onsdag 31 oktober 2007

Klädkoder, byxhänget och skoluniformer...

Modet är sannerligen på modet. Nej, några moraliska klädkoder i skolan vill jag inte veta av. Men jag har inga barn och mina åsikter kanske därför ska tas med en näve vägsalt. Jag tycker personligen inte heller att 12-åringar ska bära smink. Eller röka. Men mode, sexuella och moraliska signaler genom just modet är inte en skolangelägenhet eller skolansvar. Det måste vara en föräldraangelägenhet och ingen annans. Människan bombarderas i västvärldssamhället av signaler genom media och mode på ett sätt som jag inte ens kunde föreställa mig som tonåring. En ung människa är ingen färdigutvecklad människa, men det är föräldrarna/vårdnadshavarna och ingen annan i första hand som ändå sätter gränser för både alkohol, droger, våld, skadegörelse och mobbning!

I fallet med just byxhänget vill jag säga: Fult är det sannerligen, men det är återigen det moraliska generationsspöket som talar, när förbud eller tvingande regler kommer på tal. Nej, förbjud för tusan inte denna stora komik- detta kommer om några år att ses på med lika stor humor som det idag görs åt 80-talets hockeyfrilla och 70-talets skjortkragar- tro mig! Jag har vänt på det hela, slutat slösa irritationsenergi och skrattar numera för mig själv åt hur otroligt fult det är, utan förbuds-förmyndaraktigt tänk… Det roligaste är när fjortisarna ska springa efter bussen och blir tvungna att dra upp brallorna hela tiden! Och vad säger egentligen tonårstjejerna? Är detta hur de vill att deras sexiga pojkvänner ska gå omkring? Nä, sorry, det är ju (klysch-klysch) insidan som ska räknas, eller hur..?

I mitt förra hemland Australien drällde det, i det sanna engelska arvets anda, av skoluniformerade barn i alla åldrar och dessutom könsseparerade (och väldigt ofta katolska) sådana, och inget av det hade mitt gillande. Jag har ännu ingen statistik på huruvida barns utbildning stärks genom skoluniformers inverkan. Jag har däremot länge förstått och halvt köpt tanken att mobbningen kan kommas åt genom att inte peka ut klasskillnader, ty i uniformen är alla jämlika. Men detsamma i detta fall vill jag se statistikt bevis på hur mobbning sjunkit genom just uniformen innan jag ger tummen upp. Jag kan innan dess bara tala för mig själv om hur jag fungerade som tonåring i Sverige; jag hade hatat varenda minut av att ha tvingats bära skoluniform. Verkligen hatat. Hade min studiemotivation höjts, tro?

Inga kommentarer: