Dö, pokerfluga, dö!!

Hur jag än hoppats på att den ska dö ut av sig själv eller bli ihjälslagen av det sunda förnuftets bakfylleseger över nyhetens behag, så finns den kvar ännu en säsong och surrar i media: Pokerflugan. Jag ägnar inte en sekund åt den själv, men den tränger sig lik förbannat på i min sfär överallt och armbågar mig i sidan. Den är ett tidens gissel, en insekt i ögat, en äcklig reklamsnutt mellan mina favorit-TV-program, en feting-annons i min dagstidning och en kräkblaffa till pop-up på de webbsidor jag besöker på nätet. Den är dessutom en maskerad marodör, poserande som en sport och upptar på detta vis timtal i mina kära TV-sportkanaler, enbart för att kontanter i insatser ingår som en naturlig del av utövandet, plus lockandet av kändisdeltagande.

Fast det är likadant med trav och galopp- de vore inga ”sporter” på den nivå som de är, om inte spelandet om pengar direkt ingick i avtalet. Hur många skulle stå och hysteriskt vråla på Solvalla utan att ha satsat pengar? Jag har ett lysande förslag: sänd turneringar i Alfapet! Då skulle jag faktiskt både jubla och titta, men hippfaktorn och pengamaskinen är förstås inte tillräckligt stora... Nej, jag hatar inte spel på någon nivå; men suckar ibland åt faktumet att dess insatser säkert överstiger mångdubbelt vad som exempelvis ges till biståndsprojekt. Jag lägger själv ett par hundringar om året på diverse Oddset-tripplar. Inget fel i något; spel ger vardagsmening åt många och ruin i spelberoende för en del. Men just pokerflugan står högt på min irritationslista.

Tyvärr vet man aldrig om pokerflugan kommer återuppstå som en slags Fluga Fenix efter sin första dödsförklaring- precis som jag trodde att exempelvis skateboardflugan inte skulle göra efter 80-talet. Hoppet finns, ty dokusåporna i TV gick också ett par sunkiga högvarv i vår västerländska kultur-och mediasnurra för att idag rycka i dödskramper (ungefär som Bingolotto). Så dö, pokerfluga, dö, likt den pestbringande, smittbärande insekt du är! Måtte denna säsong bli din sista!