Lag på civilkurage a´la Frankrike?

Jag hörde ganska nyligen att Frankrike har en lag som säger att man har civil skyldighet att ingripa om någon är i en nödsituation. Nu vet jag inte hur flexibel denna lag är i fråga om situationsomständigheter såsom skillnaden mellan olyckor och brott... och ev. fällande domar av lagbrytare (Jag lovar forska vidare) som inte "ställer upp". Givetvis är den införd med det bästa i åtanke, men jag har ändå min ståndpunkt klar: Det skulle vara rent galet att införa en sådan i Sverige. Självfallet uppmanar jag inte att vi ska skita i varandra, det görs det nog av i dag. Civilkurage och egna hjälpinsatser har min givna tumme upp. Rådiga ingripanden vid rån har jag läst om, och nickat gillande åt de modigas insatser. Herrejävlar, behovet av hjältar tycks omättligt. Men jag själv har en självbevarelsedrift som säger att jag nog aldrig skulle offra livet för någon annan.

För det första kan jag inte dra hypoteser om fiktiva scenarior. Jag kan rimligtvis inte ha en aning hur jag reagerar förrän jag står inför situationen (vilket jag berört lite förut) och kanske framför allt, vilka som är inblandade. Men min första tanke är ändå att jag enbart skulle hjälpa i de fall där jag inte riskerar liv eller svår skada. Att lagstifta om att det skulle vara straffbart om jag inte riskerar liv och lem för någon annan är helt befängt. En människa ska ha ett oantastligt fritt val att bedöma om man vill offra sig för någon annan och därmed även ha rätten att avstå. "Feghet" eller "Passivitet" som självbevarelsedrift också benämns, må vara moraliskt och etiskt förkastligt, och inget som jag som sagt direkt uppmuntrar till... men det ska inte påtvingas eller bestraffas genom lag. Antag att tio stycken på en strand ser på när någon blir attackerad av en haj... då ska alla straffas för att alla avstår från att kasta sig i och brottas med hajen? Nåja, en falang i Kristdemokraterna är för denna lag, i alla fall. Förslaget har poänger som incitament och styrmedel, men fattar man hur stort steget till lag är?

Så var på skalan skulle ni dra gränsen för ingripande... störta in i ett brinnande hus? Ge sig in i ett gatuslagsmål där tio slåss mot en? Hoppa i vattnet efter en sjunkande bil? Hörs det inte att det inte alltid är "självklart" att ingripa?