fredag 23 november 2007

Faghags... Var är då alla Dykemikes?


Jodå, visst kände jag till begreppet faghag sen tidigare. Men det har kommit i ropet lite mer nu tack vare Linda Leopolds släpp av boken med just titeln Faghags. Och då satte min hjärna igång som den gör när den vill vända på begreppen och byta ut rollerna. Vad är motsatsen till en faghag? Jo, en man som gillar lesbiska och att umgås med dessa! Var finns alla "Dykemikes" som jag döpt dem till, för de måste ju finnas? När kommer den boken eller det reportaget?

Kvalificerar jag själv som en då? Tja, jag tycker lesbisk sex är sexigt och tändande, ja. Men jag känner bara en lesbisk kvinna, som jag dock inte träffat på över tio år. Jag kan inte mycket om lesbisk kultur, om den nu innefattar någon särkultur över huvud taget eller bara slås ihop till queer/homokultur rakt av. Jag har tyvärr inte ens sett TV-serien "The L Word" än... Och då kommer nästa undran: gillar majoriteten lesbiska då "heteromanliga" företeelser och saker i rak motsats, bara för att kanske många bögar gillar just det som heterokvinnor sägs gilla? Med stereotypt heteromanliga saker menar jag då teknik & bilar (som jag inte gillar), sport & fotboll (som jag gillar) osv.

Nä, jag är inte ens en kvarts dykemike har jag kommit fram till... buhu. Jag som ville så gärna. Var är ni riktiga dykemikes?!

tisdag 20 november 2007

Ett mail till Gudrun Antemar ang. förslag av lagen om lagring av telekommunikationsuppgifter

Jag skickade följande mail den 9/11 till vad jag kände som var det effektivaste för att förhindra att ovan nämnda lag blir verklighet. Kanske är det bättre riktat till justitieminister Beatrice Ask direkt. Det är förmodligen inte helt vattentätt eller fullsmidigt formulerat, men hade jag tvekat, så hade det kanske aldrig lämnat min dator. Och jag hade inte kunnat säga att jag gjorde nånting i alla fall:

Mailat till : huvudregistrator@ekobrottsmyndigheten.se

Bästa Gudrun Antemar: Begå inte ett av de största misstag man kan göra i en demokrati värd namnet. Detta förslag kommer säkert i en korg av goda intentioner och utan minsta tanke om ont från dessa som just nu tror att man kommer skydda sina medborgare. Men tänk på att detta underlag kan användas av andra framtida politiska krafter- som kan sitta vid makten när beslutsfattarna som hade goda intentioner inte längre gör det- som övergrepp och ingrepp i personlig och privat sfär, och med godtyckliga, nyckfulla och rent politiskt oppositionella motivationer.

Jag vill verkligen inte uppleva ett terroristiskt bombdåd i Sverige, men: Jag vill heller inte ha en lag som undantar intrång och ingrepp i folks privata sfärer utan ens brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Jag vill inte ha ett framtida Guantanamo på Gotland. Jag vill inte ha nya STASI-agenter med hörlurar vägg i vägg med min granne. Och många med mig. Jag är ingen paranoid konspirationsnojare. Därför spelar det ingen roll att dessa uppgifter kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel under observation, inte har något att frukta. Vad som spelar roll är att den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så i ett samhälle som vi vill kalla för det mest demokratiska i världen. Så, en vänlig vädjan om att göra det enda rätta och inte godta denna lag,

MvH, Jesper S, privatperson

Vem som helst har min fulla tillåtelse att använda detta för exakt samma syfte.

fredag 16 november 2007

Jämställdheten ökar kvinnors alkoholmissbruk

Denna idé hade jag ursprungligen med anledning av tidningen Metros artikel om unga alkoholmissbrukande kvinnor för en tid sedan. Men nu med Kristina Axén Olins behandling för alkoholmissbruk, (och mitt tidigare inlägg) så blev den ju ännu hetare: Alkoholmissbruket är jämställdhetens och kvinnans frigörelses baksida. Kvinnorörelsen har självklart haft en enormt nödvändig och positiv genomslagskraft det senaste seklet. Men nu tänkte jag bara ge en förklaringsbild som jag sett, märkt och hört inom missbrukarvärlden: I och med att jämställdheten mellan könen ökat så har ju inte bara fördelarna hunnit ikapp, utan även nackdelarna. Och en är i form av bruket av alkohol, vår enda lagliga drog förutom tobak och läkemedel. Nej, även om jag jobbar inom missbruksvården och är nykter alkoholist själv, så talar jag nu inte ur synvinkeln förbudsivrare eller rabiat alkoholmonopols-försvarare heller, utan som observatör av ett månghövdat och komplicerat samhällsfenomen.

Familje-Sverige av igår hade till större delen den gamla traditionella uppdelningen: Mannen= yrkesarbetande/pengaförsörjare. Kvinnan= hemmafru/mamma/hemskötare. Jovisst, krökats har det gjorts förr genom århundradena i norden. Mannen har i mitt följande exempel supit hejdlöst ända från början av seklet, tills att nykterhetsrörelsen plus motbokens införande satte någorlunda käppar i hjulet... medan kvinnans hemmafruplats logiskt utgjorde ett, för både familjen, hemmet och samhället, överlevnadsnödvändigt värn mot alkoholens miljöer. Visst, en mans yrke var tillräckligt viktigt även på 1920-60-talet för att supas bort helt, men supandet frodades enklast då han kunde slinka in på ölcafét efter avslutad arbetsdag. Kvinnan var de facto inte lika samhällsfri, inte lika naturligt utsatt för suparmiljöer och tog på sig ett helt annat familjeansvar genom att heller inte kunna börja dricka.

Tack och lov i frihetens namn från 1960-talet, så har kvinnan både kunnat göra yrkeskarriär på (nästan) lika villkor och självförverkliga sig då könsrollerna i det svenska samhället sakta men säkert håller på att planas ut. Men med detta följer ovillkorligen mer jämt fördelade spelplaner för könen i alla miljöer där alkoholen går som en Rosita-röd tråd genom det svenska samhället. Visst har en hemmafru kunnat både supa och käka piller tidigare, men historien beskriver ändå missbruket under 1900-talet som ett i det närmaste totalt mansdominerat område. Fortfarande än idag i missbruksvården, är 7 av 10 alkoholister män. Men kvinnorna närmar sig snabbt i den kategorin, då alla nu kan supa på allt mer lika villkor i jämlikhetens kölvatten.

Avslutningsvis så har det öppna, fria västvärldssamhället också den effekten att yngre prövar alkohol och droger, givetvis med både för- och nackdelar. Det är enligt mig och liberalt tänkande en ofrånkomlig, nödvändig och på väldigt lång sikt övergående effekt av att människan är fri att göra vad hon vill utan att skada andra (och därmed begränsa andras frihet) - utan statligt tvång och förbud. Men inte heller utan konsekvenser- jag vet vad detta ställer till och kostar samhället. Jag skulle inget hellre se att det dracks mindre och togs mindre droger i samhället- men i så fall baserat på fördelarna med att frivilligt avstå, inte för att man straffas och förbjuds för att man inte avstår. Låter det utopiskt? Jag hoppas verkligen inte det, och återkommer i mer detalj framöver!

Välkommen i gänget, Axén Olin!

Kristina Axén Olin har alkoholproblem. Jag hoppas verkligen inte att hon är just alkoholist, ty ett sådant öde önskar jag ingen. Jag är själv alkoholist men en nykter sådan, inne på mitt femte år. Om hon verkligen ÄR alkoholist, så räcker verkligen inga 30 dagars behandling och sen är det bra. ”Hitta tillbaka till en bra livsbalans” gör man inte på denna korta tid. Oddsen är dessutom rätt taskiga, helt enkelt, om man har denna åkomma, därför att bara ca 30 % av de som diagnosticeras korrekt och går behandling lyckas ta sig ur detta- alltså hålla sig från återfall resten av livet. Jag är alltså lyckligt lottad. Min egen kamp pågick i nio år sammanlagt mot denna sjukdom, för en sådan är det, om än en väldigt komplex sådan. Idag är det ingen kamp längre, men jag har lagt om livsstil och livsfilosofi på massor av plan.

Jag hoppas också att Olin, en erkänt aktiv motståndare mot droger och sprututbyten förstår att hon själv i första hand är missbrukare av drogen alkohol. Den är inte annorlunda än andra droger i beroendebilden bara för att den är legal. Jag hoppas att den 12-stegsbehandling hon undergår sig (som verkligen inte är någon dagis-lek och tar lång tid) gör att hon tar sig till den, fullföljer den, får träffa andra missbrukare och kommer ut på andra sidan som både spritfri och en bättre person. Jag hoppas hennes maktposition och feta plånbok inte lurar henne att hon skulle vara annorlunda i sjukdomen, om hon har den. Alkoholismen, missbruket och beroendet kommer i många grader och ingens öde är det andra likt.

Men det kan ju som sagt vara så att hon inte är alkoholist, för gränsen är svår och segdragen att dra. Jag försökte länge intala mig samma sak men fick kapitulera innan jag hade lyckats förstöra hela mitt liv. Jag har sett alltför många dö i förtid eller leva ett ohyggligt liv i förnekelse av sitt problem. Och i många fall har de inte ens lagt av då de har insett detta problem. Så stark är drivkraften i ett beroende. Jag säger som 12-stegare: välkommen i gänget! Inte av elak ironi, utan för att hon verkligen inte är ensam. Vi är många, då tio procent av befolkningen har denna åkomma och många berömdheter bland den. En ruggigt hög siffra i mina ögon.

torsdag 15 november 2007

15-årig fotbollsgroupie!? Skandal!

Halva det schweiziska fotbollslaget FC Thun står anklagade för att haft sex med en 15-årig (och jag antar sålunda könsmogen) flicka. Åldersgränsen för att ha sex i Schweiz går vid 16 år och därmed olaglig. Som jag ser det, kan man inte veta eller avgöra det brottsliga förrän man rett ut huruvida:

1. Flickan upprepat tvingats eller lurats till detta.
2. Flickan är förståndshandikappad och då ev. utnyttjad.
3. Flickan lidit av frivillig upprepad sex och då sannolikt är utnyttjad/utsatt för dåligt omdöme av spelarna.
4. Flickans ålder är uppenbar. Om inte, är det fortfarande utnyttjande/dåligt omdöme av spelarna att inte försäkra sig om detta?

Visst, visar det sig att ett helt lag skulle vara våldtäktssvin, så böjer jag mig. Och möjligtvis har denna 15-åring abnormt stora bekräftelsebehov. Men om inget av ovanstående visat sig vara sant, slår jag återigen fast att: Igen är det sport och sex som blandas ihop i medias häxkittel av sexmoral och s.k. sexskandaler. Och släng in en stor näve pedofili när vi ändå håller på, även om 15-åringen med all säkerhet inte ens snuddar vid detta begrepp. Och exakt likadant hade jag för övrigt tyckt ifall könssituationen varit omvänd. Åldersgränsen för sex är till för att skydda barn, det vet jag. Men jag vet lika mycket att om jag själv som 14-åring hade blivit erbjuden sex/förförd av en vuxen idrottskvinna (eller flera) på ömsesidig frivillig basis, så hade jag jublat! Hypotetiska falska kärlekslöften inkluderat- det är fortfarande inte olagligt att säga "jag älskar dig" och ljuga...!

Men man utgår direkt från att könsmogna 13-14-åringar inte ska ha, eller har sexuellt umgänge och är därmed helt verklighetsfrånvända, eller så vill man inte veta: ”Låt barn vara barn”- visst. Men om de själva vill efter könsmognaden, då? Jag har en bekantskapskrets där flera frivilligt sexdebuterat långt innan 15-årsdagen, och utan några som helst negativa efterföljder idag. Tvärtom. Den svenska lagen om våldtäkt av barn trots samtycke mellan könsmogna tonåringar är därmed i mina ögon ganska vansinnig. Barns beslut ska ju enligt lagen stå direkt under sina föräldrar/vårdnadshavares översikter.

Därför är det anmärkningsvärt att även om alla parter tycker det är OK inklusive synpunkter från dessa sistnämnda, så säger lagen nej; det är våldtäkt och därmed ett vidrigt brott- trots samtycke och ingen skada skedd. Det borde vara på helt individuell nivå i fråga om lämplighet för sexuellt umgänge mellan könsmogna individer som tar egna beslut i samråd med sina ev. förmyndare. Men är det pedofil-larm så är det, och i barnens namn kan man köra det mesta av vad sunt förnuft och eget privat omdöme heter, i sopnedkastet. Jag förringar aldrig sexuella övergrepp på någon. Men denna lag omyndigförklarar även samtyckande föräldrar. Är vi OK med det?

AB avslutar också med denna mening- helt enbart i känslostyrande och moralistiskt syfte: ”Tränaren René van Eck, far till en nioårig- och en elvaårig flicka, säger…” Exakt VAD har den uppgiften med denna objektivt täckande artikel att göra?

fredag 9 november 2007

Vems röst vill du inte ska läsa din talbok?

På tal om talböcker- jag har själv aldrig läst en sådan. Och då kommer frågan: Har man hört en bok eller har man läst den om man... just bara har "hört" den som talbok?

Jag läste att Leif Pagrotsky ska läsa in en talbok. Har någon hört Pagrotsky tala? Visst har ni det. Inget hån nu, men hans röst är väldigt raspig och skrovlig på ett sätt som får mig att undra om han alltid låtit som att han har en hel hönsgård boende i stämbanden. Fotbollspelaren Henrik Larsson låter nästan likadant men där är det mer en knarrande lövblås som hängt sig... Det är faktiskt väldigt många personers röster som jag ALDRIG skulle stå ut med att höra en talbok av! Det bidde en kärleksfull och kul lista:

Lista över röster jag aldrig vill höra en talbok av:

Leif Pagrotsky, fd politiker (Som sagt... hönsgård i stämbanden)

Michael Jackson, artist (Karln (?) kan sjunga men när han talar så ryser fan hela världen)

Fran Drescher, skådespelare (The nanny låter verkligen som en förkyld kakadua privat också... imponerande och väldigt olyssningsbart)

Lena Mellin, politisk kommentator (Sveriges egen Fran Drescher!)

Henrik Larsson, fotbollsspelare (Skorr, knarr, grröööt, skorr..)

Staffan Lindeborg, sportkommentator ("Möödaren stuttade fram och stutte kniven i herr Laasson som inte kunde fössvara sig". Det funkar inte riktigt.)

Kristina Lugn, poet/dramatiker (Om man någonsin vill somna till en bok, så vore hon idealisk!)

Maria Larsson, folkhälsominister (Jag grejar bara inte hennes "r")

Olof Mellberg, fotbollsspelare (Ett hackande staccato som skär ända in i benmärgen. Man kan förstå att han inte är lagkapten längre...)

Har någon egna härliga förslag?! Kommentera i så fall!

Vill du verkligen ha denne man att läsa din talbok?

torsdag 8 november 2007

Lösning på bostadskrisen... utan barn-baksmälla!

Sthlm Citys artikel från 6/11 om hur man löser bostadskrisen har en intressant vinkling: Om fler blev sambor med sina partner, så skulle fler lägenheter lösgöras. Helst logiskt, och dessutom ganska träffande för mig själv som i dagarna planerar just detta. Kul att kunna bidra till ett av svaren på bostadsfrågan! Men sen kommer från politikerhåll ett baksmälle-argument och ett sånt där för-givet-tagande igen angående folks livsstilsvanor:

"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."

Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!

Orwell spådde rätt...

Då är vi snart där. Grattis, Thomas Bodström! Det som "bara" är ett utredningsförslag, är kanske det mest skrämmande jag hört på länge. Jag har sagt det förr, att på allmän plats tycker jag det är OK med övervakningskameror. Men gränsen går vid ens egen dörr, mobil och mail. Jag är själv personligen inte nojig eller paranoid för egen del eller vidkommande. Jag skulle faktiskt helt ärligt inte störas av att det satt en kamera enbart i mitt vardagsrum, ty min egen självkänsla är orubblig. Men det är återigen principen att man vill ha fullständig, totalitär kontroll över alla sina medborgare utan deras samtycke, som jag avskyr, och i synnerhet det här:

"Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut".
Ansvarsfrihet i händerna på godtyckliga maktkickare- och- utövare, alltså. Och där litar jag inte på alla, sorry!

Det spelar ingen roll att uppgifterna kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel, inte har något att frukta. Den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill dessutom höra fakta som garanterar att Madrid- och Londonbombningarna aldrig hade inträffat tack vare just denna typen av ingrepp! Inte? Då så.

Det dubbla rövknullet är väl dessutom att det är vi/kunderna som kommer drabbas av kostnaden för denna fullständigt vidriga verksamhet… men det hade vi förvisso gjort ändå via skattenotan, väl? Så, jag ändrar mig i liknelsen med Orwells "1984" från mitt gamla inlägg- det är tydligen inte bara det som är på väg, utan Hellers "Moment 22" också- arrggh!

onsdag 7 november 2007

Angående Schenström-affären...

... så tycker jag att den var en storm i ett vinglas.

Löjeväckande OS-reportage, Metro!

Jag vet, OS är stort. Jag vet, Carolina Klüft är stor. Men enbart inom vissa ramar! Dagens Metro har ett inför-OS-reportage där man har gått runt på Pekings/Beijings gator med ett foto på Klüft för att se om hon är känd där. Och det är den vinklingen som är så... enfaldig i den underliggande tonen:

"Hehe, fniss, värdnationen vet inte vem vår stora fina världsstjärna är, vilka långnäsor de kommer få när Klüft vinner OS-guld, och då minsann kanske de stackarna minns hur de i sin okunnighet inte kände igen henne och skäms ordentligt över detta..." Jag blir så trött av denna typ av självbelåten pytte-patriotism där det enda syftet är att minska vårt globala mindervärdeskomplex.

Rubrikfrågan är: "Känner ni igen vår superstjärna?" SJÄLVKLART gör de inte det. SJÄLVKLART vet inte genomsnittskinesen på gatan vem f-n Klüft är! SJÄLVKLART är hon en okändis för dem i och med att Sverige är ett litet ointressant futteland hundratals mil bort! Svaren är så givna att det hela är en enda stor gegga av meningslöshet. Om scenariot vore det omvända ser man hur reportageidén skiner i ett löjets ljus:

En kinesisk reporter går omkring och intervjuar svenskar inför deras värdskapshållande av friidrotts-VM, med ett foto på deras egen världsstjärna, häcklöparen Xiu Liang. Han fnissar förnöjt åt de oinsatta, världsfrånvända och HELT okunniga nordborna när de inte känner igen deras världsrekordhållare. En av de intervjuade säger: "Han ser ut som en cirkusartist, eller kung-fumästare, kanske?" Höhö, tänker hela reportageteamet, vilka puckon, vänta bara när han tar VM-guld på deras hemmaplan, DÅ ni...!

tisdag 6 november 2007

Tre små begreppsfunderingar!

Följande kanske jag inte är först med att spekulera i, men:

* Vad får Bill Clinton egentligen för epitet om Hillary blir USA:s första kvinnliga president? "The Nations´ first gentleman"? Litet dilemma för di konservative, kanske.

* Man brukar benämna en verkningslös åtgärd för "ett slag i luften". Vad är då motsatsen för en verkningsfull sådan? "En smäll på käften"? Låter som en ej lämplig lösning på gatuvåld...

* Kan man kalla en dålig statlig åtgärd inom tandvården för en "tandlös lag"?

fredag 2 november 2007

Porrmoralism, schmoralism!

AB smaskar i att Berth Milton, ägare av porrbolaget Private Media Group vill bli större delägare i idrottsklubben AIK. Och genast uttalar sig både sportjournalister och politiker så att man blir tröttare än en koalabjörn. Vad som skulle vara fel enligt mig, är att Milton brutit mot någon lag och någon får gärna upplysa mig om så faktiskt skett. Men porrfilmer är inte olagliga att spela in. Han har därmed enbart brutit mot moraliska och etiska regler med sexuella och genusperspektiva förtecken. Moralism schmoralism-, den kan ni verkligen köra upp någonstans! Tänk om Milton hade varit ”skräckfilmskung”… hade rubrikerna smaskat på lika mycket då? Givetvis inte, det är enbart för att det just är porrfilm det handlar om. Det är själva innehållet man vill åt, och det osar verkligen dubbelmoralism up the ass. Vad är ”värst” om vi nu ska värdera? Våld eller sex?

Jag gillar porr och erotica. Det har jag alltid gjort. Jag har heller ALDRIG tack vare porren våldfört mig på någon, tvingat någon av mina sexpartners att göra något mot sin vilja, ELLER ansett att kvinnan bara är till för vissa saker och därmed mindre värd än mannen. För mig själv finns bara dålig och bra porr- med andra ord så föredrar jag en viss sorts sådan framför en annan sorts. Och någons moraliska åsikt om detta och försök till att förbjuda kan ni… just det!

Nej, en del av porrindustrin sköts säkert lika dåligt som vilken annan bransch som helst som hypotetiskt skulle felbehandla sina anställda. Det vill säga marginellt och inte representativt. Men vi lever inte i en utopi, hur mycket man än skulle vilja. Tvång, hot, underbetalning ska givetvis bekämpas i alla branscher. En skräckfilmsbransch som trakasserar sina anställda skådespelare, underbetalar dem eller accepterar att de dyker upp på jobbet drogpåverkade ska hoppas på lika mycket. Men porren är tacksam att ge sig på tack vare moralistiska vågor som endera draperar sig i kristen (heterosexuellt tvåpartners-sex utan vare sig rollspel, ställningsvariationer och sexhjälpmedel) eller feministisk (kvinnan exploateras, våldtas eller inte vet sitt eget bästa) skrud. Porrens budskap som jag ser det är sex. Inget annat. Och i en väldig massa varianter.

Och AIK:s ordförande Per Bystedt säger i sammanhanget:
"De värderingar vi i AIK står för och som uttrycks dagligen i vår verksamhet är väldigt, väldigt långt från de värderingar jag uppfattar att porrindustrin står för".
Jojo, vad du uppfattar och därmed gissar och enbart talar för dig själv för att rädda din sits, Bystedt. Det är väldigt PK att vara mot porr och "skicka ut rätt signaler". Då "gissar" jag lika mycket övertygat tillbaks, att Bystedt både gillar och tittar på porr, som en majoritet av människor de facto gör. Men en fin skenhelighets-flagga är ju fint för karriären att vifta med.

Uttalandet här av Lars Ohly är ännu värre: ”Sexism på läktarna”, antyder han ännu mer PK-flörtigt och antyder genast att läktarvåld och porrfilmer går sadistiskt leende hand i hand! Ohly har barn och har därmed haft sex med en kvinna. Jag antar därmed att Ohly gillar sex, nakna kvinnor och att se på dem. Helt i sin ordning, Ohly. Tyvärr så förstår jag alla dessa porrhatande yttranden, ty att ärligt säga något positivt om porr är både politiskt och företagsledarmässigt självmord i dag. Och jag hatar detta faktum. Däremot var Ohlys agerande mot våldet och sabotaget på läktarna under en match exemplariskt- heders där!

Jag är ett stort fan av Hammarby IF och går så ofta jag kan på deras allsvenska fotbollsmatcher. Jag ska därför i ärlighetens namn säga att det finns bra ramsor som rullar på klackläktarna, och sämre sådana. Följande väldigt barnförbjudna (och inte en av mina favoriter och som jag inte sjunger med i) var det länge sen jag hörde, men den går så här:
”Vi ska våldta era horor, vi ska knulla era kor, dricka bärs, sätta kuken i en häst, vråla: Bajen e ju bäst, och så runkar vi när Bajen tar poäng” . Ingen litterär höjdare, direkt. Å ena sidan kan man tolka den som fruktansvärd, kvinnohatande, djurhatande och uppmuntrande till brott. Å andra sidan kan man (som jag och mina nära HIF-vänner gör) tolka den som extremt ironisk och parodisk. Den har sjungits mest på bortamatcher som en tråkning av mindre orters lag och befolkning. Ungefär som kortisen ”En jävla massa bönder” och "Alla rensar fisk i Göteborg". Men jag tvivlar starkt på att någon någonsin har tagit detta sk budskap på fullt allvar och gjort praktik av det. Jag vågar lova att ingen supporter i en klack någonstans stöder våldtäkter om du frågar rakt ut. Att sen huruvida den ”uppmuntrar” till djursex (som iofs och tvivelaktigt inte är olagligt)… tillåt mig skaka på huvudet- då har man fan IQ lakritsklubba!

Jag är f.ö. väldigt glad att Ohly inte är Hammarbyare, trots allt...