Jomen, jag behandlar som bekant småsaker här också, som språkbruk... Johanna Thydell tycks vara ännu ett exempel på hur en bokförfattare inte automatiskt blir en bra krönikör utan korrekturläsning; här citerat ur City-krönikan 27/7: ” …vi har även bjudit in främlingar att checka in vår egen vrå”. Ett praktexempel på inblandningen av engelskan i svenskan som drösvis med skribenter inte kan särskilja på. Här borde det ju stått antingen check out- som ju betyder ”kolla in” eller ”spana in” på svenska- eller just detta: kolla in. Men Thydell envisas med den så utbrett hippa överanvändningen av svengelskfiering som jag kräks på, dels för att av det är så desperat innekultur-populistiskt (och som sannerligen inte ökat anseendefaktorn tack vare exempelvis Victoria Silvstedt…) och dels för att så många faktiskt inte kan hantera den språkmässigt- men ändå får betalt för det! Checka in, gör man i receptionen på hotell- ingen annanstans. Jag är inte konsekvent själv, jag kan säga att något är uppfuckat men jag skulle aldrig skriva det i en seriös text utan referenspoänger. "Skriv som du talar" minns jag att posten manade till en gång i en reklamkampanj- aldrig! Då får vi fler Malin Wollin... och det vill vi väl inte?
P.S: Här är min snabbt ihoprafsade lista över de vanligaste felstavningarna jag sett i den svenska blogg- & nätvärlden: (Inget dömande, bara konstaterande!)
alkolist
ända (som i ’det ända som’)
dommare
ytterliggare
dömma
våldtäckt
tunnt
lungt
branch
looser (som i förlorare)
brilliant
cencur
civilicerad
skiljsmässa…
Engelskans vanligaste hittills: definately!
måndag 30 juli 2007
fredag 27 juli 2007
Sextjänstbranschen och DN:s bojkott.
Stå på dig, Isabella! Och skäms, DN! Denna lysande röst från andra flanken av sexarbetarbranschen, som behövs för att belysa båda sidorna av debatten om prostitution, mobbas ut genom att hon konsekvent förvägras att länkas till från deras artiklar i ämnet. DN kallar sig Oberoende Liberal, men vågar upprepat inte släppa in liberala, eventuellt obekväma tongångar vare sig i drogdebatten eller sextjänstbransch- frågan. Är de Bonnier-rädda? Om så, varför vågar Expressen då släppa fram dessa tongångar? Nej, det är självklart en PK- smygis. Är man liberala på allvar, så skulle man inte tillåta en sådan enkelriktad censur i sådana frågor utan att ha en bak- agenda. Verkar Isabella inte veta vad hon snackar om?
Ja, jag är emot sexköpslagen. Jag har bevittnat och tagit del av den, i Australien, lagliga sextjänstbranschen under min 7-åriga levnadstid där. Det skulle bli ett för långt inlägg här och nu; mitt eget inlägg och inställning kan läsas på Isabellas blogg HÄR:
Malin Wollins sällsynt blajiga AB-kolumn härom veckan om prostitution, har också gått het i debatten på nätet, med rätta. För att svara henne direkt: Ja, hade jag en dotter skulle hon få göra vad fan hon ville- i synnerhet sedan hon blivit myndig! Även om hon gick med i en ”sekt” eller ett politiskt ungdomsförbund som jag inte gillade personligen. Wollin vill ju tydligen sätta tvångströja på sina barn resten av livet… men inser nog inte att hennes dotter förmodligen kommer att ha sexpartners i tonåren, och med vilka hon både kommer att ha negativa och positiva erfarenheter av. Dottern kommer säkerligen även att testa droger såsom både tobak, alkohol och kolla på våldsamma filmer… Vad ska Wollin göra då? Och "Offer" är man bara under lidande genom tvång, hjärntvätt eller hot; det är milsskillnad på frivillig och påtvingad prostitution.
Nej, man säljer inte sin ”kropp”- det är ett känsloretoriskt populistuttryck. Man säljer tjänster, precis som en massageterapeut. Och nej, sextjänster är inte ett jobb för alla. Jag skulle nog avråda min hypotetiska dotter från att bli antingen polis, socialsekreterare eller psykoterapeut också- om hennes personlighet inte passade för yrket, eller för att man i yrket kan löpa höga risker att råka ut för individer med skadepotential (både fysisk och psykisk)- exakt som ett eventuellt sextjänstjobb skulle visa sig innebära. Men att förhindra och förbjuda med näbbar och klor bara för att det anses vara moraliskt förkastligt eller drivet av en snedvriden feministagenda? Aldrig.
Ja, jag är emot sexköpslagen. Jag har bevittnat och tagit del av den, i Australien, lagliga sextjänstbranschen under min 7-åriga levnadstid där. Det skulle bli ett för långt inlägg här och nu; mitt eget inlägg och inställning kan läsas på Isabellas blogg HÄR:
Malin Wollins sällsynt blajiga AB-kolumn härom veckan om prostitution, har också gått het i debatten på nätet, med rätta. För att svara henne direkt: Ja, hade jag en dotter skulle hon få göra vad fan hon ville- i synnerhet sedan hon blivit myndig! Även om hon gick med i en ”sekt” eller ett politiskt ungdomsförbund som jag inte gillade personligen. Wollin vill ju tydligen sätta tvångströja på sina barn resten av livet… men inser nog inte att hennes dotter förmodligen kommer att ha sexpartners i tonåren, och med vilka hon både kommer att ha negativa och positiva erfarenheter av. Dottern kommer säkerligen även att testa droger såsom både tobak, alkohol och kolla på våldsamma filmer… Vad ska Wollin göra då? Och "Offer" är man bara under lidande genom tvång, hjärntvätt eller hot; det är milsskillnad på frivillig och påtvingad prostitution.
Nej, man säljer inte sin ”kropp”- det är ett känsloretoriskt populistuttryck. Man säljer tjänster, precis som en massageterapeut. Och nej, sextjänster är inte ett jobb för alla. Jag skulle nog avråda min hypotetiska dotter från att bli antingen polis, socialsekreterare eller psykoterapeut också- om hennes personlighet inte passade för yrket, eller för att man i yrket kan löpa höga risker att råka ut för individer med skadepotential (både fysisk och psykisk)- exakt som ett eventuellt sextjänstjobb skulle visa sig innebära. Men att förhindra och förbjuda med näbbar och klor bara för att det anses vara moraliskt förkastligt eller drivet av en snedvriden feministagenda? Aldrig.
torsdag 26 juli 2007
Quagmire funnen!!
Otroligt. För oss fans av den underbara, tecknade satirserien "Family Guy", I give you- Quagmire i all hans mänskliga skepnad:
"Giggidy giggidy..."
Jag visste nog att han fanns på riktigt! (Eh- *spoiler*- det är en SL-annons ur Metro...) Om någon inte är bekant med detta fenomen, kolla HÄR: http://www.youtube.com/watch?v=I3E5ZcmavZE
tisdag 24 juli 2007
Hundattack!
Ännu en orsak varför katter är att föredra: Igår råkade jag ut för en hundattack igen- andra gången på tre år. Eller attack... jag var på väg hem över en liten förortsäng i Nacka. En stor okopplad jycke med ägare stod tio meter bort. Jycken skällde till, slängde med huvudet och satte av mot mig. Ägaren hojtade: "Nej, kom hit, sluta" till jycken, utan effekt. Jag hann inte tänka så mycket, stelnade till men sprang inte, utan böjde mig undan hundens svängande rörelse (tänk Keanu Reeves i The Matrix undan kulorna) när han nafsade förbi min hand som jag höll min påse i. Ägaren hann upp jycken, bannade den och försäkrade mig att det var lugnt för mig att fortsätta. Jag väntade dock tills de var på långt avstånd ifrån mig innan jag, med lätt skakande knän gick vidare. Jag är tacksam att jag nästan har avskaffat mina extrema hat-tankar mot människor, och förlät honom direkt inom mig själv för obehaget hans jycke fick mig att lida.
Ägarens ursäktande kommentar är ändå det som jag mest minns efter denna mini-incident: "Jag ska straffa honom!" Han sa det två gånger med eftertryck till mig. Nej, käre hundägare, gör inte det. Håll honom bara kopplad vid allmän gångväg. Det är det enda jag begär.
Ägarens ursäktande kommentar är ändå det som jag mest minns efter denna mini-incident: "Jag ska straffa honom!" Han sa det två gånger med eftertryck till mig. Nej, käre hundägare, gör inte det. Håll honom bara kopplad vid allmän gångväg. Det är det enda jag begär.
Pedofili & barnporr...
Pedofil- & barnporrdebatten har pågått länge och på sistone i synnerhet om hemsidan om pedofili. Jag bara måste lägga mig i den om detta vårt största tabu idag. Först: jag har varken egna barn och tänder heller inte sexuellt på småbarn, och för att ta död på all spekulation om min moralitet och etik så slår jag fast: Allt sex med tvång, plus sex mellan ej könsmogna barn och vuxna ska inte vara tillåtet. Pedofili må vara en läggning eller avvikelse. Men har någon den, så har någon den- det är ju hur den tar sig utlopp som är avgörande.
Jag har besökt sidan för att få mig en uppfattning om bakgrunden till allt om det som kallats pedofilhets... och deras avgörande synvinklar är högst tvivelaktiga. De uppviglar eller uppmanar inte till brott (och kan och ska därför helller inte lagligt tvingas till stängning), men de skriver bl.a: ”De som vill leva ut sin läggning får se till att de kan göra de under former där ingen ofrivillig tar skada”. Och där skjuter de sig själv i foten, då ett ej könsmoget bara inte bör ha sex av rena fysiska skäl, utan främst för att ett barns känslomässiga och mentala omognad omöjliggör ett trovärdigt samtycke till sex med en vuxen. Men jag tycker däremot inte att lagen kan förbjuda könsmogna 13-åringar att ha sex om de själva vill och om föräldrarna tycker det är OK. Det bör vara en helt privat, individuell eller familjeintern sak. Jag förstår varför det finns en åldersgräns för sexuellt umgänge, men den normen följs knappast av alla samtyckande som har sex. Man kan givetvis se det olämpliga i att en 14-åring och en 50-åring har sex enligt mig, men inte att ett brott faktiskt begås när ett personligt samtycke finns av alla inblandade, inklusive ev. föräldrars synpunkt.
Barnpornografi, då. Vad är egentligen barnpornografi och vem avgör det? Nakna barn? Knappast. Nakna barn i utmanande, vuxenliknande poser eller kläder? Väldigt tveksamt, men nej, då skulle maskeradfoton och klädkataloger vara omöjliga. Då skulle inga ”Little Miss Sunshine”-tävlingar för 7-åringar kunna hållas; ty man kan nämligen inte förbjuda dessa heller, hur sjuka och skruvade man än anser de vara. Och tvånget i dessa fall måste vara hart när omöjligt att reda ut om man inte kan spåra källan och undersöka bakgrunden. Tecknade bilder, filmer och spel då? Absolut inte, det är ju inga ”riktiga” barn och därmed inga offer inblandade, och även om jag själv tycker att dessa tecknade bilder är vidriga… så vore det att kriminalisera fiktion- och det ska vi inte. Här har polisens spärrande av tecknade sajter visat på ett kapsejsande av hanteringen med mediacensur. Sexuella akter mellan ej könsmoget barn och vuxen? Givetvis, och det är nu som jag ser det enda definitiva svaret ”bortom allt tvivel” vara ja och motsvara övergrepp. Medvetet innehav av dessa övergreppsbilder är straffbart därför att ett tvingande moment de facto begåtts för att kunna dokumenteras, varpå ett innehav gör att produktionen frodas och övergreppen kan fortsätta.
Men alla ska få uttrycka sin åsikt. Även en pedofil. Även de med en åsikt som är obekväm eller anses vara både ”onaturlig”, ”skrämmande” eller ”äcklig”. Äckel är inget skäl till en ändring av en så fundamental grundlag som tryckfriheten och yttrandefriheten. Ger vi efter på den när inga brottsuppviglingar, rena faktalögner eller direkta brottsorder ingår, så väntar censur, diktatur och fascism, och däri är ALLA utanför statsapparaten lidande förlorare. Det viktigaste i en öppen demokrati är att alla får säga sitt. Och det är då, i detta scenario som tre enkla argument varför det inte är en bra idé att agera ut sin sexuella läggning som går ut på att ha sex med ej könsmogna barn eller tvinga dem att ställa upp på fotografering mot deras vilja…, mot 120 argument från de som tycker det, kommer vara de som en majoritet väljer att stödja.
Så: ja, Svenne Banan får i sitt huvud tända på både våld, tortyr, lik, rån, djur och småbarn… men jag tycker hans praktisering av det är åt helvete. Exakt som jag tycker om våldtäkt, tycker jag om sex med ej könsmogna barn: Fantasier kan vem som helst ha och runka till dem… men inte att omsätta dem i praktiken! Likadant är det med öppen debatt om så skilda ämnen som rasism, självmord, nazism, anarki, fascism, anorexi och kommunism: i teorin kan man ha alla möjliga fördelsåsikter, men i den långa lopps-praktiken, inklusvive direkta uppmaningar, så är det helt andra femmor…
Man bör aldrig förbjuda en kontroversiell åsikt; det är när åsikten omsätts i handling som brottet begås. Det här är trots allt inte ”1984” eller ”Minority Report” där tankebrott och potentiella övergrepp får stävjas. Låt åsiktsforum vara öppna i laglig mening, även de mest obehagliga. Jag besökte exempelvis både Jehovas Vittnens och Sverigedemokraternas hemsida idag och hittade på ett par ögonblick åsikter jag både inte delar för en sekund och finner ”skrämmande”. Men inte fan ska de förbjudas uttrycka dem. Gillar man inte åsikterna, så får man motdebattera eller förespråka motsatsens fördelar. Som nu. Det finns en jävla massa skildringar av saker jag inte gillar i världen. Man jag varken vill, och ska inte heller ha rätt att förbjuda dem.
Avslutningsvis, så pratar jag flera gånger om året om både väder, vind, jobb och livsöden med bekanta som hyser invandrarfientliga åsikter… men jag slänger inte på luren så fort de ringer eller bojkottar dem ur mitt liv. Det är bara när själva invandrarfrågan kommer upp som jag hugger emot och undrar vad de är så rädda för.
Jag har besökt sidan för att få mig en uppfattning om bakgrunden till allt om det som kallats pedofilhets... och deras avgörande synvinklar är högst tvivelaktiga. De uppviglar eller uppmanar inte till brott (och kan och ska därför helller inte lagligt tvingas till stängning), men de skriver bl.a: ”De som vill leva ut sin läggning får se till att de kan göra de under former där ingen ofrivillig tar skada”. Och där skjuter de sig själv i foten, då ett ej könsmoget bara inte bör ha sex av rena fysiska skäl, utan främst för att ett barns känslomässiga och mentala omognad omöjliggör ett trovärdigt samtycke till sex med en vuxen. Men jag tycker däremot inte att lagen kan förbjuda könsmogna 13-åringar att ha sex om de själva vill och om föräldrarna tycker det är OK. Det bör vara en helt privat, individuell eller familjeintern sak. Jag förstår varför det finns en åldersgräns för sexuellt umgänge, men den normen följs knappast av alla samtyckande som har sex. Man kan givetvis se det olämpliga i att en 14-åring och en 50-åring har sex enligt mig, men inte att ett brott faktiskt begås när ett personligt samtycke finns av alla inblandade, inklusive ev. föräldrars synpunkt.
Barnpornografi, då. Vad är egentligen barnpornografi och vem avgör det? Nakna barn? Knappast. Nakna barn i utmanande, vuxenliknande poser eller kläder? Väldigt tveksamt, men nej, då skulle maskeradfoton och klädkataloger vara omöjliga. Då skulle inga ”Little Miss Sunshine”-tävlingar för 7-åringar kunna hållas; ty man kan nämligen inte förbjuda dessa heller, hur sjuka och skruvade man än anser de vara. Och tvånget i dessa fall måste vara hart när omöjligt att reda ut om man inte kan spåra källan och undersöka bakgrunden. Tecknade bilder, filmer och spel då? Absolut inte, det är ju inga ”riktiga” barn och därmed inga offer inblandade, och även om jag själv tycker att dessa tecknade bilder är vidriga… så vore det att kriminalisera fiktion- och det ska vi inte. Här har polisens spärrande av tecknade sajter visat på ett kapsejsande av hanteringen med mediacensur. Sexuella akter mellan ej könsmoget barn och vuxen? Givetvis, och det är nu som jag ser det enda definitiva svaret ”bortom allt tvivel” vara ja och motsvara övergrepp. Medvetet innehav av dessa övergreppsbilder är straffbart därför att ett tvingande moment de facto begåtts för att kunna dokumenteras, varpå ett innehav gör att produktionen frodas och övergreppen kan fortsätta.
Men alla ska få uttrycka sin åsikt. Även en pedofil. Även de med en åsikt som är obekväm eller anses vara både ”onaturlig”, ”skrämmande” eller ”äcklig”. Äckel är inget skäl till en ändring av en så fundamental grundlag som tryckfriheten och yttrandefriheten. Ger vi efter på den när inga brottsuppviglingar, rena faktalögner eller direkta brottsorder ingår, så väntar censur, diktatur och fascism, och däri är ALLA utanför statsapparaten lidande förlorare. Det viktigaste i en öppen demokrati är att alla får säga sitt. Och det är då, i detta scenario som tre enkla argument varför det inte är en bra idé att agera ut sin sexuella läggning som går ut på att ha sex med ej könsmogna barn eller tvinga dem att ställa upp på fotografering mot deras vilja…, mot 120 argument från de som tycker det, kommer vara de som en majoritet väljer att stödja.
Så: ja, Svenne Banan får i sitt huvud tända på både våld, tortyr, lik, rån, djur och småbarn… men jag tycker hans praktisering av det är åt helvete. Exakt som jag tycker om våldtäkt, tycker jag om sex med ej könsmogna barn: Fantasier kan vem som helst ha och runka till dem… men inte att omsätta dem i praktiken! Likadant är det med öppen debatt om så skilda ämnen som rasism, självmord, nazism, anarki, fascism, anorexi och kommunism: i teorin kan man ha alla möjliga fördelsåsikter, men i den långa lopps-praktiken, inklusvive direkta uppmaningar, så är det helt andra femmor…
Man bör aldrig förbjuda en kontroversiell åsikt; det är när åsikten omsätts i handling som brottet begås. Det här är trots allt inte ”1984” eller ”Minority Report” där tankebrott och potentiella övergrepp får stävjas. Låt åsiktsforum vara öppna i laglig mening, även de mest obehagliga. Jag besökte exempelvis både Jehovas Vittnens och Sverigedemokraternas hemsida idag och hittade på ett par ögonblick åsikter jag både inte delar för en sekund och finner ”skrämmande”. Men inte fan ska de förbjudas uttrycka dem. Gillar man inte åsikterna, så får man motdebattera eller förespråka motsatsens fördelar. Som nu. Det finns en jävla massa skildringar av saker jag inte gillar i världen. Man jag varken vill, och ska inte heller ha rätt att förbjuda dem.
Avslutningsvis, så pratar jag flera gånger om året om både väder, vind, jobb och livsöden med bekanta som hyser invandrarfientliga åsikter… men jag slänger inte på luren så fort de ringer eller bojkottar dem ur mitt liv. Det är bara när själva invandrarfrågan kommer upp som jag hugger emot och undrar vad de är så rädda för.
tisdag 17 juli 2007
Här är återväxten till skiten..!
Jag skrev om kungahuset igår… och nu vet jag var återväxten till kungahus-vurmandet, dansbandsmusik-publiken och folkhems-jönseriet kommer ifrån: I kön till den jävla Allsång på Skansen! Jag läser om 15-åringar som köar och tältar i timmar till detta jippo- (Varning- nu går min fördomsmaskin igång på högvarv!) då är det är inte så förbannat konstigt att de kommer utveckla tendenserna att hålla liv i dessa smakföreteelser som jag avskyr. Men visst, jag är inte oskyldig, jag såg själv på melodifestivalen när jag var mellan 10-17 år… men det hindrade tack och lov inte min musikutveckling till både respektabel rock & pop, jazz & funk idag.
Det är märkligt- jag har alltid undrat hur dansbandsälskandet uppstår och frodas. Växte inte min faster, som är 85 idag och älskar dansband, upp när Elvis var som störst? Eller var han för rebellisk? Jag räknar inte Beatles, då min faster redan var över 40 när de toppade listorna. Åh, dessa svikar-artister som offrar sin trovärdighet i musikidentitet för ”folklighet”! Nästa artist som säger sig vilja bli vill bli ”folklig” osäkrar jag min revolver inför!! Folklig betyder bara en sak: chansen att bredda sin säljarpotential till en målgrupp som de offrar sina musik-och-artistgrunder för. Snälla, snälla Kent och Soundtrack of our lives- lova att aldrig någonsin vara med i vare sig melodifestivalen, eller Allsång på Skansen!! Svensktoppen är tydligen svårare att undvika… Jag har under alla år fått bevittna alltför många fornstora eller i alla fall hyfsat respektabla artister gå dessa hemska vägar: Uggla, Hellström, Scocco, Orup, Rickfors, The Ark, Freda´…. Urrrk!
Jag vet inte om det är en skröna, men jag minns hur Ebba Gröns låt ”Mental istid” hamnade på Svensktoppen i tre veckor 1981, varpå de blev kontaktade av SR… och vem det nu var av bandmedlemmarna som svarade, och sa nåt i stil med att: ”Åh nej- de hade aldrig skämts så mycket!!” Heders, Ebba! Det hindrade tyvärr ändå inte Imperiet från att hamna där flera gånger under 80-talet...
Mycket gnäll från mig. Men jag är en positiv person, så låt mig avsluta så här: Den taskiga smaken och töntarna som står för det jag aldrig skulle göra, är trots allt nödvändiga. Utan dem vore jorden så mycket tristare. Utan dem kan jag inte uppleva min motsats och unikhet. Lugn, bara lugn…
Det är märkligt- jag har alltid undrat hur dansbandsälskandet uppstår och frodas. Växte inte min faster, som är 85 idag och älskar dansband, upp när Elvis var som störst? Eller var han för rebellisk? Jag räknar inte Beatles, då min faster redan var över 40 när de toppade listorna. Åh, dessa svikar-artister som offrar sin trovärdighet i musikidentitet för ”folklighet”! Nästa artist som säger sig vilja bli vill bli ”folklig” osäkrar jag min revolver inför!! Folklig betyder bara en sak: chansen att bredda sin säljarpotential till en målgrupp som de offrar sina musik-och-artistgrunder för. Snälla, snälla Kent och Soundtrack of our lives- lova att aldrig någonsin vara med i vare sig melodifestivalen, eller Allsång på Skansen!! Svensktoppen är tydligen svårare att undvika… Jag har under alla år fått bevittna alltför många fornstora eller i alla fall hyfsat respektabla artister gå dessa hemska vägar: Uggla, Hellström, Scocco, Orup, Rickfors, The Ark, Freda´…. Urrrk!
Jag vet inte om det är en skröna, men jag minns hur Ebba Gröns låt ”Mental istid” hamnade på Svensktoppen i tre veckor 1981, varpå de blev kontaktade av SR… och vem det nu var av bandmedlemmarna som svarade, och sa nåt i stil med att: ”Åh nej- de hade aldrig skämts så mycket!!” Heders, Ebba! Det hindrade tyvärr ändå inte Imperiet från att hamna där flera gånger under 80-talet...
Mycket gnäll från mig. Men jag är en positiv person, så låt mig avsluta så här: Den taskiga smaken och töntarna som står för det jag aldrig skulle göra, är trots allt nödvändiga. Utan dem vore jorden så mycket tristare. Utan dem kan jag inte uppleva min motsats och unikhet. Lugn, bara lugn…
måndag 16 juli 2007
Och så detta Kungahus...
Och så var det detta eviga Kungahus med familj… Nä, det kan inte finnas kvar på det sätt som det gör nu, så mycket är väl klart (Se orsaker HÄR!). Men jag tänker ändå: "måste" det automatiskt bli republik och presidentskap bara för att man låter kungahuset och dess följe bli privat, och samtidigt därmed avskaffar både straffriheten som de faktiskt har, och apanaget... men låter kulturarvet i form av historiska byggnader få enskilt skattestöd? Är inte den demokratiska politiska formen som vi har nu fullt fungerande ändå? Det är väl en rimlig kompromiss som jag inte kan se några större problem med! Kungahuset bör därmed inte helt försvinna, men snarare betraktas som ett kringresande kultursällskap.
För mig är de en skojig företeelse i den meningen att de är en tacksam institution att driva med, som ”Hey Baberiba”-gänget gör. Därigenom är deras underhållningsvärde ganska stort. Men det är ändå inte skäl nog att detta ska finansieras med skattepengar. Lugn, det har inget med avundsjuka att göra, mer än det lika idiotiska i att vara avundsjuk på Bill Gates arvingar… utan det handlar om moderna demokratiska självklarheter. De har ändå ett så folkligt stöd, så det inte skulle gå någon brist alls på flaggviftande, Sollidenbesökande och skvallertidnings-köpande rojalister som skulle stödja och finansiera dem i deras privatisering. De har ingen politisk makt, så de ger Svensson ett paradox-värde i sin existens- de finns till för att visa att Sverige är ett bra land, och öka mysfaktorn med en sagoglans, som ändå säger: "Håhå, vi är inte som ni, vi lever i vår egen dimension som ni kan bara drömma om". Verklighetsflykt, alltså, men det erbjuder exempelvis Killinggänget också, liksom hundratals andra kultur- och underhållningsföreteelser. Går däremot skattepengarna till Killinggänget, vars barn ärver denna rätt till stöd? Nej, knappast. Kungahuset ger möjligtvis Sverige PR och kanske ökar turismen, visst, men det kan de göra på ett privat plan ändå!
Jodå, jag tror nog att De Kunglige har ett späckat arbetsschema i form av representation… men det känns riktigt äckligt med miljontals kronor i årligt kungligt apanage, som skulle kunna gå till att ex. höja sjukvårds- och äldrevårdslöner. Så- all heder åt de kungligheter (ex. Stephanie av Monaco…) som genom tiderna vägrat gå med på, och brutit mot de förruttnade ”regler” som kungahus klätt på dem, såsom vilka de får gifta sig med, att kvinnors tronföljdsrätt i Sverige inte fått ”OK” förrän 1980 (!!), samt vilka pajasdräkter de ska bära vid statsbesök, bandklippande och kortegevinkande…!
För mig är de en skojig företeelse i den meningen att de är en tacksam institution att driva med, som ”Hey Baberiba”-gänget gör. Därigenom är deras underhållningsvärde ganska stort. Men det är ändå inte skäl nog att detta ska finansieras med skattepengar. Lugn, det har inget med avundsjuka att göra, mer än det lika idiotiska i att vara avundsjuk på Bill Gates arvingar… utan det handlar om moderna demokratiska självklarheter. De har ändå ett så folkligt stöd, så det inte skulle gå någon brist alls på flaggviftande, Sollidenbesökande och skvallertidnings-köpande rojalister som skulle stödja och finansiera dem i deras privatisering. De har ingen politisk makt, så de ger Svensson ett paradox-värde i sin existens- de finns till för att visa att Sverige är ett bra land, och öka mysfaktorn med en sagoglans, som ändå säger: "Håhå, vi är inte som ni, vi lever i vår egen dimension som ni kan bara drömma om". Verklighetsflykt, alltså, men det erbjuder exempelvis Killinggänget också, liksom hundratals andra kultur- och underhållningsföreteelser. Går däremot skattepengarna till Killinggänget, vars barn ärver denna rätt till stöd? Nej, knappast. Kungahuset ger möjligtvis Sverige PR och kanske ökar turismen, visst, men det kan de göra på ett privat plan ändå!
Jodå, jag tror nog att De Kunglige har ett späckat arbetsschema i form av representation… men det känns riktigt äckligt med miljontals kronor i årligt kungligt apanage, som skulle kunna gå till att ex. höja sjukvårds- och äldrevårdslöner. Så- all heder åt de kungligheter (ex. Stephanie av Monaco…) som genom tiderna vägrat gå med på, och brutit mot de förruttnade ”regler” som kungahus klätt på dem, såsom vilka de får gifta sig med, att kvinnors tronföljdsrätt i Sverige inte fått ”OK” förrän 1980 (!!), samt vilka pajasdräkter de ska bära vid statsbesök, bandklippande och kortegevinkande…!
Om Badhus-såpan...
Jag har bara en sak att säga i denna sommarsåpa om badhuset i Riddarfjärdens vara eller icke vara: Vad det än blir så är det OK med mig. Byggs det så byggs det. Byggs det inte, så byggs det inte. Klart slut.
fredag 13 juli 2007
Det ska fan o vara översättare...
Jag har fått en ny TV-seriefavorit: "Love my way"- ett sällsynt moget australiskt drama, som dessutom utspelar sig i min gamla hemstad Sydney (och har den urläckra Claudia Karvan & den urgrymme Ben Mendelsohn i rollistan!) och får mig att nästan snyfta av nostalgi... Men följande visar också hur jag inte avundas översättarna: Ett par skiljs i en dörröppning och är osams. Mannen försöker med en skämt-ordlek:
-"Knock knock!"
-"Ok, who's there?"
-"Boo."
-"Boo who? Oh, I get it, boo-hoo."
Översättningen blev ung. så här:
-"Vem där?
-"Pär."
-"Vilken Pär?"
-"Pär S."
-"Pär s ? Åh, Pärs"
Ooh Jeeezus!
-"Knock knock!"
-"Ok, who's there?"
-"Boo."
-"Boo who? Oh, I get it, boo-hoo."
Översättningen blev ung. så här:
-"Vem där?
-"Pär."
-"Vilken Pär?"
-"Pär S."
-"Pär s ? Åh, Pärs"
Ooh Jeeezus!
onsdag 11 juli 2007
Att övervakas eller inte?
Ang. den FRA-lag som kan komma att klubbas igenom snart: Jag själv har varken något brottsligt eller skamfyllt (vilket härligt godtyckligt uttryck!) att dölja, och tanken på att någon skulle avlyssna min telefon eller e-mailtrafik fyller mig inte med oro en sekund. Fan, jag skulle till och med kunna gå med på en installerad övervakningskamera så de kan spela in band efter band på hur jag petar näsan, har kinky-sex med min tjej, går omkring naken och ser på våldsfilmer… ja det är ungefär så ”olagligt” jag lever idag!
Jag är inte alarmist; risken att det skulle bli ett fascistiskt, diktatoriskt Orwell-samhälle av Sverige ser jag också som obefintlig. USA bär väl ännu inte sådana tydliga konsekvensspår av The Patriot Act, eller måste jag läsa på mer? Dock finns faktiskt svenska smulor av den praktiken, i fråga om sexköpslagen- där vuxna individer inte får bestämma över vad man vill göra med sin egen kropp, och narkotikalagarna, där vuxna normalbrukare (och inte langare) av mildare substanser än alkohol inte anses veta sitt eget bästa.
Men det är grundprincipen- ”Bodströmssamhällets princip”, alltså, att staten tar på sig uniformen för att godtyckligt och måfåigt kunna övervaka all telefon- och Internettrafik över nationsgränserna, med allt vad det innebär av polisens resurser, som får mig på tvären. Kameraövervakning av allmänna utrymmen såsom tunnelbanor, bussar och stadstorg ser jag inga större bekymmer med, men innanför individens dörr ska ni fan inte gå! Jag skiter för egen del i, som nämnt, om jag bevakas då jag inte lidit av paranoja eller skam sen jag slutade dricka alkohol. Men jag kan däremot vara principiellt solidarisk med alla andra som lider av det. Ordet integritet vill jag helst inte använda- det har söndermalts nog i media. Och givetvis, paradoxalt nog så begås en merpart av alla våldsdåd inomhus… det om något av två onda ting borde vara en mer trovärdig motivering till övervakning från gamle Bodström!
Är detta baserat på en statlig tjänsteåkomma, egentligen; ett dolt sjukligt kontrollbehov, likt en överbeskyddande förälder som inte kan finna sig i att barnen blivit vuxna och faktiskt kan ta egna beslut? Och maskerar detta kontrollbehov med skyddsmotiveringar av alla de slag?
Ha- nu vet jag; varför inte skissa på en roman eller filmmanus, vars text jag delar och samskriver med en polare utomlands…? Och grejen kan vara att vi i skämtsam ton kommer låta som terrorister i vår korrespondens. Den fiktiva texten/romanen skulle ju givetvis handla om både barnporr, al-Qaida, bombtillverklning, vapensmuggling, trafficking och allt man kan tänka sig som skulle ge utslag på övervakningsapparaturen av jordskalvs-proportioner. Dagen det sedan knackar på min dörr och SÄPO står där med vapen och häktningsorder, så ska jag lugnt öppna, undra vad fan de vill och agera precis så fullt oskyldig som jag faktiskt är i min egenskap som samvetsren medborgare: Jag har ju bara skrivit fiktion och gjort research!
Jag är inte alarmist; risken att det skulle bli ett fascistiskt, diktatoriskt Orwell-samhälle av Sverige ser jag också som obefintlig. USA bär väl ännu inte sådana tydliga konsekvensspår av The Patriot Act, eller måste jag läsa på mer? Dock finns faktiskt svenska smulor av den praktiken, i fråga om sexköpslagen- där vuxna individer inte får bestämma över vad man vill göra med sin egen kropp, och narkotikalagarna, där vuxna normalbrukare (och inte langare) av mildare substanser än alkohol inte anses veta sitt eget bästa.
Men det är grundprincipen- ”Bodströmssamhällets princip”, alltså, att staten tar på sig uniformen för att godtyckligt och måfåigt kunna övervaka all telefon- och Internettrafik över nationsgränserna, med allt vad det innebär av polisens resurser, som får mig på tvären. Kameraövervakning av allmänna utrymmen såsom tunnelbanor, bussar och stadstorg ser jag inga större bekymmer med, men innanför individens dörr ska ni fan inte gå! Jag skiter för egen del i, som nämnt, om jag bevakas då jag inte lidit av paranoja eller skam sen jag slutade dricka alkohol. Men jag kan däremot vara principiellt solidarisk med alla andra som lider av det. Ordet integritet vill jag helst inte använda- det har söndermalts nog i media. Och givetvis, paradoxalt nog så begås en merpart av alla våldsdåd inomhus… det om något av två onda ting borde vara en mer trovärdig motivering till övervakning från gamle Bodström!
Är detta baserat på en statlig tjänsteåkomma, egentligen; ett dolt sjukligt kontrollbehov, likt en överbeskyddande förälder som inte kan finna sig i att barnen blivit vuxna och faktiskt kan ta egna beslut? Och maskerar detta kontrollbehov med skyddsmotiveringar av alla de slag?
Ha- nu vet jag; varför inte skissa på en roman eller filmmanus, vars text jag delar och samskriver med en polare utomlands…? Och grejen kan vara att vi i skämtsam ton kommer låta som terrorister i vår korrespondens. Den fiktiva texten/romanen skulle ju givetvis handla om både barnporr, al-Qaida, bombtillverklning, vapensmuggling, trafficking och allt man kan tänka sig som skulle ge utslag på övervakningsapparaturen av jordskalvs-proportioner. Dagen det sedan knackar på min dörr och SÄPO står där med vapen och häktningsorder, så ska jag lugnt öppna, undra vad fan de vill och agera precis så fullt oskyldig som jag faktiskt är i min egenskap som samvetsren medborgare: Jag har ju bara skrivit fiktion och gjort research!
tisdag 10 juli 2007
Jakten på den orörda melodin!
Den fantastiska känslan när en ny låt har fötts är obeskrivlig. I går gjorde en just det under mina gitarrfingrar... och idag föll texten också på plats! Jag ryser och skälver av glädje och tacksamhetens tårar fyller ögonvrån- det är det här som jag menar är tillräckligt för mig av livets höjdpunkter, utan att behöva skaffa barn. Och bland det viktigaste för mig när jag skriver musik, är att melodin eller riffen inte låter som något annat. Jag kan verkligen inte vara ensam som musiker att scanna själen och minnet med den slinga jag nyss skapat och hoppas att den inte låter likadant som någon annan? Alltså Den Stora Frågan som låtskrivare: Är detta taget eller snott? Och det är en jävla skillnad på inspiration och plagiat!
Jag vet inte, men det är skitviktigt för mig när jag skriver låtar att det inte är en melodi som jag redan hört… det är nog min längtan efter unikheten i det jag skapar som är bakom jakten på den orörda melodin. Jag kan rakt av, rata och kassera en bra slinga som jag efter ihärdigt kännande, känner igen som något någon skrev och sjöng för decennier sedan. Det är sannolikt ett hopplöst företag, då varje låt nog redan har funnits eller finns egentligen, (som min seriefavorit, Lise Myhres Nemi redan konstaterat!) i och med att det bara är en kombinationsfråga om toner som faktiskt redan existerar… (det gäller bara att byta ackorden!) Men om jag inte har hört den själv, så har jag ju rent skapar-samvete utan att vara plagiatör... Jag har ju genom åren hört massor av melodislingor av artister som jag själv komponerat åratal innan! Nej, jag stannar här innan jag svävar iväg över till den eviga diskussionen om andra kulturområden där det påstås att inget ”nytt” finns... plus diskussionen om upphovsrätt och fildelning!
Jag vet inte, men det är skitviktigt för mig när jag skriver låtar att det inte är en melodi som jag redan hört… det är nog min längtan efter unikheten i det jag skapar som är bakom jakten på den orörda melodin. Jag kan rakt av, rata och kassera en bra slinga som jag efter ihärdigt kännande, känner igen som något någon skrev och sjöng för decennier sedan. Det är sannolikt ett hopplöst företag, då varje låt nog redan har funnits eller finns egentligen, (som min seriefavorit, Lise Myhres Nemi redan konstaterat!) i och med att det bara är en kombinationsfråga om toner som faktiskt redan existerar… (det gäller bara att byta ackorden!) Men om jag inte har hört den själv, så har jag ju rent skapar-samvete utan att vara plagiatör... Jag har ju genom åren hört massor av melodislingor av artister som jag själv komponerat åratal innan! Nej, jag stannar här innan jag svävar iväg över till den eviga diskussionen om andra kulturområden där det påstås att inget ”nytt” finns... plus diskussionen om upphovsrätt och fildelning!
onsdag 4 juli 2007
Motorsportens flagranta cynism
Jag gillar sport. Men det är ingen hemlighet att jag avskyr motorsport i alla dess former. Förutom att jag inte rent idrottsmässigt gillar att det är ett motordrivet fordon som bestämmer prestationen och inte människokroppens fysik... så är det av den enkla anledningen att jag ser det som det mest öppet cyniska av människans sätt att sabba planeten. Det handlar bara om underhållning som går ut på att motorfordon slösar bränsle och släpper ut kolavgaser. OK, Monster Trucks och alla andra uppvisnings-pajaserier med motorer- ni passar också in i detta idiotfenomen med råge!
Om det nu luktar jätte-PK om min avsky, så tough luck, jag har varit emot detta fenomen i åratal innan klimat-alarmismen drog igång på fulla cylindrar. Cynismen är i högsta grad den obscena prispengasumman, Formel 1-stalls-businessen och framför allt det idolskap som gör att dessa Schumachers, Sennas, Rickardssons och fan vad de heter blir dyrkade hjältar (och kallas för idrottsmän!!) genom sin prestation att släppa ut avgaser och tära på jordens bränsleresurser, som kunde använts till allt från bostadsuppvärmning till transport av förnödenheter och sjukvård.
Jag vet att det här också är branscher som vilka andra som helst, i det att de genererar arbetstillfällen, samlar hobbyfantaster och främjar gemenskap mellan likasinnade... men en tennisturnering, en omgång i Elitseriehockeyn eller en Champions League-final i fotboll bränner inte X antal liter bensin och släpper inte ur sig X antal ton skit, när själva idrottsprestationen utförs! Det är den flagranta och äckliga cynismen jag gråter mest över.
Mer röster borde höjas mot motorsportens cyniska flin, och fler föräldrar borde uppmuntra sina ungar till att se fördelarna med att både strunta i EU-moppen och välja att utöva en idrott som inte går på kolbränslen. Nej, jag är ingen förbudsivrare; människan är tack och lov en fri varelse och får använda motorfordon hur fan den vill... men vilka val sen! Hur vore det med en statistikundersökning om de globala utsläpp och den bensinåtgång som enbart motorsporten står för?
Hooray- belöning & hjältegloria till den som släpper ut mest koldioxid!!
Om det nu luktar jätte-PK om min avsky, så tough luck, jag har varit emot detta fenomen i åratal innan klimat-alarmismen drog igång på fulla cylindrar. Cynismen är i högsta grad den obscena prispengasumman, Formel 1-stalls-businessen och framför allt det idolskap som gör att dessa Schumachers, Sennas, Rickardssons och fan vad de heter blir dyrkade hjältar (och kallas för idrottsmän!!) genom sin prestation att släppa ut avgaser och tära på jordens bränsleresurser, som kunde använts till allt från bostadsuppvärmning till transport av förnödenheter och sjukvård.
Jag vet att det här också är branscher som vilka andra som helst, i det att de genererar arbetstillfällen, samlar hobbyfantaster och främjar gemenskap mellan likasinnade... men en tennisturnering, en omgång i Elitseriehockeyn eller en Champions League-final i fotboll bränner inte X antal liter bensin och släpper inte ur sig X antal ton skit, när själva idrottsprestationen utförs! Det är den flagranta och äckliga cynismen jag gråter mest över.
Mer röster borde höjas mot motorsportens cyniska flin, och fler föräldrar borde uppmuntra sina ungar till att se fördelarna med att både strunta i EU-moppen och välja att utöva en idrott som inte går på kolbränslen. Nej, jag är ingen förbudsivrare; människan är tack och lov en fri varelse och får använda motorfordon hur fan den vill... men vilka val sen! Hur vore det med en statistikundersökning om de globala utsläpp och den bensinåtgång som enbart motorsporten står för?
Hooray- belöning & hjältegloria till den som släpper ut mest koldioxid!!
måndag 2 juli 2007
Avskräckande martyrsits som förälder
Och så undrade någon varför jag aldrig kommer att bli förälder? Läs bara HÄR !
Wollins krönika är dessutom ett skolexempel på den typen av föräldramartyr-skrivande (Anne Haavisto, Linda Skugge, Åsa Larsson mfl...) som jag har extra jävligt svårt för, som låter lite så här: "Förälder är min stolt påtagna livsuppgift, men guuud om ni visste vad jooobbigt det faktiskt är med barn, och nu ska ni alla få höra i utstuderad detalj vilken uuuppoffring det är- stön, gnissel och buhu..." Och det är inte satir det handlar om, då skrattet gång på gång dränks i förtvivlans och allvarets paranoja. Sluta klaga!! Ni kan inte säga att ni inte visste att det var just den typen av uppoffring som skulle följa med föräldraskapet... dygnet runt i minst 18 år framåt. Förvånade? Ni har gjort ert val- jag kan förstå valet- men ni får noll kryss i min sympati-kolumn. I gengäld kan jag lova att aldrig plåga er med en enda negativt skriven rad ur den barnfria synvinkeln.
OK, jag är inte dummare än att jag fattar vilken medhållspublik och frälst församling sånt är riktat till. Ska jag sluta läsa det jag retar mig på, säger någon? Nej, jag läser ofta just det jag inte gillar, just för att kunna känna, njuta av och bekräfta min motsats till deras liv, val och resonemang, för att motivera mitt val. Men inte läser jag Vi föräldrar, precis...
Wollins krönika är dessutom ett skolexempel på den typen av föräldramartyr-skrivande (Anne Haavisto, Linda Skugge, Åsa Larsson mfl...) som jag har extra jävligt svårt för, som låter lite så här: "Förälder är min stolt påtagna livsuppgift, men guuud om ni visste vad jooobbigt det faktiskt är med barn, och nu ska ni alla få höra i utstuderad detalj vilken uuuppoffring det är- stön, gnissel och buhu..." Och det är inte satir det handlar om, då skrattet gång på gång dränks i förtvivlans och allvarets paranoja. Sluta klaga!! Ni kan inte säga att ni inte visste att det var just den typen av uppoffring som skulle följa med föräldraskapet... dygnet runt i minst 18 år framåt. Förvånade? Ni har gjort ert val- jag kan förstå valet- men ni får noll kryss i min sympati-kolumn. I gengäld kan jag lova att aldrig plåga er med en enda negativt skriven rad ur den barnfria synvinkeln.
OK, jag är inte dummare än att jag fattar vilken medhållspublik och frälst församling sånt är riktat till. Ska jag sluta läsa det jag retar mig på, säger någon? Nej, jag läser ofta just det jag inte gillar, just för att kunna känna, njuta av och bekräfta min motsats till deras liv, val och resonemang, för att motivera mitt val. Men inte läser jag Vi föräldrar, precis...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
