Sthlm Citys artikel från 6/11 om hur man löser bostadskrisen har en intressant vinkling: Om fler blev sambor med sina partner, så skulle fler lägenheter lösgöras. Helst logiskt, och dessutom ganska träffande för mig själv som i dagarna planerar just detta. Kul att kunna bidra till ett av svaren på bostadsfrågan! Men sen kommer från politikerhåll ett baksmälle-argument och ett sånt där för-givet-tagande igen angående folks livsstilsvanor:
"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."
Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror ni ökar i antal. Jag känner flera i "min ålder" - 35 till 45 - som inte har, och förmodligen aldrig kommer skaffa sig barn.
Tror du? Man kanske kan hitta några nuffror hos Statistiska Centralbyrån som visar det... men det känns som motsatsen i min krets, där 8 av 10 är föräldrar!
Så är det kanske. Men tänk hur det var förr - då var fan alla tio av tio föräldrar.
Skicka en kommentar