Fildelning, skatter och bidrag...

Är inte fildelning i teorin den mest kommunistiska handling man skådat på länge, egentligen, och som paradoxalt nog olagliggjordes under sossestyret i Sverige? Det handlar ju om någons skapade ägodel och tillgång som plötsligt inte är en dennes tillgång längre utan allas tillgång utan skaparens medtycke. En stor godisburk som man snott från någon och sen står på Stora Torget och kastar ut karameller från! Att tvinga någon att dela med sig trots att denne inte vill; han borde ju förstå att det är för allas bästa och rättvisa i slutändan! Nja, jag har ända sen Napster ännu inte bestämt mig riktigt hur jag ska tycka. Jag skriver själv musik, och förstår rent musikaliskt/artistiskt hur sned jag skulle bli om någon snodde en låt av mig. Rent snål-ekonomiskt vet jag däremot inte hur jag skulle reagera. Jag har lagt ut ett par låtar på nätet och tycker idag att vem som helst får sprida dem hur de vill; min försörjning beror ju inte på dem. Och nej, jag fildelar faktiskt inte. Jag har dels inte flurat ut hur fildelningsverktygen funkar än (Shareza är ett h-e att förstå- tröttnar varje gång jag försöker!!)… och dels så vill jag äga vissa originalplattor med omslaget och texthäftena. Däremot kopierar jag lånade plattor både från biblioteket och kompisar…

Skatt är tvång, inte tu tal om annat. Men jag inser att skatt än så länge är ett nödvändigt ont, trots allt- hur många årtusenden skulle människor annars behöva på sig för att av fri vilja ge till allt som skatter går till? Att skattesatsen är världens högsta är däremot en annan sak och exakt vad den går till… SE HÄR: http://www.skattebetalarna.se/. Av ren lathet tycker jag därför att det är rätt skönt att betala skatt ibland. Så slipper jag beslutsamhetsångesten inför vad (sjukvård, skolor, vägar, socialbidrag…) som skulle få hur mycket… men jag ger faktiskt stående bidrag till vissa saker. Jag försöker dela upp mitt samvete när jag ger dem, mellan viljan att hjälpa djur/natur och lidande människor. Det brukar bli 50-50 mellan WWF och Röda Korset/Cancerfonden och jag har inte ork eller tid att ta reda på hur mycket som ryker i omkostnader eller administrativa detaljer… Egentligen skulle man hävda att det räcker med att betala skatt, så kan man åtnjuta sig det godaste samvetet i världen, men nehej, då. Men "bottom line": det är bättre att ge än inte alls!

En personlig liten paradox jag tänker på är därför denna: Jag jobbar för en förening som i grunden är ideell, men som blivit så stor genom årtiondena att den därmed också blivit helt ekonomiskt beroende av kommunala bidrag… men för att verksamheten ska kunna skötas på vettig nivå och breddas inför framtiden, har föreningen på senare år börjat anställa personal. Min lön är alltså i praktiken helt skattefinansierad, och på denna lön ryker 30% i skatt. Jag är därmed beroende av att andra betalar skatt så att jag över huvud taget har ett jobb och en lön, samtidigt som jagmed gott samvete kan bidra till någon annan kommunalanställds lön genom min egen, skattefinansierade lön…vems pengar betalar vem, då egentligen? Snacka om cirkelgång...