Lösning på bostadskrisen... utan barn-baksmälla!

Sthlm Citys artikel från 6/11 om hur man löser bostadskrisen har en intressant vinkling: Om fler blev sambor med sina partner, så skulle fler lägenheter lösgöras. Helst logiskt, och dessutom ganska träffande för mig själv som i dagarna planerar just detta. Kul att kunna bidra till ett av svaren på bostadsfrågan! Men sen kommer från politikerhåll ett baksmälle-argument och ett sånt där för-givet-tagande igen angående folks livsstilsvanor:

"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."

Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!

Tre små begreppsfunderingar!

Följande kanske jag inte är först med att spekulera i, men:

* Vad får Bill Clinton egentligen för epitet om Hillary blir USA:s första kvinnliga president? "The Nations´ first gentleman"? Litet dilemma för di konservative, kanske.

* Man brukar benämna en verkningslös åtgärd för "ett slag i luften". Vad är då motsatsen för en verkningsfull sådan? "En smäll på käften"? Låter som en ej lämplig lösning på gatuvåld...

* Kan man kalla en dålig statlig åtgärd inom tandvården för en "tandlös lag"?

Det påtvingade saldokvittot

En liten tanke bara såhär i både besparingstider och milötänke-tider: Varför har vissa banker funktionen med ett saldo- eller uttagskvitto som poppar ut ur bankomaten när man tagit ut pengar... oavsett om man bett om det eller inte? Jag ber VÄLDIGT sällan om ett. Men där får man ändå ofta snällt ta ut det och påtvingat bidra till (helst) återvinningsberget eller sopberget...

Korkat, för det kostar väl banken att hålla med saldopapper, också?

Höjdrädslan och dess skillnader.

Jag kallar mig visserligen för höjdfobiker, men för mig finns det klara skillnader i förhållandet till själva höjden. Faktorn som avgör är själva kontaken med marken, där jag har kommit fram till att i fri flykt och gärna i fart, utan markkontakt, så är det färre problem. Men efter rejäl självrannsakning, så blev bilden ganska komplicerad ändå... Så här ser min självdiagnos ut:

Jag grejar följande:

1) Flygning i plan. Är inte det minsta flygrädd. Har ännu inte testat en helikoptertur; vill, vill!

2) Drakflygning. Gjorde en tandemdrakflygning år 2001 i Australien på ca 25 minuter. En fantastisk upplevelse som jag gärna gör när som helst igen!

3) Berg- & dalbaneturer nerför (se detaljer nedan)

Jag grejar följande med stor tvekan:

1) Stå längst upp i höga byggnader eller på stupande naturplatser. Grejar Kaknästornet utan större trauman. Och jag har ju faktiskt varit uppe i World Trade Center, halvvägs i Eiffeltornet och "bestigit" Mt Kosciuszko, Australiens högsta berg! Men jag lutar mig ogärna över balkongräcket på 10:e våningen.

Jag grejar inte följande/Vägrar pröva:

1) Bungyjumping. Fy. Fan. Aldrig!

2) Fritt fall på Gröna Lund. Samma sak som med bungyjumping. Aldrig!

3) Den långsamma klättringen uppför en berg- & dalbanebacke. Måste titta i golvet. Men resten är skitkul!

4) Uppfärd i hög hiss med genomskinlig vägg eller golv. Tokblunda eller gå under i ångest...

5) Fallskärmshoppning. Nä, har inget behov av att testa...

6) Luftballongsflygning. Så gott som stillastående på 300 meters höjd i en timme? Aldrig!


Kan tillägga att mina häftigaste drömmar är de när jag flyger fritt...

Mina 8 snabba! X 2...

Mina 8 saker jag inte tänker ge någon chans: Fan vad jag är kåt på en utmaningsuppgift som cirkulerar i bloggosfären just nu... jag har visserligen inte blivit utmanad av någon än, men är så jäkla inspirerad att jag verkligen inte vill hålla mig utanför en sån här saftig blogg-stek, så jag tar därmed saken i egna fingrar!

En del är upprepningar av en del av mina gamla bloggposter och krönikor, (och lite inspiration från andra bloggare) och här utelämnar jag givetvis så idiotiskt självklara saker som vilken Miss World-kandidat i världen skulle säga per automatik, som: krig, våldtäkt, miljöförstöring (samt alkohol, vilket för en nykter alkoholist är lika med utdraget självmord)… Men jösses, det är ju så mycket!! Åtta räcker inte- jag MÅSTE ha två avdelningar!! Pretty please? Tack- så egentligen är det 16, plus två bubblare…

Del 1:

1) Föräldraskap. Fullständigt otänkbart. Andras barn är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag… men det är ett ärligt konstaterande av min klaraste ståndpunkt i livet. Se alla mina orsaker HÄR om någon vill. Jag brukar skämtsamt säga att jag hellre målar om kinesiska muren med en tandborste istället för att bli förälder...

2) Censur. En omöjlighet att kunna ställa mig bakom denna dogm och politiska vapen. Hjärntvätt sker i slutna rum, inte öppna. Vad som är äckligt och omoraliskt i någons ögon kan aldrig förbjudas i en fri värld för någon annans.

3) Motorsport. Det i mitt tycke mest cyniskt intelligensbefriade sättet att fucka upp miljön (och ur idrottssynvinkel urtrist): ”Ja- Låt oss för nöjes skull, inför publik, åka 55 varv runt, runt, bidra till den globala uppvärmningen och slösa bränsle som kunde använts till så mycket mer överlevnadsnödvändiga saker!”

4) Bungy-jumping. Jag har höjdfobi. Nuff said. Jag skulle möjligtvis kunna utsätta mig för detta självplågeri om någon betalar mig 50 000:-. No less!

5) Dansband. Var ska vi börja… är det ens någon idé? Det mest hjärndöda musikens värld fött fram sedan he-haw-countryn…

6) Rap/Hip-Hop. Vuxna män i barnkläder och tre kilo smycken, som håller monolog inför en trummaskin med samplade riff och refränger de inte skrivit själva... Ge ut en textsamling eller gör spoken-word, men plåga mig inte med denna ursäkt till ”musik”!

7) Opera. Det går inte. Jag kan inte. Mitt musik-inre går i bitar efter tre sopran- eller tenortoner. Ännu ett evenemang jag ska ha jävligt bra betalt för att bevittna live…

8) Sushi. Matvärldens mest överhypade och smaklösa produkt. RÅ fisk? I sjögräs? Jag har nog prövat det tio gånger i mitt liv, och om det skulle försvinna från all framtidens menyer skulle jag inte sakna det en minut.

Del 2:

1) Religiös fundamentalism. Vid sidan om pengar, den största orsaken till mänskligt elände någonsin. Jag själv har en andlig uppfattning, visst, men den är personlig (och ett verktyg i mitt anammande av AA:s 12 steg som nykter alkoholist), ickeorganiserad, ickepolitiserad och har väldigt lite med världsreligionernas tusenåriga religiösa dogmer, sagor och lögner att göra.

2) Bilägande. Jag hatar bilkörning; stressigt, hetsigt, ansvarsfullt, parkeringsfixande, dyrt som fan ur alla aspekter. Jag hatar också faktumet att bilen dominerar människans tillvaro idag så pass mycket som det gör, med alla miljökonsekvenser som följd.

3). Rökning. Som nykter alkoholist ska jag kanske inte kasta sten i glashus om beroende och svårigheten att bryta ett… men detta brukar jag kalla för det mest korkade beslut man kan ta: A) Förgifta dig själv och din omgivning. B) Lukta bokstavligen soptunna efter varje cigg. C) Betala svindyra pengar för det.

4) Vintern. Vackert att se på. Genom fönstret. Låt mig slippa precis allt annat av minusgrader och snökaos. Jag gav vintern massor av chanser som barn och har fantastiska minnesupplevelser av det. Sorry, inte längre. Vill jag åka slalom en vecka, så drar jag till Alperna. Vad fan tror ni jag flyttade till Australien i sju år för?

5) Giftermål. Varför då? Totalt onödigt bekräftelsebehov ur den rent kärleksmässiga förhållande- synvinkeln. Dessutom dyrt, ståhejigt, tidsödande...

6) Allsång på Skansen. Folkhemmets kanske största byfåne- jönseri, förutom kungahus- vurmeriet.

7) Schlagerfestivalen. Ett favorit- tabu att ogilla! Jag kan stolt säga: Aldrig mer ska jag uppta min tid med att glo på detta i TV. Man får i all ärlighet skilja på musikstilen och event- fenomenet. Det första har haft ett fåtal bra låtar genom alla årtionden… det senare har blivit ett monster, med folklighet som farligaste vapen och drog för att snärja din intellektuellt kulturella tillväxt…

8) Trav/Galopp. Mer folklig storhet som jag bara skakar på huvudet åt och byter TV-kanal så fort det dyker upp. Visst, jag kan också spela om pengar- på Tipset och Oddset; och på RIKTIGA sporter där, alltså. Detta är enbart ett verktyg för spelande, och inte någon sportslig upplevelse…

Bubblare:

Saltlakrits. Nä. Det går inte. Har försökt i 35 år… ge mig en gelégroda när som helst!

Hundägarskap. Andras hundar är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag, precis som med barn… Men jag är ju en kattmänniska i första hand. Vad mer kan jag säga? Läs mer HÄR:

Dä va dä...!

Förståndshandikappade föräldrars vara, eller icke...?

Vem ska ta hand om de förståndshandikappades eventuella barn? Jag åkte till jobbet härom veckan och följande hände: En kvinna med barnvagn plus ett barn gick på min ganska fullpackade buss. Hon grymtade när hon drog upp vagnen att: ”där ska jag ha plats”. Inget konstigt med det, varpå jag och min sätesgranne flyttar oss från sätena bredvid det avsedda vagnutrymmet. Men det var kvinnans oväntat uppkäftiga ton jag reagerade på. Hon var mellan 20-30 år men kroppsspråkade och pratade som ett barn. Hennes uppsyn gav dessutom tydliga tecken på förståndshandikapp- eller om det var lågintelligens, jag kunde inte avgöra helt. Hon ringde sedan upp sin partner på mobilen och fortsatte låta som en sjuåring. Hon räckte över mobilen till sin ca 2-åriga dotter i vagnen och lät henne högljutt jollra med pappa på andra sidan luren och skrattade ikapp med denne. Till synes gulligt, kanske, men jag blev så illa berörd av hela situationen, och försökte att inte lyssna innan jag gick av två hållplatser senare.

Varför blev jag upprörd och så känsloblandad? Jag fick bara sånt medlidande med barnet, helt enkelt. Hur ska denna kvinna kunna uppfostra sitt barn på ett fungerande sätt? Hon var ju ett barn själv. Men vadå, familjen kanske hade det jättebra överlag? Pappan och morföräldrarna kanske vägde upp mot mammans ev. brister? Hur kan jag totaldissa någon annans situation?

Usch, mina fördomar, fördomar… Jag vet att tvångssteriliseringen av individer i Sverige på 30-70-talen är ett kolsvart socialt kapitel i landets historia. Jag hatar överförmynderi av ren princip. Alla är fria att ha sex och få barn idag (utom könsbytare- detta kapitel är värt ett eget inlägg!), och så ska det vara… Men vem tar egentligen hand om de förståndshandikappades eventuella barn när de själva uppenbart inte kommer att kunna det? Finns det någon praxis i preventivt syfte, eller gör man som ”vanligt” från socialtjänsten när barnen väl är födda och far illa från fall till fall, även de fall med normalintelligenta föräldrar? OM de far illa, ska väldigt tydligt sägas. Läs inte in något automatiskt förmyndaraktigt förakt här nu, bara en stilla undran. Det är väl lika naturligt som att tänka sig att en vuxen med ett barns intelligens inte ska bli läkare eller poliser, heller. Eller?

Jag kanske enbart ska hålla käft- jag vet inte ens om jag kvalificerar mig som åsiktsyttrare i egenskap av att inte vara just förälder…

En handfull nutidsobservationer...

* Vem mer än jag undviker att handla grönsaker och frukt på torg just av orsaken att slippa detta torghandlarnagglande (Det jag slipper är väl att, i egenskap av man, få tilltalet: vackra tjej, söta fröken, fina damen...)? Kalla mig jättegärna urtrista Svenne B. Jag går därför hellre till ICA för att få min färdiga prislapp och pröjsar gärna lite mer, för att slippa dessa fem minuters ögonblinkande, handgnuggande och ett malande av "halva priset, special price for you, du får 3 för 50 ", som får lantgårdens auktionsutropare att blekna... Vill jag diskutera om vad som helst, så väljer jag diskussionen och umgänget själv, tack! Ge mig bara det jag vill ha, här är pengar, hejdå!

Det är också en av de få saker jag ogillar med diverse utlandsresor: marknads- och torghandelns gnabb. Jag vill inte diskutera, tjafsa och förhandla om priset, och få ångestkval av att man endera blir turistskinnad eller driver handlarens och dennes stackars sjubarnsfamilj i konkurs och ut i svält. Så: Pris, pengar, deal, färdigt!

*Jag har genomskådat er, innehavare av biograftoaletterna! Nu har ni installerat vattenkranar som bara är automatiska och framför allt bara häver ur sig varmvatten! Ett äckligare knep för er att tvinga oss törstiga biobesökare att köpa en jävla massa läsk kan jag inte tänka mig. Onda ögat på er!

*Jag läste i morse att hamburgerkedjan MaX planerar att etablera sig i mellanöstern och främst Saudiarabien. Rätt vågat i Muhammed-rondellhundens eftermäle! Ett par skämtsamma tips till dem:

• Sälj inga hot dogs (och ge dem för h-e inga profetnamn)
• Sälj inga skinkburgare