kan man (som jag och mina nära HIF-vänner gör) tolka den som extremt ironisk och parodisk. Den har sjungits mest på bortamatcher som en tråkning av mindre orters lag och befolkning. Ungefär som kortisen ”En jävla massa bönder” och "Alla rensar fisk i Göteborg". Men jag tvivlar starkt på att någon någonsin har tagit detta sk budskap på fullt allvar och gjort praktik av det. Jag vågar lova att ingen supporter i en klack någonstans stöder våldtäkter om du frågar rakt ut. Att sen huruvida den ”uppmuntrar” till djursex (som iofs och tvivelaktigt inte är olagligt)… tillåt mig skaka på huvudet- då har man fan IQ lakritsklubba!
Jag är f.ö. väldigt glad att Ohly inte är Hammarbyare, trots allt...
onsdag 31 oktober 2007
Humor-ironi i nöjesvärlden!
E-type hoppar tydligen av skönhetsrådet... jag kunde egentligen inte bry mig mindre, men det måste ju vara fler än jag som reagerar på den ironiska komiken i att någon som ser ut och klär sig så här:
... är med i just skönhetsrådet?! Hehe. Haha. Hoho.
Klädkoder, byxhänget och skoluniformer...
Modet är sannerligen på modet. Nej, några moraliska klädkoder i skolan vill jag inte veta av. Men jag har inga barn och mina åsikter kanske därför ska tas med en näve vägsalt. Jag tycker personligen inte heller att 12-åringar ska bära smink. Eller röka. Men mode, sexuella och moraliska signaler genom just modet är inte en skolangelägenhet eller skolansvar. Det måste vara en föräldraangelägenhet och ingen annans. Människan bombarderas i västvärldssamhället av signaler genom media och mode på ett sätt som jag inte ens kunde föreställa mig som tonåring. En ung människa är ingen färdigutvecklad människa, men det är föräldrarna/vårdnadshavarna och ingen annan i första hand som ändå sätter gränser för både alkohol, droger, våld, skadegörelse och mobbning!
I fallet med just byxhänget vill jag säga: Fult är det sannerligen, men det är återigen det moraliska generationsspöket som talar, när förbud eller tvingande regler kommer på tal. Nej, förbjud för tusan inte denna stora komik- detta kommer om några år att ses på med lika stor humor som det idag görs åt 80-talets hockeyfrilla och 70-talets skjortkragar- tro mig! Jag har vänt på det hela, slutat slösa irritationsenergi och skrattar numera för mig själv åt hur otroligt fult det är, utan förbuds-förmyndaraktigt tänk… Det roligaste är när fjortisarna ska springa efter bussen och blir tvungna att dra upp brallorna hela tiden! Och vad säger egentligen tonårstjejerna? Är detta hur de vill att deras sexiga pojkvänner ska gå omkring? Nä, sorry, det är ju (klysch-klysch) insidan som ska räknas, eller hur..?
I mitt förra hemland Australien drällde det, i det sanna engelska arvets anda, av skoluniformerade barn i alla åldrar och dessutom könsseparerade (och väldigt ofta katolska) sådana, och inget av det hade mitt gillande. Jag har ännu ingen statistik på huruvida barns utbildning stärks genom skoluniformers inverkan. Jag har däremot länge förstått och halvt köpt tanken att mobbningen kan kommas åt genom att inte peka ut klasskillnader, ty i uniformen är alla jämlika. Men detsamma i detta fall vill jag se statistikt bevis på hur mobbning sjunkit genom just uniformen innan jag ger tummen upp. Jag kan innan dess bara tala för mig själv om hur jag fungerade som tonåring i Sverige; jag hade hatat varenda minut av att ha tvingats bära skoluniform. Verkligen hatat. Hade min studiemotivation höjts, tro?
I fallet med just byxhänget vill jag säga: Fult är det sannerligen, men det är återigen det moraliska generationsspöket som talar, när förbud eller tvingande regler kommer på tal. Nej, förbjud för tusan inte denna stora komik- detta kommer om några år att ses på med lika stor humor som det idag görs åt 80-talets hockeyfrilla och 70-talets skjortkragar- tro mig! Jag har vänt på det hela, slutat slösa irritationsenergi och skrattar numera för mig själv åt hur otroligt fult det är, utan förbuds-förmyndaraktigt tänk… Det roligaste är när fjortisarna ska springa efter bussen och blir tvungna att dra upp brallorna hela tiden! Och vad säger egentligen tonårstjejerna? Är detta hur de vill att deras sexiga pojkvänner ska gå omkring? Nä, sorry, det är ju (klysch-klysch) insidan som ska räknas, eller hur..?
I mitt förra hemland Australien drällde det, i det sanna engelska arvets anda, av skoluniformerade barn i alla åldrar och dessutom könsseparerade (och väldigt ofta katolska) sådana, och inget av det hade mitt gillande. Jag har ännu ingen statistik på huruvida barns utbildning stärks genom skoluniformers inverkan. Jag har däremot länge förstått och halvt köpt tanken att mobbningen kan kommas åt genom att inte peka ut klasskillnader, ty i uniformen är alla jämlika. Men detsamma i detta fall vill jag se statistikt bevis på hur mobbning sjunkit genom just uniformen innan jag ger tummen upp. Jag kan innan dess bara tala för mig själv om hur jag fungerade som tonåring i Sverige; jag hade hatat varenda minut av att ha tvingats bära skoluniform. Verkligen hatat. Hade min studiemotivation höjts, tro?
tisdag 30 oktober 2007
Det påtvingade saldokvittot
En liten tanke bara såhär i både besparingstider och milötänke-tider: Varför har vissa banker funktionen med ett saldo- eller uttagskvitto som poppar ut ur bankomaten när man tagit ut pengar... oavsett om man bett om det eller inte? Jag ber VÄLDIGT sällan om ett. Men där får man ändå ofta snällt ta ut det och påtvingat bidra till (helst) återvinningsberget eller sopberget...
Korkat, för det kostar väl banken att hålla med saldopapper, också?
Korkat, för det kostar väl banken att hålla med saldopapper, också?
söndag 28 oktober 2007
BOTA alkoholism? Det är så mycket mer än bara ett fysiskt sug!
Få skulle bli gladare än jag om alkoholism kunde botas. Men att vara botad betyder ju att man kan dricka normalt igen efter år av missbruk, helt utan negativa effekter. Ja, mediciner kan ta ner det fysiska suget. Men sen då? Låt mig först säga att få områden är så komplicerade som just högkonsumtion/överkonsumtion/beroende/missbruk/alkoholism. Och att dra gränsen däremellan är oerhört komplext och kan ta åratal att komma fram till, väldigt mycket tack vare den sociala skamstämplen kring tillståndet.
Men om vi pratar alkoholism, så betyder det att man aldrig kan dricka igen utan att åter sitta fast i samma skit som man först drabbades av. En nötallergiker måste exemplevis avstå från nötter resten av livet. Visst, han kan äta nötter igen, men han blir sjuk och riskerar att dö. Han är de facto aldrig BOTAD från eller IMMUN mot sin kroppsliga intolerans mot nötter. Det är exakt likadant med alkoholism. Men visst, alkoholism ödelägger inte bara ens eget liv, utan massor av närståendes på sätt som allergier inte gör.
Sedan lite över fyra år tillbaks är jag själv nykter alkoholist tack vare 12-stegsbehandling, gemenskapers stöd i AA & Länkarna, samt viss kognitiv terapi.
Antabus som hjälpmedel har jag själv aldrig testat. Men jag har mött åtskilliga som använt det. Det funkar till synes likt en elchock gör: Man blir fysiskt sjuk av att dricka alkohol, och är därigenom en rent avskräckande effekt och därmed en negativ motivator. Med andra ord: att käka antabus resten av livet utan uppföljande terapi, är som att gå- visserligen spritfri- men samtidigt mentalt och känslomässigt olycklig och bete sig lika oetiskt, omoraliskt och destruktivt mot sin omvärld som under missbruket. Antabus är en tillfällig avhållare tills terapi och omläggning av sociala beteenden och livsstil ger effekt. Slutmålet är ju ändå att lägga av med Antabusen livet ut och kvarstå fri från alkoholen.
Campral har jag däremot själv testat under två månaders tid utan terapeutisk behandling. Resultatet blev att jag inte fick något fysiskt sug after just alkohol. Jag blev inte "öltörstig", helt enkelt. Men det påverkade inte mitt psykiska och känslomässiga tillstånd! Om hjärnan får för sig att dricka för att den minns den berusande effekten (och inte hur gott det smakade) så beordrar den mig att göra det ändå. Jag drack ju ändå för att jag inte hade gjort något åt mitt mentala tillstånd (dvs gått igenom en längre terapeutisk behandling). Jag gör en här en väldigt enkel jämförelse med godis: Låt säga att min kropp/mun inte är sugen på godis. Men om jag ändå mår dåligt psykiskt eller drabbas av ett känslomässigt bakslag, så slår detta ut även en mättad kropp och ett fysiskt sockerberoende. Jag kommer lik förbaskat stoppa i mig! Detta, ladies and gents, är hur ett beroende funkar. Slutmålet, igen, är att kunna lägga Campralen åt sidan resten av livet och kvarstå fri från alkoholen.
Revia kan jag mindre om. Har aldrig använt själv, och känner inga som använt det heller, men beskrivningen låter percis som Camprals funktioner.
Återstår Topiramat och Ibogain. Två för mig helt nya substanser! Jag har inga åsikter om dessa ännu tills jag läst på mer. Men visst, allt som minskar både beroendet och missbruket är kanon! Vad som funkat för mig kanske inte funkar för den andre...
Men för mig betyder BOTAD från alkoholism detsamma som att hux flux på en vecka kunna dricka socialt och kontrollerat efter 30 års missbruk tack vare en en enda liten kemisk substans. Än så länge ser jag det som en omöjlighet. Total avhållsamhet är idag ännu den enda 100%-iga lösningen jag känner till. Och där krävs en total förändring av hela sin livsinställning. Till det räcker inte bara en medicinsk substans!
Men om vi pratar alkoholism, så betyder det att man aldrig kan dricka igen utan att åter sitta fast i samma skit som man först drabbades av. En nötallergiker måste exemplevis avstå från nötter resten av livet. Visst, han kan äta nötter igen, men han blir sjuk och riskerar att dö. Han är de facto aldrig BOTAD från eller IMMUN mot sin kroppsliga intolerans mot nötter. Det är exakt likadant med alkoholism. Men visst, alkoholism ödelägger inte bara ens eget liv, utan massor av närståendes på sätt som allergier inte gör.
Sedan lite över fyra år tillbaks är jag själv nykter alkoholist tack vare 12-stegsbehandling, gemenskapers stöd i AA & Länkarna, samt viss kognitiv terapi.
Antabus som hjälpmedel har jag själv aldrig testat. Men jag har mött åtskilliga som använt det. Det funkar till synes likt en elchock gör: Man blir fysiskt sjuk av att dricka alkohol, och är därigenom en rent avskräckande effekt och därmed en negativ motivator. Med andra ord: att käka antabus resten av livet utan uppföljande terapi, är som att gå- visserligen spritfri- men samtidigt mentalt och känslomässigt olycklig och bete sig lika oetiskt, omoraliskt och destruktivt mot sin omvärld som under missbruket. Antabus är en tillfällig avhållare tills terapi och omläggning av sociala beteenden och livsstil ger effekt. Slutmålet är ju ändå att lägga av med Antabusen livet ut och kvarstå fri från alkoholen.
Campral har jag däremot själv testat under två månaders tid utan terapeutisk behandling. Resultatet blev att jag inte fick något fysiskt sug after just alkohol. Jag blev inte "öltörstig", helt enkelt. Men det påverkade inte mitt psykiska och känslomässiga tillstånd! Om hjärnan får för sig att dricka för att den minns den berusande effekten (och inte hur gott det smakade) så beordrar den mig att göra det ändå. Jag drack ju ändå för att jag inte hade gjort något åt mitt mentala tillstånd (dvs gått igenom en längre terapeutisk behandling). Jag gör en här en väldigt enkel jämförelse med godis: Låt säga att min kropp/mun inte är sugen på godis. Men om jag ändå mår dåligt psykiskt eller drabbas av ett känslomässigt bakslag, så slår detta ut även en mättad kropp och ett fysiskt sockerberoende. Jag kommer lik förbaskat stoppa i mig! Detta, ladies and gents, är hur ett beroende funkar. Slutmålet, igen, är att kunna lägga Campralen åt sidan resten av livet och kvarstå fri från alkoholen.
Revia kan jag mindre om. Har aldrig använt själv, och känner inga som använt det heller, men beskrivningen låter percis som Camprals funktioner.
Återstår Topiramat och Ibogain. Två för mig helt nya substanser! Jag har inga åsikter om dessa ännu tills jag läst på mer. Men visst, allt som minskar både beroendet och missbruket är kanon! Vad som funkat för mig kanske inte funkar för den andre...
Men för mig betyder BOTAD från alkoholism detsamma som att hux flux på en vecka kunna dricka socialt och kontrollerat efter 30 års missbruk tack vare en en enda liten kemisk substans. Än så länge ser jag det som en omöjlighet. Total avhållsamhet är idag ännu den enda 100%-iga lösningen jag känner till. Och där krävs en total förändring av hela sin livsinställning. Till det räcker inte bara en medicinsk substans!
fredag 26 oktober 2007
Höjdrädslan och dess skillnader.
Jag kallar mig visserligen för höjdfobiker, men för mig finns det klara skillnader i förhållandet till själva höjden. Faktorn som avgör är själva kontaken med marken, där jag har kommit fram till att i fri flykt och gärna i fart, utan markkontakt, så är det färre problem. Men efter rejäl självrannsakning, så blev bilden ganska komplicerad ändå... Så här ser min självdiagnos ut:
Jag grejar följande:
Jag grejar följande:
1) Flygning i plan. Är inte det minsta flygrädd. Har ännu inte testat en helikoptertur; vill, vill!
2) Drakflygning. Gjorde en tandemdrakflygning år 2001 i Australien på ca 25 minuter. En fantastisk upplevelse som jag gärna gör när som helst igen!
3) Berg- & dalbaneturer nerför (se detaljer nedan)
Jag grejar följande med stor tvekan:
1) Stå längst upp i höga byggnader eller på stupande naturplatser. Grejar Kaknästornet utan större trauman. Och jag har ju faktiskt varit uppe i World Trade Center, halvvägs i Eiffeltornet och "bestigit" Mt Kosciuszko, Australiens högsta berg! Men jag lutar mig ogärna över balkongräcket på 10:e våningen.
Jag grejar inte följande/Vägrar pröva:
1) Bungyjumping. Fy. Fan. Aldrig!
2) Fritt fall på Gröna Lund. Samma sak som med bungyjumping. Aldrig!
3) Den långsamma klättringen uppför en berg- & dalbanebacke. Måste titta i golvet. Men resten är skitkul!
4) Uppfärd i hög hiss med genomskinlig vägg eller golv. Tokblunda eller gå under i ångest...
5) Fallskärmshoppning. Nä, har inget behov av att testa...
6) Luftballongsflygning. Så gott som stillastående på 300 meters höjd i en timme? Aldrig!
Kan tillägga att mina häftigaste drömmar är de när jag flyger fritt...
onsdag 24 oktober 2007
Liten diagnos på Genusperspektivet
Jösses vad jag och tjejen har ältat angående genusperspektivet och skillnader mellan män och kvinnor… Följande är en lägesrapport, ty jag har SÅ mycket att läsa och lära om detta, men: Det finns hittills inget antingen-eller för mig: det är BÅDE dels biologiskt, OCH socialt konstruerat/inlärt. Först: om inget missnöje finns (nej, olikheter är inte automatiskt ett lidande) bland alla parter utan tvång… så fixa inte vad som inte är trasigt! Men finns det problem, så har jag en klockren jämförelse som skådespelaren Benny Haag sa en gång för att illustrera problemet alkoholism: Ett hus brinner. Ska man stå och älta hur elden uppstod medan huset brinner ner, eller ska man lägga mödan på att släcka den? Med andra ord: skit samma hur problemet uppstod- lös problemet! Ställ bara frågorna: 1) Är det några nackdelar i varje fall? 2) Vill man ändra på något? 3) I så fall, vad?
Det är således helt åt helvete att använda exempelvis det biologiska arvet som en konsekvent ursäkt att påstå att det är ett naturligt orubbligt genetiskt fakta som inte går att ändra på... och därmed inte ens lyfta lilltån för att försöka. För det gör det visst. Det är inte ”bara så” och sen är det bra! Killar är inte bara killar och sen tittar vi passivt på när näste person sparkas ihjäl. Kvinnor är inte bara kvinnor och sen tittar vi passivt på när de är överrepresenterade och lågavlönade inom vård-och barnomsorgen.
Det här är kanske väldigt grovt yxat, men: Diskar inte mannen lika ofta? Se då till att mannen tar sitt ansvar och diskar mer! Och bara för att han inte diskar som han borde, så behöver det inte automatiskt betyda att han inte dammsuger bra eller hämtar ungarna på dagis lika ofta som kvinnan. Inget är bara svart eller vitt jämnt fördelat på varsin sida könet: Om vi undantar alkoholens faktor, så är jag själv övertygad om att mannen exempelvis är mer våldsam än kvinnan till större delen på grund av testosteronet plus större muskelmassa… och till nästan lika stor del på grund av ett sjukt macho-samhällsarv som jag hoppas är sakta på väg att brytas genom allas sinsemellan individuella uppmaningar till förändring både inom arbetsliv, näringsliv och privatliv.
Jag har inga egna barn att utöva mina könsrollsbrytande ideal på, men liten, liten väg att vandra kan vara att inte gå på en hel drös könsstereotyper (som komikern Magnus Betnér ofta uppmanar till). Jag är själv väldigt ointresserad av motorer, bilar och teknik, är allmänt ganska opraktisk inom hantverk, gillar katter mer än hundar, byter ALLTID toarullen när den är slut (gud vad jag hatar denna klyscha!) … och så älskar jag att shoppa kläder och heminredningsdetaljer.
Jag skulle gärna vilja, om jag inte var så feg, att testa och gå till jobbet på ren trots i en veckas tid, iklädd kjol eller klänning. Men jag VET att jag skulle bli uttittad som transa, psykosdrabbad eller cross-dresser! Spott och tvi vilket offer för sjukt inlärda roller man är. En kvinna klär sig däremot i vilket plagg som helst som en man utan minsta reaktion... få erkänner faktiskt att just klädvärlden är en av kvinnans helt öppna spelscener i samhället! Men varför, oh varför envisas 90% av kvinnor att än idag ha långt hår?
Förändringen av negativa könsskillnader är på väg, det är jag övertygad om. Men människan ändras långsamt ur ett decennieperspektiv exempelvis, så tid tar det... Hav tålamod, systrar och bröder.
Det är således helt åt helvete att använda exempelvis det biologiska arvet som en konsekvent ursäkt att påstå att det är ett naturligt orubbligt genetiskt fakta som inte går att ändra på... och därmed inte ens lyfta lilltån för att försöka. För det gör det visst. Det är inte ”bara så” och sen är det bra! Killar är inte bara killar och sen tittar vi passivt på när näste person sparkas ihjäl. Kvinnor är inte bara kvinnor och sen tittar vi passivt på när de är överrepresenterade och lågavlönade inom vård-och barnomsorgen.
Det här är kanske väldigt grovt yxat, men: Diskar inte mannen lika ofta? Se då till att mannen tar sitt ansvar och diskar mer! Och bara för att han inte diskar som han borde, så behöver det inte automatiskt betyda att han inte dammsuger bra eller hämtar ungarna på dagis lika ofta som kvinnan. Inget är bara svart eller vitt jämnt fördelat på varsin sida könet: Om vi undantar alkoholens faktor, så är jag själv övertygad om att mannen exempelvis är mer våldsam än kvinnan till större delen på grund av testosteronet plus större muskelmassa… och till nästan lika stor del på grund av ett sjukt macho-samhällsarv som jag hoppas är sakta på väg att brytas genom allas sinsemellan individuella uppmaningar till förändring både inom arbetsliv, näringsliv och privatliv.
Jag har inga egna barn att utöva mina könsrollsbrytande ideal på, men liten, liten väg att vandra kan vara att inte gå på en hel drös könsstereotyper (som komikern Magnus Betnér ofta uppmanar till). Jag är själv väldigt ointresserad av motorer, bilar och teknik, är allmänt ganska opraktisk inom hantverk, gillar katter mer än hundar, byter ALLTID toarullen när den är slut (gud vad jag hatar denna klyscha!) … och så älskar jag att shoppa kläder och heminredningsdetaljer.
Jag skulle gärna vilja, om jag inte var så feg, att testa och gå till jobbet på ren trots i en veckas tid, iklädd kjol eller klänning. Men jag VET att jag skulle bli uttittad som transa, psykosdrabbad eller cross-dresser! Spott och tvi vilket offer för sjukt inlärda roller man är. En kvinna klär sig däremot i vilket plagg som helst som en man utan minsta reaktion... få erkänner faktiskt att just klädvärlden är en av kvinnans helt öppna spelscener i samhället! Men varför, oh varför envisas 90% av kvinnor att än idag ha långt hår?
Förändringen av negativa könsskillnader är på väg, det är jag övertygad om. Men människan ändras långsamt ur ett decennieperspektiv exempelvis, så tid tar det... Hav tålamod, systrar och bröder.
tisdag 23 oktober 2007
Även dynga ska få synas och höras...
Det är inte varje dag man får en helt ny grupp att dissa. Listan var lång innan, men välkommen: Svenska Evangeliska alliansen. De har "prytt" tunnelbanan i Stockholm med skyltar som slår ett slag för den kristna kärnfamiljen, vilka RFSL vill stoppa:
En puckad åsikt... men även de ska få höras och synas.
MEN lika viktigt är detta: Om RFSL kränks av just denna skylt så får de väl uppmana sina medlemmar att vara mer stolta över sin sexualitet, inte erkänna sig svaga och faktiskt tåla detta, lika mycket som muslimerna som kränktes av Lars Vilks teckning av mohammed-rondellhunden. Skylten är inget uttalat hot eller någon direkt lögn, och ska därför inte censureras i någon lagform, ty även idiotiska åsikter ska få höras.
Så SL, låt den sitta kvar så alla kan se vilka puckona är! Sen kan man ta avstånd, som jag gör nu: Vissa familjeformer är självklart inte sämre än andra. Vad är ni rädda för, lilla Svenska Evangeliska Allians? Aha, att homoäktenskap inte leder till barn... Eh, har någon hört talas om Mark & Jonas med familj? Eller adoption? Eller vill ni slå fler slag för att adopterade barn är mindre värda än svenskfödda? Er åsikt anser jag vara dynga, men även dynga ska få synas, höras och bli förlöjligad...
Filmcensur föder självcensur
Nu tvingas tydligen filmskaparna klippa i sin egen kommande storfilm ”Arn”. Enbart för att filmcensuren tycker att den ska ha 15-årsgräns. Censurgränsen är väl inget förvånande i sig med en sådan våldsam story, och personligen hoppar jag inte direkt av längtan att se just denna rulle (och har inte läst Jan Guillous böcker, heller). Men det är lite allmän sorg i mitt filmälskarhjärta när först en statlig instans ska godtycka för resten av landets befolkning vad man själv (och ens egna barn) vill se på bio, plus ett ekonomiskt vinsttänkande som slår ut de rent filmiska ambitionerna. Man tvingas censurera sin egen kostsamt producerade produkt för att kunna sälja den med vinst. Trippelsuck för den principen!
En barnförbjudande 15-årsgräns innebär givetvis ett enormt bakslag i biljettintäkter för en film som rider på de alltid heta äventyrs-och fantasygenrerna med svärdsryttare i kampen om gott och ont. Och där ingår en månghövdat stor publik i åldrarna 7-14 år, så tyvärr förstår jag fullt ut filmskaparnas beslut att göra detta. Det är så det är idag, både med filmcensur och ekonomiska vinstintressen. Bruce Willis tvingades tydligen sluta svära i filmen "Die Hard 4.0" så att de amerikanska barnen kunde få se hur han skjuter skurkar- utan att säga "fuck"!
En barnförbjudande 15-årsgräns innebär givetvis ett enormt bakslag i biljettintäkter för en film som rider på de alltid heta äventyrs-och fantasygenrerna med svärdsryttare i kampen om gott och ont. Och där ingår en månghövdat stor publik i åldrarna 7-14 år, så tyvärr förstår jag fullt ut filmskaparnas beslut att göra detta. Det är så det är idag, både med filmcensur och ekonomiska vinstintressen. Bruce Willis tvingades tydligen sluta svära i filmen "Die Hard 4.0" så att de amerikanska barnen kunde få se hur han skjuter skurkar- utan att säga "fuck"!
måndag 22 oktober 2007
Mina 8 snabba! X 2...
Mina 8 saker jag inte tänker ge någon chans: Fan vad jag är kåt på en utmaningsuppgift som cirkulerar i bloggosfären just nu... jag har visserligen inte blivit utmanad av någon än, men är så jäkla inspirerad att jag verkligen inte vill hålla mig utanför en sån här saftig blogg-stek, så jag tar därmed saken i egna fingrar!
2) Censur. En omöjlighet att kunna ställa mig bakom denna dogm och politiska vapen. Hjärntvätt sker i slutna rum, inte öppna. Vad som är äckligt och omoraliskt i någons ögon kan aldrig förbjudas i en fri värld för någon annans.
3) Motorsport. Det i mitt tycke mest cyniskt intelligensbefriade sättet att fucka upp miljön (och ur idrottssynvinkel urtrist): ”Ja- Låt oss för nöjes skull, inför publik, åka 55 varv runt, runt, bidra till den globala uppvärmningen och slösa bränsle som kunde använts till så mycket mer överlevnadsnödvändiga saker!”
4) Bungy-jumping. Jag har höjdfobi. Nuff said. Jag skulle möjligtvis kunna utsätta mig för detta självplågeri om någon betalar mig 50 000:-. No less!
5) Dansband. Var ska vi börja… är det ens någon idé? Det mest hjärndöda musikens värld fött fram sedan he-haw-countryn…
6) Rap/Hip-Hop. Vuxna män i barnkläder och tre kilo smycken, som håller monolog inför en trummaskin med samplade riff och refränger de inte skrivit själva... Ge ut en textsamling eller gör spoken-word, men plåga mig inte med denna ursäkt till ”musik”!
7) Opera. Det går inte. Jag kan inte. Mitt musik-inre går i bitar efter tre sopran- eller tenortoner. Ännu ett evenemang jag ska ha jävligt bra betalt för att bevittna live…
8) Sushi. Matvärldens mest överhypade och smaklösa produkt. RÅ fisk? I sjögräs? Jag har nog prövat det tio gånger i mitt liv, och om det skulle försvinna från all framtidens menyer skulle jag inte sakna det en minut.
En del är upprepningar av en del av mina gamla bloggposter och krönikor, (och lite inspiration från andra bloggare) och här utelämnar jag givetvis så idiotiskt självklara saker som vilken Miss World-kandidat i världen skulle säga per automatik, som: krig, våldtäkt, miljöförstöring (samt alkohol, vilket för en nykter alkoholist är lika med utdraget självmord)… Men jösses, det är ju så mycket!! Åtta räcker inte- jag MÅSTE ha två avdelningar!! Pretty please? Tack- så egentligen är det 16, plus två bubblare…
Del 1:
1) Föräldraskap. Fullständigt otänkbart. Andras barn är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag… men det är ett ärligt konstaterande av min klaraste ståndpunkt i livet. Se alla mina orsaker HÄR om någon vill. Jag brukar skämtsamt säga att jag hellre målar om kinesiska muren med en tandborste istället för att bli förälder...
Del 1:
1) Föräldraskap. Fullständigt otänkbart. Andras barn är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag… men det är ett ärligt konstaterande av min klaraste ståndpunkt i livet. Se alla mina orsaker HÄR om någon vill. Jag brukar skämtsamt säga att jag hellre målar om kinesiska muren med en tandborste istället för att bli förälder...
2) Censur. En omöjlighet att kunna ställa mig bakom denna dogm och politiska vapen. Hjärntvätt sker i slutna rum, inte öppna. Vad som är äckligt och omoraliskt i någons ögon kan aldrig förbjudas i en fri värld för någon annans.
3) Motorsport. Det i mitt tycke mest cyniskt intelligensbefriade sättet att fucka upp miljön (och ur idrottssynvinkel urtrist): ”Ja- Låt oss för nöjes skull, inför publik, åka 55 varv runt, runt, bidra till den globala uppvärmningen och slösa bränsle som kunde använts till så mycket mer överlevnadsnödvändiga saker!”
4) Bungy-jumping. Jag har höjdfobi. Nuff said. Jag skulle möjligtvis kunna utsätta mig för detta självplågeri om någon betalar mig 50 000:-. No less!
5) Dansband. Var ska vi börja… är det ens någon idé? Det mest hjärndöda musikens värld fött fram sedan he-haw-countryn…
6) Rap/Hip-Hop. Vuxna män i barnkläder och tre kilo smycken, som håller monolog inför en trummaskin med samplade riff och refränger de inte skrivit själva... Ge ut en textsamling eller gör spoken-word, men plåga mig inte med denna ursäkt till ”musik”!
7) Opera. Det går inte. Jag kan inte. Mitt musik-inre går i bitar efter tre sopran- eller tenortoner. Ännu ett evenemang jag ska ha jävligt bra betalt för att bevittna live…
8) Sushi. Matvärldens mest överhypade och smaklösa produkt. RÅ fisk? I sjögräs? Jag har nog prövat det tio gånger i mitt liv, och om det skulle försvinna från all framtidens menyer skulle jag inte sakna det en minut.
Del 2:
1) Religiös fundamentalism. Vid sidan om pengar, den största orsaken till mänskligt elände någonsin. Jag själv har en andlig uppfattning, visst, men den är personlig (och ett verktyg i mitt anammande av AA:s 12 steg som nykter alkoholist), ickeorganiserad, ickepolitiserad och har väldigt lite med världsreligionernas tusenåriga religiösa dogmer, sagor och lögner att göra.
2) Bilägande. Jag hatar bilkörning; stressigt, hetsigt, ansvarsfullt, parkeringsfixande, dyrt som fan ur alla aspekter. Jag hatar också faktumet att bilen dominerar människans tillvaro idag så pass mycket som det gör, med alla miljökonsekvenser som följd.
3). Rökning. Som nykter alkoholist ska jag kanske inte kasta sten i glashus om beroende och svårigheten att bryta ett… men detta brukar jag kalla för det mest korkade beslut man kan ta: A) Förgifta dig själv och din omgivning. B) Lukta bokstavligen soptunna efter varje cigg. C) Betala svindyra pengar för det.
4) Vintern. Vackert att se på. Genom fönstret. Låt mig slippa precis allt annat av minusgrader och snökaos. Jag gav vintern massor av chanser som barn och har fantastiska minnesupplevelser av det. Sorry, inte längre. Vill jag åka slalom en vecka, så drar jag till Alperna. Vad fan tror ni jag flyttade till Australien i sju år för?
5) Giftermål. Varför då? Totalt onödigt bekräftelsebehov ur den rent kärleksmässiga förhållande- synvinkeln. Dessutom dyrt, ståhejigt, tidsödande...
6) Allsång på Skansen. Folkhemmets kanske största byfåne- jönseri, förutom kungahus- vurmeriet.
7) Schlagerfestivalen. Ett favorit- tabu att ogilla! Jag kan stolt säga: Aldrig mer ska jag uppta min tid med att glo på detta i TV. Man får i all ärlighet skilja på musikstilen och event- fenomenet. Det första har haft ett fåtal bra låtar genom alla årtionden… det senare har blivit ett monster, med folklighet som farligaste vapen och drog för att snärja din intellektuellt kulturella tillväxt…
8) Trav/Galopp. Mer folklig storhet som jag bara skakar på huvudet åt och byter TV-kanal så fort det dyker upp. Visst, jag kan också spela om pengar- på Tipset och Oddset; och på RIKTIGA sporter där, alltså. Detta är enbart ett verktyg för spelande, och inte någon sportslig upplevelse…
Bubblare:
Saltlakrits. Nä. Det går inte. Har försökt i 35 år… ge mig en gelégroda när som helst!
Hundägarskap. Andras hundar är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag, precis som med barn… Men jag är ju en kattmänniska i första hand. Vad mer kan jag säga? Läs mer HÄR:
Dä va dä...!
torsdag 18 oktober 2007
Någon Blogger-kunnig därute??
Jag har länge dragits med att min blogg envisas med att skriva månaderna i mitt datumarkiv på nåt jämra obegripligt rymdspråk. Kolla själva... Inget funkar trots mina upprepade konfigurations-försök där de ska göras . Jag ska försöka leta på Bloggers egna FAQ:s, men vet NÅN därute vad fan som är fel?
Förståndshandikappade föräldrars vara, eller icke...?
Vem ska ta hand om de förståndshandikappades eventuella barn? Jag åkte till jobbet härom veckan och följande hände: En kvinna med barnvagn plus ett barn gick på min ganska fullpackade buss. Hon grymtade när hon drog upp vagnen att: ”där ska jag ha plats”. Inget konstigt med det, varpå jag och min sätesgranne flyttar oss från sätena bredvid det avsedda vagnutrymmet. Men det var kvinnans oväntat uppkäftiga ton jag reagerade på. Hon var mellan 20-30 år men kroppsspråkade och pratade som ett barn. Hennes uppsyn gav dessutom tydliga tecken på förståndshandikapp- eller om det var lågintelligens, jag kunde inte avgöra helt. Hon ringde sedan upp sin partner på mobilen och fortsatte låta som en sjuåring. Hon räckte över mobilen till sin ca 2-åriga dotter i vagnen och lät henne högljutt jollra med pappa på andra sidan luren och skrattade ikapp med denne. Till synes gulligt, kanske, men jag blev så illa berörd av hela situationen, och försökte att inte lyssna innan jag gick av två hållplatser senare.
Varför blev jag upprörd och så känsloblandad? Jag fick bara sånt medlidande med barnet, helt enkelt. Hur ska denna kvinna kunna uppfostra sitt barn på ett fungerande sätt? Hon var ju ett barn själv. Men vadå, familjen kanske hade det jättebra överlag? Pappan och morföräldrarna kanske vägde upp mot mammans ev. brister? Hur kan jag totaldissa någon annans situation?
Usch, mina fördomar, fördomar… Jag vet att tvångssteriliseringen av individer i Sverige på 30-70-talen är ett kolsvart socialt kapitel i landets historia. Jag hatar överförmynderi av ren princip. Alla är fria att ha sex och få barn idag (utom könsbytare- detta kapitel är värt ett eget inlägg!), och så ska det vara… Men vem tar egentligen hand om de förståndshandikappades eventuella barn när de själva uppenbart inte kommer att kunna det? Finns det någon praxis i preventivt syfte, eller gör man som ”vanligt” från socialtjänsten när barnen väl är födda och far illa från fall till fall, även de fall med normalintelligenta föräldrar? OM de far illa, ska väldigt tydligt sägas. Läs inte in något automatiskt förmyndaraktigt förakt här nu, bara en stilla undran. Det är väl lika naturligt som att tänka sig att en vuxen med ett barns intelligens inte ska bli läkare eller poliser, heller. Eller?
Jag kanske enbart ska hålla käft- jag vet inte ens om jag kvalificerar mig som åsiktsyttrare i egenskap av att inte vara just förälder…
Varför blev jag upprörd och så känsloblandad? Jag fick bara sånt medlidande med barnet, helt enkelt. Hur ska denna kvinna kunna uppfostra sitt barn på ett fungerande sätt? Hon var ju ett barn själv. Men vadå, familjen kanske hade det jättebra överlag? Pappan och morföräldrarna kanske vägde upp mot mammans ev. brister? Hur kan jag totaldissa någon annans situation?
Usch, mina fördomar, fördomar… Jag vet att tvångssteriliseringen av individer i Sverige på 30-70-talen är ett kolsvart socialt kapitel i landets historia. Jag hatar överförmynderi av ren princip. Alla är fria att ha sex och få barn idag (utom könsbytare- detta kapitel är värt ett eget inlägg!), och så ska det vara… Men vem tar egentligen hand om de förståndshandikappades eventuella barn när de själva uppenbart inte kommer att kunna det? Finns det någon praxis i preventivt syfte, eller gör man som ”vanligt” från socialtjänsten när barnen väl är födda och far illa från fall till fall, även de fall med normalintelligenta föräldrar? OM de far illa, ska väldigt tydligt sägas. Läs inte in något automatiskt förmyndaraktigt förakt här nu, bara en stilla undran. Det är väl lika naturligt som att tänka sig att en vuxen med ett barns intelligens inte ska bli läkare eller poliser, heller. Eller?
Jag kanske enbart ska hålla käft- jag vet inte ens om jag kvalificerar mig som åsiktsyttrare i egenskap av att inte vara just förälder…
tisdag 16 oktober 2007
Ur rädslan föds humorn.
Länge sedan jag hade ett inlägg nu… förklaringar är minisemester med jobbet och efterföljande personliga schismer… men äntligen fick jag slut-inspiration till ett som jag filat på länge och som är både en hyllning till humorn som företeelse, ett slag för yttrandefrihet och tryckfrihet samtidigt som det är en uppmaning att gå i toleransens, självrannsakningens och kärlekens fotspår.
Utan humor i livet, så känns det som om det vore en outhärdlig resa. Jag har gått igenom alla mina favoritavdelningar inom företeelsen humor och kommit fram till följande tes: Fanns inte rädslan, så skulle det inte finnas humor heller. Jag vet, det är ingen jättenyhet, precis; humorn bygger så gott som uteslutande på fördomar av alla de slag. Skulle inte män exempelvis antas vara sportfånar och kvinnor antas vara modefixerade, så skulle vi inte skratta åt deras besatthet i respektive område. Likaså om skottars snålhet och prästers skenhelighet. De ska bete sig på ett visst sätt, och vi skrattar när de understryker våra fördomar… men också lika mycket när de inte gör det. Henrik Schyfferts humordokumentär på SVT år 2006 hade sina brister, men den gick ändå intressant in på de stora kulturskillnaderna i vad som betraktas som roligt i olika länder.
I den svenska Politiska Korrekthetens anda är det väl allmänt erkänt att man inte bör ha fördomar om vare sig kön, ålder, sexuell läggning, nationalitet, sjukdomar, utseenden, hudfärg, religion eller dialekter? Visst. Men fanns inte dessa fördomar, så skulle inte humorn ha många utrymmen att röra sig i! I kölvattnet av Muhammedteckningarna, nätmobbning och alla jämra ”kränkta” personer till höger och vänster, så förhandsgarderar en av mina favoritkomiker, Magnus Betnér, sig exemplariskt genom att titulera sin stand-up-turné ”Ingenting är heligt” så att han hämningslöst kan ösa på. Skitbra! Jag själv är nykter alkoholist och vet att folk har en hel drös med fördomar runt vad en sådan är. Alla skämt om alkisar är för mig evigt välkomna. Skulle jag bli kränkt varje gång någon drar ett alkisskämt, så är det enbart mitt problem och eviga olycka. Jag skrattar högljutt åt komiska eländesskildringar om både missbruk och beroende, för jag vet skillnaden mellan allvaret och det harmoniska i att kunna bjuda på garvet iklädd den rollen! Läs också Oscar Swartz lysande inlägg om en nödvändig social självkänsla och stryktålighet HÄR:
Salighet är enligt mig ett harmoniskt accepterande att allt är som det ska i varje situation, alltså ett slags guds mening, och därmed en frånvaro av rädsla. Jisses ja, hur skulle man inte önska en värld utan rädsla? Rädslan är ett tillstånd som jag har lärt mig att försöka se på enligt en klassisk tolkning: Utan lidande vet man inte hur man bär sig åt för att uppskatta lycka. Motsatsernas behov för varderas existens, därmed. Alltså är rädslan och lidandet en nödvändig vågskål och måttstock på upplevelsen. Men jag vill känna att man kan träna in att det ligger en frihet och styrka i att veta att varje människa har ett val hur man vill uppleva varje situation. En alltid gällande sanning för mig är alltså: Det finns alltid ett val för alla människor överallt hur man vill må! Man måste alltså ha klivit in i mörkret och smakat på det för att sen kunna välja att endera stanna kvar, endera gå tillbaks i ut i ljuset, eller som jag: öppna svängdörr!
Hur menar jag då? Jag gillar alla typer av filmer, TV-spel, bilder, romaner och TV-program- även våldsamma och råa sådana. Men det är min skyldighet att för en oinvigd förklara skillnaden mellan att betrakta hur andra beter sig i dessa, suga på de primitiva och eggande drifterna ett tag... för att sedan kunna ta avstånd från att praktisera dessa i verkligheten! Jag kan ha drömmar om nätterna och fantasier på dagarna om att jag beter mig lika destruktivt som i filmer och romaner, men det är enbart en ventil för att lufta dessa drifter. Slutmålet för mig i det verkliga livet med både ord och handlingar är ju ändå deras motsatser!
Tillbaks till humorn: kan man då i så fall filosofiskt påstå att humorn är ett övergångstillstånd, ett slags nödvändigt försvar på väg mot salighet? Hade Jesus, Buddha och Ghandi humor? I deras salighetsvärld av ett sinnestillstånd i varande och ett slags neutral kärlek, så kanske humorn inte behövs för dem själva? Jag är kluven här: Kärlek är glädje, men så är även skrattet. Rädsla föder humor, men rädslan är även det enda som föder hat. Snacka om paradox. Men är då rädslan verkligen det enda som föder humor, och gäller det bara området satir/parodi? Är inte ologikens och anakronismens obetalbara världar också underbara vapen i humorarsenalen? Jag tänker på Monty Pythons, Gary Larsons eller Killinggängets galenskaper: Medeltidsriddare med mobiltelefoner. Hajar i glasögon vid dukade restaurangbord. Vikingar i joggingskor… men vänta, det är ju enbart fördomar även där, om hur vi vill eller förväntar oss att dessa ska bete sig! Hmm, återstår då skadeglädjen. Är det den enda ”sanna” glädjen som talesättet påstår? Den ligger väl tryggt i en ”ren” humoravdelning som Slapstick/någon som gör bort sig/clownerier? Reaktionen från dessa är ju faktiskt inget annat än: ”Haha, vilken tur att det är den andre som gör bort sig, skadar sig och förlorar istället för jag själv!” Men de enda egenskaperna som skadeglädjen samspelar med är ju avundsjukan, hämndbegäret och högmodet, som ju också bygger på rädsla som säger att den personens beskaffenhet är ett potentiellt hot mot mig och mitt välmående genom dennes situation eller beteende!
Fan, är det så i en perfekt, harmonisk värld att humorn är avskaffad? Där man bara använder den som historiefilosofiskt studieobjekt? Buddhas vision om varandet, utan vare sig begär eller lidande, som det mest eftersträvansvärda tillståndet i universum…Vill jag ha det så? Tja, inte riktigt än, så då får jag väl välja att vara rädd ibland ett tag till… hehe.
Utan humor i livet, så känns det som om det vore en outhärdlig resa. Jag har gått igenom alla mina favoritavdelningar inom företeelsen humor och kommit fram till följande tes: Fanns inte rädslan, så skulle det inte finnas humor heller. Jag vet, det är ingen jättenyhet, precis; humorn bygger så gott som uteslutande på fördomar av alla de slag. Skulle inte män exempelvis antas vara sportfånar och kvinnor antas vara modefixerade, så skulle vi inte skratta åt deras besatthet i respektive område. Likaså om skottars snålhet och prästers skenhelighet. De ska bete sig på ett visst sätt, och vi skrattar när de understryker våra fördomar… men också lika mycket när de inte gör det. Henrik Schyfferts humordokumentär på SVT år 2006 hade sina brister, men den gick ändå intressant in på de stora kulturskillnaderna i vad som betraktas som roligt i olika länder.
I den svenska Politiska Korrekthetens anda är det väl allmänt erkänt att man inte bör ha fördomar om vare sig kön, ålder, sexuell läggning, nationalitet, sjukdomar, utseenden, hudfärg, religion eller dialekter? Visst. Men fanns inte dessa fördomar, så skulle inte humorn ha många utrymmen att röra sig i! I kölvattnet av Muhammedteckningarna, nätmobbning och alla jämra ”kränkta” personer till höger och vänster, så förhandsgarderar en av mina favoritkomiker, Magnus Betnér, sig exemplariskt genom att titulera sin stand-up-turné ”Ingenting är heligt” så att han hämningslöst kan ösa på. Skitbra! Jag själv är nykter alkoholist och vet att folk har en hel drös med fördomar runt vad en sådan är. Alla skämt om alkisar är för mig evigt välkomna. Skulle jag bli kränkt varje gång någon drar ett alkisskämt, så är det enbart mitt problem och eviga olycka. Jag skrattar högljutt åt komiska eländesskildringar om både missbruk och beroende, för jag vet skillnaden mellan allvaret och det harmoniska i att kunna bjuda på garvet iklädd den rollen! Läs också Oscar Swartz lysande inlägg om en nödvändig social självkänsla och stryktålighet HÄR:
Salighet är enligt mig ett harmoniskt accepterande att allt är som det ska i varje situation, alltså ett slags guds mening, och därmed en frånvaro av rädsla. Jisses ja, hur skulle man inte önska en värld utan rädsla? Rädslan är ett tillstånd som jag har lärt mig att försöka se på enligt en klassisk tolkning: Utan lidande vet man inte hur man bär sig åt för att uppskatta lycka. Motsatsernas behov för varderas existens, därmed. Alltså är rädslan och lidandet en nödvändig vågskål och måttstock på upplevelsen. Men jag vill känna att man kan träna in att det ligger en frihet och styrka i att veta att varje människa har ett val hur man vill uppleva varje situation. En alltid gällande sanning för mig är alltså: Det finns alltid ett val för alla människor överallt hur man vill må! Man måste alltså ha klivit in i mörkret och smakat på det för att sen kunna välja att endera stanna kvar, endera gå tillbaks i ut i ljuset, eller som jag: öppna svängdörr!
Hur menar jag då? Jag gillar alla typer av filmer, TV-spel, bilder, romaner och TV-program- även våldsamma och råa sådana. Men det är min skyldighet att för en oinvigd förklara skillnaden mellan att betrakta hur andra beter sig i dessa, suga på de primitiva och eggande drifterna ett tag... för att sedan kunna ta avstånd från att praktisera dessa i verkligheten! Jag kan ha drömmar om nätterna och fantasier på dagarna om att jag beter mig lika destruktivt som i filmer och romaner, men det är enbart en ventil för att lufta dessa drifter. Slutmålet för mig i det verkliga livet med både ord och handlingar är ju ändå deras motsatser!
Tillbaks till humorn: kan man då i så fall filosofiskt påstå att humorn är ett övergångstillstånd, ett slags nödvändigt försvar på väg mot salighet? Hade Jesus, Buddha och Ghandi humor? I deras salighetsvärld av ett sinnestillstånd i varande och ett slags neutral kärlek, så kanske humorn inte behövs för dem själva? Jag är kluven här: Kärlek är glädje, men så är även skrattet. Rädsla föder humor, men rädslan är även det enda som föder hat. Snacka om paradox. Men är då rädslan verkligen det enda som föder humor, och gäller det bara området satir/parodi? Är inte ologikens och anakronismens obetalbara världar också underbara vapen i humorarsenalen? Jag tänker på Monty Pythons, Gary Larsons eller Killinggängets galenskaper: Medeltidsriddare med mobiltelefoner. Hajar i glasögon vid dukade restaurangbord. Vikingar i joggingskor… men vänta, det är ju enbart fördomar även där, om hur vi vill eller förväntar oss att dessa ska bete sig! Hmm, återstår då skadeglädjen. Är det den enda ”sanna” glädjen som talesättet påstår? Den ligger väl tryggt i en ”ren” humoravdelning som Slapstick/någon som gör bort sig/clownerier? Reaktionen från dessa är ju faktiskt inget annat än: ”Haha, vilken tur att det är den andre som gör bort sig, skadar sig och förlorar istället för jag själv!” Men de enda egenskaperna som skadeglädjen samspelar med är ju avundsjukan, hämndbegäret och högmodet, som ju också bygger på rädsla som säger att den personens beskaffenhet är ett potentiellt hot mot mig och mitt välmående genom dennes situation eller beteende!
Fan, är det så i en perfekt, harmonisk värld att humorn är avskaffad? Där man bara använder den som historiefilosofiskt studieobjekt? Buddhas vision om varandet, utan vare sig begär eller lidande, som det mest eftersträvansvärda tillståndet i universum…Vill jag ha det så? Tja, inte riktigt än, så då får jag väl välja att vara rädd ibland ett tag till… hehe.
fredag 28 september 2007
Aung San Suu Kyi och Isabella lund- två frihetskämpar!
Första gången jag såg Aung San Suu Kyis namn var en tillägnan på rockgruppen U2:s texthäfte under låten ”Kite” på plattan ”All that you can’t leave behind” från 2000. Då visste jag inte exakt vad detta namn handlade om. Det gör jag och en hel värld mer än tydligt idag. Det som händer i Burma just nu kan vara starten på något enormt i frihetens namn för 50 miljoner människor i denna diktatur. Lika stort som massakern på Himmelska Fridens Torg i Kina 1989 förhoppningsvis inte var förgäves i en lika stor kamp för samma typ av frihet som ändå kan skönjas på frammarsch där idag.
På en inte lika stor skala har en frihetskamp pågått i Sverige i frågan om sextjänstbranschen där pseudonymen/eskorten Isabella Lund länge försökt föra en debatt från sexsäljarnas sida men motarbetats från flera håll med mer än osjyssta medel, och nu främst genom att förhindras genom hot att framföra sin skildring av företeelsen prostitution. Säger man att det bara handlar om en hora som inte vet sitt eget bästa, innan man läst på mer om vad prostitution handlar om från BÅDA sidorna av branschen, så är man också del av en oinsatt förtryckarlobby.
Min jämförelse av kamperna kanske känns som oproportionell och orelaterad , men jag baserar den på en tydlig likhet: Kvinnor som försökts tystas genom hot där de bara hävdar att de, och deras likar, har frihetsrättigheter att göra vad de vill med sina liv. Så, båda: ge aldrig upp. Och Isabella, om eller när du nu tänker sluta blogga- ge ut en bok baserad på din blogg! Det lär inte finnas någon brist på förlag som vill ge ut ditt sprängstoff. Hela debatten om sextjänstbranschen behöver din röst och ditt material för framtiden!
Hmm... har förgäves försökt lägga in en Youtube-video här med U2:s "Kite". Bloggers funktion hänger sig, så njut själv här: http://www.youtube.com/watch?v=onjao_0RwTo
På en inte lika stor skala har en frihetskamp pågått i Sverige i frågan om sextjänstbranschen där pseudonymen/eskorten Isabella Lund länge försökt föra en debatt från sexsäljarnas sida men motarbetats från flera håll med mer än osjyssta medel, och nu främst genom att förhindras genom hot att framföra sin skildring av företeelsen prostitution. Säger man att det bara handlar om en hora som inte vet sitt eget bästa, innan man läst på mer om vad prostitution handlar om från BÅDA sidorna av branschen, så är man också del av en oinsatt förtryckarlobby.
Min jämförelse av kamperna kanske känns som oproportionell och orelaterad , men jag baserar den på en tydlig likhet: Kvinnor som försökts tystas genom hot där de bara hävdar att de, och deras likar, har frihetsrättigheter att göra vad de vill med sina liv. Så, båda: ge aldrig upp. Och Isabella, om eller när du nu tänker sluta blogga- ge ut en bok baserad på din blogg! Det lär inte finnas någon brist på förlag som vill ge ut ditt sprängstoff. Hela debatten om sextjänstbranschen behöver din röst och ditt material för framtiden!
Hmm... har förgäves försökt lägga in en Youtube-video här med U2:s "Kite". Bloggers funktion hänger sig, så njut själv här: http://www.youtube.com/watch?v=onjao_0RwTo
torsdag 20 september 2007
En handfull nutidsobservationer...
* Vem mer än jag undviker att handla grönsaker och frukt på torg just av orsaken att slippa detta torghandlarnagglande (Det jag slipper är väl att, i egenskap av man, få tilltalet: vackra tjej, söta fröken, fina damen...)? Kalla mig jättegärna urtrista Svenne B. Jag går därför hellre till ICA för att få min färdiga prislapp och pröjsar gärna lite mer, för att slippa dessa fem minuters ögonblinkande, handgnuggande och ett malande av "halva priset, special price for you, du får 3 för 50 ", som får lantgårdens auktionsutropare att blekna... Vill jag diskutera om vad som helst, så väljer jag diskussionen och umgänget själv, tack! Ge mig bara det jag vill ha, här är pengar, hejdå!
Det är också en av de få saker jag ogillar med diverse utlandsresor: marknads- och torghandelns gnabb. Jag vill inte diskutera, tjafsa och förhandla om priset, och få ångestkval av att man endera blir turistskinnad eller driver handlarens och dennes stackars sjubarnsfamilj i konkurs och ut i svält. Så: Pris, pengar, deal, färdigt!
*Jag har genomskådat er, innehavare av biograftoaletterna! Nu har ni installerat vattenkranar som bara är automatiska och framför allt bara häver ur sig varmvatten! Ett äckligare knep för er att tvinga oss törstiga biobesökare att köpa en jävla massa läsk kan jag inte tänka mig. Onda ögat på er!
*Jag läste i morse att hamburgerkedjan MaX planerar att etablera sig i mellanöstern och främst Saudiarabien. Rätt vågat i Muhammed-rondellhundens eftermäle! Ett par skämtsamma tips till dem:
Det är också en av de få saker jag ogillar med diverse utlandsresor: marknads- och torghandelns gnabb. Jag vill inte diskutera, tjafsa och förhandla om priset, och få ångestkval av att man endera blir turistskinnad eller driver handlarens och dennes stackars sjubarnsfamilj i konkurs och ut i svält. Så: Pris, pengar, deal, färdigt!
*Jag har genomskådat er, innehavare av biograftoaletterna! Nu har ni installerat vattenkranar som bara är automatiska och framför allt bara häver ur sig varmvatten! Ett äckligare knep för er att tvinga oss törstiga biobesökare att köpa en jävla massa läsk kan jag inte tänka mig. Onda ögat på er!
*Jag läste i morse att hamburgerkedjan MaX planerar att etablera sig i mellanöstern och främst Saudiarabien. Rätt vågat i Muhammed-rondellhundens eftermäle! Ett par skämtsamma tips till dem:
- Sälj inga hot dogs (och ge dem för h-e inga profetnamn)
- Sälj inga skinkburgare
tisdag 18 september 2007
Svengelskfieringens kollaps!
Ledsen, Nisti Stêrk, det var öppet mål. Jag ville helst inte beröra just hennes skriverier igen (Jag har gjort det förut utan svar tillbaks. Och Nisti, erbjudandet om fikat står kvar!), men idag var det verkligen vidöppet. Jag gör det för min språkkärleks skull där jag har gått på den svenska skribentvärldens förkärlek för svengelska uttryck på gott och ont förut, flera gånger. Svengelskans intåg är gammalt, men det är så penibelt att se ökningen av användandet, där man antingen inte kan uttryckets betydelse fullt ut, stava till det, eller sätta det i rätt sammanhang.
Stêrks krönika i dagens Sthlm City innehåller felkonstruktionen av fenomenet walk-in closet. Stêrks version är walking closet. Inte bara en, utan tre gånger. Det är fascinerande och inte så lite komiskt med en så frekvent förekommande mediamänniska som inte lärt sig skriva detta fenomen, som hon ändå dreglar efter så mycket att få äga! Det vore nästan som för mig att berätta om min kärlek till film och skriva ”aktion triller”…( med särskrivning och allt!)
Men hon är verkligen inte ensam; var är alla skribenters och krönikörers korrekturläsare? Eller är de sina egna (rysning)? Jag gör mig självklart själv skyldig till både tappade bokstäver och kommateringar på min blogg och hemsida, men jag får inte X antal tusen spänn för besväret och når inte heller en halv miljon läsare med min publicerade okunnighet. I den hysteriska takt som saker skrivs idag, med alla gratistidningar och nätpublikationer, så är det givetvis en oundviklig baksmälle-effekt: Snabbt, snabbt. Kvantitet, kvantitet. Men det är givetvis kvaliteten som får lida pga den alltid närvarande mänskliga faktorn när det står tidsnöd och ekonomi på spel.
Tolka mig rätt, jag vill inte på personerna, ni är inte mindre värda för detta! Jag är som sagt en språknörd för att jag älskar språk och korrekthet i deras användande- när situationen behöver det. Nej, det är hela engelsk-svengelsk-trenden i sig som jag vill på, med det så desperat hippa överanvändandet, där det antingen redan finns svenskt bra alternativ eller när rädslans grupptryck i att vara ball dödar korrektheten; man vill vara så med och så inne… och så kan man inte hantera det språkmässigt.
Nejdå, svenskan löper inte någon risk att dö ut eller utarmas fullständigt. De invandrade orden chaufför, fönster, genre, kiosk, tejp, trottoar, tjej, parasoll, betala, dejting… har nödvändigt fyllt massor av luckor genom årtiondena och kommit just från utländska tidstrender. Och självklarheten är som störst i internetvärlden, där i stort sett hela dess tekniska uppbyggnad är på engelska. Det är nog bara en tidsfråga innan en språkdinosaurie som jag själv trampas ner, men inte utan kamp (haha)!
Så för all del, skribenter, fortsätt bara med era språkliga schabblanden. Just för underhållningens skull. Bortgöranden är nämligen ofta kul, vare sig det är en bokstavligen snubblande John Cleese eller en ordsnubblande Stêrk!
Stêrks krönika i dagens Sthlm City innehåller felkonstruktionen av fenomenet walk-in closet. Stêrks version är walking closet. Inte bara en, utan tre gånger. Det är fascinerande och inte så lite komiskt med en så frekvent förekommande mediamänniska som inte lärt sig skriva detta fenomen, som hon ändå dreglar efter så mycket att få äga! Det vore nästan som för mig att berätta om min kärlek till film och skriva ”aktion triller”…( med särskrivning och allt!)
Men hon är verkligen inte ensam; var är alla skribenters och krönikörers korrekturläsare? Eller är de sina egna (rysning)? Jag gör mig självklart själv skyldig till både tappade bokstäver och kommateringar på min blogg och hemsida, men jag får inte X antal tusen spänn för besväret och når inte heller en halv miljon läsare med min publicerade okunnighet. I den hysteriska takt som saker skrivs idag, med alla gratistidningar och nätpublikationer, så är det givetvis en oundviklig baksmälle-effekt: Snabbt, snabbt. Kvantitet, kvantitet. Men det är givetvis kvaliteten som får lida pga den alltid närvarande mänskliga faktorn när det står tidsnöd och ekonomi på spel.
Tolka mig rätt, jag vill inte på personerna, ni är inte mindre värda för detta! Jag är som sagt en språknörd för att jag älskar språk och korrekthet i deras användande- när situationen behöver det. Nej, det är hela engelsk-svengelsk-trenden i sig som jag vill på, med det så desperat hippa överanvändandet, där det antingen redan finns svenskt bra alternativ eller när rädslans grupptryck i att vara ball dödar korrektheten; man vill vara så med och så inne… och så kan man inte hantera det språkmässigt.
Nejdå, svenskan löper inte någon risk att dö ut eller utarmas fullständigt. De invandrade orden chaufför, fönster, genre, kiosk, tejp, trottoar, tjej, parasoll, betala, dejting… har nödvändigt fyllt massor av luckor genom årtiondena och kommit just från utländska tidstrender. Och självklarheten är som störst i internetvärlden, där i stort sett hela dess tekniska uppbyggnad är på engelska. Det är nog bara en tidsfråga innan en språkdinosaurie som jag själv trampas ner, men inte utan kamp (haha)!
Så för all del, skribenter, fortsätt bara med era språkliga schabblanden. Just för underhållningens skull. Bortgöranden är nämligen ofta kul, vare sig det är en bokstavligen snubblande John Cleese eller en ordsnubblande Stêrk!
torsdag 13 september 2007
Min totala motpol!
Jag brukar tjata om barnfrihetens fördelar och bilsamhällets nackdelar..., och denna artikel är verkligen min totala motpol av den jag är, dubbelt upp:
http://www.realtid.se/ArticlePages/200709/12/20070912162722_Realtid503/20070912162722_Realtid503.dbp.asp
En tävling i att föda mer barn; och texten är också lite nationalist-läskig: "Föd en patriot på Rysslands nationaldag..." Suck. Jag vet, det är ett annat land, annan kultur, annan samhällsstruktur... men jag ställer ändå frågan: behöver världen verkligen fler barn och fler SUV-fordon i samma paket? Jag vidhåller mina egna två enkla, stolta bidrag till planetens välmående:
1. Jag skaffar inga barn
2. Jag skaffar inga motorfordon
Bara ren uppmuntran till andra...
http://www.realtid.se/ArticlePages/200709/12/20070912162722_Realtid503/20070912162722_Realtid503.dbp.asp
En tävling i att föda mer barn; och texten är också lite nationalist-läskig: "Föd en patriot på Rysslands nationaldag..." Suck. Jag vet, det är ett annat land, annan kultur, annan samhällsstruktur... men jag ställer ändå frågan: behöver världen verkligen fler barn och fler SUV-fordon i samma paket? Jag vidhåller mina egna två enkla, stolta bidrag till planetens välmående:
1. Jag skaffar inga barn
2. Jag skaffar inga motorfordon
Bara ren uppmuntran till andra...
torsdag 6 september 2007
Muhammed-rondellhundens sista suck?
Lars Vilks Muhammed-rondellhunds cirkusturné världen runt är fascinerande; och dess skällande dör nog ut snart. Men debatten är nog så viktig. Mina synpunkter i korthet:
1. Teckningarna är en löjlig provokation i den form de är (och fula, om nu smak hade något värde). Vilks fullständiga syfte kan man spekulera i, men det är bara att följa hans egen version på den egna bloggen! Att ge sig på en så pass helig ko (hund?) som detta är ju lockande för en del, och självklart fullt tillåtet. Exakt likadant som i Jyllandsposten-fallet. Man visste förstås följderna av och riskerna med de oundvikliga motreaktionerna, men det gör inte att vi ska acceptera bemötandet av dödshot eller våld i NÅGOTS jäkla namn.
2. Ja, demonstranterna hade all rätt att demonstrera mot tidningen NE efter publikationen, vilket de också gjorde. Punkt slut. Förhoppningsvis läste de även sambands-artikeln och inser fördelarna med yttrande- och tryckfrihet... och kanske också får mod att framöver även demonstrera mot vissa av deras hemländers muslimskt trobaserade censur- och sedlighetslagar, tillika avrättningar av homosexuella, politiskt oliktänkande och icketroende. Sharialagar ger mig mardömmar… men det gör även kristna sexmoralpåhitt och historiska tillika vetenskapliga förnekelser, som bekant.
3. Varför är det så farligt för NE att utföra en enkel ursäkt för att man har sårat folks känslor? Det är ju bara att samtidigt fortsätta publicera vad de vill även efter detta ståhej och därmed aldrig ge vika för hot eller krav på censurering. Oavsett vilka dockor och flaggor som bränns!
4. Religionsfrihet, tryck- och yttrandefrihet måste kunna stå sida vid sida. Varken censur, våld, moralkakor och hot må segra. Sen har jag en åsikt att religioner i allmänhet måste genomgå massor av reformer och ändringar av grundvärden om de ska ha någon global funktion av gott framöver. De har de förvisso gjort, främst kristendomen efter århundraden av vidrigheter. Men det räcker tyvärr inte. Religioner hjälper, men stjälper också fruktansvärt världen över, och stjälpandet tycks tyvärr stå för majoriteten av effekterna än idag.
Jag själv har en andlig uppfattning- (som inte har alltför mycket gemensamt med någon av de 5 stora världsreligionerna) i den meningen att människan omöjligen kan vara den högsta skapelsen i universum, och att den skapande energikraft som genomsyrar den (och som inte utesluter någon vetenskaplig lag eller evolutionskedja) aldrig kan ta skada, förolämpas, eller döma något eller någon moraliskt sett.
Den kallas (bland mycket annat) valfri kärlek till frihet under personligt konsekvens-ansvar. Men jag skulle aldrig pracka den på någon annan som inte vill höra den, eller kräva att lagar eller statliga regler skulle upprättas efter den. Det är en uppfattning och inte fakta.
1. Teckningarna är en löjlig provokation i den form de är (och fula, om nu smak hade något värde). Vilks fullständiga syfte kan man spekulera i, men det är bara att följa hans egen version på den egna bloggen! Att ge sig på en så pass helig ko (hund?) som detta är ju lockande för en del, och självklart fullt tillåtet. Exakt likadant som i Jyllandsposten-fallet. Man visste förstås följderna av och riskerna med de oundvikliga motreaktionerna, men det gör inte att vi ska acceptera bemötandet av dödshot eller våld i NÅGOTS jäkla namn.
2. Ja, demonstranterna hade all rätt att demonstrera mot tidningen NE efter publikationen, vilket de också gjorde. Punkt slut. Förhoppningsvis läste de även sambands-artikeln och inser fördelarna med yttrande- och tryckfrihet... och kanske också får mod att framöver även demonstrera mot vissa av deras hemländers muslimskt trobaserade censur- och sedlighetslagar, tillika avrättningar av homosexuella, politiskt oliktänkande och icketroende. Sharialagar ger mig mardömmar… men det gör även kristna sexmoralpåhitt och historiska tillika vetenskapliga förnekelser, som bekant.
3. Varför är det så farligt för NE att utföra en enkel ursäkt för att man har sårat folks känslor? Det är ju bara att samtidigt fortsätta publicera vad de vill även efter detta ståhej och därmed aldrig ge vika för hot eller krav på censurering. Oavsett vilka dockor och flaggor som bränns!
4. Religionsfrihet, tryck- och yttrandefrihet måste kunna stå sida vid sida. Varken censur, våld, moralkakor och hot må segra. Sen har jag en åsikt att religioner i allmänhet måste genomgå massor av reformer och ändringar av grundvärden om de ska ha någon global funktion av gott framöver. De har de förvisso gjort, främst kristendomen efter århundraden av vidrigheter. Men det räcker tyvärr inte. Religioner hjälper, men stjälper också fruktansvärt världen över, och stjälpandet tycks tyvärr stå för majoriteten av effekterna än idag.
Jag själv har en andlig uppfattning- (som inte har alltför mycket gemensamt med någon av de 5 stora världsreligionerna) i den meningen att människan omöjligen kan vara den högsta skapelsen i universum, och att den skapande energikraft som genomsyrar den (och som inte utesluter någon vetenskaplig lag eller evolutionskedja) aldrig kan ta skada, förolämpas, eller döma något eller någon moraliskt sett.
Den kallas (bland mycket annat) valfri kärlek till frihet under personligt konsekvens-ansvar. Men jag skulle aldrig pracka den på någon annan som inte vill höra den, eller kräva att lagar eller statliga regler skulle upprättas efter den. Det är en uppfattning och inte fakta.
Hur ser våra pryllistor ut, egentligen?
Gränsen över till ämnet materialism från mitt inlägg om klasstillhörighet blev så självklar efter Alexandra Pascalidous riktigt bra Metro-krönika 21/8 om pryl- och konsumtionshysterin (Hon skriver faktiskt nästan alltid bra, men verkar så flamsig i TV-rutan!). Nu har jag inga barn, som det egentligen handlade om och jag är därmed inte kvalificerad att bedöma hur just de påverkas av bortskämdheten och prylberoendet, men: självklart är det en galopperande galenskap vi befinner oss i.
Den läskiga paradoxen är att utan konsumtion går ju inget samhälle runt så länge uppfinningen pengar finns. "Hjulen måste ju snurra", som det heter. Vi européer är standardmässigt otroligt lyckligt lottade i denna del på jorden och är vi inte tacksamma över det, så är det en gigantisk nackdel för var och en. Givetvis ska ingen på planeten behöva leva som på 800-talet om man inte vill, och den fattiga delen av världen vill ju givetvis komma ikapp väst. Men det kommer komma en gräns som alla måste dra (helst av fri vilja- utan lagtvång) och faktiskt ta ställning till sin levnadsstandard och priset av den. Dokumentärserien ”Planeten” är en bara en i raden illamåendeframkallande skildringar av hur jävligt läget är, rent förgiftningsmässigt (vid sidan av avgasutsläppen/växthuseffekten, utfiskningen, skogsavverkningen, då...) i spåren av vår konsumtion. Och jag har faktiskt i år både köpt lågenergilampor, börjat stänga av TV:n manuellt och badar aldrig i badkaret. Sopsorterat och pappersåtervunnit har jag fanatiskt gjort sedan åratal. Om min hyresvärd bara kunde införa kompost, plus container för plast & metall, så skulle min hjältegloria skina fulländat! Det är inte "PK-poäng" som jag försöker plocka här, utan bara rent jäkla sunt förnuft och samvete i aktion.
Men vad fan är det vi behöver egentligen i våra hem? Jag kan bara tala för mig själv nu: jag bor som ensam särbo i en etta på 37 kvm och är långt ifrån en pryltok och hagalen idiot som bara MÅSTE ha det allra senaste i teknik eller mode (mitt klädkonto räknar jag inte ens per månad, utan årligen!). Så vad är det då som jag äger i rent materialistiska föremål (förutom möbler, dammsugare och köksredskap), anser vara personligen nödvändigt- och som jag inte räknar som sjuk överkonsumtion? Jo:
Dator.
Internettillgång.
TV med hyfsat kabelutbud.
Stereo/Radio.
Musikinstrument (i mitt fall gitarr eller keyboard).
Telefontillgång
Dessa saker gör mig faktiskt dessutom både lycklig, kreativ och intelligent. Paradoxalt nog utarmar de inte min själ, utan förstärker den. Vad äger jag sen som jag KAN klara mig utan, men som jag ändå köpt för att jag VILLE? Jo:
Mobiltelefon (har ju fast abonnemang)
Mikrovågsugn (klart gränsfall, dock!)
Brödrost (också klart gränsfall, hehe…)
Stavmixer
Digitalkamera
Ipod
Campingtält
Div. sportprylar som tennisracket, fotboll, frisbee…
Och sedan har jag utelämnat sådant som ändå går att låna på bibliotek, eller finns att tillgå genom just Internet: böcker, filmer, dagstidningar och CD-plattor.
Det stannar faktiskt där för mig. Är då detta överlyx? Ni avgör. Hur ser era egna listor ut? Det viktigaste, som jag ser det är i alla fall att jag aldrig kommer skaffa motorfordon! Det här blir inte mitt sista inlägg i frågan, var så säkra...
Den läskiga paradoxen är att utan konsumtion går ju inget samhälle runt så länge uppfinningen pengar finns. "Hjulen måste ju snurra", som det heter. Vi européer är standardmässigt otroligt lyckligt lottade i denna del på jorden och är vi inte tacksamma över det, så är det en gigantisk nackdel för var och en. Givetvis ska ingen på planeten behöva leva som på 800-talet om man inte vill, och den fattiga delen av världen vill ju givetvis komma ikapp väst. Men det kommer komma en gräns som alla måste dra (helst av fri vilja- utan lagtvång) och faktiskt ta ställning till sin levnadsstandard och priset av den. Dokumentärserien ”Planeten” är en bara en i raden illamåendeframkallande skildringar av hur jävligt läget är, rent förgiftningsmässigt (vid sidan av avgasutsläppen/växthuseffekten, utfiskningen, skogsavverkningen, då...) i spåren av vår konsumtion. Och jag har faktiskt i år både köpt lågenergilampor, börjat stänga av TV:n manuellt och badar aldrig i badkaret. Sopsorterat och pappersåtervunnit har jag fanatiskt gjort sedan åratal. Om min hyresvärd bara kunde införa kompost, plus container för plast & metall, så skulle min hjältegloria skina fulländat! Det är inte "PK-poäng" som jag försöker plocka här, utan bara rent jäkla sunt förnuft och samvete i aktion.
Men vad fan är det vi behöver egentligen i våra hem? Jag kan bara tala för mig själv nu: jag bor som ensam särbo i en etta på 37 kvm och är långt ifrån en pryltok och hagalen idiot som bara MÅSTE ha det allra senaste i teknik eller mode (mitt klädkonto räknar jag inte ens per månad, utan årligen!). Så vad är det då som jag äger i rent materialistiska föremål (förutom möbler, dammsugare och köksredskap), anser vara personligen nödvändigt- och som jag inte räknar som sjuk överkonsumtion? Jo:
Dator.
Internettillgång.
TV med hyfsat kabelutbud.
Stereo/Radio.
Musikinstrument (i mitt fall gitarr eller keyboard).
Telefontillgång
Dessa saker gör mig faktiskt dessutom både lycklig, kreativ och intelligent. Paradoxalt nog utarmar de inte min själ, utan förstärker den. Vad äger jag sen som jag KAN klara mig utan, men som jag ändå köpt för att jag VILLE? Jo:
Mobiltelefon (har ju fast abonnemang)
Mikrovågsugn (klart gränsfall, dock!)
Brödrost (också klart gränsfall, hehe…)
Stavmixer
Digitalkamera
Ipod
Campingtält
Div. sportprylar som tennisracket, fotboll, frisbee…
Och sedan har jag utelämnat sådant som ändå går att låna på bibliotek, eller finns att tillgå genom just Internet: böcker, filmer, dagstidningar och CD-plattor.
Det stannar faktiskt där för mig. Är då detta överlyx? Ni avgör. Hur ser era egna listor ut? Det viktigaste, som jag ser det är i alla fall att jag aldrig kommer skaffa motorfordon! Det här blir inte mitt sista inlägg i frågan, var så säkra...
onsdag 5 september 2007
Deckarförfattarnas "strid" går mig helt förbi!
Käbbla på bara, ni deckarförfattare och deckarläsare, och det spelar ingen roll om bråket sker ur perspektivet om författarens kön eller stilkvalitet... denna lilla strid i media går mig (nästan, annars skulle jag ju inte posta detta!) helt förbi, därför att jag helt enkelt inte läser deckar- eller kriminalgenren längre. Absolut inte för att jag är för "fin" för den, utan för att det finns så mycket annat viktigare för mig att läsa. Som dagstidningar, ämnesböcker, biografier, bloggar, nätartiklar, plus romaner om livsöden som helt enkelt inte omfattar just lösningen av brott. Jag vet att genren inte är helt enkelspårig; den innefattar mängder av fina människoporträtt och sanningar om vår samtids samhällen. Jag läste ju hela Sjöwall/Wahlöös Roman om ett brott-svit om Martin Beck & co. Fantastiska böcker! Genren är kanon när den är bra, och smak inom all kultur är alltid lika sanningslöst att tävla i. Åsikter är ALDRIG fakta!
Men det räcker inte för mig; Jag uppslukas av så mycket annat som tävlar om min tid. Jag har dessutom aldrig glott på TV:s serier om Morse, Dalgleish, Midsomer Murders, Mordkommissionen... mm. Därför är jag glad att stolt omöjligförklara mig själv till att kunna delta i denna debatt. Inte intresserad= inte kvalificerad! Lika mycket som jag inte deltar i diskussionen om varje års melodifestivalslåtar...
Men det räcker inte för mig; Jag uppslukas av så mycket annat som tävlar om min tid. Jag har dessutom aldrig glott på TV:s serier om Morse, Dalgleish, Midsomer Murders, Mordkommissionen... mm. Därför är jag glad att stolt omöjligförklara mig själv till att kunna delta i denna debatt. Inte intresserad= inte kvalificerad! Lika mycket som jag inte deltar i diskussionen om varje års melodifestivalslåtar...
lördag 1 september 2007
Månadens största garv!
Det var länge sen jag skrattade så mycket. Det handlar inte om hån. Eller- jo, en hel del, men här är det inte elakt, bara skoj. Jag länkar först till "Herr drycks" fantastiskt entusiastiska blogg om de värsta skivomslagen någonsin:
http://katastrofalaomslag.blogspot.com/ Humorn är dessutom dubbelt så effektiv om man som jag, inte heller står ut med själva musiken i sig!
Denna hysteriskt roliga blogg ledde mig sedan till denna: http://www.svenskadansband.se/ Bilderna är kopieringsskyddade, så det går inte att visa ett exempel. men gå bara in på "Topp bilder"...,vilket även visar sidans exemplariska användande av saftiga särskrivningar: "Dans Musik, Gratis Dans Ringsignaler"... kul var ordet!
Låt oss hoppas att detta är ett varningstecken på stil och mode från den tid som flytt, som vi ska lära oss av och se till att detta ALDRIG kommer tillbaka! Eller? Vad sägs, i tonårs-Gällivarehängets & tuppkams-gelékladdets sjyssta tidevarv? Jag finns själv i modebrottsregistret, då jag fullt medvetet bar hockeyfrilla år 1987!
http://katastrofalaomslag.blogspot.com/ Humorn är dessutom dubbelt så effektiv om man som jag, inte heller står ut med själva musiken i sig!
Denna hysteriskt roliga blogg ledde mig sedan till denna: http://www.svenskadansband.se/ Bilderna är kopieringsskyddade, så det går inte att visa ett exempel. men gå bara in på "Topp bilder"...,vilket även visar sidans exemplariska användande av saftiga särskrivningar: "Dans Musik, Gratis Dans Ringsignaler"... kul var ordet!
Låt oss hoppas att detta är ett varningstecken på stil och mode från den tid som flytt, som vi ska lära oss av och se till att detta ALDRIG kommer tillbaka! Eller? Vad sägs, i tonårs-Gällivarehängets & tuppkams-gelékladdets sjyssta tidevarv? Jag finns själv i modebrottsregistret, då jag fullt medvetet bar hockeyfrilla år 1987!
onsdag 29 augusti 2007
Porr är INTE automatiskt= våld!
Jag är ingen sexualbrottsterapeut. Jag har ingen aning eller erfarenhet av hur en rehabilitering av dessa går till. Ämnet var uppe på tapeten förr, men nu har i alla fall justitieminister Beatrice Ask fått igenom att sexbrottsdömda interner inte ska få läsa porr innanför fängelsemurarna. Jisses... Jag arbetar däremot själv i missbruks- och beroendebranschen. Där är total avhållsamhet av alkohol och droger ett absolut måste för att en lyckad terapi och behandling ska fungera; det finns inga halvmesyrer där inte, och slutmålet är livslång avhållsamhet. Och i teorin ser för mig likheterna mellan dessa slående ut: Man har missbrukat inom ett område, och måste då avhålla sig från det man missbrukat (Sexmissbruk, däremot, är en skild grej, ska jag understyrka och har inget med sexbrott att göra). Men att jämföra ämnena sex och alkohol- & droger funkar inte heller fullt ut, vilket jag kommer till nedan. Och först vill jag säga: det är förvisso ett avbräck i rehaben när exempelvis en alkoholist tar återfall under sin behandling, men det finns ingen förbudslag som hindrar denne, som här.
Som sagt, jag har ingen aning om hur rehaben för sexbrottsdömda ser ut. Vad är målet för dessa sexbrotts-behandlingar? Är det en återanpassning till ett sexliv utan tvång och misshandel, eller ett liv utan sex över huvud taget? De är dömda för VÅLD i första hand ihop med en sexuell handling. Då måste det väl vara FEL SORTS (tvång, hot & misshandel- psykisk som fysisk) sex som man ska gå på, och inte sex i allmänhet? Kan porr utan våldsinslag verkligen störa behandlingsmålet, och vad hindrar internerna från att idka självsex och runka i cellen? Är det fantasi- & onaniförbud som gäller härnäst, tycker Ask? Då ska ju alla ekonomiska brottslingar förbjudas läsa Veckans affärer- och ta för säkerhets skull ifrån dem alla pengar- de kan ju ta återfall vid åsynen av en femhundring!
Men här är det just kopplingen Porr= våld och automatisk skadlighet som jag reagerar mest på. Det finns bra porr och det finns mindre bra sådan. Jag ska inte dra alla varianter nu; listan skulle bli för lång. Porr i all dess form har räddat mitt eget sexliv i de perioder jag gått utan sexpartner. Hade jag barn, skulle mitt val (allt efter individen) av vad det mest ”olämpliga” mellan porr, skräck och våld vore, så skulle porr komma på en given sistaplats. Självklart kan vissa individer påverkas snett av vissa former av porr och våld. Men då är det just inverkan på individnivå i undantagsfalls-minoritet, och inte kollektiv i majoritet!
När det gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och uttrycksfrihet inom all litteratur, film och konst, är regeln så gammal och självklar att jag blir andfådd av att dra den igen, men visst: Bara för att vissa inte gillar något som föreställs, så ska det ändå inte förbjudas för alla andra. Så lägg ner, lägg av!
I Australien försöker konservativa krafter i dagarna förbjuda innehav av både porrfilmer och har tom bränt 84 miljoner dollar på ett Internet-porrfilter som en 16-årig kille knäckte på 45 minuter! Det finns bara en sak i sexvärlden som är fel, enligt mig: aktionerna tvång, hot & misshandel. Allt annat ska det ges fan i på myndighets- och statsnivå! Låt oss hoppas på att lagförslagets datum, den 1:a april nästa år, är just det- att dåligt aprilskämt!
Som sagt, jag har ingen aning om hur rehaben för sexbrottsdömda ser ut. Vad är målet för dessa sexbrotts-behandlingar? Är det en återanpassning till ett sexliv utan tvång och misshandel, eller ett liv utan sex över huvud taget? De är dömda för VÅLD i första hand ihop med en sexuell handling. Då måste det väl vara FEL SORTS (tvång, hot & misshandel- psykisk som fysisk) sex som man ska gå på, och inte sex i allmänhet? Kan porr utan våldsinslag verkligen störa behandlingsmålet, och vad hindrar internerna från att idka självsex och runka i cellen? Är det fantasi- & onaniförbud som gäller härnäst, tycker Ask? Då ska ju alla ekonomiska brottslingar förbjudas läsa Veckans affärer- och ta för säkerhets skull ifrån dem alla pengar- de kan ju ta återfall vid åsynen av en femhundring!
Men här är det just kopplingen Porr= våld och automatisk skadlighet som jag reagerar mest på. Det finns bra porr och det finns mindre bra sådan. Jag ska inte dra alla varianter nu; listan skulle bli för lång. Porr i all dess form har räddat mitt eget sexliv i de perioder jag gått utan sexpartner. Hade jag barn, skulle mitt val (allt efter individen) av vad det mest ”olämpliga” mellan porr, skräck och våld vore, så skulle porr komma på en given sistaplats. Självklart kan vissa individer påverkas snett av vissa former av porr och våld. Men då är det just inverkan på individnivå i undantagsfalls-minoritet, och inte kollektiv i majoritet!
När det gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och uttrycksfrihet inom all litteratur, film och konst, är regeln så gammal och självklar att jag blir andfådd av att dra den igen, men visst: Bara för att vissa inte gillar något som föreställs, så ska det ändå inte förbjudas för alla andra. Så lägg ner, lägg av!
I Australien försöker konservativa krafter i dagarna förbjuda innehav av både porrfilmer och har tom bränt 84 miljoner dollar på ett Internet-porrfilter som en 16-årig kille knäckte på 45 minuter! Det finns bara en sak i sexvärlden som är fel, enligt mig: aktionerna tvång, hot & misshandel. Allt annat ska det ges fan i på myndighets- och statsnivå! Låt oss hoppas på att lagförslagets datum, den 1:a april nästa år, är just det- att dåligt aprilskämt!
torsdag 23 augusti 2007
Min ursäkt till Arrbäck- och KD:s censuridioti
Jag erkänner. Jag avskydde Gunnel Arrbäck som filmdyrkande 14-åring. Jag hade t.o.m. en nidbild av henne på min anslagstavla för att hon var chef för Statens Biografbyrå, som på den tiden inte bara satte barnförbjudsstämpeln på "Rymdimperiet slår tillbaka" en 11-årsgräns på "E.T", utan klippte och stympade sönder skräckfilm efter skräckfilm på 80-talet så att man var mer förbannad på förmynderiet, än uppskrämd av själva skräckeffekterna efteråt. NU avgår hon för att staten ännu inte vill avskaffa censuren för vuxna!
Så, från mig 25 år senare, ursäkta- och heders för denna handling, Arrbäck! Enligt morgonnyheterna är det för att hon inte står ut med att Kristdemokraterna har en alltför avgörande roll i beslutet att ha kvar denna kvarleva som Sverige var först i världen med. Ämnesmoral åsido, det handlar om vuxenförmynderi av det slag som hör förra århundradet till!
Men här ett exempel på att amerikansk unk-kristen censurbedömning inte är bättre: Jag såg härom veckan det klart sevärda (men överhyllade) dramat "The squid and the whale", som försetts med en R-rating. Varför då, kan man undra om ett familjedrama, helt utan våld och skrämmande eller s.k. "förråande" effekter? Jo, man svär, pratar sex, relationer och en 12-årig pojke smygonanerar... Huuuu så hemskt!
Så, från mig 25 år senare, ursäkta- och heders för denna handling, Arrbäck! Enligt morgonnyheterna är det för att hon inte står ut med att Kristdemokraterna har en alltför avgörande roll i beslutet att ha kvar denna kvarleva som Sverige var först i världen med. Ämnesmoral åsido, det handlar om vuxenförmynderi av det slag som hör förra århundradet till!
Men här ett exempel på att amerikansk unk-kristen censurbedömning inte är bättre: Jag såg härom veckan det klart sevärda (men överhyllade) dramat "The squid and the whale", som försetts med en R-rating. Varför då, kan man undra om ett familjedrama, helt utan våld och skrämmande eller s.k. "förråande" effekter? Jo, man svär, pratar sex, relationer och en 12-årig pojke smygonanerar... Huuuu så hemskt!
onsdag 22 augusti 2007
Klasstillhörighet är en knepig bit...
Jag hade en intressant diskussion för nån vecka sen med min flickvän om klasstillhörighet, då våra uppväxter är så pass likartade. Jag driver ofta i tal och skrift med företeelser som jag varken identifierar mig med eller håller med om i rena värderingar. Jag aktar mig för rent hån och förakt (det ger mig så dåliga energivibbar och stjäl så mycket tid); jag vill oftast se det positiva i att bejaka olikheter utan att nedvärdera själva människovärdet.
Jag är uppväxt i en medelklassfamilj. Upp till 10 års ålder var uppväxten kanske av den lägre rangen av medelklass, om man nu ska dela upp den alls- och från 10 var det ganska rakt i mittfåran. Stolt och stolt över just den klasstillhörigheten vete fan om jag kan påstå att jag är… men mitt arv av det är nog anledningen till att jag idag kan kasta blickar åt båda hållen av ändarna på klass-skalan och skaka på huvudet: White-trashen med sina drag av lågutbildade, kedjerökande, pitbullsägande och TV-såpsberoende tonårsföräldraskap… och Överklassens kännetecken av kreditkortsflashande på någon Stureplanskrog, samt dess konsekvenslösa habegär i att äga så mycket mer än vad man rimligtvis kan behöva under en livstid, såsom både golfbanor, miljongarderober och en bil/båt per familjemedlem.
Jag påstår inte att dessa läger automatiskt måste avsky varandra heller, men det finns en själlöshet i båda som jag sneglar på med ett kort, suckande budskap för mig själv: Jag är inte dem, vill inte vara som dem och är glad och tacksam över detta faktum. Missförstå mig rätt nu- jag kan umgås med individer ur båda lägren givetvis, men jag vill och kan inte sätta en identifikationsetikett däremellan. Jag vill alltså varken bära slips eller fiskrensar-handskar på jobbet, så att säga! Men självklart skulle jag hellre vilja ha mycket pengar än lite- det handlar ju om hur man hanterar pengatillgången och hur man värderar sin omgivning utifrån detta.
Men någon medelsvensson erkänner jag mig heller verkligen inte som, då jag vägrar skaffa både bil och barn... och som liberal står jag ju hellre ut än smälter in, samtidigt som jag hellre tar order än ger dem i de flesta sammanhang… det handlar ju om så mycket mer än klass i rent hushållsekonomiska termer, också. Såsom exempelvis just de rena smakskillnader i kultur, som paradoxalt nog korsar klassgränserna hej vilt…
Nej, nu svamlar jag iväg. Så jag stannar där, som jag brukar säga på AA-mötena.
Jag är uppväxt i en medelklassfamilj. Upp till 10 års ålder var uppväxten kanske av den lägre rangen av medelklass, om man nu ska dela upp den alls- och från 10 var det ganska rakt i mittfåran. Stolt och stolt över just den klasstillhörigheten vete fan om jag kan påstå att jag är… men mitt arv av det är nog anledningen till att jag idag kan kasta blickar åt båda hållen av ändarna på klass-skalan och skaka på huvudet: White-trashen med sina drag av lågutbildade, kedjerökande, pitbullsägande och TV-såpsberoende tonårsföräldraskap… och Överklassens kännetecken av kreditkortsflashande på någon Stureplanskrog, samt dess konsekvenslösa habegär i att äga så mycket mer än vad man rimligtvis kan behöva under en livstid, såsom både golfbanor, miljongarderober och en bil/båt per familjemedlem.
Jag påstår inte att dessa läger automatiskt måste avsky varandra heller, men det finns en själlöshet i båda som jag sneglar på med ett kort, suckande budskap för mig själv: Jag är inte dem, vill inte vara som dem och är glad och tacksam över detta faktum. Missförstå mig rätt nu- jag kan umgås med individer ur båda lägren givetvis, men jag vill och kan inte sätta en identifikationsetikett däremellan. Jag vill alltså varken bära slips eller fiskrensar-handskar på jobbet, så att säga! Men självklart skulle jag hellre vilja ha mycket pengar än lite- det handlar ju om hur man hanterar pengatillgången och hur man värderar sin omgivning utifrån detta.
Men någon medelsvensson erkänner jag mig heller verkligen inte som, då jag vägrar skaffa både bil och barn... och som liberal står jag ju hellre ut än smälter in, samtidigt som jag hellre tar order än ger dem i de flesta sammanhang… det handlar ju om så mycket mer än klass i rent hushållsekonomiska termer, också. Såsom exempelvis just de rena smakskillnader i kultur, som paradoxalt nog korsar klassgränserna hej vilt…
Nej, nu svamlar jag iväg. Så jag stannar där, som jag brukar säga på AA-mötena.
Giftermål? Nej tack!
Orsaker till varför Giftermålet inte är för mig:
1. Det behövs inget högtidligt löfte på papper för en sådan sak som kärlek till varandra. Och det går inte, heller. Livet ÄR oförutsägbart och ständigt föränderligt. Detta enkla faktum gör att det är omöjligt att lova någon något så definitivt. Livet är inte definitivt. Min kärlek är genuin och den gäller NU & INTENSIVT.
2. För mycket jobb, formellt krångel och organisering ang. eventuell ceremoni, plats, fest, gäster... bla bla bla osv. Det räcker att kolla på vilken jävla bröllopsdokumentär som helst för att bli avskräckad.
3. För dyrt- som tillägg till anledning nr. 2!
4. Mitt särboliv med min flickvän idag funkar alldeles utmärkt. Gör det enkelt, säger en av deviserna inom AA. Sagt och gjort. Därmed inget definitivt sagt angående ett tänkbart samboliv någon gång framöver heller!
5. Hmm, vems efternamn ska vi ta? Skit i det, behåll varderas!! Ens kärlek till varandra minskar inte för det.
Det räcker för tillfället. Kommer jag på mer, så lägger jag upp det.
1. Det behövs inget högtidligt löfte på papper för en sådan sak som kärlek till varandra. Och det går inte, heller. Livet ÄR oförutsägbart och ständigt föränderligt. Detta enkla faktum gör att det är omöjligt att lova någon något så definitivt. Livet är inte definitivt. Min kärlek är genuin och den gäller NU & INTENSIVT.
2. För mycket jobb, formellt krångel och organisering ang. eventuell ceremoni, plats, fest, gäster... bla bla bla osv. Det räcker att kolla på vilken jävla bröllopsdokumentär som helst för att bli avskräckad.
3. För dyrt- som tillägg till anledning nr. 2!
4. Mitt särboliv med min flickvän idag funkar alldeles utmärkt. Gör det enkelt, säger en av deviserna inom AA. Sagt och gjort. Därmed inget definitivt sagt angående ett tänkbart samboliv någon gång framöver heller!
5. Hmm, vems efternamn ska vi ta? Skit i det, behåll varderas!! Ens kärlek till varandra minskar inte för det.
Det räcker för tillfället. Kommer jag på mer, så lägger jag upp det.
Blandade känslor
Jodå, snacka om blandade känslor: Jag avskyr som sagt motorsport. Och så älskar jag mitt Hammarby IF. Gissa vilka som i år har chans på SM-guld i Speedway? Vad fan gör man; hoppas på att de får ett SM-tecken till, fast i en företeelse som man principiellt hatar? Det vore nästan lika illa som om Bajen tog SM-guld i orientering eller segling, ty SM-tecken i sådana pseudo-idrotter kan de lika gärna vara utan. Jag sa nästan lika illa. Om det just nu inte vore för ett av mänsklighetens mest korkade påfund som heter moootorsport som enligt mig inkluderar alla typer av detta elände- även speedway. Jävla skit säger jag om detta personliga dilemma. Eller: "I-landsproblem nr 1 000 354." Ungefär.
tisdag 21 augusti 2007
Nigeria-breven lever!!
Skoj direkt på morgonen när man kollar sin mail är aldrig fel; och jag som trodde dessa Nigeriabrev var utdöda som fenomen- fast nu är landet Burkina Faso… och humorfaktorn är som högst i dessa partier:
"Firstly, I got your email address from the professional data base found in the internet Yahoo tourist search as I was searching for a foreign reliable partner after series of prayers and fasting. I was divinely directed by the almighty to contact you among other names I met in my search. I believe that God has a way of helping who is in need. My name is Mr.Zoungrana Salif from Burkina Faso."
Haha, dessa andliga anspelningar för att vinna förtroendet, är sanslösa!
"I work with the Groupe Bank of Africa as the Head of file Department. In my department I discovered an abandoned sum of $ 18 million U.S.A dollars in an account that belongs to one of our foreign customer who died along with his entire family in a plane crash."
Ja, eller hur? Ett avsnitt av ”24” har en mer trovärdig intrig!
"Immediately after the transfer has been made into your account I will visit you in your country for my own part of the money as the percentages indicated."
Javisst, herr Salif, efter att du plundrat mitt konto?!
Har DU fått ett skojfriskt Nigeriabrev på sistone?
"Firstly, I got your email address from the professional data base found in the internet Yahoo tourist search as I was searching for a foreign reliable partner after series of prayers and fasting. I was divinely directed by the almighty to contact you among other names I met in my search. I believe that God has a way of helping who is in need. My name is Mr.Zoungrana Salif from Burkina Faso."
Haha, dessa andliga anspelningar för att vinna förtroendet, är sanslösa!
"I work with the Groupe Bank of Africa as the Head of file Department. In my department I discovered an abandoned sum of $ 18 million U.S.A dollars in an account that belongs to one of our foreign customer who died along with his entire family in a plane crash."
Ja, eller hur? Ett avsnitt av ”24” har en mer trovärdig intrig!
"Immediately after the transfer has been made into your account I will visit you in your country for my own part of the money as the percentages indicated."
Javisst, herr Salif, efter att du plundrat mitt konto?!
Har DU fått ett skojfriskt Nigeriabrev på sistone?
måndag 20 augusti 2007
Tillbaks!
Bara en snabbis för att bekräfta att man är tillbaks efter semestern: (och indirekt orsak till blogg-uppehållet) 3 dagars Riga-resa. Campingkväll i hemförortens skogar. Ordskämtsafton på Björns land. Inköp av ny kamera, tält, musikprogram & ljudkort till datorn...
Svenska sommarens plus & minus:
+ Värmen. Grönskan. Sommarlovs-tom kollektivtrafik på morgnarna. Sena solnedgångar.
- Sommartidtabeller. Insekter. EU-moppar överallt alla tider på dygnet. Nedskräpning överallt. Tidiga soluppgångar.
Svenska sommarens plus & minus:
+ Värmen. Grönskan. Sommarlovs-tom kollektivtrafik på morgnarna. Sena solnedgångar.
- Sommartidtabeller. Insekter. EU-moppar överallt alla tider på dygnet. Nedskräpning överallt. Tidiga soluppgångar.
onsdag 1 augusti 2007
Mer om prostitution!
Scenario: En terapibyrå har en knepig kund, Mr. Smith, som gått ett par månader där för samtalsterapi. Han har fått Dr. Jones, som hittills har behandlat denne ganska framgångsrikt. Skulle Mr. Smith däremot börja ställa krav som Dr. Jones finner obehagliga, bli hotfull och våldsam mot både doktorn och hans kollegor på byrån, så skulle han bli ombedd att lämna byrån, bli portad och eventuellt bli anmäld för hot och våld hos polisen. Skulle han återkomma trots varningar, så får exempelvis väktare kliva in och avhysa. Verkar något konstigt? Nej. Men då byter vi helt enkelt bransch- från terapitjänster till sextjänster. Jag kan inte se någon jäkla skillnad i själva regelförhållandena. Kan ni? Nej, det är alltså tjänsten i sig som utförs, som anses otänkbar för att den involverar sex. EXAKT samma regler gäller för kunden Mr Smith hos eskortbyrån/bordellens Ms. Jones.
Debatten om denna bransch tycks inte ta slut och det ska den inte heller så länge Sverige envisas med att ha en sexköpslag, och så länge sexarbetare inte får komma till tals på samma villkor som andra. Det finns ett resonemang (bland många, ska sägas) som har hållit fundamental aggression vid liv i många frågor- i synnerhet när det gäller homosexualitet (även sedan bibelns doktrin gett vika) och nu ännu i prostitutionsfrågan i Sverige idag. Och detta fundamentalt galna resonemang verkar vara: bara för att jag själv inte vill något, så ska alla andra förbjudas göra det. Vad som är bäst för mig och majoriteten av mina bekanta, det ska vara bäst för alla. Jag själv har ingen lust att sälja sex. Men de som vill ska inte förbjudas.
Jag har levt sju år i Australien. Där gick jag periodvis hos escorter i Sydney, där denna bransch fungerar alldeles utmärkt… och reaktionen från några av mina polare (av båda könen) var så här: ”Nämen, gör du? Jaha. Okej. Trist att du inte hittar någon trevlig flickvän… hmm, vad kostar det egentligen?” Det ska bara vara olagligt att som kund uppföra sig på ett sätt som skulle vara olagligt i vilken annan bransch som helst. Själva tjänsten i sig, är det absolut inget fel på, annat än en personlig lämplighetsfaktor för jobbet. Fel är när brott begås. Den frivilliga etablerade sexbranschen är inget brott då inga offer finns, mer än det finns offer i någon annan branschsektor. JAG UPPREPAR: Inget lagbrott begås när tjänster utförs vid ömsesidigt samtycke, oavsett bransch och tjänsttyp när kunden/klienten sköter sig!
Problemet är att om sexköp legaliseras, så innebär det sannolikt en statlig, oinsatt myndighetsinblandning som jag kommit fram till inte kan vara av nytta. En avkriminalisering däremot gör att branschen sköts och internregleras av sexsäljarna själva. Vem annars kan branschen lika bra som de som sitter på själva tjänsterna? En marknadsbaserad bransch som helt avkriminaliseras, blir ju därmed självreglerande. Det ska inte behövas speciella arbetsförhållandelagar just i denna bransch, för då spär man på myten att alla sexarbetare är vilseledda, svaga stackare som inte vet sitt eget bästa. Allmänna lagar om arbetsskydd finns ju redan att gå efter! Fattar sedan inte heller motståndarna vilken attraktionskraft de etablerade och organiserade säljarna av sextjänster sitter på? Sex är en av de starkaste drivkrafterna människan har, och kommer alltid att finnas som en liknande drivfaktor inom sin bransch, där säljarna dikterar villkoren och har därmed rätt att sätta gränserna för vad kunderna får göra och inte göra. Övervakningskameror och utkastare som rycker in vid behov finns på inrättningarna i Sydney, även om många escorter gör house-calls; men då har de koll på vem som beställt tjänsten och kan vid misstanke om våld, rån eller tvång lättare anmäla och porta såna kunder för gott. De är de facto skyddade på ett helt annat sätt.
Jag ser inga problem med dessa faktorer; kameror finns i varenda butik och inrättning idag. Exemplet med kameror tycker jag illustrerar situationen ganska bra: De finns överallt. Ingen kund som uppför sig i en butik eller tunnelbanevagn har något att frukta- bara när man gör något fel i den meningen att man stjäl, eller med hot och våld ger sig på någon annan. Föreligger risk för kunden att bli upptäckt med att vara otrogen? Ja, då är det ens eget privata problem likväl som om man köper sprit och blir full, trots att man lovat sin partner att vara nykter… och då får man allt vara lite ärligare hemma, då. Men visst, legalisering är i alla fall en början i Sverige; vad som helst är bättre än så som det ser ut nu.
Som exempelvis terapeut, polis eller äldrevårdare, kan man aldrig 100%-igt veta vilka kunder, klienter eller patienter som man får och vet heller inte om dessa kommer bete sig på ett korrekt sätt. Men man antar ju givetvis det, annars skulle man ju inte hålla på med detta. Men om kunderna skulle börja vara otrevliga, hotfulla och våldsamma, så kan ju dessa yrkesgrupper anmäla sådana typer till polisen, utan minsta risk för att få ett stigma i pannan som säger: Dåligt yrke- fy fy! Dessa yrken må vara påfrestande för att de involverar socialt känsliga områden, kräver stora doser empati och engagemang, är psykiskt personligt uttömmande… och därmed passar de långtifrån alla personer. Exakt detsamma gäller sextjänstbranschen. Men de förra nämnda är lagliga och erhåller därmed samhällets skydd på ett annat sätt för sina anställda. Kan en sexsäljare på samma villkor anmäla liknande händelser? Knappast, och det är det som är sjukt. Vidare sjukt är också att staten i dagens läge anser att tjänsterna är både olämpliga, skadliga och inte borde finnas… men skatt ska det minsann betalas!
Den underförstådda moraliska koden av medmänskligt uppträdande finns överallt i ett fritt samhälle. Men i dagens frivilliga (och alltså INTE traffickingen eller människohandeln) prostitutionsvärld i Sverige är denna kod tyvärr totalt havererad, för att de kunder som ger sig in i den är olagliga, och kan med just den under-jord-skyddsmanteln som de prostituerade puffats in i, bete sig hur som helst! Än mer sjukt är också att säljandet är tillåtet, samtidigt som koppleri är förbjudet! Och därmed är samarbetsmöjligheterna (och inte hallickföreteelsen, som ju står för tvångsgrundat utnyttjande) och alltså den skyddande organiseringen inom de prostituerades krets borta. Sexuella tjänster, både tillgången och efterfrågan, kommer aldrig försvinna men trots det vill man genom att försvåra så mycket som möjligt för, och tvinga de som frivilligt säljer sex att lägga av med det. JAG UPPREPAR: denna bransch fungerar utmärkt i Australien (LÄS MER HÄR) där jag bott i 7 år och bevittnat den, på nära håll, som vilken annan bransch som helst- utan moraliskt förfall eller ökat direktrelaterat drogmissbruk. Men den funkar tydligen inte i Sverige, av den enda anledningen att den anses moraliskt otänkbar.
Mycket mer kan sägas. t.ex. om varför en könsmaktsordnings- synvinkel inte håller heller, då även manlig och homosexuell prostitution finns... men jag avslutar med en favoritfråga: vem är mest ”förnedrad”? Den som får 2000:- för en timmes sex eller den som betalar 2000:- för en timmes sex?
Debatten om denna bransch tycks inte ta slut och det ska den inte heller så länge Sverige envisas med att ha en sexköpslag, och så länge sexarbetare inte får komma till tals på samma villkor som andra. Det finns ett resonemang (bland många, ska sägas) som har hållit fundamental aggression vid liv i många frågor- i synnerhet när det gäller homosexualitet (även sedan bibelns doktrin gett vika) och nu ännu i prostitutionsfrågan i Sverige idag. Och detta fundamentalt galna resonemang verkar vara: bara för att jag själv inte vill något, så ska alla andra förbjudas göra det. Vad som är bäst för mig och majoriteten av mina bekanta, det ska vara bäst för alla. Jag själv har ingen lust att sälja sex. Men de som vill ska inte förbjudas.
Jag har levt sju år i Australien. Där gick jag periodvis hos escorter i Sydney, där denna bransch fungerar alldeles utmärkt… och reaktionen från några av mina polare (av båda könen) var så här: ”Nämen, gör du? Jaha. Okej. Trist att du inte hittar någon trevlig flickvän… hmm, vad kostar det egentligen?” Det ska bara vara olagligt att som kund uppföra sig på ett sätt som skulle vara olagligt i vilken annan bransch som helst. Själva tjänsten i sig, är det absolut inget fel på, annat än en personlig lämplighetsfaktor för jobbet. Fel är när brott begås. Den frivilliga etablerade sexbranschen är inget brott då inga offer finns, mer än det finns offer i någon annan branschsektor. JAG UPPREPAR: Inget lagbrott begås när tjänster utförs vid ömsesidigt samtycke, oavsett bransch och tjänsttyp när kunden/klienten sköter sig!
Problemet är att om sexköp legaliseras, så innebär det sannolikt en statlig, oinsatt myndighetsinblandning som jag kommit fram till inte kan vara av nytta. En avkriminalisering däremot gör att branschen sköts och internregleras av sexsäljarna själva. Vem annars kan branschen lika bra som de som sitter på själva tjänsterna? En marknadsbaserad bransch som helt avkriminaliseras, blir ju därmed självreglerande. Det ska inte behövas speciella arbetsförhållandelagar just i denna bransch, för då spär man på myten att alla sexarbetare är vilseledda, svaga stackare som inte vet sitt eget bästa. Allmänna lagar om arbetsskydd finns ju redan att gå efter! Fattar sedan inte heller motståndarna vilken attraktionskraft de etablerade och organiserade säljarna av sextjänster sitter på? Sex är en av de starkaste drivkrafterna människan har, och kommer alltid att finnas som en liknande drivfaktor inom sin bransch, där säljarna dikterar villkoren och har därmed rätt att sätta gränserna för vad kunderna får göra och inte göra. Övervakningskameror och utkastare som rycker in vid behov finns på inrättningarna i Sydney, även om många escorter gör house-calls; men då har de koll på vem som beställt tjänsten och kan vid misstanke om våld, rån eller tvång lättare anmäla och porta såna kunder för gott. De är de facto skyddade på ett helt annat sätt.
Jag ser inga problem med dessa faktorer; kameror finns i varenda butik och inrättning idag. Exemplet med kameror tycker jag illustrerar situationen ganska bra: De finns överallt. Ingen kund som uppför sig i en butik eller tunnelbanevagn har något att frukta- bara när man gör något fel i den meningen att man stjäl, eller med hot och våld ger sig på någon annan. Föreligger risk för kunden att bli upptäckt med att vara otrogen? Ja, då är det ens eget privata problem likväl som om man köper sprit och blir full, trots att man lovat sin partner att vara nykter… och då får man allt vara lite ärligare hemma, då. Men visst, legalisering är i alla fall en början i Sverige; vad som helst är bättre än så som det ser ut nu.
Som exempelvis terapeut, polis eller äldrevårdare, kan man aldrig 100%-igt veta vilka kunder, klienter eller patienter som man får och vet heller inte om dessa kommer bete sig på ett korrekt sätt. Men man antar ju givetvis det, annars skulle man ju inte hålla på med detta. Men om kunderna skulle börja vara otrevliga, hotfulla och våldsamma, så kan ju dessa yrkesgrupper anmäla sådana typer till polisen, utan minsta risk för att få ett stigma i pannan som säger: Dåligt yrke- fy fy! Dessa yrken må vara påfrestande för att de involverar socialt känsliga områden, kräver stora doser empati och engagemang, är psykiskt personligt uttömmande… och därmed passar de långtifrån alla personer. Exakt detsamma gäller sextjänstbranschen. Men de förra nämnda är lagliga och erhåller därmed samhällets skydd på ett annat sätt för sina anställda. Kan en sexsäljare på samma villkor anmäla liknande händelser? Knappast, och det är det som är sjukt. Vidare sjukt är också att staten i dagens läge anser att tjänsterna är både olämpliga, skadliga och inte borde finnas… men skatt ska det minsann betalas!
Den underförstådda moraliska koden av medmänskligt uppträdande finns överallt i ett fritt samhälle. Men i dagens frivilliga (och alltså INTE traffickingen eller människohandeln) prostitutionsvärld i Sverige är denna kod tyvärr totalt havererad, för att de kunder som ger sig in i den är olagliga, och kan med just den under-jord-skyddsmanteln som de prostituerade puffats in i, bete sig hur som helst! Än mer sjukt är också att säljandet är tillåtet, samtidigt som koppleri är förbjudet! Och därmed är samarbetsmöjligheterna (och inte hallickföreteelsen, som ju står för tvångsgrundat utnyttjande) och alltså den skyddande organiseringen inom de prostituerades krets borta. Sexuella tjänster, både tillgången och efterfrågan, kommer aldrig försvinna men trots det vill man genom att försvåra så mycket som möjligt för, och tvinga de som frivilligt säljer sex att lägga av med det. JAG UPPREPAR: denna bransch fungerar utmärkt i Australien (LÄS MER HÄR) där jag bott i 7 år och bevittnat den, på nära håll, som vilken annan bransch som helst- utan moraliskt förfall eller ökat direktrelaterat drogmissbruk. Men den funkar tydligen inte i Sverige, av den enda anledningen att den anses moraliskt otänkbar.
Mycket mer kan sägas. t.ex. om varför en könsmaktsordnings- synvinkel inte håller heller, då även manlig och homosexuell prostitution finns... men jag avslutar med en favoritfråga: vem är mest ”förnedrad”? Den som får 2000:- för en timmes sex eller den som betalar 2000:- för en timmes sex?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
