Lars Vilks Muhammed-rondellhunds cirkusturné världen runt är fascinerande; och dess skällande dör nog ut snart. Men debatten är nog så viktig. Mina synpunkter i korthet:
1. Teckningarna är en löjlig provokation i den form de är (och fula, om nu smak hade något värde). Vilks fullständiga syfte kan man spekulera i, men det är bara att följa hans egen version på den egna bloggen! Att ge sig på en så pass helig ko (hund?) som detta är ju lockande för en del, och självklart fullt tillåtet. Exakt likadant som i Jyllandsposten-fallet. Man visste förstås följderna av och riskerna med de oundvikliga motreaktionerna, men det gör inte att vi ska acceptera bemötandet av dödshot eller våld i NÅGOTS jäkla namn.
2. Ja, demonstranterna hade all rätt att demonstrera mot tidningen NE efter publikationen, vilket de också gjorde. Punkt slut. Förhoppningsvis läste de även sambands-artikeln och inser fördelarna med yttrande- och tryckfrihet... och kanske också får mod att framöver även demonstrera mot vissa av deras hemländers muslimskt trobaserade censur- och sedlighetslagar, tillika avrättningar av homosexuella, politiskt oliktänkande och icketroende. Sharialagar ger mig mardömmar… men det gör även kristna sexmoralpåhitt och historiska tillika vetenskapliga förnekelser, som bekant.
3. Varför är det så farligt för NE att utföra en enkel ursäkt för att man har sårat folks känslor? Det är ju bara att samtidigt fortsätta publicera vad de vill även efter detta ståhej och därmed aldrig ge vika för hot eller krav på censurering. Oavsett vilka dockor och flaggor som bränns!
4. Religionsfrihet, tryck- och yttrandefrihet måste kunna stå sida vid sida. Varken censur, våld, moralkakor och hot må segra. Sen har jag en åsikt att religioner i allmänhet måste genomgå massor av reformer och ändringar av grundvärden om de ska ha någon global funktion av gott framöver. De har de förvisso gjort, främst kristendomen efter århundraden av vidrigheter. Men det räcker tyvärr inte. Religioner hjälper, men stjälper också fruktansvärt världen över, och stjälpandet tycks tyvärr stå för majoriteten av effekterna än idag.
Jag själv har en andlig uppfattning- (som inte har alltför mycket gemensamt med någon av de 5 stora världsreligionerna) i den meningen att människan omöjligen kan vara den högsta skapelsen i universum, och att den skapande energikraft som genomsyrar den (och som inte utesluter någon vetenskaplig lag eller evolutionskedja) aldrig kan ta skada, förolämpas, eller döma något eller någon moraliskt sett.
Den kallas (bland mycket annat) valfri kärlek till frihet under personligt konsekvens-ansvar. Men jag skulle aldrig pracka den på någon annan som inte vill höra den, eller kräva att lagar eller statliga regler skulle upprättas efter den. Det är en uppfattning och inte fakta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Din punkt 3: Hur hade du tänkt att Nerikes Allehanda skulle formulera sin ursäkt till muslimerna för rondellhundarna utan att be om ursäkt för att vi faktiskt har yttrandefrihet i landet? O vem ska avgöra vad som är saklig och "rätt" kritik att få framföra till muslimer och islam egentligen? Muslimerna själva? När de inte blir upprörda? Jag lovar att blotta existensen av mig som ateist (kafir - otrogen) - att jag säger rakt ut att jag inte tror på några gudar alls kommer ge mig massor av problem på en hel del platser i världen - ska jag inte få replikera mot detta ens? För att hårddra det: Har jag ingen existensrätt bara för att jag med min existens defakto kommer göra en del personer upprörda?
Jag förstår faktiskt inte alls hur man kan säga att man kan avgöra eller mäta vad som är en "ok" sak att säga - antingen är man för yttrandefrihet, eller så är man det inte och är för olika former av restriktioner och censur - vilket oundvikligen kommer innebära att vissa inte får sagt sitt.
Jag som ateist tex, jag existerar inte i Iran, Irak, Afganistan, Pakistan, Saudiarabien osv osv osv - när de gör sina officiella räkningar av religionstillhörighet i landet. Självklart finns det nån procent elelr iaf promille ateister och agnostiker även i muslimska länder. Grejen att de inte syns är samma som för homosexuella - de är "otänkbara". Jag tycker att detta övergrepp på min "tro" är fruktansvärd - för ingenstans i världen behandlas muslimer lika illa tex. Ändå är det jag som västerlänning som ska be om ursäkt för att jag som västerlänning kanske väljer att göra en "meningslös" provokation mot muslimer. Jag tycker inte om det resonemanget för det bygger precis på det som jag skrev den bloggposten du kommenterade innan - occidentofobi - att jag som västerlänning alltid är den som måste ge efter och ursäkta mig för min existens och mina åsikters skull. Det är som sagt bara att vända på steken - hur många ggr ber muslimska länder om ursäkt för att de talar om västvärldens människor, judar, ateister, homosexuella osv som "satan". Högst KONKRETA personer och saker som konkret häcklas och tom angrips och lynchas ibland. I det perspektivet är det sannerligen occidentofobi att vi ska be om ursäkt för våra provokationer av deras profet, men de behöver inte be om ursäkt för deras angrepp på "oss" som personer? Är det något man bör kunna objektivt och rationellt gradera i den här frågan är det att personers liv och leverne är mer värda än folks känslor inför en religion och en gubbe som dog för 1400 år sen. Dvs om jag vill håna muslimer och islam för hånandets skull - är det ju det snällaste sättet jag kan bete mig mot muslimer gentemot hur jag känner för islam.
Jag hör dig. Och håller med i mycket. Jag vill inte leva någon annan stans än i västvärldens sekulariserade och upplysta värld.
Jag dissar i helhet alla 5 världsreligioner då deras varianter är lika skrattretande i sina gudsattribut, som skrämmande i sina ohumana uppdelningar i vilka som duger och inte duger...
Men jag tycker ändå inte att bara säga "ursäkta för att vi sårat människors känslor" försätter oss i en sits där vi ber om ursäkt för yttrandefihetens existens. Vi ber om ursäkt för ett av sätten som den använts på: "Hoppas ni inte tar illa upp, men OM ni gör det, kränk tillbaks om ni vill, för rätten finns och kommer inte försvinna". I samma ursäkta-andetag säger vi att vi ALDRIG kommer tillåta censur mot häcklanden, satirer, förolämpningar och kritik. Hänger du med? Jag tycker ex. Reinfeldt gjorde rätt som öht öppnade för dialog, (det var inte att vara mesig, däremot kunde han uttryckt sig starkare om yttrandefiheten) där Rasmussens agerande var ett fuck you-finger i ansiktet.
Det är ju med ursäkten och dialogen att INTE visa samma aggressivitet som de bygger sina totalitära samhällen på. Det motsvarar i min värld att vara storsint och ha rent samvete- inte underdånig och självföraktande.
Publicera vad fasen man vill, men be om ursäkt om X antal känner sig sårade med de sagda orden om yttrandefrihet, och sen publicera vad fasen som helst igen... är det ett problem? Och självklart önskar jag få saker hellre än att de religiösa länderna ska göra likadant. (Vore ju faktiskt intressant att skicka en lista till deras regeringar med krav på ursäkter för alla förolämpningar och dödsdomar de utsatt västvärlden för). Det är så vi ska inspirera till mänskliga rättigheters befästande och i långa loppet försöka luckra upp de vridna trossatser som går tvärtemot frihet, jämlikhet och fred.
Som du själv säger, i tryck och i ord ska religionens dumheter motargumenteras och sekulariseringen vinna mark. Varje våldshandling från endera religiöst läger försätter ju dem i pissigare förhandlingsläge än våra samhällens inställning!
Enbart hot, egenproducerat publicerade våldsövergrepp eller förtalslögner inom media, kan som jag ser det, åtalas enligt lag. Allt annat ska det ges fan i.
Okej, men var ska man dra gränsen för när någon kan kräva en ursäkt då? Om muslimer nu börjar märka att det faktiskt går att kräva ursäkt så fort nån västerlänning nyttjar sin rätt att säga och göra precis vad de vill om islam - ska då regeringen verkligen ödsla tid på att träffa dessa personer - om och om och om igen så fort de kräver det? Den absurda konsekvensen blir ju just den. Jag kan visst uppskatta att "för lugnets" skull så gör Reinfeldt så här - för då blåser det över. Men frågan är hur länge det dröjer innan vinden börjar blåsa igen - för är det något som sker av detta är det ju inte att fler börjar uppskatta islam, utan ogillandet ökar. Dels ogillande för vad islam för, men även ogillandet att folk från andra länder faktiskt kan köra med oss. Nationell stolthet och sådant du vet. Inte det vi brukar vältra oss i Sverige direkt, men tillräckligt många dikterande från utlandet och tjurigheten kommer öka bland svenskarna definitivt. Därför är jag emot att man ber om ursäkter från statligt håll - staten ansvarar inte för vad medborgare gör med sin yttrandefrihet - och statens ursäkt väcker bara illvilja bland svenskar - och tron bland muslimer att de kan hunsa oss så fort det behagar dem och de är missnöjda med vad nån otrogen nordbo sagt om islam.
OK; men man kan ju se det här som en "första- gången- gillt" på statsnivå som Reinfeldts samlande ägde rum. Du har givetvis rätt i att regeringen inte ska samlas varenda gång det händer. Är det en gång gjort, så kan man väl hänvisa bakåt till den en gång sagda ursäkten/yttrandefrihets-deklarationen? Däremot på enskilda mediainstansers nivå, likt NA:s, kan man väl för att undvika ursäkts-inflationen, helt enkelt "varna känsliga tittare" (på sant SvT-manér) innan. Förhandstvå sig rejält, alltså. Det gör man ju även för ex. blodiga foton och Webb-TV-inslag.
NA gjorde ju så rätt även ur det perspektivet för de som INTE har internet. Ska inte de som enbart läser tidningar ha rätt att avgöra vilka teckningar debatten gäller och ta ställning till deras utseende?
"Känsliga muslimer" är om några generationer förhoppningsvis en övergående företeelse mot sekularisering (som kristendomens reform-resa). Tror du att man förlänger denna period genom mina förslag? Är det just ursäkten som är lika med daltande?
Mja, men ett stort problem i frågan är ju att ALLA muslimer inte alls blir upprörda över teckningarna. Och avbildningar av Muhammed och tabut kring det är ju något som inte alla grenar av islam ser likadant på.
Dvs att då tex som du säger "varna" i förväg blir ju ett orimiligt krav på journalisternas kompetens i frågan om islams eller andra religioners tabun. Och rondellhunden är ju förövrigt inte alls om muhammedkarikatyrerna - den är ju betydligt mer "filosofisk" i sitt budskap och syftade ju inte på att se på Muhammed som en byracka - utan på samma sätt som konsten ser på rondellhunden. Det som NA troligen inte insåg var att inom islam är hunden en symbol för något fruktansvärt. Det är ju typiskt en sån där sak som inte alla kan känna till och varna för. Kan du lista djuren som är haram (förbjudet) inom islam? Jag kan det inte... gris.. hund... sen tar mina kunskaper slut.
Och eftersom muslimer själva avbildat Muhammed under århundradena så är det ju inte så enkelt som att säga att avbildningar. punkt. är fel enligt islam.
Skicka en kommentar