TV4:s nya spya!

OK, vi har alltså:
Let's dance, Schlagerfestivalen, Bonde söker fru, Allsång på Skansen... tittarsuccéer som jag stolt aldrig slösar en minut på av mitt liv.

Men svenska folket skriker ju efter mer kvalitet! Därför satsar TV4 nu på en körtävling där självklart tittarna ska rösta... och (slutkläm) Markoolio ska vara programledare... Ryser ni eller kväver en sur uppstötning lika mycket som jag? Jag lovar, hade min hjärna i en mardrömssession fått i uppdrag att koka ihop den mest äckligt tänkbara underhållningsidén i år, så skulle det nog vara bra nära detta!

Markoolio, ja. Han och Dogge D. Jag känner dem inte och de är säkert helt hyvens som människor, men jag sorterar dem under vad jag verkligen tror är musikartister som är mer eller mindre omusikaliska. Ja, jag tror verkligen detta efter ett par intervjuer och påtvingade genomlyssningar. Ty sjunga gör de inget vidare. Men visst, surprise me- ta fem olika ackord i följd på ett instrument någon gång, grabbar!

Ratad av hyresvärd för att man inte är gift... eh?

Ja, det är sant. Idag blev jag och min flickvän nobbade hyreskontrakt. Vi hade gått genom Bostadsförmedlingen och stod tvåa i kön till denna trea söder om söder. Motiveringen var att om de sammanlagda inkomsterna ska räknas (vilket var tvunget, annars nådde vi inte upp till årskravet) så var man enligt hyresvärden tvungen att vara gift... vilket vi lyckligt inte är.

Nej, jag tänker inte kräva lagändringar eller diskrimineringsanmäla . En hyresvärd har väl rätt att ställa vilka regelkrav som helst så länge en diskriminering inte sker pga hudfärg, kön eller religion, antar jag. Men att kräva giftermål för att visa att man är seriös nog som sambopar att kunna betala hyran... eh, vilket århundrade var det sa ni? Ja- låt oss vara lika seriösa som Hollywoodfjantarna som gifter sig på 5 röda i Las Vegas, efter att ha känt varann en hel helg!! Bara vi har ett j-a papper på att vi är seriööösa, så! Skit i att vi har varit ett par över tre år...

Visst, hyresvärd, ni har nog rätt att ställa era krav hur ni vill. Men jag anser att de stinker gammalt unket avlopp från en Viktoriansk nerspydd kullerstensgränd. Tvi vale!

Tack för att sopsortering är mitt eget j-a ansvar!

Nejdå, jag inte slutat blogga. Det handlar bara om inspiration och ork. Samt en nödvändig anpassning till ett nytt jobb, som faktiskt tar mycket energi. Idag kändes det lika sjävklart som det ska när man skriver. Därför:

Det är fantastiskt hur ens egna självbelåtna övertygelse att man har rätt och gör rätt fullständigt förblindar en! De som känner mig vet att jag vurmar för miljön och planeten exempelvis genom mina livsval att aldrig skaffa motorfordon eller barn. Jag har därutöver alltid varit en ganska fanatisk sopsorterare. I mitt förra bostadsområde fanns containrar för både papper, glas, kartong, metallburkar och hårdplast. Jag flyttade dock sommaren 2006 till min nuvarande Nackaförort, och gissa min bestörtning då det i mitt nya bostadsområde ”bara” fanns behållare för glas, papper och kartong! Jag var helt övertygad om att anledningen till att det inte fanns några för de två övriga materialen, var för att min hyresvärd var för snål för att handha detta.

Jag har spottat och svurit i nästan två år åt att jag ”tvingats” slänga tonvis med konservburkar och plastflaskor i de vanliga soporna. Jag äger ju ingen bil, och att åka buss med alla mina metallburkar och plastflaskor till min gamla sopstation ett par kilometer bort… nä, där gick min gräns för vad jag kände att jag kunde göra. Allt var ju självklart min onda och snåla hyresvärds fel, trodde jag. Men efter två korta telefonsamtal som jag gjorde häromdagen så föll skammen dubbelt upp på mig själv: det är ju kommunen som ombesörjer sopsorteringen häromkring! Hyresvärdens fastighetsskötare upplyste kort och enkelt om var den kommunala sopstationen fanns: bokstavligen runt hörnet- drygt 250 meters promenad från mitt hus…

Jisses, det finns SÅ många enkla regler och lagar som finns, men där jag drar mina egna slutsatser utan att ta reda på alla fakta innan jag fäller min uppgivna och besvikna dom! Vad har jag för försvar? Jag brukar ibland slentrianmässigt skylla på att jag dels har bott utomlands länge nog, och dels att jag har levt i en sjuk bubbla av alkoholism där all mitt kunskapsintagande och min initiativförmåga begränsats och omöjliggjorts under ett helt årtionde. Jodå, det är visserligen fakta, men jag har ju för h-e varit tillbaks i Sverige i snart fem år nu, och varit nykter och tillfrisknande lika länge! Det är därmed slut på ursäkterna och dags att vakna upp framför ett berg av självklarheter.

Så, hur känns det att hela ansvaret faller på mig och min envisa oförmåga att ta reda på hela situationsförhållandet innan jag pekar finger och svär? Bra- för ett eget ansvar är i alla fall inom min kontroll och helt i linje med mina värderingar. Att i sann någon-annan-ismen-anda envist hänvisa ansvaret över till, eller skylla på statens inkompetens eller kommunens bristande upplysning är förbi (hoppas jag)!

Bruten bloggtystnad (plus ett sent God Jul & Gott Nytt År)!

Jag måste posta detta för att bryta min bloggförlamning: Fan, här tog man tre (!) veckors rest-semester inför nya jobbet och tänkte: Äntligen har jag oinskränkt tid att skriva, maila... och blogga... Haha- fan tro't! Det har stått fullständigt jävla still i mitt skrivande. Jag bloggade & mailade vänner ta mig tusan MER på mitt förra jobb än under dessa veckor! Bara att erkänna på nytt: jag har ruskigt dålig självdisciplin när jag har för mycket fritid. Jag har bara slappat, skytt minusgraderna utomhus likt pesten, glott på filmer och TV-serier och varit bofast framför internet, lusläsandes nyheter och andra bloggar ( och kommenterandes dem!)

Även om jag inte ska slå på mig själv för mycket, så känns det ändå. Jag har ju försökt att för gott avskaffa de flesta måstena i mitt liv, som en följd av mina 12-stegsvärderingar- och så kommer den urgamla arvfienden prestationsångesten och flåsar mig i nacken. Det var ju just den som nästan fick mig att supa ihjäl mig. Nej, bloggandet/skrivandet är ett skapande och ska vara en inspirationsfylld njutning och rensningskanal- och inte en måsteplikt! För blir det det, så dör det nog direkt. Jag har hur som helst tvekat inför att skriva både korta postningar som jag känt skulle vara för korta och oviktiga... plus längre sådana för tvekan att jag inte skulle vara insatt nog i ämnet. Och vissa idéer har känts som upprepningar av gamla områden- som om bara nya, aldrig förr postade inlägg skulle vara goda nog att komma med... nojor alltså!

Näpp! Hursomhelst, Julafton förflöt hos brorsans familj & Nyår hemma med flickvännen: Riktigt jäkla trevligt med gott käk. Och i morgon stundar nya jobbet. Huga. Eller- det ska faktiskt bli helt ärligt skönt att bli kundtjänst-kontorsnisse igen (på SL, för den som undrar) som jag var i åtta år innan min Australienflytt 1997-2003, och följa lite konkreta order. Jag tar hellre sådana än ger dem, har jag kommit fram till. Inte konstigt då att mitt nyss avslutade jobb som dagverksamhetsföreståndare & missbruksrådgivare, där eget initiativtagande och aktivitetsansvar var ett dagligt måste... inte var min fulla kopp te.

Så, mina få läsare: låt oss hoppas att bloggtystnaden är bruten! Ett sent God Jul & Gott Nytt År! Mer kommer under 2008.