Rädslan för vad andra väljer att göra utan att skada någon annan tycks oändlig. Jag läser om och ser webbvideon från attackerna mot ryska HBT-demonstranter i Moskva, ryser och lär mig att homosexualitet inte avkriminaliserats i Ryssland förrän 1993!! Herrejävlar- men då ska man även minnas att vi "toleranta" svenskar inte gjorde samma sak innan 1944. Kan man vara kommunistiskt konservativ även i moralfrågor? (Homofobi och xenofobi är ju idag inget annat än moralpanik-drivna värderingar även om de själva är omedvetna om roten till hatet och rädslan: Hjälp- de läskiga homosarna är ute efter våra moraliskt överlägsna värderingar!!)
Ja, kanske. Man behöver inte vara en kavajprydd amerikansk högerfundamentalist med ett gammelkristet arvsspöke, det går tydligen lika bra med en t-shirtklädd ryss som talar om "traditionella värderingar"... Värderingar som ändå bär spår av en viss religiös moralism som säger att det är emot guds bibliska ord, eller ett hot mot återfödseln av nya goda medborgare. Eller är det ett visst vänsterarv som viskar: "udda individ är emot kollektivet" i sann kommunistisk anda som blåser på sådana vettskrämda åsikter?
Folk som anser en viss kärlek vara mer värd än någon annan har jag noll sympati med, vare sig det gäller kärlek oavsett både åldersskillnad, kön, ras, art (ja, man kan älska djur mer än människor, UTAN sexuella förtecken!) eller antal inblandade. De resonerar lika vansinnigt som att anse att alla de som inte föredrar samma maträtt som de själva, ska utrotas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar