Ett mail till Gudrun Antemar ang. förslag av lagen om lagring av telekommunikationsuppgifter

Jag skickade följande mail den 9/11 till vad jag kände som var det effektivaste för att förhindra att ovan nämnda lag blir verklighet. Kanske är det bättre riktat till justitieminister Beatrice Ask direkt. Det är förmodligen inte helt vattentätt eller fullsmidigt formulerat, men hade jag tvekat, så hade det kanske aldrig lämnat min dator. Och jag hade inte kunnat säga att jag gjorde nånting i alla fall:

Mailat till : huvudregistrator@ekobrottsmyndigheten.se

Bästa Gudrun Antemar: Begå inte ett av de största misstag man kan göra i en demokrati värd namnet. Detta förslag kommer säkert i en korg av goda intentioner och utan minsta tanke om ont från dessa som just nu tror att man kommer skydda sina medborgare. Men tänk på att detta underlag kan användas av andra framtida politiska krafter- som kan sitta vid makten när beslutsfattarna som hade goda intentioner inte längre gör det- som övergrepp och ingrepp i personlig och privat sfär, och med godtyckliga, nyckfulla och rent politiskt oppositionella motivationer.

Jag vill verkligen inte uppleva ett terroristiskt bombdåd i Sverige, men: Jag vill heller inte ha en lag som undantar intrång och ingrepp i folks privata sfärer utan ens brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Jag vill inte ha ett framtida Guantanamo på Gotland. Jag vill inte ha nya STASI-agenter med hörlurar vägg i vägg med min granne. Och många med mig. Jag är ingen paranoid konspirationsnojare. Därför spelar det ingen roll att dessa uppgifter kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel under observation, inte har något att frukta. Vad som spelar roll är att den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så i ett samhälle som vi vill kalla för det mest demokratiska i världen. Så, en vänlig vädjan om att göra det enda rätta och inte godta denna lag,

MvH, Jesper S, privatperson

Vem som helst har min fulla tillåtelse att använda detta för exakt samma syfte.

Orwell spådde rätt...

Då är vi snart där. Grattis, Thomas Bodström! Det som "bara" är ett utredningsförslag, är kanske det mest skrämmande jag hört på länge. Jag har sagt det förr, att på allmän plats tycker jag det är OK med övervakningskameror. Men gränsen går vid ens egen dörr, mobil och mail. Jag är själv personligen inte nojig eller paranoid för egen del eller vidkommande. Jag skulle faktiskt helt ärligt inte störas av att det satt en kamera enbart i mitt vardagsrum, ty min egen självkänsla är orubblig. Men det är återigen principen att man vill ha fullständig, totalitär kontroll över alla sina medborgare utan deras samtycke, som jag avskyr, och i synnerhet det här:

"Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut".
Ansvarsfrihet i händerna på godtyckliga maktkickare- och- utövare, alltså. Och där litar jag inte på alla, sorry!

Det spelar ingen roll att uppgifterna kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel, inte har något att frukta. Den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill dessutom höra fakta som garanterar att Madrid- och Londonbombningarna aldrig hade inträffat tack vare just denna typen av ingrepp! Inte? Då så.

Det dubbla rövknullet är väl dessutom att det är vi/kunderna som kommer drabbas av kostnaden för denna fullständigt vidriga verksamhet… men det hade vi förvisso gjort ändå via skattenotan, väl? Så, jag ändrar mig i liknelsen med Orwells "1984" från mitt gamla inlägg- det är tydligen inte bara det som är på väg, utan Hellers "Moment 22" också- arrggh!

Lag på civilkurage a´la Frankrike?

Jag hörde ganska nyligen att Frankrike har en lag som säger att man har civil skyldighet att ingripa om någon är i en nödsituation. Nu vet jag inte hur flexibel denna lag är i fråga om situationsomständigheter såsom skillnaden mellan olyckor och brott... och ev. fällande domar av lagbrytare (Jag lovar forska vidare) som inte "ställer upp". Givetvis är den införd med det bästa i åtanke, men jag har ändå min ståndpunkt klar: Det skulle vara rent galet att införa en sådan i Sverige. Självfallet uppmanar jag inte att vi ska skita i varandra, det görs det nog av i dag. Civilkurage och egna hjälpinsatser har min givna tumme upp. Rådiga ingripanden vid rån har jag läst om, och nickat gillande åt de modigas insatser. Herrejävlar, behovet av hjältar tycks omättligt. Men jag själv har en självbevarelsedrift som säger att jag nog aldrig skulle offra livet för någon annan.

För det första kan jag inte dra hypoteser om fiktiva scenarior. Jag kan rimligtvis inte ha en aning hur jag reagerar förrän jag står inför situationen (vilket jag berört lite förut) och kanske framför allt, vilka som är inblandade. Men min första tanke är ändå att jag enbart skulle hjälpa i de fall där jag inte riskerar liv eller svår skada. Att lagstifta om att det skulle vara straffbart om jag inte riskerar liv och lem för någon annan är helt befängt. En människa ska ha ett oantastligt fritt val att bedöma om man vill offra sig för någon annan och därmed även ha rätten att avstå. "Feghet" eller "Passivitet" som självbevarelsedrift också benämns, må vara moraliskt och etiskt förkastligt, och inget som jag som sagt direkt uppmuntrar till... men det ska inte påtvingas eller bestraffas genom lag. Antag att tio stycken på en strand ser på när någon blir attackerad av en haj... då ska alla straffas för att alla avstår från att kasta sig i och brottas med hajen? Nåja, en falang i Kristdemokraterna är för denna lag, i alla fall. Förslaget har poänger som incitament och styrmedel, men fattar man hur stort steget till lag är?

Så var på skalan skulle ni dra gränsen för ingripande... störta in i ett brinnande hus? Ge sig in i ett gatuslagsmål där tio slåss mot en? Hoppa i vattnet efter en sjunkande bil? Hörs det inte att det inte alltid är "självklart" att ingripa?