"Dr. Death"- en liberal förebild.

I går släpptes Jack Kevorkian ur fängelse; den amerikanske läkaren, notorisk för sin förespråkan av både passiv och aktiv dödshjälp, dömdes år 1998 för MORD för att ha injicerat en dödlig giftdos på en ALS-sjuk, som med full mental beslutsförmåga bett om detta. Mellan 1990 och 1998 hjälpte han över hundra obotligt sjuka patienter att avsluta sitt lidande med att förse dem med medel, varpå de själva utförde handlingen. Ämnet dödshjälp saknar verkligen inte diskussionsutrymme med dess tre variabler: Aktiv, passiv och läkarassisterad.

Men det jag finner mest märkligt i ett liberalt perspektiv i hela självmordsfrågan, är att man i demokratiskt fria samhällen sägs ha rätt över sitt liv och kropp (undantaget prostitution)- men inte över sin egen död. Jag förstår protesterna- oftast blir självmord dock inte ens ensak, då det med stor sannolikhet berör många anhöriga som nog till varje pris vill se personen vid liv så länge som möjligt. Men de som förvägrar en anhörig- som antingen lider av en plågsamt obotlig sjukdom eller ständig livsångest, att dö på dennes egna begäran, agerar enligt mig på ett sätt som klart begränsar individens frihet. Det verkar därigenom som att man har automatisk skyldighet att leva, vilket låter ganska absurt. Vem är sedan att avgöra om man ska leva fritt (jag vill dö) eller solidariskt (jag avstår-för andras skull)? Jag själv är idag glad att jag blev född, men många är nog inte det.

De flesta kan nog ändå hålla med om att minskande av lidande är en av huvuduppgifterna i samhället. Och huvudfrågan här blir nog: vems lidande ska gälla högst i beslutet? De anhörigas eller den obotligt sjuke? Ska det kanske bedömas efter hur många anhöriga som lider av beslutet, ur en ren majoritets-synvinkel? Nej, frågan är långt ifrån okomplicerad, men för mig är Kervorkian en liberal förebild.

Idag är aktiv dödshjälp för obotligt sjuka endast lagligt i tre länder; Holland, Belgien och Israel. Må det bli fler. Snart.

Lagstifta mot det fria valet?!

Miljöpartiets Peter Eriksson satt i SVT:s morgonsoffa i morse och klagade över Göran Perssons val att börja jobba som konsult på pr-byrån JKL. Nej, jag har inte mycket till övers för Persson och bryr mig inte vad han gör efter partiavgången så länge han inte skadar någon fysiskt. Men det gör Eriksson (och en en hel drös med andra vänsterskribenter) och hans ordval ger mig rysningar. Han tycker det borde lagstiftas om att en avgående minister ska ha ett obligatoriskt karensår inom politiken innan denne ger sig i kast med någon som helst annan karriär. Jag hoppas han överdriver: ännu en enbart moralisk synpunkt, förvandlad till en tvångströja av partipolitisk lojalitet, och som någon vill stifta till lag! ”Det skadar politiken i helhet” menar han.

Nej för h-e, det handlar bara om just den vänsterblockspolitik som han själv förespråkar, och inget annat. Valets sura baksmälla har fortfarande inte gått över för vänstern- tacka fan för att de känner sig huggna i ryggen av en partiledare som visat sitt rätta godsägaransikte sen åratal tillbaks. Men hade en avgången borgerlig minister sadlat om och börjat som konsult åt LO eller något vänsterkollektiv, så hade det nog applåderats högljutt. Jag tillhör inget politiskt parti eller block, ska jag understryka. Jag gillar inte Reinfeldt heller. Jag är liberal med ett stänk av socialliberal. Här ska inte lagstiftas mot det fria valet, och synnerhet när det inte grundar sig på något annat än lagmoraliska synpunkter! Det har det redan gjorts med anledning av sexköpslagen. Mer om detta framöver.

OK, även (neutrala?) statsvetare hävdar en moralisk fy-fy-synvinkel om att "gränserna suddas ut". Det förändrar lik förbannat inte att detta inte ska ha med lagstiftning att göra. Möjligen ska en klausul i ett anställningsavtal- men fan inte lag.