Här är återväxten till skiten..!

Jag skrev om kungahuset igår… och nu vet jag var återväxten till kungahus-vurmandet, dansbandsmusik-publiken och folkhems-jönseriet kommer ifrån: I kön till den jävla Allsång på Skansen! Jag läser om 15-åringar som köar och tältar i timmar till detta jippo- (Varning- nu går min fördomsmaskin igång på högvarv!) då är det är inte så förbannat konstigt att de kommer utveckla tendenserna att hålla liv i dessa smakföreteelser som jag avskyr. Men visst, jag är inte oskyldig, jag såg själv på melodifestivalen när jag var mellan 10-17 år… men det hindrade tack och lov inte min musikutveckling till både respektabel rock & pop, jazz & funk idag.

Det är märkligt- jag har alltid undrat hur dansbandsälskandet uppstår och frodas. Växte inte min faster, som är 85 idag och älskar dansband, upp när Elvis var som störst? Eller var han för rebellisk? Jag räknar inte Beatles, då min faster redan var över 40 när de toppade listorna. Åh, dessa svikar-artister som offrar sin trovärdighet i musikidentitet för ”folklighet”! Nästa artist som säger sig vilja bli vill bli ”folklig” osäkrar jag min revolver inför!! Folklig betyder bara en sak: chansen att bredda sin säljarpotential till en målgrupp som de offrar sina musik-och-artistgrunder för. Snälla, snälla Kent och Soundtrack of our lives- lova att aldrig någonsin vara med i vare sig melodifestivalen, eller Allsång på Skansen!! Svensktoppen är tydligen svårare att undvika… Jag har under alla år fått bevittna alltför många fornstora eller i alla fall hyfsat respektabla artister gå dessa hemska vägar: Uggla, Hellström, Scocco, Orup, Rickfors, The Ark, Freda´…. Urrrk!

Jag vet inte om det är en skröna, men jag minns hur Ebba Gröns låt ”Mental istid” hamnade på Svensktoppen i tre veckor 1981, varpå de blev kontaktade av SR… och vem det nu var av bandmedlemmarna som svarade, och sa nåt i stil med att: ”Åh nej- de hade aldrig skämts så mycket!!” Heders, Ebba! Det hindrade tyvärr ändå inte Imperiet från att hamna där flera gånger under 80-talet...

Mycket gnäll från mig. Men jag är en positiv person, så låt mig avsluta så här: Den taskiga smaken och töntarna som står för det jag aldrig skulle göra, är trots allt nödvändiga. Utan dem vore jorden så mycket tristare. Utan dem kan jag inte uppleva min motsats och unikhet. Lugn, bara lugn…