Hur ser våra pryllistor ut, egentligen?

Gränsen över till ämnet materialism från mitt inlägg om klasstillhörighet blev så självklar efter Alexandra Pascalidous riktigt bra Metro-krönika 21/8 om pryl- och konsumtionshysterin (Hon skriver faktiskt nästan alltid bra, men verkar så flamsig i TV-rutan!). Nu har jag inga barn, som det egentligen handlade om och jag är därmed inte kvalificerad att bedöma hur just de påverkas av bortskämdheten och prylberoendet, men: självklart är det en galopperande galenskap vi befinner oss i.

Den läskiga paradoxen är att utan konsumtion går ju inget samhälle runt så länge uppfinningen pengar finns. "Hjulen måste ju snurra", som det heter. Vi européer är standardmässigt otroligt lyckligt lottade i denna del på jorden och är vi inte tacksamma över det, så är det en gigantisk nackdel för var och en. Givetvis ska ingen på planeten behöva leva som på 800-talet om man inte vill, och den fattiga delen av världen vill ju givetvis komma ikapp väst. Men det kommer komma en gräns som alla måste dra (helst av fri vilja- utan lagtvång) och faktiskt ta ställning till sin levnadsstandard och priset av den. Dokumentärserien ”Planeten” är en bara en i raden illamåendeframkallande skildringar av hur jävligt läget är, rent förgiftningsmässigt (vid sidan av avgasutsläppen/växthuseffekten, utfiskningen, skogsavverkningen, då...) i spåren av vår konsumtion. Och jag har faktiskt i år både köpt lågenergilampor, börjat stänga av TV:n manuellt och badar aldrig i badkaret. Sopsorterat och pappersåtervunnit har jag fanatiskt gjort sedan åratal. Om min hyresvärd bara kunde införa kompost, plus container för plast & metall, så skulle min hjältegloria skina fulländat! Det är inte "PK-poäng" som jag försöker plocka här, utan bara rent jäkla sunt förnuft och samvete i aktion.

Men vad fan är det vi behöver egentligen i våra hem? Jag kan bara tala för mig själv nu: jag bor som ensam särbo i en etta på 37 kvm och är långt ifrån en pryltok och hagalen idiot som bara MÅSTE ha det allra senaste i teknik eller mode (mitt klädkonto räknar jag inte ens per månad, utan årligen!). Så vad är det då som jag äger i rent materialistiska föremål (förutom möbler, dammsugare och köksredskap), anser vara personligen nödvändigt- och som jag inte räknar som sjuk överkonsumtion? Jo:

Dator.
Internettillgång.
TV med hyfsat kabelutbud.
Stereo/Radio.
Musikinstrument (i mitt fall gitarr eller keyboard).
Telefontillgång

Dessa saker gör mig faktiskt dessutom både lycklig, kreativ och intelligent. Paradoxalt nog utarmar de inte min själ, utan förstärker den. Vad äger jag sen som jag KAN klara mig utan, men som jag ändå köpt för att jag VILLE? Jo:

Mobiltelefon (har ju fast abonnemang)
Mikrovågsugn (klart gränsfall, dock!)
Brödrost (också klart gränsfall, hehe…)
Stavmixer
Digitalkamera
Ipod
Campingtält
Div. sportprylar som tennisracket, fotboll, frisbee…

Och sedan har jag utelämnat sådant som ändå går att låna på bibliotek, eller finns att tillgå genom just Internet: böcker, filmer, dagstidningar och CD-plattor.

Det stannar faktiskt där för mig. Är då detta överlyx? Ni avgör. Hur ser era egna listor ut? Det viktigaste, som jag ser det är i alla fall att jag aldrig kommer skaffa motorfordon! Det här blir inte mitt sista inlägg i frågan, var så säkra...