fredag 29 juni 2007

Wimbledons unkna regler stinker!

Ah, Wimbledon-tennisen är igång och mitt sport-TV-tittande ökar på nytt! Men med denna turnering, kommer också dess strikta klädeskod som är ett eko direkt från ett Viktorianskt och Elisabethanskt sexfientligt puritan-samhälle som borde dött ut för länge sedan. Låter mitt resonemang fånigt? Nej, läs bara här:
Herrejävlar, man saknar nästan ord… vad tjejerna borde protestera mot extra är även de konservativa puttinutt-kjolarna som de faktiskt tvingas bära. Ja, Wimbledon tycks vilja upprätthålla en läskigt unken könsrolls- & sexsyn som säger: Kvinna, vi bestämmer dina sexuella signaler, och de är: Kjolar på alla kvinnor, händerna på täcket, du ska vara oskuld när du gifter dig och sen aldrig ha sex med någon mer än din man och GUD FÖRBJUDE att du har det utöver plikten att avla barn… och sen ska du skämmas lite extra för att du ens vågar vara kåt! Och män: färgade tröjor indikerar en viss homosexuell antydan- usch och fy.

Nej, jag gillar inte heller de gubbiga åsikter åt andra hållet, som någon sporthöjdare yttrade om att kvinnliga fotbollspelare skulle bära sexigare kläder för att öka damfotbollens dragningskraft. Det ska helt enkelt inte vara några jävla klädkrav inom idrotten alls!! Det skulle vara häftigt att beskåda vad en bojkott från alla deltagare- och inte bara föredömet Andre Agassi (och de killar som vill bära kjol, då?) skulle få de puritan-dinosaurier i All England Club och dess publik att göra. Är det hela diskriminering eller ”skit samma”-regler? Vad i h-e spelar det för roll vad någon har på sig när de spelar tennis?

Vem är egentligen mest småsint och lättstött här- den som sätter de "små" reglerna eller de som vägrar följa dem? Eller är det inte märkvärdigare än en privat obskyr klubb där man kan sätta sådana och utestänga alla som inte har rätt klädsel, kön eller kanske... hudfärg? Det hela är en intressant parallell till alla de evenemang som konsekvent exkluderar det ena könet. Eller ett steg längre: kyrkans seglivade regel att inte viga samkönade par... Alla ni som nu måste gifta er- skit i dem, och gift/registrera er nån annanstans så att deras unkna regler får självdö!! För det kommer de att göra, jag har trots allt en realistisk liberal tro på människan.

söndag 17 juni 2007

Filmcensurens "bäst före-datum" är länge förbi !

Sverige var år 1911 först i världen med filmcensur. Jippi; ett stort sarkasm-drypande grattis långt i efterskott till ett av de längsta personliga hatobjekt jag någonsin haft: Statens biografbyrå! Bara tanken på att de faktiskt hindrade mig som 13-åring att komma in på "Rymdimperiet slår tillbaka" får mig än idag att ånga av ilska och att inse att vi verkligen växte upp i ett DDR-Sverige med två statliga TV-kanaler... som tack och lov är historia nu. Okej, min mamma hade nog också hindrat mig att se "Hajen" som spökrädd 9-åring, men då hade det ju varit hon och ingen Statlig Storebror som bestämt detta.

Det hela är givetvis ett omyndigförklarande av individers rätt till självbestämmande utan dess like. En säkert lika "god" tanke initialt som lagen som hindrade kvinnlig rösträtt fram till 1921: De vet ju inte sitt eget bästa, de stackarna... men sedan 1996 råder tydligen ett principbeslut att det inte längre skall klippas bort några scener eller förbjudas filmer, och man koncentrerar sig på att bestämma åldergränserna för film. Allt under parollen: "Skydda våra barn"- jovisst, men det ska föräldrarna/målsmännen göra och inga andra! Visst, Sverige är verkligen inte värst i världen, speciellt inte om man ser till den diktatoriska mediacensur av politiska budskap som råder i många länder, vilket saknas här. Och exempelvis "fria" USA:s ambivalent unk-kristna hållning att censurera sex, nakenhet (!!) och könsord ('what the *Beep*!') framför grafiskt ultra-tortyrvåld saknar jag ord inför...

Avskaffa biografbyrån snarast! Den har spelat ut sin roll definitivt sedan intåget av både videon, DVD:n, internet & fildelning gjort dess position närmast förlöjligat passé. Vad då göra med byråns friställda (som ju borde potentiellt ha skadats lika mycket som kreti & pleti av alla de tusentals "obehagliga, moraliskt stötande" scener de sett genom åren!)? Tja, varför inte erbjuda tjänst inom socialtjänst- eller vårdsektorn? Där behövs väl seriöst skyddande omsorg om någonstans?!

fredag 15 juni 2007

Öppet "brev" till Påven- Grattis till Vatikanens jättebarnhem!

Hej Påven samt alla ni i Vatikanen!

Jag ser med spänning fram emot det gigantiska barnhem som ni kommer öppna då ni på fullt allvar anser att det är Guds oförhandlingsbara vilja att människan bara ska föröka sig och föröka sig, oavsett konsekvenserna för mänskligheten. Det har kommit till min vetskap att ni inom katolska kyrkan är emot preventivmedel, abort och sex utanför äktenskapet. Jag vet inte var ni varit det sista århundradet, men planeten Jordens invånarantal av människor har just sprängt 6-miljardersvallen och majoriteten lever under miserabla förhållanden, samtidigt som växthuseffekten som följd av vår ökande befolknings behov, dessutom sägs hota att ta kål på både växter, hav och djur. Preventivmedel och aborter är ju förslag till åtgärder både mot sexuellt överförbara, dödliga sjukdomar som HIV & AIDS, och mot oönskade barn.

Men då ni konsekvent förespråkar och anser att alla samlag världen över enbart ska resultera i födda barn så erbjuder ni även ett starkt ansvar och en offervilja för att ta hand om dessa. Er förmodade lösning på ett jättebarnhem är ofantligt behjärtansvärt- ni får gärna skicka en utförlig plan var detta barnhem ska uppföras, (borde inte hela Vatikanstaten i sig rymma en del?) hur transporter från världens alla hörn ska skötas, hur allt ska finansieras, osv.

Ni har mitt fulla stöd i ansvaret ni tagit på er av konsekvenserna av er hållning! Människor har sex. Människor äter också mat. Detta är arv av hur vi är skapta, oavsett skapare. Ni som tycks vilja förbjuda folk att ha sex utan barnavel i tanken, varför inte följa en annan kär dödssynd- Frosseri, och dess påbud fullt ut, och förbjuda folk att äta enbart för att det är gott och inte för att överleva? Är inte det ett intressant tips till er att ta ställning till, kära Vatikan? Inte? Attans synd att bibelns upphovsmän inte kunde förutse befolkningsexplosionen!

onsdag 13 juni 2007

The neverending Horstigma

Horstigmat är i farten igen genom ett fall i Las Vegas, USA, där innehållet i denna s.k. bordellhärva bara lyser av inställningen att prostitution är FULT, usch och tvi-tvi. Det första jag letar efter i artikeln, är om det i något fall förekommer tvång, trafficking eller hot gentemot de prostituerade. Ingenstans står det så, och jag tolkar därmed igen budskapet som en i den oändliga rad av stigmatiseringar av denna verksamhet så mycket som möjligt, för att man anser det moraliskt förkastligt och inget annat.

Det enda som skulle vara brottsligt är om lidande genom tvång uppstått, vilket det enligt texten inte gjort här. ”Bordellmamman” har levt ett dubbelliv och avstängts från skolan (kan man lagligt stänga av någon från arbetet för att man enbart är misstänkt för brott, som i detta fall?) men upprörda föräldrars och talesmannen Rob Powers ”äckliga” ord avslöjar nog vad som verkligen ligger bakom beslutet: ”Vi bryr oss först och främst om våra elevers välbefinnande”. Jamen tackar, herr moralist- inga elever hade ju varit inblandade och karriärerna hade inte med varandra att göra! ”Välbefinnandet” består alltså då i itutandet för tonåringarna att denna verksamhet är omoralisk och smutsig under alla förhållanden, och därmed ska horan upp på korset och dö av skam och bespottande, innan hon besmittar eleverna med moraliska förfall-baciller…

Frivillig och skötsam sexhandel är enbart smutsig genom själva attityden mot den som sitter i sedan religionen fick för sig att en okontrollerad sexdrift var ett hot mot gudstron och därmed även kyrkans inflytande. Jag kryper i detta fall villigt till korset om de inblandade kvinnorna intervjuas och svarar ärligt ”ja” på frågan om de lurats, hotats, eller tvingats till det. Svarar de nej, ska ingen ha med deras val av sysselsättning att göra! Dödsstraff lagligt, prostitution olagligt… vilken liberal mardröm världen över.

torsdag 7 juni 2007

Dö, pokerfluga, dö!!

Hur jag än hoppats på att den ska dö ut av sig själv eller bli ihjälslagen av det sunda förnuftets bakfylleseger över nyhetens behag, så finns den kvar ännu en säsong och surrar i media: Pokerflugan. Jag ägnar inte en sekund åt den själv, men den tränger sig lik förbannat på i min sfär överallt och armbågar mig i sidan. Den är ett tidens gissel, en insekt i ögat, en äcklig reklamsnutt mellan mina favorit-TV-program, en feting-annons i min dagstidning och en kräkblaffa till pop-up på de webbsidor jag besöker på nätet. Den är dessutom en maskerad marodör, poserande som en sport och upptar på detta vis timtal i mina kära TV-sportkanaler, enbart för att kontanter i insatser ingår som en naturlig del av utövandet, plus lockandet av kändisdeltagande.

Fast det är likadant med trav och galopp- de vore inga ”sporter” på den nivå som de är, om inte spelandet om pengar direkt ingick i avtalet. Hur många skulle stå och hysteriskt vråla på Solvalla utan att ha satsat pengar? Jag har ett lysande förslag: sänd turneringar i Alfapet! Då skulle jag faktiskt både jubla och titta, men hippfaktorn och pengamaskinen är förstås inte tillräckligt stora... Nej, jag hatar inte spel på någon nivå; men suckar ibland åt faktumet att dess insatser säkert överstiger mångdubbelt vad som exempelvis ges till biståndsprojekt. Jag lägger själv ett par hundringar om året på diverse Oddset-tripplar. Inget fel i något; spel ger vardagsmening åt många och ruin i spelberoende för en del. Men just pokerflugan står högt på min irritationslista.

Tyvärr vet man aldrig om pokerflugan kommer återuppstå som en slags Fluga Fenix efter sin första dödsförklaring- precis som jag trodde att exempelvis skateboardflugan inte skulle göra efter 80-talet. Hoppet finns, ty dokusåporna i TV gick också ett par sunkiga högvarv i vår västerländska kultur-och mediasnurra för att idag rycka i dödskramper (ungefär som Bingolotto). Så dö, pokerfluga, dö, likt den pestbringande, smittbärande insekt du är! Måtte denna säsong bli din sista!

lördag 2 juni 2007

"Dr. Death"- en liberal förebild.

I går släpptes Jack Kevorkian ur fängelse; den amerikanske läkaren, notorisk för sin förespråkan av både passiv och aktiv dödshjälp, dömdes år 1998 för MORD för att ha injicerat en dödlig giftdos på en ALS-sjuk, som med full mental beslutsförmåga bett om detta. Mellan 1990 och 1998 hjälpte han över hundra obotligt sjuka patienter att avsluta sitt lidande med att förse dem med medel, varpå de själva utförde handlingen. Ämnet dödshjälp saknar verkligen inte diskussionsutrymme med dess tre variabler: Aktiv, passiv och läkarassisterad.

Men det jag finner mest märkligt i ett liberalt perspektiv i hela självmordsfrågan, är att man i demokratiskt fria samhällen sägs ha rätt över sitt liv och kropp (undantaget prostitution)- men inte över sin egen död. Jag förstår protesterna- oftast blir självmord dock inte ens ensak, då det med stor sannolikhet berör många anhöriga som nog till varje pris vill se personen vid liv så länge som möjligt. Men de som förvägrar en anhörig- som antingen lider av en plågsamt obotlig sjukdom eller ständig livsångest, att dö på dennes egna begäran, agerar enligt mig på ett sätt som klart begränsar individens frihet. Det verkar därigenom som att man har automatisk skyldighet att leva, vilket låter ganska absurt. Vem är sedan att avgöra om man ska leva fritt (jag vill dö) eller solidariskt (jag avstår-för andras skull)? Jag själv är idag glad att jag blev född, men många är nog inte det.

De flesta kan nog ändå hålla med om att minskande av lidande är en av huvuduppgifterna i samhället. Och huvudfrågan här blir nog: vems lidande ska gälla högst i beslutet? De anhörigas eller den obotligt sjuke? Ska det kanske bedömas efter hur många anhöriga som lider av beslutet, ur en ren majoritets-synvinkel? Nej, frågan är långt ifrån okomplicerad, men för mig är Kervorkian en liberal förebild.

Idag är aktiv dödshjälp för obotligt sjuka endast lagligt i tre länder; Holland, Belgien och Israel. Må det bli fler. Snart.

fredag 1 juni 2007

Nybakade potentiella alkoholister?

"Fy fan vad vi är bra"... och i högriskzon för alkoholism?

I mitt jobb som verksamhetspersonal för Länkarna, så ingår att ibland hålla föreläsningar för skolklasser om konsekvenserna av att bli beroende. Detta tillstånd kallas däremot oftast för narkoman eller alkoholist, och det senare har jag själv varit sen jag var 25. Igår höll jag och min kollega föredrag för två grupper sjundeklassare. Nervigt för mig själv, men något jag verkligen vill göra i min identitet som nykter alkis.

Alkohol är vår enda lagliga drog förutom läkemedel. Det går idag aldrig att hindra människor från att evolvera eller utveckla sig. I detta ingår även driften att berusa sig eller njuta av substanser. Som liberal är jag principiellt emot nästan allt vad förbud heter. Beroende kan man bli av allt, som bekant. Jag står alla gånger för en förespråkan för fördelen med att avstå från alla sinnesförändrande substanser, istället för förbud. Fastnar man och behöver ta sig ur det, ska man få hjälp- alltså skadereduktion.

Så, självklart inser jag att 90% av de ungdomar vi snackade inför kommer ignorera vår föreläsning, börja dricka alkohol och testa andra droger... och av dessa, kommer 10% garanterat att fastna i det. Vårt samhälle bygger så mycket på alkohol att det ibland känns som att fäkta mot väderkvarnar. Men det viktigaste jag försökte nå ut med till dessa 13-14-åringar (förutom ett par smaskiga avskräckande skildringar av mina avgiftningar), var faktumet att ett beroende/missbruk är ett, av WHO, fullt erkänt sjukdomstillstånd- och därmed inget att skämmas över, plus att detta går i arv. De tjoande studenterna i dagarna, på lastbilsflak med skumpan flödande, har nog få aningar om ett sådant släktarv som undanhållits deras vetskap p.g.a av skam, skuld och ren medicinsk okunskap. Jag kommer aldrig skaffa egna barn. Men hade jag gjort det, så hade jag aldrig skämts över att upplysa dem om att alkoholism går i vår släkt och att risken därmed är mycket högre att de ska fastna i ett beroende. Lika naturligt som om det hade gällt nötallergi! Normaliteten av ett beroendetillstånd är svårt att få folk att inse, beroende (haha) på den oerhörda komplexiteten i det. Mer följer, var så säkra!

P.S: Sommarens första dag- my ass! Jag stod i morse vid busshållplatsen i 11 graders ishavsvindar och frös som en j-a snögubbe!!