Porr är INTE automatiskt= våld!

Jag är ingen sexualbrottsterapeut. Jag har ingen aning eller erfarenhet av hur en rehabilitering av dessa går till. Ämnet var uppe på tapeten förr, men nu har i alla fall justitieminister Beatrice Ask fått igenom att sexbrottsdömda interner inte ska få läsa porr innanför fängelsemurarna. Jisses... Jag arbetar däremot själv i missbruks- och beroendebranschen. Där är total avhållsamhet av alkohol och droger ett absolut måste för att en lyckad terapi och behandling ska fungera; det finns inga halvmesyrer där inte, och slutmålet är livslång avhållsamhet. Och i teorin ser för mig likheterna mellan dessa slående ut: Man har missbrukat inom ett område, och måste då avhålla sig från det man missbrukat (Sexmissbruk, däremot, är en skild grej, ska jag understyrka och har inget med sexbrott att göra). Men att jämföra ämnena sex och alkohol- & droger funkar inte heller fullt ut, vilket jag kommer till nedan. Och först vill jag säga: det är förvisso ett avbräck i rehaben när exempelvis en alkoholist tar återfall under sin behandling, men det finns ingen förbudslag som hindrar denne, som här.

Som sagt, jag har ingen aning om hur rehaben för sexbrottsdömda ser ut. Vad är målet för dessa sexbrotts-behandlingar? Är det en återanpassning till ett sexliv utan tvång och misshandel, eller ett liv utan sex över huvud taget? De är dömda för VÅLD i första hand ihop med en sexuell handling. Då måste det väl vara FEL SORTS (tvång, hot & misshandel- psykisk som fysisk) sex som man ska gå på, och inte sex i allmänhet? Kan porr utan våldsinslag verkligen störa behandlingsmålet, och vad hindrar internerna från att idka självsex och runka i cellen? Är det fantasi- & onaniförbud som gäller härnäst, tycker Ask? Då ska ju alla ekonomiska brottslingar förbjudas läsa Veckans affärer- och ta för säkerhets skull ifrån dem alla pengar- de kan ju ta återfall vid åsynen av en femhundring!

Men här är det just kopplingen Porr= våld och automatisk skadlighet som jag reagerar mest på. Det finns bra porr och det finns mindre bra sådan. Jag ska inte dra alla varianter nu; listan skulle bli för lång. Porr i all dess form har räddat mitt eget sexliv i de perioder jag gått utan sexpartner. Hade jag barn, skulle mitt val (allt efter individen) av vad det mest ”olämpliga” mellan porr, skräck och våld vore, så skulle porr komma på en given sistaplats. Självklart kan vissa individer påverkas snett av vissa former av porr och våld. Men då är det just inverkan på individnivå i undantagsfalls-minoritet, och inte kollektiv i majoritet!

När det gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och uttrycksfrihet inom all litteratur, film och konst, är regeln så gammal och självklar att jag blir andfådd av att dra den igen, men visst: Bara för att vissa inte gillar något som föreställs, så ska det ändå inte förbjudas för alla andra. Så lägg ner, lägg av!

I Australien försöker konservativa krafter i dagarna förbjuda innehav av både porrfilmer och har tom bränt 84 miljoner dollar på ett Internet-porrfilter som en 16-årig kille knäckte på 45 minuter! Det finns bara en sak i sexvärlden som är fel, enligt mig: aktionerna tvång, hot & misshandel. Allt annat ska det ges fan i på myndighets- och statsnivå! Låt oss hoppas på att lagförslagets datum, den 1:a april nästa år, är just det- att dåligt aprilskämt!

Min ursäkt till Arrbäck- och KD:s censuridioti

Jag erkänner. Jag avskydde Gunnel Arrbäck som filmdyrkande 14-åring. Jag hade t.o.m. en nidbild av henne på min anslagstavla för att hon var chef för Statens Biografbyrå, som på den tiden inte bara satte barnförbjudsstämpeln på "Rymdimperiet slår tillbaka" en 11-årsgräns på "E.T", utan klippte och stympade sönder skräckfilm efter skräckfilm på 80-talet så att man var mer förbannad på förmynderiet, än uppskrämd av själva skräckeffekterna efteråt. NU avgår hon för att staten ännu inte vill avskaffa censuren för vuxna!

Så, från mig 25 år senare, ursäkta- och heders för denna handling, Arrbäck! Enligt morgonnyheterna är det för att hon inte står ut med att Kristdemokraterna har en alltför avgörande roll i beslutet att ha kvar denna kvarleva som Sverige var först i världen med. Ämnesmoral åsido, det handlar om vuxenförmynderi av det slag som hör förra århundradet till!

Men här ett exempel på att amerikansk unk-kristen censurbedömning inte är bättre: Jag såg härom veckan det klart sevärda (men överhyllade) dramat "The squid and the whale", som försetts med en R-rating. Varför då, kan man undra om ett familjedrama, helt utan våld och skrämmande eller s.k. "förråande" effekter? Jo, man svär, pratar sex, relationer och en 12-årig pojke smygonanerar... Huuuu så hemskt!

Klasstillhörighet är en knepig bit...

Jag hade en intressant diskussion för nån vecka sen med min flickvän om klasstillhörighet, då våra uppväxter är så pass likartade. Jag driver ofta i tal och skrift med företeelser som jag varken identifierar mig med eller håller med om i rena värderingar. Jag aktar mig för rent hån och förakt (det ger mig så dåliga energivibbar och stjäl så mycket tid); jag vill oftast se det positiva i att bejaka olikheter utan att nedvärdera själva människovärdet.

Jag är uppväxt i en medelklassfamilj. Upp till 10 års ålder var uppväxten kanske av den lägre rangen av medelklass, om man nu ska dela upp den alls- och från 10 var det ganska rakt i mittfåran. Stolt och stolt över just den klasstillhörigheten vete fan om jag kan påstå att jag är… men mitt arv av det är nog anledningen till att jag idag kan kasta blickar åt båda hållen av ändarna på klass-skalan och skaka på huvudet: White-trashen med sina drag av lågutbildade, kedjerökande, pitbullsägande och TV-såpsberoende tonårsföräldraskap… och Överklassens kännetecken av kreditkortsflashande på någon Stureplanskrog, samt dess konsekvenslösa habegär i att äga så mycket mer än vad man rimligtvis kan behöva under en livstid, såsom både golfbanor, miljongarderober och en bil/båt per familjemedlem.

Jag påstår inte att dessa läger automatiskt måste avsky varandra heller, men det finns en själlöshet i båda som jag sneglar på med ett kort, suckande budskap för mig själv: Jag är inte dem, vill inte vara som dem och är glad och tacksam över detta faktum. Missförstå mig rätt nu- jag kan umgås med individer ur båda lägren givetvis, men jag vill och kan inte sätta en identifikationsetikett däremellan. Jag vill alltså varken bära slips eller fiskrensar-handskar på jobbet, så att säga! Men självklart skulle jag hellre vilja ha mycket pengar än lite- det handlar ju om hur man hanterar pengatillgången och hur man värderar sin omgivning utifrån detta.

Men någon medelsvensson erkänner jag mig heller verkligen inte som, då jag vägrar skaffa både bil och barn... och som liberal står jag ju hellre ut än smälter in, samtidigt som jag hellre tar order än ger dem i de flesta sammanhang… det handlar ju om så mycket mer än klass i rent hushållsekonomiska termer, också. Såsom exempelvis just de rena smakskillnader i kultur, som paradoxalt nog korsar klassgränserna hej vilt…

Nej, nu svamlar jag iväg. Så jag stannar där, som jag brukar säga på AA-mötena.

Giftermål? Nej tack!

Orsaker till varför Giftermålet inte är för mig:

1. Det behövs inget högtidligt löfte på papper för en sådan sak som kärlek till varandra. Och det går inte, heller. Livet ÄR oförutsägbart och ständigt föränderligt. Detta enkla faktum gör att det är omöjligt att lova någon något så definitivt. Livet är inte definitivt. Min kärlek är genuin och den gäller NU & INTENSIVT.

2. För mycket jobb, formellt krångel och organisering ang. eventuell ceremoni, plats, fest, gäster... bla bla bla osv. Det räcker att kolla på vilken jävla bröllopsdokumentär som helst för att bli avskräckad.

3. För dyrt- som tillägg till anledning nr. 2!

4. Mitt särboliv med min flickvän idag funkar alldeles utmärkt. Gör det enkelt, säger en av deviserna inom AA. Sagt och gjort. Därmed inget definitivt sagt angående ett tänkbart samboliv någon gång framöver heller!

5. Hmm, vems efternamn ska vi ta? Skit i det, behåll varderas!! Ens kärlek till varandra minskar inte för det.

Det räcker för tillfället. Kommer jag på mer, så lägger jag upp det.

Blandade känslor

Jodå, snacka om blandade känslor: Jag avskyr som sagt motorsport. Och så älskar jag mitt Hammarby IF. Gissa vilka som i år har chans på SM-guld i Speedway? Vad fan gör man; hoppas på att de får ett SM-tecken till, fast i en företeelse som man principiellt hatar? Det vore nästan lika illa som om Bajen tog SM-guld i orientering eller segling, ty SM-tecken i sådana pseudo-idrotter kan de lika gärna vara utan. Jag sa nästan lika illa. Om det just nu inte vore för ett av mänsklighetens mest korkade påfund som heter moootorsport som enligt mig inkluderar alla typer av detta elände- även speedway. Jävla skit säger jag om detta personliga dilemma. Eller: "I-landsproblem nr 1 000 354." Ungefär.

Nigeria-breven lever!!

Skoj direkt på morgonen när man kollar sin mail är aldrig fel; och jag som trodde dessa Nigeriabrev var utdöda som fenomen- fast nu är landet Burkina Faso… och humorfaktorn är som högst i dessa partier:

"Firstly, I got your email address from the professional data base found in the internet Yahoo tourist search as I was searching for a foreign reliable partner after series of prayers and fasting. I was divinely directed by the almighty to contact you among other names I met in my search. I believe that God has a way of helping who is in need. My name is Mr.Zoungrana Salif from Burkina Faso."
Haha, dessa andliga anspelningar för att vinna förtroendet, är sanslösa!

"I work with the Groupe Bank of Africa as the Head of file Department. In my department I discovered an abandoned sum of $ 18 million U.S.A dollars in an account that belongs to one of our foreign customer who died along with his entire family in a plane crash."
Ja, eller hur? Ett avsnitt av ”24” har en mer trovärdig intrig!

"Immediately after the transfer has been made into your account I will visit you in your country for my own part of the money as the percentages indicated."
Javisst, herr Salif, efter att du plundrat mitt konto?!

Har DU fått ett skojfriskt Nigeriabrev på sistone?

Tillbaks!

Bara en snabbis för att bekräfta att man är tillbaks efter semestern: (och indirekt orsak till blogg-uppehållet) 3 dagars Riga-resa. Campingkväll i hemförortens skogar. Ordskämtsafton på Björns land. Inköp av ny kamera, tält, musikprogram & ljudkort till datorn...

Svenska sommarens plus & minus:
+ Värmen. Grönskan. Sommarlovs-tom kollektivtrafik på morgnarna. Sena solnedgångar.

- Sommartidtabeller. Insekter. EU-moppar överallt alla tider på dygnet. Nedskräpning överallt. Tidiga soluppgångar.

Mer om prostitution!

Scenario: En terapibyrå har en knepig kund, Mr. Smith, som gått ett par månader där för samtalsterapi. Han har fått Dr. Jones, som hittills har behandlat denne ganska framgångsrikt. Skulle Mr. Smith däremot börja ställa krav som Dr. Jones finner obehagliga, bli hotfull och våldsam mot både doktorn och hans kollegor på byrån, så skulle han bli ombedd att lämna byrån, bli portad och eventuellt bli anmäld för hot och våld hos polisen. Skulle han återkomma trots varningar, så får exempelvis väktare kliva in och avhysa. Verkar något konstigt? Nej. Men då byter vi helt enkelt bransch- från terapitjänster till sextjänster. Jag kan inte se någon jäkla skillnad i själva regelförhållandena. Kan ni? Nej, det är alltså tjänsten i sig som utförs, som anses otänkbar för att den involverar sex. EXAKT samma regler gäller för kunden Mr Smith hos eskortbyrån/bordellens Ms. Jones.

Debatten om denna bransch tycks inte ta slut och det ska den inte heller så länge Sverige envisas med att ha en sexköpslag, och så länge sexarbetare inte får komma till tals på samma villkor som andra. Det finns ett resonemang (bland många, ska sägas) som har hållit fundamental aggression vid liv i många frågor- i synnerhet när det gäller homosexualitet (även sedan bibelns doktrin gett vika) och nu ännu i prostitutionsfrågan i Sverige idag. Och detta fundamentalt galna resonemang verkar vara: bara för att jag själv inte vill något, så ska alla andra förbjudas göra det. Vad som är bäst för mig och majoriteten av mina bekanta, det ska vara bäst för alla. Jag själv har ingen lust att sälja sex. Men de som vill ska inte förbjudas.

Jag har levt sju år i Australien. Där gick jag periodvis hos escorter i Sydney, där denna bransch fungerar alldeles utmärkt… och reaktionen från några av mina polare (av båda könen) var så här: ”Nämen, gör du? Jaha. Okej. Trist att du inte hittar någon trevlig flickvän… hmm, vad kostar det egentligen?” Det ska bara vara olagligt att som kund uppföra sig på ett sätt som skulle vara olagligt i vilken annan bransch som helst. Själva tjänsten i sig, är det absolut inget fel på, annat än en personlig lämplighetsfaktor för jobbet. Fel är när brott begås. Den frivilliga etablerade sexbranschen är inget brott då inga offer finns, mer än det finns offer i någon annan branschsektor. JAG UPPREPAR: Inget lagbrott begås när tjänster utförs vid ömsesidigt samtycke, oavsett bransch och tjänsttyp när kunden/klienten sköter sig!

Problemet är att om sexköp legaliseras, så innebär det sannolikt en statlig, oinsatt myndighetsinblandning som jag kommit fram till inte kan vara av nytta. En avkriminalisering däremot gör att branschen sköts och internregleras av sexsäljarna själva. Vem annars kan branschen lika bra som de som sitter på själva tjänsterna? En marknadsbaserad bransch som helt avkriminaliseras, blir ju därmed självreglerande. Det ska inte behövas speciella arbetsförhållandelagar just i denna bransch, för då spär man på myten att alla sexarbetare är vilseledda, svaga stackare som inte vet sitt eget bästa. Allmänna lagar om arbetsskydd finns ju redan att gå efter! Fattar sedan inte heller motståndarna vilken attraktionskraft de etablerade och organiserade säljarna av sextjänster sitter på? Sex är en av de starkaste drivkrafterna människan har, och kommer alltid att finnas som en liknande drivfaktor inom sin bransch, där säljarna dikterar villkoren och har därmed rätt att sätta gränserna för vad kunderna får göra och inte göra. Övervakningskameror och utkastare som rycker in vid behov finns på inrättningarna i Sydney, även om många escorter gör house-calls; men då har de koll på vem som beställt tjänsten och kan vid misstanke om våld, rån eller tvång lättare anmäla och porta såna kunder för gott. De är de facto skyddade på ett helt annat sätt.

Jag ser inga problem med dessa faktorer; kameror finns i varenda butik och inrättning idag. Exemplet med kameror tycker jag illustrerar situationen ganska bra: De finns överallt. Ingen kund som uppför sig i en butik eller tunnelbanevagn har något att frukta- bara när man gör något fel i den meningen att man stjäl, eller med hot och våld ger sig på någon annan. Föreligger risk för kunden att bli upptäckt med att vara otrogen? Ja, då är det ens eget privata problem likväl som om man köper sprit och blir full, trots att man lovat sin partner att vara nykter… och då får man allt vara lite ärligare hemma, då. Men visst, legalisering är i alla fall en början i Sverige; vad som helst är bättre än så som det ser ut nu.

Som exempelvis terapeut, polis eller äldrevårdare, kan man aldrig 100%-igt veta vilka kunder, klienter eller patienter som man får och vet heller inte om dessa kommer bete sig på ett korrekt sätt. Men man antar ju givetvis det, annars skulle man ju inte hålla på med detta. Men om kunderna skulle börja vara otrevliga, hotfulla och våldsamma, så kan ju dessa yrkesgrupper anmäla sådana typer till polisen, utan minsta risk för att få ett stigma i pannan som säger: Dåligt yrke- fy fy! Dessa yrken må vara påfrestande för att de involverar socialt känsliga områden, kräver stora doser empati och engagemang, är psykiskt personligt uttömmande… och därmed passar de långtifrån alla personer. Exakt detsamma gäller sextjänstbranschen. Men de förra nämnda är lagliga och erhåller därmed samhällets skydd på ett annat sätt för sina anställda. Kan en sexsäljare på samma villkor anmäla liknande händelser? Knappast, och det är det som är sjukt. Vidare sjukt är också att staten i dagens läge anser att tjänsterna är både olämpliga, skadliga och inte borde finnas… men skatt ska det minsann betalas!

Den underförstådda moraliska koden av medmänskligt uppträdande finns överallt i ett fritt samhälle. Men i dagens frivilliga (och alltså INTE traffickingen eller människohandeln) prostitutionsvärld i Sverige är denna kod tyvärr totalt havererad, för att de kunder som ger sig in i den är olagliga, och kan med just den under-jord-skyddsmanteln som de prostituerade puffats in i, bete sig hur som helst! Än mer sjukt är också att säljandet är tillåtet, samtidigt som koppleri är förbjudet! Och därmed är samarbetsmöjligheterna (och inte hallickföreteelsen, som ju står för tvångsgrundat utnyttjande) och alltså den skyddande organiseringen inom de prostituerades krets borta. Sexuella tjänster, både tillgången och efterfrågan, kommer aldrig försvinna men trots det vill man genom att försvåra så mycket som möjligt för, och tvinga de som frivilligt säljer sex att lägga av med det. JAG UPPREPAR: denna bransch fungerar utmärkt i Australien (LÄS MER HÄR) där jag bott i 7 år och bevittnat den, på nära håll, som vilken annan bransch som helst- utan moraliskt förfall eller ökat direktrelaterat drogmissbruk. Men den funkar tydligen inte i Sverige, av den enda anledningen att den anses moraliskt otänkbar.
Mycket mer kan sägas. t.ex. om varför en könsmaktsordnings- synvinkel inte håller heller, då även manlig och homosexuell prostitution finns... men jag avslutar med en favoritfråga: vem är mest ”förnedrad”? Den som får 2000:- för en timmes sex eller den som betalar 2000:- för en timmes sex?