Svengelskfieringens kollaps!

Ledsen, Nisti Stêrk, det var öppet mål. Jag ville helst inte beröra just hennes skriverier igen (Jag har gjort det förut utan svar tillbaks. Och Nisti, erbjudandet om fikat står kvar!), men idag var det verkligen vidöppet. Jag gör det för min språkkärleks skull där jag har gått på den svenska skribentvärldens förkärlek för svengelska uttryck på gott och ont förut, flera gånger. Svengelskans intåg är gammalt, men det är så penibelt att se ökningen av användandet, där man antingen inte kan uttryckets betydelse fullt ut, stava till det, eller sätta det i rätt sammanhang.

Stêrks krönika i dagens Sthlm City innehåller felkonstruktionen av fenomenet walk-in closet. Stêrks version är walking closet. Inte bara en, utan tre gånger. Det är fascinerande och inte så lite komiskt med en så frekvent förekommande mediamänniska som inte lärt sig skriva detta fenomen, som hon ändå dreglar efter så mycket att få äga! Det vore nästan som för mig att berätta om min kärlek till film och skriva ”aktion triller”…( med särskrivning och allt!)

Men hon är verkligen inte ensam; var är alla skribenters och krönikörers korrekturläsare? Eller är de sina egna (rysning)? Jag gör mig självklart själv skyldig till både tappade bokstäver och kommateringar på min blogg och hemsida, men jag får inte X antal tusen spänn för besväret och når inte heller en halv miljon läsare med min publicerade okunnighet. I den hysteriska takt som saker skrivs idag, med alla gratistidningar och nätpublikationer, så är det givetvis en oundviklig baksmälle-effekt: Snabbt, snabbt. Kvantitet, kvantitet. Men det är givetvis kvaliteten som får lida pga den alltid närvarande mänskliga faktorn när det står tidsnöd och ekonomi på spel.

Tolka mig rätt, jag vill inte på personerna, ni är inte mindre värda för detta! Jag är som sagt en språknörd för att jag älskar språk och korrekthet i deras användande- när situationen behöver det. Nej, det är hela engelsk-svengelsk-trenden i sig som jag vill på, med det så desperat hippa överanvändandet, där det antingen redan finns svenskt bra alternativ eller när rädslans grupptryck i att vara ball dödar korrektheten; man vill vara så med och så inne… och så kan man inte hantera det språkmässigt.

Nejdå, svenskan löper inte någon risk att dö ut eller utarmas fullständigt. De invandrade orden chaufför, fönster, genre, kiosk, tejp, trottoar, tjej, parasoll, betala, dejting… har nödvändigt fyllt massor av luckor genom årtiondena och kommit just från utländska tidstrender. Och självklarheten är som störst i internetvärlden, där i stort sett hela dess tekniska uppbyggnad är på engelska. Det är nog bara en tidsfråga innan en språkdinosaurie som jag själv trampas ner, men inte utan kamp (haha)!

Så för all del, skribenter, fortsätt bara med era språkliga schabblanden. Just för underhållningens skull. Bortgöranden är nämligen ofta kul, vare sig det är en bokstavligen snubblande John Cleese eller en ordsnubblande Stêrk!

Språkpolisen igen- kan inte låta bli!

Jomen, jag behandlar som bekant småsaker här också, som språkbruk... Johanna Thydell tycks vara ännu ett exempel på hur en bokförfattare inte automatiskt blir en bra krönikör utan korrekturläsning; här citerat ur City-krönikan 27/7: ” …vi har även bjudit in främlingar att checka in vår egen vrå”. Ett praktexempel på inblandningen av engelskan i svenskan som drösvis med skribenter inte kan särskilja på. Här borde det ju stått antingen check out- som ju betyder ”kolla in” eller ”spana in” på svenska- eller just detta: kolla in. Men Thydell envisas med den så utbrett hippa överanvändningen av svengelskfiering som jag kräks på, dels för att av det är så desperat innekultur-populistiskt (och som sannerligen inte ökat anseendefaktorn tack vare exempelvis Victoria Silvstedt…) och dels för att så många faktiskt inte kan hantera den språkmässigt- men ändå får betalt för det! Checka in, gör man i receptionen på hotell- ingen annanstans. Jag är inte konsekvent själv, jag kan säga att något är uppfuckat men jag skulle aldrig skriva det i en seriös text utan referenspoänger. "Skriv som du talar" minns jag att posten manade till en gång i en reklamkampanj- aldrig! Då får vi fler Malin Wollin... och det vill vi väl inte?

P.S: Här är min snabbt ihoprafsade lista över de vanligaste felstavningarna jag sett i den svenska blogg- & nätvärlden: (Inget dömande, bara konstaterande!)

alkolist
ända (som i ’det ända som’)
dommare
ytterliggare
dömma
våldtäckt
tunnt
lungt
branch
looser (som i förlorare)
brilliant
cencur
civilicerad
skiljsmässa…

Engelskans vanligaste hittills: definately!