Tack för att sopsortering är mitt eget j-a ansvar!

Nejdå, jag inte slutat blogga. Det handlar bara om inspiration och ork. Samt en nödvändig anpassning till ett nytt jobb, som faktiskt tar mycket energi. Idag kändes det lika sjävklart som det ska när man skriver. Därför:

Det är fantastiskt hur ens egna självbelåtna övertygelse att man har rätt och gör rätt fullständigt förblindar en! De som känner mig vet att jag vurmar för miljön och planeten exempelvis genom mina livsval att aldrig skaffa motorfordon eller barn. Jag har därutöver alltid varit en ganska fanatisk sopsorterare. I mitt förra bostadsområde fanns containrar för både papper, glas, kartong, metallburkar och hårdplast. Jag flyttade dock sommaren 2006 till min nuvarande Nackaförort, och gissa min bestörtning då det i mitt nya bostadsområde ”bara” fanns behållare för glas, papper och kartong! Jag var helt övertygad om att anledningen till att det inte fanns några för de två övriga materialen, var för att min hyresvärd var för snål för att handha detta.

Jag har spottat och svurit i nästan två år åt att jag ”tvingats” slänga tonvis med konservburkar och plastflaskor i de vanliga soporna. Jag äger ju ingen bil, och att åka buss med alla mina metallburkar och plastflaskor till min gamla sopstation ett par kilometer bort… nä, där gick min gräns för vad jag kände att jag kunde göra. Allt var ju självklart min onda och snåla hyresvärds fel, trodde jag. Men efter två korta telefonsamtal som jag gjorde häromdagen så föll skammen dubbelt upp på mig själv: det är ju kommunen som ombesörjer sopsorteringen häromkring! Hyresvärdens fastighetsskötare upplyste kort och enkelt om var den kommunala sopstationen fanns: bokstavligen runt hörnet- drygt 250 meters promenad från mitt hus…

Jisses, det finns SÅ många enkla regler och lagar som finns, men där jag drar mina egna slutsatser utan att ta reda på alla fakta innan jag fäller min uppgivna och besvikna dom! Vad har jag för försvar? Jag brukar ibland slentrianmässigt skylla på att jag dels har bott utomlands länge nog, och dels att jag har levt i en sjuk bubbla av alkoholism där all mitt kunskapsintagande och min initiativförmåga begränsats och omöjliggjorts under ett helt årtionde. Jodå, det är visserligen fakta, men jag har ju för h-e varit tillbaks i Sverige i snart fem år nu, och varit nykter och tillfrisknande lika länge! Det är därmed slut på ursäkterna och dags att vakna upp framför ett berg av självklarheter.

Så, hur känns det att hela ansvaret faller på mig och min envisa oförmåga att ta reda på hela situationsförhållandet innan jag pekar finger och svär? Bra- för ett eget ansvar är i alla fall inom min kontroll och helt i linje med mina värderingar. Att i sann någon-annan-ismen-anda envist hänvisa ansvaret över till, eller skylla på statens inkompetens eller kommunens bristande upplysning är förbi (hoppas jag)!

Hur ser våra pryllistor ut, egentligen?

Gränsen över till ämnet materialism från mitt inlägg om klasstillhörighet blev så självklar efter Alexandra Pascalidous riktigt bra Metro-krönika 21/8 om pryl- och konsumtionshysterin (Hon skriver faktiskt nästan alltid bra, men verkar så flamsig i TV-rutan!). Nu har jag inga barn, som det egentligen handlade om och jag är därmed inte kvalificerad att bedöma hur just de påverkas av bortskämdheten och prylberoendet, men: självklart är det en galopperande galenskap vi befinner oss i.

Den läskiga paradoxen är att utan konsumtion går ju inget samhälle runt så länge uppfinningen pengar finns. "Hjulen måste ju snurra", som det heter. Vi européer är standardmässigt otroligt lyckligt lottade i denna del på jorden och är vi inte tacksamma över det, så är det en gigantisk nackdel för var och en. Givetvis ska ingen på planeten behöva leva som på 800-talet om man inte vill, och den fattiga delen av världen vill ju givetvis komma ikapp väst. Men det kommer komma en gräns som alla måste dra (helst av fri vilja- utan lagtvång) och faktiskt ta ställning till sin levnadsstandard och priset av den. Dokumentärserien ”Planeten” är en bara en i raden illamåendeframkallande skildringar av hur jävligt läget är, rent förgiftningsmässigt (vid sidan av avgasutsläppen/växthuseffekten, utfiskningen, skogsavverkningen, då...) i spåren av vår konsumtion. Och jag har faktiskt i år både köpt lågenergilampor, börjat stänga av TV:n manuellt och badar aldrig i badkaret. Sopsorterat och pappersåtervunnit har jag fanatiskt gjort sedan åratal. Om min hyresvärd bara kunde införa kompost, plus container för plast & metall, så skulle min hjältegloria skina fulländat! Det är inte "PK-poäng" som jag försöker plocka här, utan bara rent jäkla sunt förnuft och samvete i aktion.

Men vad fan är det vi behöver egentligen i våra hem? Jag kan bara tala för mig själv nu: jag bor som ensam särbo i en etta på 37 kvm och är långt ifrån en pryltok och hagalen idiot som bara MÅSTE ha det allra senaste i teknik eller mode (mitt klädkonto räknar jag inte ens per månad, utan årligen!). Så vad är det då som jag äger i rent materialistiska föremål (förutom möbler, dammsugare och köksredskap), anser vara personligen nödvändigt- och som jag inte räknar som sjuk överkonsumtion? Jo:

Dator.
Internettillgång.
TV med hyfsat kabelutbud.
Stereo/Radio.
Musikinstrument (i mitt fall gitarr eller keyboard).
Telefontillgång

Dessa saker gör mig faktiskt dessutom både lycklig, kreativ och intelligent. Paradoxalt nog utarmar de inte min själ, utan förstärker den. Vad äger jag sen som jag KAN klara mig utan, men som jag ändå köpt för att jag VILLE? Jo:

Mobiltelefon (har ju fast abonnemang)
Mikrovågsugn (klart gränsfall, dock!)
Brödrost (också klart gränsfall, hehe…)
Stavmixer
Digitalkamera
Ipod
Campingtält
Div. sportprylar som tennisracket, fotboll, frisbee…

Och sedan har jag utelämnat sådant som ändå går att låna på bibliotek, eller finns att tillgå genom just Internet: böcker, filmer, dagstidningar och CD-plattor.

Det stannar faktiskt där för mig. Är då detta överlyx? Ni avgör. Hur ser era egna listor ut? Det viktigaste, som jag ser det är i alla fall att jag aldrig kommer skaffa motorfordon! Det här blir inte mitt sista inlägg i frågan, var så säkra...

Motorsportens flagranta cynism

Jag gillar sport. Men det är ingen hemlighet att jag avskyr motorsport i alla dess former. Förutom att jag inte rent idrottsmässigt gillar att det är ett motordrivet fordon som bestämmer prestationen och inte människokroppens fysik... så är det av den enkla anledningen att jag ser det som det mest öppet cyniska av människans sätt att sabba planeten. Det handlar bara om underhållning som går ut på att motorfordon slösar bränsle och släpper ut kolavgaser. OK, Monster Trucks och alla andra uppvisnings-pajaserier med motorer- ni passar också in i detta idiotfenomen med råge!

Om det nu luktar jätte-PK om min avsky, så tough luck, jag har varit emot detta fenomen i åratal innan klimat-alarmismen drog igång på fulla cylindrar. Cynismen är i högsta grad den obscena prispengasumman, Formel 1-stalls-businessen och framför allt det idolskap som gör att dessa Schumachers, Sennas, Rickardssons och fan vad de heter blir dyrkade hjältar (och kallas för idrottsmän!!) genom sin prestation att släppa ut avgaser och tära på jordens bränsleresurser, som kunde använts till allt från bostadsuppvärmning till transport av förnödenheter och sjukvård.

Jag vet att det här också är branscher som vilka andra som helst, i det att de genererar arbetstillfällen, samlar hobbyfantaster och främjar gemenskap mellan likasinnade... men en tennisturnering, en omgång i Elitseriehockeyn eller en Champions League-final i fotboll bränner inte X antal liter bensin och släpper inte ur sig X antal ton skit, när själva idrottsprestationen utförs! Det är den flagranta och äckliga cynismen jag gråter mest över.

Mer röster borde höjas mot motorsportens cyniska flin, och fler föräldrar borde uppmuntra sina ungar till att se fördelarna med att både strunta i EU-moppen och välja att utöva en idrott som inte går på kolbränslen. Nej, jag är ingen förbudsivrare; människan är tack och lov en fri varelse och får använda motorfordon hur fan den vill... men vilka val sen! Hur vore det med en statistikundersökning om de globala utsläpp och den bensinåtgång som enbart motorsporten står för?

Hooray- belöning & hjältegloria till den som släpper ut mest koldioxid!!