Hjärnor ej vid sina fulla bruk!

Jag vet inte för vilken jävla gång i ordningen jag tar min buss till jobbet och bevittnar en busskur där några störda individer krossat glaset. I morse stod jag i spåren av ett rejält jobb utfört- Storängens hållplats var förvandlad till en veritabel krigsbunker av glassplitter. Men det var tydligen en mening i detta- i den meningen att jag får en utmärkt anledning att dra upp ett knippe ämnen helt "uppåt min gränd": Föräldraskap/barnfrihet och alkohol!

Nej, jag är ingen förepråkare av generaliseringar och total-stereotyper av människor, utom i satir & humor-syften. Jag har själv inte bevittnat sådana här händelser "live"på nästan två decennier, men hade det funnits en bevakningskamera är jag övertygad om att det visat att individerna varit:

1. Manliga
2. Åldersmässigt mellan 12-20
3. Sannolikt inte nyktra/opåverkade

Tror ni mig inte? I alla tre fallen handlar det om hjärnor ej vid sina fulla bruk. Att manliga individer är mer våldsamma är ett faktum, sen är det bara en fråga vilken slagsida av kombinationen testosteron och samhällsinlärda könsrollsbeteenden som väger tyngst, men ett jävla faktum är det!!

Sedan så är tonåringar inga fullt utvecklade människor vars hjärnor inte kommer hänga med fullt ut i kedjan tanke-känslor-handling på ett antal år framåt.

Och det behöver knappast nämnas att en av droger (JA och åter JA, alkohol är den enda lagliga drogen vi har, förutom läkemedel!) påverkad hjärna inte fungerar friskt. Detta är inga ursäkter, utan enbart förklaringar. Och vems är ansvaret? Rätt gissat: föräldrarnas och ingen annans. Individers utveckling i denna ålder må påverkas av allt i livet, men när man skalar av lagren så ligger ansvaret enbart där och ingen annanstans. Är man inte redo att vara förälder livet ut, så ska man inte bli det heller.

Nänä, man behöver inte vara packad eller drogpåverkad för att slå sönder en busskur; det räcker nog med en nobbad kärlek, ett orättvist skolbetyg, svikna familjelöften, ett osunt tryck att vara häftig för att duga inför kompisar, eller en understimulans i fråga om sysselsättningar. Sociala tonåringar (alla måste givetvis inte vara det!) behöver någonstans att vara och ha någonting att göra- jag tror ju knappast att vandaliseringen i Rosengård nyligen, grundar sig på en medveten politisk aktion från tonåringarnas sida. Och det är givetvis ett samspel mellan föräldrar, skola och kommunen- i form av fritidsalternativ och vårdinsatser. Men OK; jag bor inte där, jag har inte researchat nog, jag kan inte hela bakgrunden just där- jag spekulerar bara.

Så, ni föräldrar/vårdnadshavare: vad i h-e gör ni när era barn sysselsätter sig med detta? Hur har era egna värderingar speglat era barn? Vad gör de om helgerna/kvällarna? Vilka är deras kompisar? Dricker de, och vem har i så fall fixat alkoholen? Vilken tid kommer de hem? Kan de redogöra för vad de hållit på med? Har ni någon gång ens frågat dem rakt ut om de vandaliserar? Detta är inte att spela Gestapo; föräldraskap betyder för mig en uppgift att guida, hjälpa och älska någon annan på väg mot självständighet. Men det innebär också ett fullständigt ansvar mot en övrig omgivning att ens barn inte skadar eller förstör för andra. Ingen- upprepat- ingen annan har detta ansvar.

Nä, jag har inget prickfritt förflutet själv. Som tonåring, alt. kanonfull 22-åring så sparkade jag på lyktstolpar så att lampan pajade. Det är min lilla "vandaliseringsskuld" till samhället som jag idag ångrar och förmodligen betalt mångdubbelt för i skattepengar genom åren. Amen.

Men igen för mig själv: jag är tacksam att jag slipper föräldrarollen tack vare mitt aktiva, medvetna val att vara barnfri. Jag är ingen lämplig förälder (eller fritidsledare heller, för den delen!) enbart genom min direkta ovilja mot ansvaret, frihetsberövandet, tålamodet och en hel drös andra faktorer. Så vad är då mitt eget ansvar i detta, utom att själv bli förälder? Ja, först givetvis genom att själv aldrig vandalisera. Och att den gången jag blir vittne till detta, våga säga ifrån och avstyra. Men situationen att munhuggas med fem onyktra tonåringar en fredagkväll vid Slussen eller Orminge, hoppas jag att jag aldrig behöver stå inför. Gör någon det?