Filmcensurens "bäst före-datum" är länge förbi !

Sverige var år 1911 först i världen med filmcensur. Jippi; ett stort sarkasm-drypande grattis långt i efterskott till ett av de längsta personliga hatobjekt jag någonsin haft: Statens biografbyrå! Bara tanken på att de faktiskt hindrade mig som 13-åring att komma in på "Rymdimperiet slår tillbaka" får mig än idag att ånga av ilska och att inse att vi verkligen växte upp i ett DDR-Sverige med två statliga TV-kanaler... som tack och lov är historia nu. Okej, min mamma hade nog också hindrat mig att se "Hajen" som spökrädd 9-åring, men då hade det ju varit hon och ingen Statlig Storebror som bestämt detta.

Det hela är givetvis ett omyndigförklarande av individers rätt till självbestämmande utan dess like. En säkert lika "god" tanke initialt som lagen som hindrade kvinnlig rösträtt fram till 1921: De vet ju inte sitt eget bästa, de stackarna... men sedan 1996 råder tydligen ett principbeslut att det inte längre skall klippas bort några scener eller förbjudas filmer, och man koncentrerar sig på att bestämma åldergränserna för film. Allt under parollen: "Skydda våra barn"- jovisst, men det ska föräldrarna/målsmännen göra och inga andra! Visst, Sverige är verkligen inte värst i världen, speciellt inte om man ser till den diktatoriska mediacensur av politiska budskap som råder i många länder, vilket saknas här. Och exempelvis "fria" USA:s ambivalent unk-kristna hållning att censurera sex, nakenhet (!!) och könsord ('what the *Beep*!') framför grafiskt ultra-tortyrvåld saknar jag ord inför...

Avskaffa biografbyrån snarast! Den har spelat ut sin roll definitivt sedan intåget av både videon, DVD:n, internet & fildelning gjort dess position närmast förlöjligat passé. Vad då göra med byråns friställda (som ju borde potentiellt ha skadats lika mycket som kreti & pleti av alla de tusentals "obehagliga, moraliskt stötande" scener de sett genom åren!)? Tja, varför inte erbjuda tjänst inom socialtjänst- eller vårdsektorn? Där behövs väl seriöst skyddande omsorg om någonstans?!