Jag erkänner. Jag avskydde Gunnel Arrbäck som filmdyrkande 14-åring. Jag hade t.o.m. en nidbild av henne på min anslagstavla för att hon var chef för Statens Biografbyrå, som på den tiden inte bara satte barnförbjudsstämpeln på "Rymdimperiet slår tillbaka" en 11-årsgräns på "E.T", utan klippte och stympade sönder skräckfilm efter skräckfilm på 80-talet så att man var mer förbannad på förmynderiet, än uppskrämd av själva skräckeffekterna efteråt. NU avgår hon för att staten ännu inte vill avskaffa censuren för vuxna!
Så, från mig 25 år senare, ursäkta- och heders för denna handling, Arrbäck! Enligt morgonnyheterna är det för att hon inte står ut med att Kristdemokraterna har en alltför avgörande roll i beslutet att ha kvar denna kvarleva som Sverige var först i världen med. Ämnesmoral åsido, det handlar om vuxenförmynderi av det slag som hör förra århundradet till!
Men här ett exempel på att amerikansk unk-kristen censurbedömning inte är bättre: Jag såg härom veckan det klart sevärda (men överhyllade) dramat "The squid and the whale", som försetts med en R-rating. Varför då, kan man undra om ett familjedrama, helt utan våld och skrämmande eller s.k. "förråande" effekter? Jo, man svär, pratar sex, relationer och en 12-årig pojke smygonanerar... Huuuu så hemskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar