Jeppe på berget

TV4:s nya spya!

2008-02-21T16:51:00.007+01:00

OK, vi har alltså:
Let's dance, Schlagerfestivalen, Bonde söker fru, Allsång på Skansen... tittarsuccéer som jag stolt aldrig slösar en minut på av mitt liv.

Men svenska folket skriker ju efter mer kvalitet! Därför satsar TV4 nu på en körtävling där självklart tittarna ska rösta... och (slutkläm) Markoolio ska vara programledare... Ryser ni eller kväver en sur uppstötning lika mycket som jag? Jag lovar, hade min hjärna i en mardrömssession fått i uppdrag att koka ihop den mest äckligt tänkbara underhållningsidén i år, så skulle det nog vara bra nära detta!

Markoolio, ja. Han och Dogge D. Jag känner dem inte och de är säkert helt hyvens som människor, men jag sorterar dem under vad jag verkligen tror är musikartister som är mer eller mindre omusikaliska. Ja, jag tror verkligen detta efter ett par intervjuer och påtvingade genomlyssningar. Ty sjunga gör de inget vidare. Men visst, surprise me- ta fem olika ackord i följd på ett instrument någon gång, grabbar!

Ratad av hyresvärd för att man inte är gift... eh?

2008-02-21T16:16:00.005+01:00

Ja, det är sant. Idag blev jag och min flickvän nobbade hyreskontrakt. Vi hade gått genom Bostadsförmedlingen och stod tvåa i kön till denna trea söder om söder. Motiveringen var att om de sammanlagda inkomsterna ska räknas (vilket var tvunget, annars nådde vi inte upp till årskravet) så var man enligt hyresvärden tvungen att vara gift... vilket vi lyckligt inte är.

Nej, jag tänker inte kräva lagändringar eller diskrimineringsanmäla . En hyresvärd har väl rätt att ställa vilka regelkrav som helst så länge en diskriminering inte sker pga hudfärg, kön eller religion, antar jag. Men att kräva giftermål för att visa att man är seriös nog som sambopar att kunna betala hyran... eh, vilket århundrade var det sa ni? Ja- låt oss vara lika seriösa som Hollywoodfjantarna som gifter sig på 5 röda i Las Vegas, efter att ha känt varann en hel helg!! Bara vi har ett j-a papper på att vi är seriööösa, så! Skit i att vi har varit ett par över tre år...

Visst, hyresvärd, ni har nog rätt att ställa era krav hur ni vill. Men jag anser att de stinker gammalt unket avlopp från en Viktoriansk nerspydd kullerstensgränd. Tvi vale!

Tack för att sopsortering är mitt eget j-a ansvar!

2008-02-09T10:50:00.001+01:00

Nejdå, jag inte slutat blogga. Det handlar bara om inspiration och ork. Samt en nödvändig anpassning till ett nytt jobb, som faktiskt tar mycket energi. Idag kändes det lika sjävklart som det ska när man skriver. Därför:

Det är fantastiskt hur ens egna självbelåtna övertygelse att man har rätt och gör rätt fullständigt förblindar en! De som känner mig vet att jag vurmar för miljön och planeten exempelvis genom mina livsval att aldrig skaffa motorfordon eller barn. Jag har därutöver alltid varit en ganska fanatisk sopsorterare. I mitt förra bostadsområde fanns containrar för både papper, glas, kartong, metallburkar och hårdplast. Jag flyttade dock sommaren 2006 till min nuvarande Nackaförort, och gissa min bestörtning då det i mitt nya bostadsområde ”bara” fanns behållare för glas, papper och kartong! Jag var helt övertygad om att anledningen till att det inte fanns några för de två övriga materialen, var för att min hyresvärd var för snål för att handha detta.

Jag har spottat och svurit i nästan två år åt att jag ”tvingats” slänga tonvis med konservburkar och plastflaskor i de vanliga soporna. Jag äger ju ingen bil, och att åka buss med alla mina metallburkar och plastflaskor till min gamla sopstation ett par kilometer bort… nä, där gick min gräns för vad jag kände att jag kunde göra. Allt var ju självklart min onda och snåla hyresvärds fel, trodde jag. Men efter två korta telefonsamtal som jag gjorde häromdagen så föll skammen dubbelt upp på mig själv: det är ju kommunen som ombesörjer sopsorteringen häromkring! Hyresvärdens fastighetsskötare upplyste kort och enkelt om var den kommunala sopstationen fanns: bokstavligen runt hörnet- drygt 250 meters promenad från mitt hus…

Jisses, det finns SÅ många enkla regler och lagar som finns, men där jag drar mina egna slutsatser utan att ta reda på alla fakta innan jag fäller min uppgivna och besvikna dom! Vad har jag för försvar? Jag brukar ibland slentrianmässigt skylla på att jag dels har bott utomlands länge nog, och dels att jag har levt i en sjuk bubbla av alkoholism där all mitt kunskapsintagande och min initiativförmåga begränsats och omöjliggjorts under ett helt årtionde. Jodå, det är visserligen fakta, men jag har ju för h-e varit tillbaks i Sverige i snart fem år nu, och varit nykter och tillfrisknande lika länge! Det är därmed slut på ursäkterna och dags att vakna upp framför ett berg av självklarheter.

Så, hur känns det att hela ansvaret faller på mig och min envisa oförmåga att ta reda på hela situationsförhållandet innan jag pekar finger och svär? Bra- för ett eget ansvar är i alla fall inom min kontroll och helt i linje med mina värderingar. Att i sann någon-annan-ismen-anda envist hänvisa ansvaret över till, eller skylla på statens inkompetens eller kommunens bristande upplysning är förbi (hoppas jag)!

Bruten bloggtystnad (plus ett sent God Jul & Gott Nytt År)!

2008-01-02T18:22:00.000+01:00

Jag måste posta detta för att bryta min bloggförlamning: Fan, här tog man tre (!) veckors rest-semester inför nya jobbet och tänkte: Äntligen har jag oinskränkt tid att skriva, maila... och blogga... Haha- fan tro't! Det har stått fullständigt jävla still i mitt skrivande. Jag bloggade & mailade vänner ta mig tusan MER på mitt förra jobb än under dessa veckor! Bara att erkänna på nytt: jag har ruskigt dålig självdisciplin när jag har för mycket fritid. Jag har bara slappat, skytt minusgraderna utomhus likt pesten, glott på filmer och TV-serier och varit bofast framför internet, lusläsandes nyheter och andra bloggar ( och kommenterandes dem!)

Även om jag inte ska slå på mig själv för mycket, så känns det ändå. Jag har ju försökt att för gott avskaffa de flesta måstena i mitt liv, som en följd av mina 12-stegsvärderingar- och så kommer den urgamla arvfienden prestationsångesten och flåsar mig i nacken. Det var ju just den som nästan fick mig att supa ihjäl mig. Nej, bloggandet/skrivandet är ett skapande och ska vara en inspirationsfylld njutning och rensningskanal- och inte en måsteplikt! För blir det det, så dör det nog direkt. Jag har hur som helst tvekat inför att skriva både korta postningar som jag känt skulle vara för korta och oviktiga... plus längre sådana för tvekan att jag inte skulle vara insatt nog i ämnet. Och vissa idéer har känts som upprepningar av gamla områden- som om bara nya, aldrig förr postade inlägg skulle vara goda nog att komma med... nojor alltså!

Näpp! Hursomhelst, Julafton förflöt hos brorsans familj & Nyår hemma med flickvännen: Riktigt jäkla trevligt med gott käk. Och i morgon stundar nya jobbet. Huga. Eller- det ska faktiskt bli helt ärligt skönt att bli kundtjänst-kontorsnisse igen (på SL, för den som undrar) som jag var i åtta år innan min Australienflytt 1997-2003, och följa lite konkreta order. Jag tar hellre sådana än ger dem, har jag kommit fram till. Inte konstigt då att mitt nyss avslutade jobb som dagverksamhetsföreståndare & missbruksrådgivare, där eget initiativtagande och aktivitetsansvar var ett dagligt måste... inte var min fulla kopp te.

Så, mina få läsare: låt oss hoppas att bloggtystnaden är bruten! Ett sent God Jul & Gott Nytt År! Mer kommer under 2008.

Bloggbokslut

2007-12-07T09:55:00.000+01:00

Länge sen jag skrev ett inlägg nu. Ojoj, det har inte saknats uppslag (VR:s prostitutionsartikel, ICA:s matfiffel, den eviga klimathotsdebatten, diverse globala religiösa vansinnesdomar, Fotbolls-EM...) men jag har saknat mental ork och skrivdrift. Jag har precis slutat min tjänst som missbruksrådgivare och ska börja nytt jobb efter nyår i en annan bransch, samtidigt som jag ska bli sambo och letar ny lägenhet… så det finns förklaringar. Nej, jag har nu passerat halvåret som bloggare och ett nytt år närmar sig, så det kändes verkligen dags för ett litet bokslut! Därför följer ett meta-inlägg:

När jag startade bloggen så trodde jag att det nästan skulle bli en enfrågeblogg om missbruk, alkoholism, behandlingar, tillfrisknande och 12-stegssnack… med ett och annat inslag om barnfrihet och Australien då dessa ämnen ”kan” jag så att säga. Men icke då. Jag har visserligen skrivit blandade krönikor på min hemsida sedan 2004, men kom in i bloggvärlden genom den underbara Sakine Madon. Jag läste hennes krönikor i City och höll med om så mycket saker som hon skrev om, att jag kollade upp henne på nätet och hittade hennes blogg år 2005. Därefter skedde min egen Big Bang in i främst den liberala bloggvärlden:

Jag har läst och fört dialoger med alla dessa fantastiska människor som jag aldrig hade hört talas om innan och deras åsikter: ”Blogge Bloggelito”, Louise Persson, ”Nihonshu”, Johnny ”Stationsvakt”, ”Enligt min humla-Josh”, Freddi "Dyslesbisk" W, Isabella Lund, ”Teflonminne”, ”Callisto”, Attila Toth, Johanna Nylander, ”Silverfisken”, Mattias Svensson, Hannah ”Projo”, Marcus ”Dove with gun”, ”Allotetraploid”, Oscar Swartz…och många, många fler. Jag har befäst min politiska värderingsidentitet som liberal med drag av socialliberal. Jag har lärt mig att skillnaden mellan ekonomisk politik, livsstilspolitik och lag-och rättspolitik är så enormt stor när man skärskådar politiska partier och block, med de stora frågorna: Stat eller individ? Stat eller marknad? Frihet eller trygghet? Kollektivism eller indvidualism? Jag har därmed skådat samhället från andra synvinklar än förut och tagit ställning i tunga och svåra ämnen i allt från prostitution, yttrandefrihet, fildelning, invandring & integration, mediagranskning, pedofili & barnporr, feminism & jämställdhet, sjukvård, könsroller, övervakning, miljödebatt och drogpolitik till religionskritik och andlighetstolknngar.

Jag har lärt mig skilja på seriösa bloggar från blajbloggar och vet idag vilket viktigt verktyg bloggen är i opinionsbildningen. Jag har lärt mig nya uttryck såsom posta och gammelmedia… och självklart skulle jag behöva läsa mer bloggar från den ”andra sidans” åsikter. Ibland har kommentarer utifrån varit enormt viktiga för min motivation; jag är ju en bekräftelsemänniska i mindre skala, och kan få lite ångest om jag inte postat på ett tag för rädslan att jag ska bli bortglömd på bloggkartan. Ofta har jag hoppat in och kommenterat- och lika ofta har jag postat inlägg- enbart för att stödja andra bloggare. Vissa bloggare känns det som om jag känner personligen och skulle gladeligen fika, käka middag eller åka på resa med!

Det har sammanfattningsvis varit en fantastisk resa i bloggosfären under dessa två år och är det fortfarande. Ibland känns det som om jag skulle behöva driva fler bloggar med separata inriktningar på Språkbruk, Missbruk, Sexköp, 12-steg, Musik, TV, Sport, mm. Jag får se hur det blir, helt enkelt. Mer följer!

Faghags... Var är då alla Dykemikes?

2007-11-23T15:53:00.000+01:00

Jodå, visst kände jag till begreppet faghag sen tidigare. Men det har kommit i ropet lite mer nu tack vare Linda Leopolds släpp av boken med just titeln Faghags. Och då satte min hjärna igång som den gör när den vill vända på begreppen och byta ut rollerna. Vad är motsatsen till en faghag? Jo, en man som gillar lesbiska och att umgås med dessa! Var finns alla "Dykemikes" som jag döpt dem till, för de måste ju finnas? När kommer den boken eller det reportaget?

Kvalificerar jag själv som en då? Tja, jag tycker lesbisk sex är sexigt och tändande, ja. Men jag känner bara en lesbisk kvinna, som jag dock inte träffat på över tio år. Jag kan inte mycket om lesbisk kultur, om den nu innefattar någon särkultur över huvud taget eller bara slås ihop till queer/homokultur rakt av. Jag har tyvärr inte ens sett TV-serien "The L Word" än... Och då kommer nästa undran: gillar majoriteten lesbiska då "heteromanliga" företeelser och saker i rak motsats, bara för att kanske många bögar gillar just det som heterokvinnor sägs gilla? Med stereotypt heteromanliga saker menar jag då teknik & bilar (som jag inte gillar), sport & fotboll (som jag gillar) osv.

Nä, jag är inte ens en kvarts dykemike har jag kommit fram till... buhu. Jag som ville så gärna. Var är ni riktiga dykemikes?!

Ett mail till Gudrun Antemar ang. förslag av lagen om lagring av telekommunikationsuppgifter

2007-11-20T13:28:00.000+01:00

Jag skickade följande mail den 9/11 till vad jag kände som var det effektivaste för att förhindra att ovan nämnda lag blir verklighet. Kanske är det bättre riktat till justitieminister Beatrice Ask direkt. Det är förmodligen inte helt vattentätt eller fullsmidigt formulerat, men hade jag tvekat, så hade det kanske aldrig lämnat min dator. Och jag hade inte kunnat säga att jag gjorde nånting i alla fall:

Mailat till : huvudregistrator@ekobrottsmyndigheten.se

Bästa Gudrun Antemar: Begå inte ett av de största misstag man kan göra i en demokrati värd namnet. Detta förslag kommer säkert i en korg av goda intentioner och utan minsta tanke om ont från dessa som just nu tror att man kommer skydda sina medborgare. Men tänk på att detta underlag kan användas av andra framtida politiska krafter- som kan sitta vid makten när beslutsfattarna som hade goda intentioner inte längre gör det- som övergrepp och ingrepp i personlig och privat sfär, och med godtyckliga, nyckfulla och rent politiskt oppositionella motivationer.

Jag vill verkligen inte uppleva ett terroristiskt bombdåd i Sverige, men: Jag vill heller inte ha en lag som undantar intrång och ingrepp i folks privata sfärer utan ens brottsmisstanke eller domstolsbeslut. Jag vill inte ha ett framtida Guantanamo på Gotland. Jag vill inte ha nya STASI-agenter med hörlurar vägg i vägg med min granne. Och många med mig. Jag är ingen paranoid konspirationsnojare. Därför spelar det ingen roll att dessa uppgifter kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel under observation, inte har något att frukta. Vad som spelar roll är att den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så i ett samhälle som vi vill kalla för det mest demokratiska i världen. Så, en vänlig vädjan om att göra det enda rätta och inte godta denna lag,

MvH, Jesper S, privatperson

Vem som helst har min fulla tillåtelse att använda detta för exakt samma syfte.

Jämställdheten ökar kvinnors alkoholmissbruk

2007-11-16T12:47:00.000+01:00

Denna idé hade jag ursprungligen med anledning av tidningen Metros artikel om unga alkoholmissbrukande kvinnor för en tid sedan. Men nu med Kristina Axén Olins behandling för alkoholmissbruk, (och mitt tidigare inlägg) så blev den ju ännu hetare: Alkoholmissbruket är jämställdhetens och kvinnans frigörelses baksida. Kvinnorörelsen har självklart haft en enormt nödvändig och positiv genomslagskraft det senaste seklet. Men nu tänkte jag bara ge en förklaringsbild som jag sett, märkt och hört inom missbrukarvärlden: I och med att jämställdheten mellan könen ökat så har ju inte bara fördelarna hunnit ikapp, utan även nackdelarna. Och en är i form av bruket av alkohol, vår enda lagliga drog förutom tobak och läkemedel. Nej, även om jag jobbar inom missbruksvården och är nykter alkoholist själv, så talar jag nu inte ur synvinkeln förbudsivrare eller rabiat alkoholmonopols-försvarare heller, utan som observatör av ett månghövdat och komplicerat samhällsfenomen.

Familje-Sverige av igår hade till större delen den gamla traditionella uppdelningen: Mannen= yrkesarbetande/pengaförsörjare. Kvinnan= hemmafru/mamma/hemskötare. Jovisst, krökats har det gjorts förr genom århundradena i norden. Mannen har i mitt följande exempel supit hejdlöst ända från början av seklet, tills att nykterhetsrörelsen plus motbokens införande satte någorlunda käppar i hjulet... medan kvinnans hemmafruplats logiskt utgjorde ett, för både familjen, hemmet och samhället, överlevnadsnödvändigt värn mot alkoholens miljöer. Visst, en mans yrke var tillräckligt viktigt även på 1920-60-talet för att supas bort helt, men supandet frodades enklast då han kunde slinka in på ölcafét efter avslutad arbetsdag. Kvinnan var de facto inte lika samhällsfri, inte lika naturligt utsatt för suparmiljöer och tog på sig ett helt annat familjeansvar genom att heller inte kunna börja dricka.

Tack och lov i frihetens namn från 1960-talet, så har kvinnan både kunnat göra yrkeskarriär på (nästan) lika villkor och självförverkliga sig då könsrollerna i det svenska samhället sakta men säkert håller på att planas ut. Men med detta följer ovillkorligen mer jämt fördelade spelplaner för könen i alla miljöer där alkoholen går som en Rosita-röd tråd genom det svenska samhället. Visst har en hemmafru kunnat både supa och käka piller tidigare, men historien beskriver ändå missbruket under 1900-talet som ett i det närmaste totalt mansdominerat område. Fortfarande än idag i missbruksvården, är 7 av 10 alkoholister män. Men kvinnorna närmar sig snabbt i den kategorin, då alla nu kan supa på allt mer lika villkor i jämlikhetens kölvatten.

Avslutningsvis så har det öppna, fria västvärldssamhället också den effekten att yngre prövar alkohol och droger, givetvis med både för- och nackdelar. Det är enligt mig och liberalt tänkande en ofrånkomlig, nödvändig och på väldigt lång sikt övergående effekt av att människan är fri att göra vad hon vill utan att skada andra (och därmed begränsa andras frihet) - utan statligt tvång och förbud. Men inte heller utan konsekvenser- jag vet vad detta ställer till och kostar samhället. Jag skulle inget hellre se att det dracks mindre och togs mindre droger i samhället- men i så fall baserat på fördelarna med att frivilligt avstå, inte för att man straffas och förbjuds för att man inte avstår. Låter det utopiskt? Jag hoppas verkligen inte det, och återkommer i mer detalj framöver!

Välkommen i gänget, Axén Olin!

2007-11-16T09:46:00.000+01:00

Kristina Axén Olin har alkoholproblem. Jag hoppas verkligen inte att hon är just alkoholist, ty ett sådant öde önskar jag ingen. Jag är själv alkoholist men en nykter sådan, inne på mitt femte år. Om hon verkligen ÄR alkoholist, så räcker verkligen inga 30 dagars behandling och sen är det bra. ”Hitta tillbaka till en bra livsbalans” gör man inte på denna korta tid. Oddsen är dessutom rätt taskiga, helt enkelt, om man har denna åkomma, därför att bara ca 30 % av de som diagnosticeras korrekt och går behandling lyckas ta sig ur detta- alltså hålla sig från återfall resten av livet. Jag är alltså lyckligt lottad. Min egen kamp pågick i nio år sammanlagt mot denna sjukdom, för en sådan är det, om än en väldigt komplex sådan. Idag är det ingen kamp längre, men jag har lagt om livsstil och livsfilosofi på massor av plan.

Jag hoppas också att Olin, en erkänt aktiv motståndare mot droger och sprututbyten förstår att hon själv i första hand är missbrukare av drogen alkohol. Den är inte annorlunda än andra droger i beroendebilden bara för att den är legal. Jag hoppas att den 12-stegsbehandling hon undergår sig (som verkligen inte är någon dagis-lek och tar lång tid) gör att hon tar sig till den, fullföljer den, får träffa andra missbrukare och kommer ut på andra sidan som både spritfri och en bättre person. Jag hoppas hennes maktposition och feta plånbok inte lurar henne att hon skulle vara annorlunda i sjukdomen, om hon har den. Alkoholismen, missbruket och beroendet kommer i många grader och ingens öde är det andra likt.

Men det kan ju som sagt vara så att hon inte är alkoholist, för gränsen är svår och segdragen att dra. Jag försökte länge intala mig samma sak men fick kapitulera innan jag hade lyckats förstöra hela mitt liv. Jag har sett alltför många dö i förtid eller leva ett ohyggligt liv i förnekelse av sitt problem. Och i många fall har de inte ens lagt av då de har insett detta problem. Så stark är drivkraften i ett beroende. Jag säger som 12-stegare: välkommen i gänget! Inte av elak ironi, utan för att hon verkligen inte är ensam. Vi är många, då tio procent av befolkningen har denna åkomma och många berömdheter bland den. En ruggigt hög siffra i mina ögon.

15-årig fotbollsgroupie!? Skandal!

2007-11-15T15:28:00.000+01:00

Halva det schweiziska fotbollslaget FC Thun står anklagade för att haft sex med en 15-årig (och jag antar sålunda könsmogen) flicka. Åldersgränsen för att ha sex i Schweiz går vid 16 år och därmed olaglig. Som jag ser det, kan man inte veta eller avgöra det brottsliga förrän man rett ut huruvida:

1. Flickan upprepat tvingats eller lurats till detta.
2. Flickan är förståndshandikappad och då ev. utnyttjad.
3. Flickan lidit av frivillig upprepad sex och då sannolikt är utnyttjad/utsatt för dåligt omdöme av spelarna.
4. Flickans ålder är uppenbar. Om inte, är det fortfarande utnyttjande/dåligt omdöme av spelarna att inte försäkra sig om detta?

Visst, visar det sig att ett helt lag skulle vara våldtäktssvin, så böjer jag mig. Och möjligtvis har denna 15-åring abnormt stora bekräftelsebehov. Men om inget av ovanstående visat sig vara sant, slår jag återigen fast att: Igen är det sport och sex som blandas ihop i medias häxkittel av sexmoral och s.k. sexskandaler. Och släng in en stor näve pedofili när vi ändå håller på, även om 15-åringen med all säkerhet inte ens snuddar vid detta begrepp. Och exakt likadant hade jag för övrigt tyckt ifall könssituationen varit omvänd. Åldersgränsen för sex är till för att skydda barn, det vet jag. Men jag vet lika mycket att om jag själv som 14-åring hade blivit erbjuden sex/förförd av en vuxen idrottskvinna (eller flera) på ömsesidig frivillig basis, så hade jag jublat! Hypotetiska falska kärlekslöften inkluderat- det är fortfarande inte olagligt att säga "jag älskar dig" och ljuga...!

Men man utgår direkt från att könsmogna 13-14-åringar inte ska ha, eller har sexuellt umgänge och är därmed helt verklighetsfrånvända, eller så vill man inte veta: ”Låt barn vara barn”- visst. Men om de själva vill efter könsmognaden, då? Jag har en bekantskapskrets där flera frivilligt sexdebuterat långt innan 15-årsdagen, och utan några som helst negativa efterföljder idag. Tvärtom. Den svenska lagen om våldtäkt av barn trots samtycke mellan könsmogna tonåringar är därmed i mina ögon ganska vansinnig. Barns beslut ska ju enligt lagen stå direkt under sina föräldrar/vårdnadshavares översikter.

Därför är det anmärkningsvärt att även om alla parter tycker det är OK inklusive synpunkter från dessa sistnämnda, så säger lagen nej; det är våldtäkt och därmed ett vidrigt brott- trots samtycke och ingen skada skedd. Det borde vara på helt individuell nivå i fråga om lämplighet för sexuellt umgänge mellan könsmogna individer som tar egna beslut i samråd med sina ev. förmyndare. Men är det pedofil-larm så är det, och i barnens namn kan man köra det mesta av vad sunt förnuft och eget privat omdöme heter, i sopnedkastet. Jag förringar aldrig sexuella övergrepp på någon. Men denna lag omyndigförklarar även samtyckande föräldrar. Är vi OK med det?

AB avslutar också med denna mening- helt enbart i känslostyrande och moralistiskt syfte: ”Tränaren René van Eck, far till en nioårig- och en elvaårig flicka, säger…” Exakt VAD har den uppgiften med denna objektivt täckande artikel att göra?

Vems röst vill du inte ska läsa din talbok?

2007-11-09T10:17:00.000+01:00

På tal om talböcker- jag har själv aldrig läst en sådan. Och då kommer frågan: Har man hört en bok eller har man läst den om man... just bara har "hört" den som talbok?

Jag läste att Leif Pagrotsky ska läsa in en talbok. Har någon hört Pagrotsky tala? Visst har ni det. Inget hån nu, men hans röst är väldigt raspig och skrovlig på ett sätt som får mig att undra om han alltid låtit som att han har en hel hönsgård boende i stämbanden. Fotbollspelaren Henrik Larsson låter nästan likadant men där är det mer en knarrande lövblås som hängt sig... Det är faktiskt väldigt många personers röster som jag ALDRIG skulle stå ut med att höra en talbok av! Det bidde en kärleksfull och kul lista:

Lista över röster jag aldrig vill höra en talbok av:

Leif Pagrotsky, fd politiker (Som sagt... hönsgård i stämbanden)

Michael Jackson, artist (Karln (?) kan sjunga men när han talar så ryser fan hela världen)

Fran Drescher, skådespelare (The nanny låter verkligen som en förkyld kakadua privat också... imponerande och väldigt olyssningsbart)

Lena Mellin, politisk kommentator (Sveriges egen Fran Drescher!)

Henrik Larsson, fotbollsspelare (Skorr, knarr, grröööt, skorr..)

Staffan Lindeborg, sportkommentator ("Möödaren stuttade fram och stutte kniven i herr Laasson som inte kunde fössvara sig". Det funkar inte riktigt.)

Kristina Lugn, poet/dramatiker (Om man någonsin vill somna till en bok, så vore hon idealisk!)

Maria Larsson, folkhälsominister (Jag grejar bara inte hennes "r")

Olof Mellberg, fotbollsspelare (Ett hackande staccato som skär ända in i benmärgen. Man kan förstå att han inte är lagkapten längre...)

Har någon egna härliga förslag?! Kommentera i så fall!

Vill du verkligen ha denne man att läsa din talbok?

Lösning på bostadskrisen... utan barn-baksmälla!

2007-11-08T14:00:00.000+01:00

Sthlm Citys artikel från 6/11 om hur man löser bostadskrisen har en intressant vinkling: Om fler blev sambor med sina partner, så skulle fler lägenheter lösgöras. Helst logiskt, och dessutom ganska träffande för mig själv som i dagarna planerar just detta. Kul att kunna bidra till ett av svaren på bostadsfrågan! Men sen kommer från politikerhåll ett baksmälle-argument och ett sånt där för-givet-tagande igen angående folks livsstilsvanor:

"Kortsiktigt kanske vi löser problemet, men resultatet när en man och kvinna flyttar ihop blir att befolkningen ökar och att då krävs än fler bostäder, säger bostadsborgarrådet i Stockholm, Kristina Alvendahl, m."

Aha. Det är alltså ALLTID barnafödande som händer när någon flyttar ihop! Man tar så självklart för givet att det inte finns människor som ALDRIG kommer skaffa barn och bli den idealiska kärnfamiljen. Men vi finns! Som jag och min partner, även om vi är i klar minoritet i fråga om alternativa livsval. Så, Alvendahl, mitt ansvar är redan taget dubbelt upp genom mina två beslut att flytta ihop med den jag älskar... och att aldrig bidra till befolkningsökningen plus bostadskrisen därigenom!

Orwell spådde rätt...

2007-11-08T11:06:00.000+01:00

Då är vi snart där. Grattis, Thomas Bodström! Det som "bara" är ett utredningsförslag, är kanske det mest skrämmande jag hört på länge. Jag har sagt det förr, att på allmän plats tycker jag det är OK med övervakningskameror. Men gränsen går vid ens egen dörr, mobil och mail. Jag är själv personligen inte nojig eller paranoid för egen del eller vidkommande. Jag skulle faktiskt helt ärligt inte störas av att det satt en kamera enbart i mitt vardagsrum, ty min egen självkänsla är orubblig. Men det är återigen principen att man vill ha fullständig, totalitär kontroll över alla sina medborgare utan deras samtycke, som jag avskyr, och i synnerhet det här:

"Däremellan ska uppgifterna göras tillgängliga och lätt sökbara för polisen enligt två olika lagrum, där det ena varken kräver någon särskild misstänkt eller domstolsbeslut".
Ansvarsfrihet i händerna på godtyckliga maktkickare- och- utövare, alltså. Och där litar jag inte på alla, sorry!

Det spelar ingen roll att uppgifterna kommer raderas efter ett år. Det spelar ingen roll att den som inte begår nåt fel, inte har något att frukta. Den som ofrivilligt individuellt bevakas utan misstanke för något är inte fri! Det är inte svårare än så. Jag vill inte ha ett sådant samhälle. Jag vill dessutom höra fakta som garanterar att Madrid- och Londonbombningarna aldrig hade inträffat tack vare just denna typen av ingrepp! Inte? Då så.

Det dubbla rövknullet är väl dessutom att det är vi/kunderna som kommer drabbas av kostnaden för denna fullständigt vidriga verksamhet… men det hade vi förvisso gjort ändå via skattenotan, väl? Så, jag ändrar mig i liknelsen med Orwells "1984" från mitt gamla inlägg- det är tydligen inte bara det som är på väg, utan Hellers "Moment 22" också- arrggh!

Angående Schenström-affären...

2007-11-07T14:46:00.001+01:00

... så tycker jag att den var en storm i ett vinglas.

Löjeväckande OS-reportage, Metro!

2007-11-07T08:54:00.000+01:00

Jag vet, OS är stort. Jag vet, Carolina Klüft är stor. Men enbart inom vissa ramar! Dagens Metro har ett inför-OS-reportage där man har gått runt på Pekings/Beijings gator med ett foto på Klüft för att se om hon är känd där. Och det är den vinklingen som är så... enfaldig i den underliggande tonen:

"Hehe, fniss, värdnationen vet inte vem vår stora fina världsstjärna är, vilka långnäsor de kommer få när Klüft vinner OS-guld, och då minsann kanske de stackarna minns hur de i sin okunnighet inte kände igen henne och skäms ordentligt över detta..." Jag blir så trött av denna typ av självbelåten pytte-patriotism där det enda syftet är att minska vårt globala mindervärdeskomplex.

Rubrikfrågan är: "Känner ni igen vår superstjärna?" SJÄLVKLART gör de inte det. SJÄLVKLART vet inte genomsnittskinesen på gatan vem f-n Klüft är! SJÄLVKLART är hon en okändis för dem i och med att Sverige är ett litet ointressant futteland hundratals mil bort! Svaren är så givna att det hela är en enda stor gegga av meningslöshet. Om scenariot vore det omvända ser man hur reportageidén skiner i ett löjets ljus:

En kinesisk reporter går omkring och intervjuar svenskar inför deras värdskapshållande av friidrotts-VM, med ett foto på deras egen världsstjärna, häcklöparen Xiu Liang. Han fnissar förnöjt åt de oinsatta, världsfrånvända och HELT okunniga nordborna när de inte känner igen deras världsrekordhållare. En av de intervjuade säger: "Han ser ut som en cirkusartist, eller kung-fumästare, kanske?" Höhö, tänker hela reportageteamet, vilka puckon, vänta bara när han tar VM-guld på deras hemmaplan, DÅ ni...!

Tre små begreppsfunderingar!

2007-11-06T12:01:00.000+01:00

Följande kanske jag inte är först med att spekulera i, men:

* Vad får Bill Clinton egentligen för epitet om Hillary blir USA:s första kvinnliga president? "The Nations´ first gentleman"? Litet dilemma för di konservative, kanske.

* Man brukar benämna en verkningslös åtgärd för "ett slag i luften". Vad är då motsatsen för en verkningsfull sådan? "En smäll på käften"? Låter som en ej lämplig lösning på gatuvåld...

* Kan man kalla en dålig statlig åtgärd inom tandvården för en "tandlös lag"?

Porrmoralism, schmoralism!

2007-11-02T10:13:00.000+01:00

AB smaskar i att Berth Milton, ägare av porrbolaget Private Media Group vill bli större delägare i idrottsklubben AIK. Och genast uttalar sig både sportjournalister och politiker så att man blir tröttare än en koalabjörn. Vad som skulle vara fel enligt mig, är att Milton brutit mot någon lag och någon får gärna upplysa mig om så faktiskt skett. Men porrfilmer är inte olagliga att spela in. Han har därmed enbart brutit mot moraliska och etiska regler med sexuella och genusperspektiva förtecken. Moralism schmoralism-, den kan ni verkligen köra upp någonstans! Tänk om Milton hade varit ”skräckfilmskung”… hade rubrikerna smaskat på lika mycket då? Givetvis inte, det är enbart för att det just är porrfilm det handlar om. Det är själva innehållet man vill åt, och det osar verkligen dubbelmoralism up the ass. Vad är ”värst” om vi nu ska värdera? Våld eller sex?

Jag gillar porr och erotica. Det har jag alltid gjort. Jag har heller ALDRIG tack vare porren våldfört mig på någon, tvingat någon av mina sexpartners att göra något mot sin vilja, ELLER ansett att kvinnan bara är till för vissa saker och därmed mindre värd än mannen. För mig själv finns bara dålig och bra porr- med andra ord så föredrar jag en viss sorts sådan framför en annan sorts. Och någons moraliska åsikt om detta och försök till att förbjuda kan ni… just det!

Nej, en del av porrindustrin sköts säkert lika dåligt som vilken annan bransch som helst som hypotetiskt skulle felbehandla sina anställda. Det vill säga marginellt och inte representativt. Men vi lever inte i en utopi, hur mycket man än skulle vilja. Tvång, hot, underbetalning ska givetvis bekämpas i alla branscher. En skräckfilmsbransch som trakasserar sina anställda skådespelare, underbetalar dem eller accepterar att de dyker upp på jobbet drogpåverkade ska hoppas på lika mycket. Men porren är tacksam att ge sig på tack vare moralistiska vågor som endera draperar sig i kristen (heterosexuellt tvåpartners-sex utan vare sig rollspel, ställningsvariationer och sexhjälpmedel) eller feministisk (kvinnan exploateras, våldtas eller inte vet sitt eget bästa) skrud. Porrens budskap som jag ser det är sex. Inget annat. Och i en väldig massa varianter.

Och AIK:s ordförande Per Bystedt säger i sammanhanget:
"De värderingar vi i AIK står för och som uttrycks dagligen i vår verksamhet är väldigt, väldigt långt från de värderingar jag uppfattar att porrindustrin står för".
Jojo, vad du uppfattar och därmed gissar och enbart talar för dig själv för att rädda din sits, Bystedt. Det är väldigt PK att vara mot porr och "skicka ut rätt signaler". Då "gissar" jag lika mycket övertygat tillbaks, att Bystedt både gillar och tittar på porr, som en majoritet av människor de facto gör. Men en fin skenhelighets-flagga är ju fint för karriären att vifta med.

Uttalandet här av Lars Ohly är ännu värre: ”Sexism på läktarna”, antyder han ännu mer PK-flörtigt och antyder genast att läktarvåld och porrfilmer går sadistiskt leende hand i hand! Ohly har barn och har därmed haft sex med en kvinna. Jag antar därmed att Ohly gillar sex, nakna kvinnor och att se på dem. Helt i sin ordning, Ohly. Tyvärr så förstår jag alla dessa porrhatande yttranden, ty att ärligt säga något positivt om porr är både politiskt och företagsledarmässigt självmord i dag. Och jag hatar detta faktum. Däremot var Ohlys agerande mot våldet och sabotaget på läktarna under en match exemplariskt- heders där!

Jag är ett stort fan av Hammarby IF och går så ofta jag kan på deras allsvenska fotbollsmatcher. Jag ska därför i ärlighetens namn säga att det finns bra ramsor som rullar på klackläktarna, och sämre sådana. Följande väldigt barnförbjudna (och inte en av mina favoriter och som jag inte sjunger med i) var det länge sen jag hörde, men den går så här:
”Vi ska våldta era horor, vi ska knulla era kor, dricka bärs, sätta kuken i en häst, vråla: Bajen e ju bäst, och så runkar vi när Bajen tar poäng” . Ingen litterär höjdare, direkt. Å ena sidan kan man tolka den som fruktansvärd, kvinnohatande, djurhatande och uppmuntrande till brott. Å andra sidan kan man (som jag och mina nära HIF-vänner gör) tolka den som extremt ironisk och parodisk. Den har sjungits mest på bortamatcher som en tråkning av mindre orters lag och befolkning. Ungefär som kortisen ”En jävla massa bönder” och "Alla rensar fisk i Göteborg". Men jag tvivlar starkt på att någon någonsin har tagit detta sk budskap på fullt allvar och gjort praktik av det. Jag vågar lova att ingen supporter i en klack någonstans stöder våldtäkter om du frågar rakt ut. Att sen huruvida den ”uppmuntrar” till djursex (som iofs och tvivelaktigt inte är olagligt)… tillåt mig skaka på huvudet- då har man fan IQ lakritsklubba!

Jag är f.ö. väldigt glad att Ohly inte är Hammarbyare, trots allt...

Humor-ironi i nöjesvärlden!

2007-10-31T11:38:00.000+01:00

E-type hoppar tydligen av skönhetsrådet... jag kunde egentligen inte bry mig mindre, men det måste ju vara fler än jag som reagerar på den ironiska komiken i att någon som ser ut och klär sig så här:

... är med i just skönhetsrådet?! Hehe. Haha. Hoho.

Klädkoder, byxhänget och skoluniformer...

2007-10-31T09:26:00.000+01:00

Modet är sannerligen på modet. Nej, några moraliska klädkoder i skolan vill jag inte veta av. Men jag har inga barn och mina åsikter kanske därför ska tas med en näve vägsalt. Jag tycker personligen inte heller att 12-åringar ska bära smink. Eller röka. Men mode, sexuella och moraliska signaler genom just modet är inte en skolangelägenhet eller skolansvar. Det måste vara en föräldraangelägenhet och ingen annans. Människan bombarderas i västvärldssamhället av signaler genom media och mode på ett sätt som jag inte ens kunde föreställa mig som tonåring. En ung människa är ingen färdigutvecklad människa, men det är föräldrarna/vårdnadshavarna och ingen annan i första hand som ändå sätter gränser för både alkohol, droger, våld, skadegörelse och mobbning!

I fallet med just byxhänget vill jag säga: Fult är det sannerligen, men det är återigen det moraliska generationsspöket som talar, när förbud eller tvingande regler kommer på tal. Nej, förbjud för tusan inte denna stora komik- detta kommer om några år att ses på med lika stor humor som det idag görs åt 80-talets hockeyfrilla och 70-talets skjortkragar- tro mig! Jag har vänt på det hela, slutat slösa irritationsenergi och skrattar numera för mig själv åt hur otroligt fult det är, utan förbuds-förmyndaraktigt tänk… Det roligaste är när fjortisarna ska springa efter bussen och blir tvungna att dra upp brallorna hela tiden! Och vad säger egentligen tonårstjejerna? Är detta hur de vill att deras sexiga pojkvänner ska gå omkring? Nä, sorry, det är ju (klysch-klysch) insidan som ska räknas, eller hur..?

I mitt förra hemland Australien drällde det, i det sanna engelska arvets anda, av skoluniformerade barn i alla åldrar och dessutom könsseparerade (och väldigt ofta katolska) sådana, och inget av det hade mitt gillande. Jag har ännu ingen statistik på huruvida barns utbildning stärks genom skoluniformers inverkan. Jag har däremot länge förstått och halvt köpt tanken att mobbningen kan kommas åt genom att inte peka ut klasskillnader, ty i uniformen är alla jämlika. Men detsamma i detta fall vill jag se statistikt bevis på hur mobbning sjunkit genom just uniformen innan jag ger tummen upp. Jag kan innan dess bara tala för mig själv om hur jag fungerade som tonåring i Sverige; jag hade hatat varenda minut av att ha tvingats bära skoluniform. Verkligen hatat. Hade min studiemotivation höjts, tro?

Det påtvingade saldokvittot

2007-10-30T17:08:00.000+01:00

En liten tanke bara såhär i både besparingstider och milötänke-tider: Varför har vissa banker funktionen med ett saldo- eller uttagskvitto som poppar ut ur bankomaten när man tagit ut pengar... oavsett om man bett om det eller inte? Jag ber VÄLDIGT sällan om ett. Men där får man ändå ofta snällt ta ut det och påtvingat bidra till (helst) återvinningsberget eller sopberget...

Korkat, för det kostar väl banken att hålla med saldopapper, också?

BOTA alkoholism? Det är så mycket mer än bara ett fysiskt sug!

2007-10-28T08:19:00.000+01:00

Få skulle bli gladare än jag om alkoholism kunde botas. Men att vara botad betyder ju att man kan dricka normalt igen efter år av missbruk, helt utan negativa effekter. Ja, mediciner kan ta ner det fysiska suget. Men sen då? Låt mig först säga att få områden är så komplicerade som just högkonsumtion/överkonsumtion/beroende/missbruk/alkoholism. Och att dra gränsen däremellan är oerhört komplext och kan ta åratal att komma fram till, väldigt mycket tack vare den sociala skamstämplen kring tillståndet.

Men om vi pratar alkoholism, så betyder det att man aldrig kan dricka igen utan att åter sitta fast i samma skit som man först drabbades av. En nötallergiker måste exemplevis avstå från nötter resten av livet. Visst, han kan äta nötter igen, men han blir sjuk och riskerar att dö. Han är de facto aldrig BOTAD från eller IMMUN mot sin kroppsliga intolerans mot nötter. Det är exakt likadant med alkoholism. Men visst, alkoholism ödelägger inte bara ens eget liv, utan massor av närståendes på sätt som allergier inte gör.

Sedan lite över fyra år tillbaks är jag själv nykter alkoholist tack vare 12-stegsbehandling, gemenskapers stöd i AA & Länkarna, samt viss kognitiv terapi.

Antabus som hjälpmedel har jag själv aldrig testat. Men jag har mött åtskilliga som använt det. Det funkar till synes likt en elchock gör: Man blir fysiskt sjuk av att dricka alkohol, och är därigenom en rent avskräckande effekt och därmed en negativ motivator. Med andra ord: att käka antabus resten av livet utan uppföljande terapi, är som att gå- visserligen spritfri- men samtidigt mentalt och känslomässigt olycklig och bete sig lika oetiskt, omoraliskt och destruktivt mot sin omvärld som under missbruket. Antabus är en tillfällig avhållare tills terapi och omläggning av sociala beteenden och livsstil ger effekt. Slutmålet är ju ändå att lägga av med Antabusen livet ut och kvarstå fri från alkoholen.

Campral har jag däremot själv testat under två månaders tid utan terapeutisk behandling. Resultatet blev att jag inte fick något fysiskt sug after just alkohol. Jag blev inte "öltörstig", helt enkelt. Men det påverkade inte mitt psykiska och känslomässiga tillstånd! Om hjärnan får för sig att dricka för att den minns den berusande effekten (och inte hur gott det smakade) så beordrar den mig att göra det ändå. Jag drack ju ändå för att jag inte hade gjort något åt mitt mentala tillstånd (dvs gått igenom en längre terapeutisk behandling). Jag gör en här en väldigt enkel jämförelse med godis: Låt säga att min kropp/mun inte är sugen på godis. Men om jag ändå mår dåligt psykiskt eller drabbas av ett känslomässigt bakslag, så slår detta ut även en mättad kropp och ett fysiskt sockerberoende. Jag kommer lik förbaskat stoppa i mig! Detta, ladies and gents, är hur ett beroende funkar. Slutmålet, igen, är att kunna lägga Campralen åt sidan resten av livet och kvarstå fri från alkoholen.

Revia kan jag mindre om. Har aldrig använt själv, och känner inga som använt det heller, men beskrivningen låter percis som Camprals funktioner.

Återstår Topiramat och Ibogain. Två för mig helt nya substanser! Jag har inga åsikter om dessa ännu tills jag läst på mer. Men visst, allt som minskar både beroendet och missbruket är kanon! Vad som funkat för mig kanske inte funkar för den andre...

Men för mig betyder BOTAD från alkoholism detsamma som att hux flux på en vecka kunna dricka socialt och kontrollerat efter 30 års missbruk tack vare en en enda liten kemisk substans. Än så länge ser jag det som en omöjlighet. Total avhållsamhet är idag ännu den enda 100%-iga lösningen jag känner till. Och där krävs en total förändring av hela sin livsinställning. Till det räcker inte bara en medicinsk substans!

Höjdrädslan och dess skillnader.

2007-10-26T12:25:00.000+02:00

Jag kallar mig visserligen för höjdfobiker, men för mig finns det klara skillnader i förhållandet till själva höjden. Faktorn som avgör är själva kontaken med marken, där jag har kommit fram till att i fri flykt och gärna i fart, utan markkontakt, så är det färre problem. Men efter rejäl självrannsakning, så blev bilden ganska komplicerad ändå... Så här ser min självdiagnos ut:

Jag grejar följande:

1) Flygning i plan. Är inte det minsta flygrädd. Har ännu inte testat en helikoptertur; vill, vill!

2) Drakflygning. Gjorde en tandemdrakflygning år 2001 i Australien på ca 25 minuter. En fantastisk upplevelse som jag gärna gör när som helst igen!

3) Berg- & dalbaneturer nerför (se detaljer nedan)

Jag grejar följande med stor tvekan:

1) Stå längst upp i höga byggnader eller på stupande naturplatser. Grejar Kaknästornet utan större trauman. Och jag har ju faktiskt varit uppe i World Trade Center, halvvägs i Eiffeltornet och "bestigit" Mt Kosciuszko, Australiens högsta berg! Men jag lutar mig ogärna över balkongräcket på 10:e våningen.

Jag grejar inte följande/Vägrar pröva:

1) Bungyjumping. Fy. Fan. Aldrig!

2) Fritt fall på Gröna Lund. Samma sak som med bungyjumping. Aldrig!

3) Den långsamma klättringen uppför en berg- & dalbanebacke. Måste titta i golvet. Men resten är skitkul!

4) Uppfärd i hög hiss med genomskinlig vägg eller golv. Tokblunda eller gå under i ångest...

5) Fallskärmshoppning. Nä, har inget behov av att testa...

6) Luftballongsflygning. Så gott som stillastående på 300 meters höjd i en timme? Aldrig!

Kan tillägga att mina häftigaste drömmar är de när jag flyger fritt...

Liten diagnos på Genusperspektivet

2007-10-24T14:08:00.000+02:00

Jösses vad jag och tjejen har ältat angående genusperspektivet och skillnader mellan män och kvinnor… Följande är en lägesrapport, ty jag har SÅ mycket att läsa och lära om detta, men: Det finns hittills inget antingen-eller för mig: det är BÅDE dels biologiskt, OCH socialt konstruerat/inlärt. Först: om inget missnöje finns (nej, olikheter är inte automatiskt ett lidande) bland alla parter utan tvång… så fixa inte vad som inte är trasigt! Men finns det problem, så har jag en klockren jämförelse som skådespelaren Benny Haag sa en gång för att illustrera problemet alkoholism: Ett hus brinner. Ska man stå och älta hur elden uppstod medan huset brinner ner, eller ska man lägga mödan på att släcka den? Med andra ord: skit samma hur problemet uppstod- lös problemet! Ställ bara frågorna: 1) Är det några nackdelar i varje fall? 2) Vill man ändra på något? 3) I så fall, vad?

Det är således helt åt helvete att använda exempelvis det biologiska arvet som en konsekvent ursäkt att påstå att det är ett naturligt orubbligt genetiskt fakta som inte går att ändra på... och därmed inte ens lyfta lilltån för att försöka. För det gör det visst. Det är inte ”bara så” och sen är det bra! Killar är inte bara killar och sen tittar vi passivt på när näste person sparkas ihjäl. Kvinnor är inte bara kvinnor och sen tittar vi passivt på när de är överrepresenterade och lågavlönade inom vård-och barnomsorgen.

Det här är kanske väldigt grovt yxat, men: Diskar inte mannen lika ofta? Se då till att mannen tar sitt ansvar och diskar mer! Och bara för att han inte diskar som han borde, så behöver det inte automatiskt betyda att han inte dammsuger bra eller hämtar ungarna på dagis lika ofta som kvinnan. Inget är bara svart eller vitt jämnt fördelat på varsin sida könet: Om vi undantar alkoholens faktor, så är jag själv övertygad om att mannen exempelvis är mer våldsam än kvinnan till större delen på grund av testosteronet plus större muskelmassa… och till nästan lika stor del på grund av ett sjukt macho-samhällsarv som jag hoppas är sakta på väg att brytas genom allas sinsemellan individuella uppmaningar till förändring både inom arbetsliv, näringsliv och privatliv.

Jag har inga egna barn att utöva mina könsrollsbrytande ideal på, men liten, liten väg att vandra kan vara att inte gå på en hel drös könsstereotyper (som komikern Magnus Betnér ofta uppmanar till). Jag är själv väldigt ointresserad av motorer, bilar och teknik, är allmänt ganska opraktisk inom hantverk, gillar katter mer än hundar, byter ALLTID toarullen när den är slut (gud vad jag hatar denna klyscha!) … och så älskar jag att shoppa kläder och heminredningsdetaljer.

Jag skulle gärna vilja, om jag inte var så feg, att testa och gå till jobbet på ren trots i en veckas tid, iklädd kjol eller klänning. Men jag VET att jag skulle bli uttittad som transa, psykosdrabbad eller cross-dresser! Spott och tvi vilket offer för sjukt inlärda roller man är. En kvinna klär sig däremot i vilket plagg som helst som en man utan minsta reaktion... få erkänner faktiskt att just klädvärlden är en av kvinnans helt öppna spelscener i samhället! Men varför, oh varför envisas 90% av kvinnor att än idag ha långt hår?

Förändringen av negativa könsskillnader är på väg, det är jag övertygad om. Men människan ändras långsamt ur ett decennieperspektiv exempelvis, så tid tar det... Hav tålamod, systrar och bröder.

Även dynga ska få synas och höras...

2007-10-23T10:31:00.000+02:00

Det är inte varje dag man får en helt ny grupp att dissa. Listan var lång innan, men välkommen: Svenska Evangeliska alliansen. De har "prytt" tunnelbanan i Stockholm med skyltar som slår ett slag för den kristna kärnfamiljen, vilka RFSL vill stoppa:

En puckad åsikt... men även de ska få höras och synas.

MEN lika viktigt är detta: Om RFSL kränks av just denna skylt så får de väl uppmana sina medlemmar att vara mer stolta över sin sexualitet, inte erkänna sig svaga och faktiskt tåla detta, lika mycket som muslimerna som kränktes av Lars Vilks teckning av mohammed-rondellhunden. Skylten är inget uttalat hot eller någon direkt lögn, och ska därför inte censureras i någon lagform, ty även idiotiska åsikter ska få höras.

Så SL, låt den sitta kvar så alla kan se vilka puckona är! Sen kan man ta avstånd, som jag gör nu: Vissa familjeformer är självklart inte sämre än andra. Vad är ni rädda för, lilla Svenska Evangeliska Allians? Aha, att homoäktenskap inte leder till barn... Eh, har någon hört talas om Mark & Jonas med familj? Eller adoption? Eller vill ni slå fler slag för att adopterade barn är mindre värda än svenskfödda? Er åsikt anser jag vara dynga, men även dynga ska få synas, höras och bli förlöjligad...

Filmcensur föder självcensur

2007-10-23T09:59:00.000+02:00

Nu tvingas tydligen filmskaparna klippa i sin egen kommande storfilm ”Arn”. Enbart för att filmcensuren tycker att den ska ha 15-årsgräns. Censurgränsen är väl inget förvånande i sig med en sådan våldsam story, och personligen hoppar jag inte direkt av längtan att se just denna rulle (och har inte läst Jan Guillous böcker, heller). Men det är lite allmän sorg i mitt filmälskarhjärta när först en statlig instans ska godtycka för resten av landets befolkning vad man själv (och ens egna barn) vill se på bio, plus ett ekonomiskt vinsttänkande som slår ut de rent filmiska ambitionerna. Man tvingas censurera sin egen kostsamt producerade produkt för att kunna sälja den med vinst. Trippelsuck för den principen!

En barnförbjudande 15-årsgräns innebär givetvis ett enormt bakslag i biljettintäkter för en film som rider på de alltid heta äventyrs-och fantasygenrerna med svärdsryttare i kampen om gott och ont. Och där ingår en månghövdat stor publik i åldrarna 7-14 år, så tyvärr förstår jag fullt ut filmskaparnas beslut att göra detta. Det är så det är idag, både med filmcensur och ekonomiska vinstintressen. Bruce Willis tvingades tydligen sluta svära i filmen "Die Hard 4.0" så att de amerikanska barnen kunde få se hur han skjuter skurkar- utan att säga "fuck"!

Mina 8 snabba! X 2...

2007-10-22T18:59:00.000+02:00

Mina 8 saker jag inte tänker ge någon chans: Fan vad jag är kåt på en utmaningsuppgift som cirkulerar i bloggosfären just nu... jag har visserligen inte blivit utmanad av någon än, men är så jäkla inspirerad att jag verkligen inte vill hålla mig utanför en sån här saftig blogg-stek, så jag tar därmed saken i egna fingrar!

En del är upprepningar av en del av mina gamla bloggposter och krönikor, (och lite inspiration från andra bloggare) och här utelämnar jag givetvis så idiotiskt självklara saker som vilken Miss World-kandidat i världen skulle säga per automatik, som: krig, våldtäkt, miljöförstöring (samt alkohol, vilket för en nykter alkoholist är lika med utdraget självmord)… Men jösses, det är ju så mycket!! Åtta räcker inte- jag MÅSTE ha två avdelningar!! Pretty please? Tack- så egentligen är det 16, plus två bubblare…

Del 1:

1) Föräldraskap. Fullständigt otänkbart. Andras barn är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag… men det är ett ärligt konstaterande av min klaraste ståndpunkt i livet. Se alla mina orsaker HÄR om någon vill. Jag brukar skämtsamt säga att jag hellre målar om kinesiska muren med en tandborste istället för att bli förälder...

2) Censur. En omöjlighet att kunna ställa mig bakom denna dogm och politiska vapen. Hjärntvätt sker i slutna rum, inte öppna. Vad som är äckligt och omoraliskt i någons ögon kan aldrig förbjudas i en fri värld för någon annans.

3) Motorsport. Det i mitt tycke mest cyniskt intelligensbefriade sättet att fucka upp miljön (och ur idrottssynvinkel urtrist): ”Ja- Låt oss för nöjes skull, inför publik, åka 55 varv runt, runt, bidra till den globala uppvärmningen och slösa bränsle som kunde använts till så mycket mer överlevnadsnödvändiga saker!”

4) Bungy-jumping. Jag har höjdfobi. Nuff said. Jag skulle möjligtvis kunna utsätta mig för detta självplågeri om någon betalar mig 50 000:-. No less!

5) Dansband. Var ska vi börja… är det ens någon idé? Det mest hjärndöda musikens värld fött fram sedan he-haw-countryn…

6) Rap/Hip-Hop. Vuxna män i barnkläder och tre kilo smycken, som håller monolog inför en trummaskin med samplade riff och refränger de inte skrivit själva... Ge ut en textsamling eller gör spoken-word, men plåga mig inte med denna ursäkt till ”musik”!

7) Opera. Det går inte. Jag kan inte. Mitt musik-inre går i bitar efter tre sopran- eller tenortoner. Ännu ett evenemang jag ska ha jävligt bra betalt för att bevittna live…

8) Sushi. Matvärldens mest överhypade och smaklösa produkt. RÅ fisk? I sjögräs? Jag har nog prövat det tio gånger i mitt liv, och om det skulle försvinna från all framtidens menyer skulle jag inte sakna det en minut.

Del 2:

1) Religiös fundamentalism. Vid sidan om pengar, den största orsaken till mänskligt elände någonsin. Jag själv har en andlig uppfattning, visst, men den är personlig (och ett verktyg i mitt anammande av AA:s 12 steg som nykter alkoholist), ickeorganiserad, ickepolitiserad och har väldigt lite med världsreligionernas tusenåriga religiösa dogmer, sagor och lögner att göra.

2) Bilägande. Jag hatar bilkörning; stressigt, hetsigt, ansvarsfullt, parkeringsfixande, dyrt som fan ur alla aspekter. Jag hatar också faktumet att bilen dominerar människans tillvaro idag så pass mycket som det gör, med alla miljökonsekvenser som följd.

3). Rökning. Som nykter alkoholist ska jag kanske inte kasta sten i glashus om beroende och svårigheten att bryta ett… men detta brukar jag kalla för det mest korkade beslut man kan ta: A) Förgifta dig själv och din omgivning. B) Lukta bokstavligen soptunna efter varje cigg. C) Betala svindyra pengar för det.

4) Vintern. Vackert att se på. Genom fönstret. Låt mig slippa precis allt annat av minusgrader och snökaos. Jag gav vintern massor av chanser som barn och har fantastiska minnesupplevelser av det. Sorry, inte längre. Vill jag åka slalom en vecka, så drar jag till Alperna. Vad fan tror ni jag flyttade till Australien i sju år för?

5) Giftermål. Varför då? Totalt onödigt bekräftelsebehov ur den rent kärleksmässiga förhållande- synvinkeln. Dessutom dyrt, ståhejigt, tidsödande...

6) Allsång på Skansen. Folkhemmets kanske största byfåne- jönseri, förutom kungahus- vurmeriet.

7) Schlagerfestivalen. Ett favorit- tabu att ogilla! Jag kan stolt säga: Aldrig mer ska jag uppta min tid med att glo på detta i TV. Man får i all ärlighet skilja på musikstilen och event- fenomenet. Det första har haft ett fåtal bra låtar genom alla årtionden… det senare har blivit ett monster, med folklighet som farligaste vapen och drog för att snärja din intellektuellt kulturella tillväxt…

8) Trav/Galopp. Mer folklig storhet som jag bara skakar på huvudet åt och byter TV-kanal så fort det dyker upp. Visst, jag kan också spela om pengar- på Tipset och Oddset; och på RIKTIGA sporter där, alltså. Detta är enbart ett verktyg för spelande, och inte någon sportslig upplevelse…

Bubblare:

Saltlakrits. Nä. Det går inte. Har försökt i 35 år… ge mig en gelégroda när som helst!

Hundägarskap. Andras hundar är helt, fullt OK att vara runt ett kortare tag, precis som med barn… Men jag är ju en kattmänniska i första hand. Vad mer kan jag säga? Läs mer HÄR:

Dä va dä...!

Någon Blogger-kunnig därute??

2007-10-18T15:40:00.000+02:00

Jag har länge dragits med att min blogg envisas med att skriva månaderna i mitt datumarkiv på nåt jämra obegripligt rymdspråk. Kolla själva... Inget funkar trots mina upprepade konfigurations-försök där de ska göras . Jag ska försöka leta på Bloggers egna FAQ:s, men vet NÅN därute vad fan som är fel?

Förståndshandikappade föräldrars vara, eller icke...?

2007-10-18T10:19:00.000+02:00

Vem ska ta hand om de förståndshandikappades eventuella barn? Jag åkte till jobbet härom veckan och följande hände: En kvinna med barnvagn plus ett barn gick på min ganska fullpackade buss. Hon grymtade när hon drog upp vagnen att: ”där ska jag ha plats”. Inget konstigt med det, varpå jag och min sätesgranne flyttar oss från sätena bredvid det avsedda vagnutrymmet. Men det var kvinnans oväntat uppkäftiga ton jag reagerade på. Hon var mellan 20-30 år men kroppsspråkade och pratade som ett barn. Hennes uppsyn gav dessutom tydliga tecken på förståndshandikapp- eller om det var lågintelligens, jag kunde inte avgöra helt. Hon ringde sedan upp sin partner på mobilen och fortsatte låta som en sjuåring. Hon räckte över mobilen till sin ca 2-åriga dotter i vagnen och lät henne högljutt jollra med pappa på andra sidan luren och skrattade ikapp med denne. Till synes gulligt, kanske, men jag blev så illa berörd av hela situationen, och försökte att inte lyssna innan jag gick av två hållplatser senare.

Varför blev jag upprörd och så känsloblandad? Jag fick bara sånt medlidande med barnet, helt enkelt. Hur ska denna kvinna kunna uppfostra sitt barn på ett fungerande sätt? Hon var ju ett barn själv. Men vadå, familjen kanske hade det jättebra överlag? Pappan och morföräldrarna kanske vägde upp mot mammans ev. brister? Hur kan jag totaldissa någon annans situation?

Usch, mina fördomar, fördomar… Jag vet att tvångssteriliseringen av individer i Sverige på 30-70-talen är ett kolsvart socialt kapitel i landets historia. Jag hatar överförmynderi av ren princip. Alla är fria att ha sex och få barn idag (utom könsbytare- detta kapitel är värt ett eget inlägg!), och så ska det vara… Men vem tar egentligen hand om de förståndshandikappades eventuella barn när de själva uppenbart inte kommer att kunna det? Finns det någon praxis i preventivt syfte, eller gör man som ”vanligt” från socialtjänsten när barnen väl är födda och far illa från fall till fall, även de fall med normalintelligenta föräldrar? OM de far illa, ska väldigt tydligt sägas. Läs inte in något automatiskt förmyndaraktigt förakt här nu, bara en stilla undran. Det är väl lika naturligt som att tänka sig att en vuxen med ett barns intelligens inte ska bli läkare eller poliser, heller. Eller?

Jag kanske enbart ska hålla käft- jag vet inte ens om jag kvalificerar mig som åsiktsyttrare i egenskap av att inte vara just förälder…

Ur rädslan föds humorn.

2007-10-16T10:49:00.000+02:00

Länge sedan jag hade ett inlägg nu… förklaringar är minisemester med jobbet och efterföljande personliga schismer… men äntligen fick jag slut-inspiration till ett som jag filat på länge och som är både en hyllning till humorn som företeelse, ett slag för yttrandefrihet och tryckfrihet samtidigt som det är en uppmaning att gå i toleransens, självrannsakningens och kärlekens fotspår.

Utan humor i livet, så känns det som om det vore en outhärdlig resa. Jag har gått igenom alla mina favoritavdelningar inom företeelsen humor och kommit fram till följande tes: Fanns inte rädslan, så skulle det inte finnas humor heller. Jag vet, det är ingen jättenyhet, precis; humorn bygger så gott som uteslutande på fördomar av alla de slag. Skulle inte män exempelvis antas vara sportfånar och kvinnor antas vara modefixerade, så skulle vi inte skratta åt deras besatthet i respektive område. Likaså om skottars snålhet och prästers skenhelighet. De ska bete sig på ett visst sätt, och vi skrattar när de understryker våra fördomar… men också lika mycket när de inte gör det. Henrik Schyfferts humordokumentär på SVT år 2006 hade sina brister, men den gick ändå intressant in på de stora kulturskillnaderna i vad som betraktas som roligt i olika länder.

I den svenska Politiska Korrekthetens anda är det väl allmänt erkänt att man inte bör ha fördomar om vare sig kön, ålder, sexuell läggning, nationalitet, sjukdomar, utseenden, hudfärg, religion eller dialekter? Visst. Men fanns inte dessa fördomar, så skulle inte humorn ha många utrymmen att röra sig i! I kölvattnet av Muhammedteckningarna, nätmobbning och alla jämra ”kränkta” personer till höger och vänster, så förhandsgarderar en av mina favoritkomiker, Magnus Betnér, sig exemplariskt genom att titulera sin stand-up-turné ”Ingenting är heligt” så att han hämningslöst kan ösa på. Skitbra! Jag själv är nykter alkoholist och vet att folk har en hel drös med fördomar runt vad en sådan är. Alla skämt om alkisar är för mig evigt välkomna. Skulle jag bli kränkt varje gång någon drar ett alkisskämt, så är det enbart mitt problem och eviga olycka. Jag skrattar högljutt åt komiska eländesskildringar om både missbruk och beroende, för jag vet skillnaden mellan allvaret och det harmoniska i att kunna bjuda på garvet iklädd den rollen! Läs också Oscar Swartz lysande inlägg om en nödvändig social självkänsla och stryktålighet HÄR:

Salighet är enligt mig ett harmoniskt accepterande att allt är som det ska i varje situation, alltså ett slags guds mening, och därmed en frånvaro av rädsla. Jisses ja, hur skulle man inte önska en värld utan rädsla? Rädslan är ett tillstånd som jag har lärt mig att försöka se på enligt en klassisk tolkning: Utan lidande vet man inte hur man bär sig åt för att uppskatta lycka. Motsatsernas behov för varderas existens, därmed. Alltså är rädslan och lidandet en nödvändig vågskål och måttstock på upplevelsen. Men jag vill känna att man kan träna in att det ligger en frihet och styrka i att veta att varje människa har ett val hur man vill uppleva varje situation. En alltid gällande sanning för mig är alltså: Det finns alltid ett val för alla människor överallt hur man vill må! Man måste alltså ha klivit in i mörkret och smakat på det för att sen kunna välja att endera stanna kvar, endera gå tillbaks i ut i ljuset, eller som jag: öppna svängdörr!

Hur menar jag då? Jag gillar alla typer av filmer, TV-spel, bilder, romaner och TV-program- även våldsamma och råa sådana. Men det är min skyldighet att för en oinvigd förklara skillnaden mellan att betrakta hur andra beter sig i dessa, suga på de primitiva och eggande drifterna ett tag... för att sedan kunna ta avstånd från att praktisera dessa i verkligheten! Jag kan ha drömmar om nätterna och fantasier på dagarna om att jag beter mig lika destruktivt som i filmer och romaner, men det är enbart en ventil för att lufta dessa drifter. Slutmålet för mig i det verkliga livet med både ord och handlingar är ju ändå deras motsatser!

Tillbaks till humorn: kan man då i så fall filosofiskt påstå att humorn är ett övergångstillstånd, ett slags nödvändigt försvar på väg mot salighet? Hade Jesus, Buddha och Ghandi humor? I deras salighetsvärld av ett sinnestillstånd i varande och ett slags neutral kärlek, så kanske humorn inte behövs för dem själva? Jag är kluven här: Kärlek är glädje, men så är även skrattet. Rädsla föder humor, men rädslan är även det enda som föder hat. Snacka om paradox. Men är då rädslan verkligen det enda som föder humor, och gäller det bara området satir/parodi? Är inte ologikens och anakronismens obetalbara världar också underbara vapen i humorarsenalen? Jag tänker på Monty Pythons, Gary Larsons eller Killinggängets galenskaper: Medeltidsriddare med mobiltelefoner. Hajar i glasögon vid dukade restaurangbord. Vikingar i joggingskor… men vänta, det är ju enbart fördomar även där, om hur vi vill eller förväntar oss att dessa ska bete sig! Hmm, återstår då skadeglädjen. Är det den enda ”sanna” glädjen som talesättet påstår? Den ligger väl tryggt i en ”ren” humoravdelning som Slapstick/någon som gör bort sig/clownerier? Reaktionen från dessa är ju faktiskt inget annat än: ”Haha, vilken tur att det är den andre som gör bort sig, skadar sig och förlorar istället för jag själv!” Men de enda egenskaperna som skadeglädjen samspelar med är ju avundsjukan, hämndbegäret och högmodet, som ju också bygger på rädsla som säger att den personens beskaffenhet är ett potentiellt hot mot mig och mitt välmående genom dennes situation eller beteende!

Fan, är det så i en perfekt, harmonisk värld att humorn är avskaffad? Där man bara använder den som historiefilosofiskt studieobjekt? Buddhas vision om varandet, utan vare sig begär eller lidande, som det mest eftersträvansvärda tillståndet i universum…Vill jag ha det så? Tja, inte riktigt än, så då får jag väl välja att vara rädd ibland ett tag till… hehe.

Aung San Suu Kyi och Isabella lund- två frihetskämpar!

2007-09-28T09:56:00.000+02:00

Första gången jag såg Aung San Suu Kyis namn var en tillägnan på rockgruppen U2:s texthäfte under låten ”Kite” på plattan ”All that you can’t leave behind” från 2000. Då visste jag inte exakt vad detta namn handlade om. Det gör jag och en hel värld mer än tydligt idag. Det som händer i Burma just nu kan vara starten på något enormt i frihetens namn för 50 miljoner människor i denna diktatur. Lika stort som massakern på Himmelska Fridens Torg i Kina 1989 förhoppningsvis inte var förgäves i en lika stor kamp för samma typ av frihet som ändå kan skönjas på frammarsch där idag.

På en inte lika stor skala har en frihetskamp pågått i Sverige i frågan om sextjänstbranschen där pseudonymen/eskorten Isabella Lund länge försökt föra en debatt från sexsäljarnas sida men motarbetats från flera håll med mer än osjyssta medel, och nu främst genom att förhindras genom hot att framföra sin skildring av företeelsen prostitution. Säger man att det bara handlar om en hora som inte vet sitt eget bästa, innan man läst på mer om vad prostitution handlar om från BÅDA sidorna av branschen, så är man också del av en oinsatt förtryckarlobby.

Min jämförelse av kamperna kanske känns som oproportionell och orelaterad , men jag baserar den på en tydlig likhet: Kvinnor som försökts tystas genom hot där de bara hävdar att de, och deras likar, har frihetsrättigheter att göra vad de vill med sina liv. Så, båda: ge aldrig upp. Och Isabella, om eller när du nu tänker sluta blogga- ge ut en bok baserad på din blogg! Det lär inte finnas någon brist på förlag som vill ge ut ditt sprängstoff. Hela debatten om sextjänstbranschen behöver din röst och ditt material för framtiden!

Hmm... har förgäves försökt lägga in en Youtube-video här med U2:s "Kite". Bloggers funktion hänger sig, så njut själv här: http://www.youtube.com/watch?v=onjao_0RwTo

En handfull nutidsobservationer...

2007-09-20T12:10:00.000+02:00

* Vem mer än jag undviker att handla grönsaker och frukt på torg just av orsaken att slippa detta torghandlarnagglande (Det jag slipper är väl att, i egenskap av man, få tilltalet: vackra tjej, söta fröken, fina damen...)? Kalla mig jättegärna urtrista Svenne B. Jag går därför hellre till ICA för att få min färdiga prislapp och pröjsar gärna lite mer, för att slippa dessa fem minuters ögonblinkande, handgnuggande och ett malande av "halva priset, special price for you, du får 3 för 50 ", som får lantgårdens auktionsutropare att blekna... Vill jag diskutera om vad som helst, så väljer jag diskussionen och umgänget själv, tack! Ge mig bara det jag vill ha, här är pengar, hejdå!

Det är också en av de få saker jag ogillar med diverse utlandsresor: marknads- och torghandelns gnabb. Jag vill inte diskutera, tjafsa och förhandla om priset, och få ångestkval av att man endera blir turistskinnad eller driver handlarens och dennes stackars sjubarnsfamilj i konkurs och ut i svält. Så: Pris, pengar, deal, färdigt!

*Jag har genomskådat er, innehavare av biograftoaletterna! Nu har ni installerat vattenkranar som bara är automatiska och framför allt bara häver ur sig varmvatten! Ett äckligare knep för er att tvinga oss törstiga biobesökare att köpa en jävla massa läsk kan jag inte tänka mig. Onda ögat på er!

*Jag läste i morse att hamburgerkedjan MaX planerar att etablera sig i mellanöstern och främst Saudiarabien. Rätt vågat i Muhammed-rondellhundens eftermäle! Ett par skämtsamma tips till dem:

Sälj inga hot dogs (och ge dem för h-e inga profetnamn)
Sälj inga skinkburgare

Svengelskfieringens kollaps!

2007-09-18T09:35:00.000+02:00

Ledsen, Nisti Stêrk, det var öppet mål. Jag ville helst inte beröra just hennes skriverier igen (Jag har gjort det förut utan svar tillbaks. Och Nisti, erbjudandet om fikat står kvar!), men idag var det verkligen vidöppet. Jag gör det för min språkkärleks skull där jag har gått på den svenska skribentvärldens förkärlek för svengelska uttryck på gott och ont förut, flera gånger. Svengelskans intåg är gammalt, men det är så penibelt att se ökningen av användandet, där man antingen inte kan uttryckets betydelse fullt ut, stava till det, eller sätta det i rätt sammanhang.

Stêrks krönika i dagens Sthlm City innehåller felkonstruktionen av fenomenet walk-in closet. Stêrks version är walking closet. Inte bara en, utan tre gånger. Det är fascinerande och inte så lite komiskt med en så frekvent förekommande mediamänniska som inte lärt sig skriva detta fenomen, som hon ändå dreglar efter så mycket att få äga! Det vore nästan som för mig att berätta om min kärlek till film och skriva ”aktion triller”…( med särskrivning och allt!)

Men hon är verkligen inte ensam; var är alla skribenters och krönikörers korrekturläsare? Eller är de sina egna (rysning)? Jag gör mig självklart själv skyldig till både tappade bokstäver och kommateringar på min blogg och hemsida, men jag får inte X antal tusen spänn för besväret och når inte heller en halv miljon läsare med min publicerade okunnighet. I den hysteriska takt som saker skrivs idag, med alla gratistidningar och nätpublikationer, så är det givetvis en oundviklig baksmälle-effekt: Snabbt, snabbt. Kvantitet, kvantitet. Men det är givetvis kvaliteten som får lida pga den alltid närvarande mänskliga faktorn när det står tidsnöd och ekonomi på spel.

Tolka mig rätt, jag vill inte på personerna, ni är inte mindre värda för detta! Jag är som sagt en språknörd för att jag älskar språk och korrekthet i deras användande- när situationen behöver det. Nej, det är hela engelsk-svengelsk-trenden i sig som jag vill på, med det så desperat hippa överanvändandet, där det antingen redan finns svenskt bra alternativ eller när rädslans grupptryck i att vara ball dödar korrektheten; man vill vara så med och så inne… och så kan man inte hantera det språkmässigt.

Nejdå, svenskan löper inte någon risk att dö ut eller utarmas fullständigt. De invandrade orden chaufför, fönster, genre, kiosk, tejp, trottoar, tjej, parasoll, betala, dejting… har nödvändigt fyllt massor av luckor genom årtiondena och kommit just från utländska tidstrender. Och självklarheten är som störst i internetvärlden, där i stort sett hela dess tekniska uppbyggnad är på engelska. Det är nog bara en tidsfråga innan en språkdinosaurie som jag själv trampas ner, men inte utan kamp (haha)!

Så för all del, skribenter, fortsätt bara med era språkliga schabblanden. Just för underhållningens skull. Bortgöranden är nämligen ofta kul, vare sig det är en bokstavligen snubblande John Cleese eller en ordsnubblande Stêrk!

Min totala motpol!

2007-09-13T14:59:00.000+02:00

Jag brukar tjata om barnfrihetens fördelar och bilsamhällets nackdelar..., och denna artikel är verkligen min totala motpol av den jag är, dubbelt upp:
http://www.realtid.se/ArticlePages/200709/12/20070912162722_Realtid503/20070912162722_Realtid503.dbp.asp
En tävling i att föda mer barn; och texten är också lite nationalist-läskig: "Föd en patriot på Rysslands nationaldag..." Suck. Jag vet, det är ett annat land, annan kultur, annan samhällsstruktur... men jag ställer ändå frågan: behöver världen verkligen fler barn och fler SUV-fordon i samma paket? Jag vidhåller mina egna två enkla, stolta bidrag till planetens välmående:

1. Jag skaffar inga barn
2. Jag skaffar inga motorfordon

Bara ren uppmuntran till andra...

Muhammed-rondellhundens sista suck?

2007-09-06T12:45:00.000+02:00

Lars Vilks Muhammed-rondellhunds cirkusturné världen runt är fascinerande; och dess skällande dör nog ut snart. Men debatten är nog så viktig. Mina synpunkter i korthet:

1. Teckningarna är en löjlig provokation i den form de är (och fula, om nu smak hade något värde). Vilks fullständiga syfte kan man spekulera i, men det är bara att följa hans egen version på den egna bloggen! Att ge sig på en så pass helig ko (hund?) som detta är ju lockande för en del, och självklart fullt tillåtet. Exakt likadant som i Jyllandsposten-fallet. Man visste förstås följderna av och riskerna med de oundvikliga motreaktionerna, men det gör inte att vi ska acceptera bemötandet av dödshot eller våld i NÅGOTS jäkla namn.

2. Ja, demonstranterna hade all rätt att demonstrera mot tidningen NE efter publikationen, vilket de också gjorde. Punkt slut. Förhoppningsvis läste de även sambands-artikeln och inser fördelarna med yttrande- och tryckfrihet... och kanske också får mod att framöver även demonstrera mot vissa av deras hemländers muslimskt trobaserade censur- och sedlighetslagar, tillika avrättningar av homosexuella, politiskt oliktänkande och icketroende. Sharialagar ger mig mardömmar… men det gör även kristna sexmoralpåhitt och historiska tillika vetenskapliga förnekelser, som bekant.

3. Varför är det så farligt för NE att utföra en enkel ursäkt för att man har sårat folks känslor? Det är ju bara att samtidigt fortsätta publicera vad de vill även efter detta ståhej och därmed aldrig ge vika för hot eller krav på censurering. Oavsett vilka dockor och flaggor som bränns!

4. Religionsfrihet, tryck- och yttrandefrihet måste kunna stå sida vid sida. Varken censur, våld, moralkakor och hot må segra. Sen har jag en åsikt att religioner i allmänhet måste genomgå massor av reformer och ändringar av grundvärden om de ska ha någon global funktion av gott framöver. De har de förvisso gjort, främst kristendomen efter århundraden av vidrigheter. Men det räcker tyvärr inte. Religioner hjälper, men stjälper också fruktansvärt världen över, och stjälpandet tycks tyvärr stå för majoriteten av effekterna än idag.

Jag själv har en andlig uppfattning- (som inte har alltför mycket gemensamt med någon av de 5 stora världsreligionerna) i den meningen att människan omöjligen kan vara den högsta skapelsen i universum, och att den skapande energikraft som genomsyrar den (och som inte utesluter någon vetenskaplig lag eller evolutionskedja) aldrig kan ta skada, förolämpas, eller döma något eller någon moraliskt sett.

Den kallas (bland mycket annat) valfri kärlek till frihet under personligt konsekvens-ansvar. Men jag skulle aldrig pracka den på någon annan som inte vill höra den, eller kräva att lagar eller statliga regler skulle upprättas efter den. Det är en uppfattning och inte fakta.

Hur ser våra pryllistor ut, egentligen?

2007-09-06T10:11:00.000+02:00

Gränsen över till ämnet materialism från mitt inlägg om klasstillhörighet blev så självklar efter Alexandra Pascalidous riktigt bra Metro-krönika 21/8 om pryl- och konsumtionshysterin (Hon skriver faktiskt nästan alltid bra, men verkar så flamsig i TV-rutan!). Nu har jag inga barn, som det egentligen handlade om och jag är därmed inte kvalificerad att bedöma hur just de påverkas av bortskämdheten och prylberoendet, men: självklart är det en galopperande galenskap vi befinner oss i.

Den läskiga paradoxen är att utan konsumtion går ju inget samhälle runt så länge uppfinningen pengar finns. "Hjulen måste ju snurra", som det heter. Vi européer är standardmässigt otroligt lyckligt lottade i denna del på jorden och är vi inte tacksamma över det, så är det en gigantisk nackdel för var och en. Givetvis ska ingen på planeten behöva leva som på 800-talet om man inte vill, och den fattiga delen av världen vill ju givetvis komma ikapp väst. Men det kommer komma en gräns som alla måste dra (helst av fri vilja- utan lagtvång) och faktiskt ta ställning till sin levnadsstandard och priset av den. Dokumentärserien ”Planeten” är en bara en i raden illamåendeframkallande skildringar av hur jävligt läget är, rent förgiftningsmässigt (vid sidan av avgasutsläppen/växthuseffekten, utfiskningen, skogsavverkningen, då...) i spåren av vår konsumtion. Och jag har faktiskt i år både köpt lågenergilampor, börjat stänga av TV:n manuellt och badar aldrig i badkaret. Sopsorterat och pappersåtervunnit har jag fanatiskt gjort sedan åratal. Om min hyresvärd bara kunde införa kompost, plus container för plast & metall, så skulle min hjältegloria skina fulländat! Det är inte "PK-poäng" som jag försöker plocka här, utan bara rent jäkla sunt förnuft och samvete i aktion.

Men vad fan är det vi behöver egentligen i våra hem? Jag kan bara tala för mig själv nu: jag bor som ensam särbo i en etta på 37 kvm och är långt ifrån en pryltok och hagalen idiot som bara MÅSTE ha det allra senaste i teknik eller mode (mitt klädkonto räknar jag inte ens per månad, utan årligen!). Så vad är det då som jag äger i rent materialistiska föremål (förutom möbler, dammsugare och köksredskap), anser vara personligen nödvändigt- och som jag inte räknar som sjuk överkonsumtion? Jo:

Dator.
Internettillgång.
TV med hyfsat kabelutbud.
Stereo/Radio.
Musikinstrument (i mitt fall gitarr eller keyboard).
Telefontillgång

Dessa saker gör mig faktiskt dessutom både lycklig, kreativ och intelligent. Paradoxalt nog utarmar de inte min själ, utan förstärker den. Vad äger jag sen som jag KAN klara mig utan, men som jag ändå köpt för att jag VILLE? Jo:

Mobiltelefon (har ju fast abonnemang)
Mikrovågsugn (klart gränsfall, dock!)
Brödrost (också klart gränsfall, hehe…)
Stavmixer
Digitalkamera
Ipod
Campingtält
Div. sportprylar som tennisracket, fotboll, frisbee…

Och sedan har jag utelämnat sådant som ändå går att låna på bibliotek, eller finns att tillgå genom just Internet: böcker, filmer, dagstidningar och CD-plattor.

Det stannar faktiskt där för mig. Är då detta överlyx? Ni avgör. Hur ser era egna listor ut? Det viktigaste, som jag ser det är i alla fall att jag aldrig kommer skaffa motorfordon! Det här blir inte mitt sista inlägg i frågan, var så säkra...

Deckarförfattarnas "strid" går mig helt förbi!

2007-09-05T08:49:00.000+02:00

Käbbla på bara, ni deckarförfattare och deckarläsare, och det spelar ingen roll om bråket sker ur perspektivet om författarens kön eller stilkvalitet... denna lilla strid i media går mig (nästan, annars skulle jag ju inte posta detta!) helt förbi, därför att jag helt enkelt inte läser deckar- eller kriminalgenren längre. Absolut inte för att jag är för "fin" för den, utan för att det finns så mycket annat viktigare för mig att läsa. Som dagstidningar, ämnesböcker, biografier, bloggar, nätartiklar, plus romaner om livsöden som helt enkelt inte omfattar just lösningen av brott. Jag vet att genren inte är helt enkelspårig; den innefattar mängder av fina människoporträtt och sanningar om vår samtids samhällen. Jag läste ju hela Sjöwall/Wahlöös Roman om ett brott-svit om Martin Beck & co. Fantastiska böcker! Genren är kanon när den är bra, och smak inom all kultur är alltid lika sanningslöst att tävla i. Åsikter är ALDRIG fakta!

Men det räcker inte för mig; Jag uppslukas av så mycket annat som tävlar om min tid. Jag har dessutom aldrig glott på TV:s serier om Morse, Dalgleish, Midsomer Murders, Mordkommissionen... mm. Därför är jag glad att stolt omöjligförklara mig själv till att kunna delta i denna debatt. Inte intresserad= inte kvalificerad! Lika mycket som jag inte deltar i diskussionen om varje års melodifestivalslåtar...

Månadens största garv!

2007-09-01T10:55:00.000+02:00

Det var länge sen jag skrattade så mycket. Det handlar inte om hån. Eller- jo, en hel del, men här är det inte elakt, bara skoj. Jag länkar först till "Herr drycks" fantastiskt entusiastiska blogg om de värsta skivomslagen någonsin:
http://katastrofalaomslag.blogspot.com/ Humorn är dessutom dubbelt så effektiv om man som jag, inte heller står ut med själva musiken i sig!

Denna hysteriskt roliga blogg ledde mig sedan till denna: http://www.svenskadansband.se/ Bilderna är kopieringsskyddade, så det går inte att visa ett exempel. men gå bara in på "Topp bilder"...,vilket även visar sidans exemplariska användande av saftiga särskrivningar: "Dans Musik, Gratis Dans Ringsignaler"... kul var ordet!

Låt oss hoppas att detta är ett varningstecken på stil och mode från den tid som flytt, som vi ska lära oss av och se till att detta ALDRIG kommer tillbaka! Eller? Vad sägs, i tonårs-Gällivarehängets & tuppkams-gelékladdets sjyssta tidevarv? Jag finns själv i modebrottsregistret, då jag fullt medvetet bar hockeyfrilla år 1987!

Porr är INTE automatiskt= våld!

2007-08-29T10:11:00.000+02:00

Jag är ingen sexualbrottsterapeut. Jag har ingen aning eller erfarenhet av hur en rehabilitering av dessa går till. Ämnet var uppe på tapeten förr, men nu har i alla fall justitieminister Beatrice Ask fått igenom att sexbrottsdömda interner inte ska få läsa porr innanför fängelsemurarna. Jisses... Jag arbetar däremot själv i missbruks- och beroendebranschen. Där är total avhållsamhet av alkohol och droger ett absolut måste för att en lyckad terapi och behandling ska fungera; det finns inga halvmesyrer där inte, och slutmålet är livslång avhållsamhet. Och i teorin ser för mig likheterna mellan dessa slående ut: Man har missbrukat inom ett område, och måste då avhålla sig från det man missbrukat (Sexmissbruk, däremot, är en skild grej, ska jag understyrka och har inget med sexbrott att göra). Men att jämföra ämnena sex och alkohol- & droger funkar inte heller fullt ut, vilket jag kommer till nedan. Och först vill jag säga: det är förvisso ett avbräck i rehaben när exempelvis en alkoholist tar återfall under sin behandling, men det finns ingen förbudslag som hindrar denne, som här.

Som sagt, jag har ingen aning om hur rehaben för sexbrottsdömda ser ut. Vad är målet för dessa sexbrotts-behandlingar? Är det en återanpassning till ett sexliv utan tvång och misshandel, eller ett liv utan sex över huvud taget? De är dömda för VÅLD i första hand ihop med en sexuell handling. Då måste det väl vara FEL SORTS (tvång, hot & misshandel- psykisk som fysisk) sex som man ska gå på, och inte sex i allmänhet? Kan porr utan våldsinslag verkligen störa behandlingsmålet, och vad hindrar internerna från att idka självsex och runka i cellen? Är det fantasi- & onaniförbud som gäller härnäst, tycker Ask? Då ska ju alla ekonomiska brottslingar förbjudas läsa Veckans affärer- och ta för säkerhets skull ifrån dem alla pengar- de kan ju ta återfall vid åsynen av en femhundring!

Men här är det just kopplingen Porr= våld och automatisk skadlighet som jag reagerar mest på. Det finns bra porr och det finns mindre bra sådan. Jag ska inte dra alla varianter nu; listan skulle bli för lång. Porr i all dess form har räddat mitt eget sexliv i de perioder jag gått utan sexpartner. Hade jag barn, skulle mitt val (allt efter individen) av vad det mest ”olämpliga” mellan porr, skräck och våld vore, så skulle porr komma på en given sistaplats. Självklart kan vissa individer påverkas snett av vissa former av porr och våld. Men då är det just inverkan på individnivå i undantagsfalls-minoritet, och inte kollektiv i majoritet!

När det gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och uttrycksfrihet inom all litteratur, film och konst, är regeln så gammal och självklar att jag blir andfådd av att dra den igen, men visst: Bara för att vissa inte gillar något som föreställs, så ska det ändå inte förbjudas för alla andra. Så lägg ner, lägg av!

I Australien försöker konservativa krafter i dagarna förbjuda innehav av både porrfilmer och har tom bränt 84 miljoner dollar på ett Internet-porrfilter som en 16-årig kille knäckte på 45 minuter! Det finns bara en sak i sexvärlden som är fel, enligt mig: aktionerna tvång, hot & misshandel. Allt annat ska det ges fan i på myndighets- och statsnivå! Låt oss hoppas på att lagförslagets datum, den 1:a april nästa år, är just det- att dåligt aprilskämt!

Min ursäkt till Arrbäck- och KD:s censuridioti

2007-08-23T09:32:00.000+02:00

Jag erkänner. Jag avskydde Gunnel Arrbäck som filmdyrkande 14-åring. Jag hade t.o.m. en nidbild av henne på min anslagstavla för att hon var chef för Statens Biografbyrå, som på den tiden inte bara satte barnförbjudsstämpeln på "Rymdimperiet slår tillbaka" en 11-årsgräns på "E.T", utan klippte och stympade sönder skräckfilm efter skräckfilm på 80-talet så att man var mer förbannad på förmynderiet, än uppskrämd av själva skräckeffekterna efteråt. NU avgår hon för att staten ännu inte vill avskaffa censuren för vuxna!

Så, från mig 25 år senare, ursäkta- och heders för denna handling, Arrbäck! Enligt morgonnyheterna är det för att hon inte står ut med att Kristdemokraterna har en alltför avgörande roll i beslutet att ha kvar denna kvarleva som Sverige var först i världen med. Ämnesmoral åsido, det handlar om vuxenförmynderi av det slag som hör förra århundradet till!

Men här ett exempel på att amerikansk unk-kristen censurbedömning inte är bättre: Jag såg härom veckan det klart sevärda (men överhyllade) dramat "The squid and the whale", som försetts med en R-rating. Varför då, kan man undra om ett familjedrama, helt utan våld och skrämmande eller s.k. "förråande" effekter? Jo, man svär, pratar sex, relationer och en 12-årig pojke smygonanerar... Huuuu så hemskt!

Klasstillhörighet är en knepig bit...

2007-08-22T13:03:00.000+02:00

Jag hade en intressant diskussion för nån vecka sen med min flickvän om klasstillhörighet, då våra uppväxter är så pass likartade. Jag driver ofta i tal och skrift med företeelser som jag varken identifierar mig med eller håller med om i rena värderingar. Jag aktar mig för rent hån och förakt (det ger mig så dåliga energivibbar och stjäl så mycket tid); jag vill oftast se det positiva i att bejaka olikheter utan att nedvärdera själva människovärdet.

Jag är uppväxt i en medelklassfamilj. Upp till 10 års ålder var uppväxten kanske av den lägre rangen av medelklass, om man nu ska dela upp den alls- och från 10 var det ganska rakt i mittfåran. Stolt och stolt över just den klasstillhörigheten vete fan om jag kan påstå att jag är… men mitt arv av det är nog anledningen till att jag idag kan kasta blickar åt båda hållen av ändarna på klass-skalan och skaka på huvudet: White-trashen med sina drag av lågutbildade, kedjerökande, pitbullsägande och TV-såpsberoende tonårsföräldraskap… och Överklassens kännetecken av kreditkortsflashande på någon Stureplanskrog, samt dess konsekvenslösa habegär i att äga så mycket mer än vad man rimligtvis kan behöva under en livstid, såsom både golfbanor, miljongarderober och en bil/båt per familjemedlem.

Jag påstår inte att dessa läger automatiskt måste avsky varandra heller, men det finns en själlöshet i båda som jag sneglar på med ett kort, suckande budskap för mig själv: Jag är inte dem, vill inte vara som dem och är glad och tacksam över detta faktum. Missförstå mig rätt nu- jag kan umgås med individer ur båda lägren givetvis, men jag vill och kan inte sätta en identifikationsetikett däremellan. Jag vill alltså varken bära slips eller fiskrensar-handskar på jobbet, så att säga! Men självklart skulle jag hellre vilja ha mycket pengar än lite- det handlar ju om hur man hanterar pengatillgången och hur man värderar sin omgivning utifrån detta.

Men någon medelsvensson erkänner jag mig heller verkligen inte som, då jag vägrar skaffa både bil och barn... och som liberal står jag ju hellre ut än smälter in, samtidigt som jag hellre tar order än ger dem i de flesta sammanhang… det handlar ju om så mycket mer än klass i rent hushållsekonomiska termer, också. Såsom exempelvis just de rena smakskillnader i kultur, som paradoxalt nog korsar klassgränserna hej vilt…

Nej, nu svamlar jag iväg. Så jag stannar där, som jag brukar säga på AA-mötena.

Giftermål? Nej tack!

2007-08-22T10:27:00.000+02:00

Orsaker till varför Giftermålet inte är för mig:

1. Det behövs inget högtidligt löfte på papper för en sådan sak som kärlek till varandra. Och det går inte, heller. Livet ÄR oförutsägbart och ständigt föränderligt. Detta enkla faktum gör att det är omöjligt att lova någon något så definitivt. Livet är inte definitivt. Min kärlek är genuin och den gäller NU & INTENSIVT.

2. För mycket jobb, formellt krångel och organisering ang. eventuell ceremoni, plats, fest, gäster... bla bla bla osv. Det räcker att kolla på vilken jävla bröllopsdokumentär som helst för att bli avskräckad.

3. För dyrt- som tillägg till anledning nr. 2!

4. Mitt särboliv med min flickvän idag funkar alldeles utmärkt. Gör det enkelt, säger en av deviserna inom AA. Sagt och gjort. Därmed inget definitivt sagt angående ett tänkbart samboliv någon gång framöver heller!

5. Hmm, vems efternamn ska vi ta? Skit i det, behåll varderas!! Ens kärlek till varandra minskar inte för det.

Det räcker för tillfället. Kommer jag på mer, så lägger jag upp det.

Blandade känslor

2007-08-22T09:23:00.000+02:00

Jodå, snacka om blandade känslor: Jag avskyr som sagt motorsport. Och så älskar jag mitt Hammarby IF. Gissa vilka som i år har chans på SM-guld i Speedway? Vad fan gör man; hoppas på att de får ett SM-tecken till, fast i en företeelse som man principiellt hatar? Det vore nästan lika illa som om Bajen tog SM-guld i orientering eller segling, ty SM-tecken i sådana pseudo-idrotter kan de lika gärna vara utan. Jag sa nästan lika illa. Om det just nu inte vore för ett av mänsklighetens mest korkade påfund som heter moootorsport som enligt mig inkluderar alla typer av detta elände- även speedway. Jävla skit säger jag om detta personliga dilemma. Eller: "I-landsproblem nr 1 000 354." Ungefär.

Nigeria-breven lever!!

2007-08-21T09:12:00.000+02:00

Skoj direkt på morgonen när man kollar sin mail är aldrig fel; och jag som trodde dessa Nigeriabrev var utdöda som fenomen- fast nu är landet Burkina Faso… och humorfaktorn är som högst i dessa partier:

"Firstly, I got your email address from the professional data base found in the internet Yahoo tourist search as I was searching for a foreign reliable partner after series of prayers and fasting. I was divinely directed by the almighty to contact you among other names I met in my search. I believe that God has a way of helping who is in need. My name is Mr.Zoungrana Salif from Burkina Faso."
Haha, dessa andliga anspelningar för att vinna förtroendet, är sanslösa!

"I work with the Groupe Bank of Africa as the Head of file Department. In my department I discovered an abandoned sum of $ 18 million U.S.A dollars in an account that belongs to one of our foreign customer who died along with his entire family in a plane crash."
Ja, eller hur? Ett avsnitt av ”24” har en mer trovärdig intrig!

"Immediately after the transfer has been made into your account I will visit you in your country for my own part of the money as the percentages indicated."
Javisst, herr Salif, efter att du plundrat mitt konto?!

Har DU fått ett skojfriskt Nigeriabrev på sistone?

Tillbaks!

2007-08-20T11:46:00.000+02:00

Bara en snabbis för att bekräfta att man är tillbaks efter semestern: (och indirekt orsak till blogg-uppehållet) 3 dagars Riga-resa. Campingkväll i hemförortens skogar. Ordskämtsafton på Björns land. Inköp av ny kamera, tält, musikprogram & ljudkort till datorn...

Svenska sommarens plus & minus:
+ Värmen. Grönskan. Sommarlovs-tom kollektivtrafik på morgnarna. Sena solnedgångar.

- Sommartidtabeller. Insekter. EU-moppar överallt alla tider på dygnet. Nedskräpning överallt. Tidiga soluppgångar.

Mer om prostitution!

2007-08-01T09:17:00.000+02:00

Scenario: En terapibyrå har en knepig kund, Mr. Smith, som gått ett par månader där för samtalsterapi. Han har fått Dr. Jones, som hittills har behandlat denne ganska framgångsrikt. Skulle Mr. Smith däremot börja ställa krav som Dr. Jones finner obehagliga, bli hotfull och våldsam mot både doktorn och hans kollegor på byrån, så skulle han bli ombedd att lämna byrån, bli portad och eventuellt bli anmäld för hot och våld hos polisen. Skulle han återkomma trots varningar, så får exempelvis väktare kliva in och avhysa. Verkar något konstigt? Nej. Men då byter vi helt enkelt bransch- från terapitjänster till sextjänster. Jag kan inte se någon jäkla skillnad i själva regelförhållandena. Kan ni? Nej, det är alltså tjänsten i sig som utförs, som anses otänkbar för att den involverar sex. EXAKT samma regler gäller för kunden Mr Smith hos eskortbyrån/bordellens Ms. Jones.

Debatten om denna bransch tycks inte ta slut och det ska den inte heller så länge Sverige envisas med att ha en sexköpslag, och så länge sexarbetare inte får komma till tals på samma villkor som andra. Det finns ett resonemang (bland många, ska sägas) som har hållit fundamental aggression vid liv i många frågor- i synnerhet när det gäller homosexualitet (även sedan bibelns doktrin gett vika) och nu ännu i prostitutionsfrågan i Sverige idag. Och detta fundamentalt galna resonemang verkar vara: bara för att jag själv inte vill något, så ska alla andra förbjudas göra det. Vad som är bäst för mig och majoriteten av mina bekanta, det ska vara bäst för alla. Jag själv har ingen lust att sälja sex. Men de som vill ska inte förbjudas.

Jag har levt sju år i Australien. Där gick jag periodvis hos escorter i Sydney, där denna bransch fungerar alldeles utmärkt… och reaktionen från några av mina polare (av båda könen) var så här: ”Nämen, gör du? Jaha. Okej. Trist att du inte hittar någon trevlig flickvän… hmm, vad kostar det egentligen?” Det ska bara vara olagligt att som kund uppföra sig på ett sätt som skulle vara olagligt i vilken annan bransch som helst. Själva tjänsten i sig, är det absolut inget fel på, annat än en personlig lämplighetsfaktor för jobbet. Fel är när brott begås. Den frivilliga etablerade sexbranschen är inget brott då inga offer finns, mer än det finns offer i någon annan branschsektor. JAG UPPREPAR: Inget lagbrott begås när tjänster utförs vid ömsesidigt samtycke, oavsett bransch och tjänsttyp när kunden/klienten sköter sig!

Problemet är att om sexköp legaliseras, så innebär det sannolikt en statlig, oinsatt myndighetsinblandning som jag kommit fram till inte kan vara av nytta. En avkriminalisering däremot gör att branschen sköts och internregleras av sexsäljarna själva. Vem annars kan branschen lika bra som de som sitter på själva tjänsterna? En marknadsbaserad bransch som helt avkriminaliseras, blir ju därmed självreglerande. Det ska inte behövas speciella arbetsförhållandelagar just i denna bransch, för då spär man på myten att alla sexarbetare är vilseledda, svaga stackare som inte vet sitt eget bästa. Allmänna lagar om arbetsskydd finns ju redan att gå efter! Fattar sedan inte heller motståndarna vilken attraktionskraft de etablerade och organiserade säljarna av sextjänster sitter på? Sex är en av de starkaste drivkrafterna människan har, och kommer alltid att finnas som en liknande drivfaktor inom sin bransch, där säljarna dikterar villkoren och har därmed rätt att sätta gränserna för vad kunderna får göra och inte göra. Övervakningskameror och utkastare som rycker in vid behov finns på inrättningarna i Sydney, även om många escorter gör house-calls; men då har de koll på vem som beställt tjänsten och kan vid misstanke om våld, rån eller tvång lättare anmäla och porta såna kunder för gott. De är de facto skyddade på ett helt annat sätt.

Jag ser inga problem med dessa faktorer; kameror finns i varenda butik och inrättning idag. Exemplet med kameror tycker jag illustrerar situationen ganska bra: De finns överallt. Ingen kund som uppför sig i en butik eller tunnelbanevagn har något att frukta- bara när man gör något fel i den meningen att man stjäl, eller med hot och våld ger sig på någon annan. Föreligger risk för kunden att bli upptäckt med att vara otrogen? Ja, då är det ens eget privata problem likväl som om man köper sprit och blir full, trots att man lovat sin partner att vara nykter… och då får man allt vara lite ärligare hemma, då. Men visst, legalisering är i alla fall en början i Sverige; vad som helst är bättre än så som det ser ut nu.

Som exempelvis terapeut, polis eller äldrevårdare, kan man aldrig 100%-igt veta vilka kunder, klienter eller patienter som man får och vet heller inte om dessa kommer bete sig på ett korrekt sätt. Men man antar ju givetvis det, annars skulle man ju inte hålla på med detta. Men om kunderna skulle börja vara otrevliga, hotfulla och våldsamma, så kan ju dessa yrkesgrupper anmäla sådana typer till polisen, utan minsta risk för att få ett stigma i pannan som säger: Dåligt yrke- fy fy! Dessa yrken må vara påfrestande för att de involverar socialt känsliga områden, kräver stora doser empati och engagemang, är psykiskt personligt uttömmande… och därmed passar de långtifrån alla personer. Exakt detsamma gäller sextjänstbranschen. Men de förra nämnda är lagliga och erhåller därmed samhällets skydd på ett annat sätt för sina anställda. Kan en sexsäljare på samma villkor anmäla liknande händelser? Knappast, och det är det som är sjukt. Vidare sjukt är också att staten i dagens läge anser att tjänsterna är både olämpliga, skadliga och inte borde finnas… men skatt ska det minsann betalas!

Den underförstådda moraliska koden av medmänskligt uppträdande finns överallt i ett fritt samhälle. Men i dagens frivilliga (och alltså INTE traffickingen eller människohandeln) prostitutionsvärld i Sverige är denna kod tyvärr totalt havererad, för att de kunder som ger sig in i den är olagliga, och kan med just den under-jord-skyddsmanteln som de prostituerade puffats in i, bete sig hur som helst! Än mer sjukt är också att säljandet är tillåtet, samtidigt som koppleri är förbjudet! Och därmed är samarbetsmöjligheterna (och inte hallickföreteelsen, som ju står för tvångsgrundat utnyttjande) och alltså den skyddande organiseringen inom de prostituerades krets borta. Sexuella tjänster, både tillgången och efterfrågan, kommer aldrig försvinna men trots det vill man genom att försvåra så mycket som möjligt för, och tvinga de som frivilligt säljer sex att lägga av med det. JAG UPPREPAR: denna bransch fungerar utmärkt i Australien (LÄS MER HÄR) där jag bott i 7 år och bevittnat den, på nära håll, som vilken annan bransch som helst- utan moraliskt förfall eller ökat direktrelaterat drogmissbruk. Men den funkar tydligen inte i Sverige, av den enda anledningen att den anses moraliskt otänkbar.
Mycket mer kan sägas. t.ex. om varför en könsmaktsordnings- synvinkel inte håller heller, då även manlig och homosexuell prostitution finns... men jag avslutar med en favoritfråga: vem är mest ”förnedrad”? Den som får 2000:- för en timmes sex eller den som betalar 2000:- för en timmes sex?

Språkpolisen igen- kan inte låta bli!

2007-07-30T10:09:00.001+02:00

Jomen, jag behandlar som bekant småsaker här också, som språkbruk... Johanna Thydell tycks vara ännu ett exempel på hur en bokförfattare inte automatiskt blir en bra krönikör utan korrekturläsning; här citerat ur City-krönikan 27/7: ” …vi har även bjudit in främlingar att checka in vår egen vrå”. Ett praktexempel på inblandningen av engelskan i svenskan som drösvis med skribenter inte kan särskilja på. Här borde det ju stått antingen check out- som ju betyder ”kolla in” eller ”spana in” på svenska- eller just detta: kolla in. Men Thydell envisas med den så utbrett hippa överanvändningen av svengelskfiering som jag kräks på, dels för att av det är så desperat innekultur-populistiskt (och som sannerligen inte ökat anseendefaktorn tack vare exempelvis Victoria Silvstedt…) och dels för att så många faktiskt inte kan hantera den språkmässigt- men ändå får betalt för det! Checka in, gör man i receptionen på hotell- ingen annanstans. Jag är inte konsekvent själv, jag kan säga att något är uppfuckat men jag skulle aldrig skriva det i en seriös text utan referenspoänger. "Skriv som du talar" minns jag att posten manade till en gång i en reklamkampanj- aldrig! Då får vi fler Malin Wollin... och det vill vi väl inte?

P.S: Här är min snabbt ihoprafsade lista över de vanligaste felstavningarna jag sett i den svenska blogg- & nätvärlden: (Inget dömande, bara konstaterande!)

alkolist
ända (som i ’det ända som’)
dommare
ytterliggare
dömma
våldtäckt
tunnt
lungt
branch
looser (som i förlorare)
brilliant
cencur
civilicerad
skiljsmässa…

Engelskans vanligaste hittills: definately!

Sextjänstbranschen och DN:s bojkott.

2007-07-27T10:42:00.000+02:00

Stå på dig, Isabella! Och skäms, DN! Denna lysande röst från andra flanken av sexarbetarbranschen, som behövs för att belysa båda sidorna av debatten om prostitution, mobbas ut genom att hon konsekvent förvägras att länkas till från deras artiklar i ämnet. DN kallar sig Oberoende Liberal, men vågar upprepat inte släppa in liberala, eventuellt obekväma tongångar vare sig i drogdebatten eller sextjänstbransch- frågan. Är de Bonnier-rädda? Om så, varför vågar Expressen då släppa fram dessa tongångar? Nej, det är självklart en PK- smygis. Är man liberala på allvar, så skulle man inte tillåta en sådan enkelriktad censur i sådana frågor utan att ha en bak- agenda. Verkar Isabella inte veta vad hon snackar om?
Ja, jag är emot sexköpslagen. Jag har bevittnat och tagit del av den, i Australien, lagliga sextjänstbranschen under min 7-åriga levnadstid där. Det skulle bli ett för långt inlägg här och nu; mitt eget inlägg och inställning kan läsas på Isabellas blogg HÄR:

Malin Wollins sällsynt blajiga AB-kolumn härom veckan om prostitution, har också gått het i debatten på nätet, med rätta. För att svara henne direkt: Ja, hade jag en dotter skulle hon få göra vad fan hon ville- i synnerhet sedan hon blivit myndig! Även om hon gick med i en ”sekt” eller ett politiskt ungdomsförbund som jag inte gillade personligen. Wollin vill ju tydligen sätta tvångströja på sina barn resten av livet… men inser nog inte att hennes dotter förmodligen kommer att ha sexpartners i tonåren, och med vilka hon både kommer att ha negativa och positiva erfarenheter av. Dottern kommer säkerligen även att testa droger såsom både tobak, alkohol och kolla på våldsamma filmer… Vad ska Wollin göra då? Och "Offer" är man bara under lidande genom tvång, hjärntvätt eller hot; det är milsskillnad på frivillig och påtvingad prostitution.

Nej, man säljer inte sin ”kropp”- det är ett känsloretoriskt populistuttryck. Man säljer tjänster, precis som en massageterapeut. Och nej, sextjänster är inte ett jobb för alla. Jag skulle nog avråda min hypotetiska dotter från att bli antingen polis, socialsekreterare eller psykoterapeut också- om hennes personlighet inte passade för yrket, eller för att man i yrket kan löpa höga risker att råka ut för individer med skadepotential (både fysisk och psykisk)- exakt som ett eventuellt sextjänstjobb skulle visa sig innebära. Men att förhindra och förbjuda med näbbar och klor bara för att det anses vara moraliskt förkastligt eller drivet av en snedvriden feministagenda? Aldrig.

Quagmire funnen!!

2007-07-26T10:02:00.000+02:00

Otroligt. För oss fans av den underbara, tecknade satirserien "Family Guy", I give you- Quagmire i all hans mänskliga skepnad:

"Giggidy giggidy..."

Jag visste nog att han fanns på riktigt! (Eh- *spoiler*- det är en SL-annons ur Metro...) Om någon inte är bekant med detta fenomen, kolla HÄR: http://www.youtube.com/watch?v=I3E5ZcmavZE

Hundattack!

2007-07-24T12:38:00.000+02:00

Ännu en orsak varför katter är att föredra: Igår råkade jag ut för en hundattack igen- andra gången på tre år. Eller attack... jag var på väg hem över en liten förortsäng i Nacka. En stor okopplad jycke med ägare stod tio meter bort. Jycken skällde till, slängde med huvudet och satte av mot mig. Ägaren hojtade: "Nej, kom hit, sluta" till jycken, utan effekt. Jag hann inte tänka så mycket, stelnade till men sprang inte, utan böjde mig undan hundens svängande rörelse (tänk Keanu Reeves i The Matrix undan kulorna) när han nafsade förbi min hand som jag höll min påse i. Ägaren hann upp jycken, bannade den och försäkrade mig att det var lugnt för mig att fortsätta. Jag väntade dock tills de var på långt avstånd ifrån mig innan jag, med lätt skakande knän gick vidare. Jag är tacksam att jag nästan har avskaffat mina extrema hat-tankar mot människor, och förlät honom direkt inom mig själv för obehaget hans jycke fick mig att lida.

Ägarens ursäktande kommentar är ändå det som jag mest minns efter denna mini-incident: "Jag ska straffa honom!" Han sa det två gånger med eftertryck till mig. Nej, käre hundägare, gör inte det. Håll honom bara kopplad vid allmän gångväg. Det är det enda jag begär.

Pedofili & barnporr...

2007-07-24T12:21:00.000+02:00

Pedofil- & barnporrdebatten har pågått länge och på sistone i synnerhet om hemsidan om pedofili. Jag bara måste lägga mig i den om detta vårt största tabu idag. Först: jag har varken egna barn och tänder heller inte sexuellt på småbarn, och för att ta död på all spekulation om min moralitet och etik så slår jag fast: Allt sex med tvång, plus sex mellan ej könsmogna barn och vuxna ska inte vara tillåtet. Pedofili må vara en läggning eller avvikelse. Men har någon den, så har någon den- det är ju hur den tar sig utlopp som är avgörande.

Jag har besökt sidan för att få mig en uppfattning om bakgrunden till allt om det som kallats pedofilhets... och deras avgörande synvinklar är högst tvivelaktiga. De uppviglar eller uppmanar inte till brott (och kan och ska därför helller inte lagligt tvingas till stängning), men de skriver bl.a: ”De som vill leva ut sin läggning får se till att de kan göra de under former där ingen ofrivillig tar skada”. Och där skjuter de sig själv i foten, då ett ej könsmoget bara inte bör ha sex av rena fysiska skäl, utan främst för att ett barns känslomässiga och mentala omognad omöjliggör ett trovärdigt samtycke till sex med en vuxen. Men jag tycker däremot inte att lagen kan förbjuda könsmogna 13-åringar att ha sex om de själva vill och om föräldrarna tycker det är OK. Det bör vara en helt privat, individuell eller familjeintern sak. Jag förstår varför det finns en åldersgräns för sexuellt umgänge, men den normen följs knappast av alla samtyckande som har sex. Man kan givetvis se det olämpliga i att en 14-åring och en 50-åring har sex enligt mig, men inte att ett brott faktiskt begås när ett personligt samtycke finns av alla inblandade, inklusive ev. föräldrars synpunkt.

Barnpornografi, då. Vad är egentligen barnpornografi och vem avgör det? Nakna barn? Knappast. Nakna barn i utmanande, vuxenliknande poser eller kläder? Väldigt tveksamt, men nej, då skulle maskeradfoton och klädkataloger vara omöjliga. Då skulle inga ”Little Miss Sunshine”-tävlingar för 7-åringar kunna hållas; ty man kan nämligen inte förbjuda dessa heller, hur sjuka och skruvade man än anser de vara. Och tvånget i dessa fall måste vara hart när omöjligt att reda ut om man inte kan spåra källan och undersöka bakgrunden. Tecknade bilder, filmer och spel då? Absolut inte, det är ju inga ”riktiga” barn och därmed inga offer inblandade, och även om jag själv tycker att dessa tecknade bilder är vidriga… så vore det att kriminalisera fiktion- och det ska vi inte. Här har polisens spärrande av tecknade sajter visat på ett kapsejsande av hanteringen med mediacensur. Sexuella akter mellan ej könsmoget barn och vuxen? Givetvis, och det är nu som jag ser det enda definitiva svaret ”bortom allt tvivel” vara ja och motsvara övergrepp. Medvetet innehav av dessa övergreppsbilder är straffbart därför att ett tvingande moment de facto begåtts för att kunna dokumenteras, varpå ett innehav gör att produktionen frodas och övergreppen kan fortsätta.

Men alla ska få uttrycka sin åsikt. Även en pedofil. Även de med en åsikt som är obekväm eller anses vara både ”onaturlig”, ”skrämmande” eller ”äcklig”. Äckel är inget skäl till en ändring av en så fundamental grundlag som tryckfriheten och yttrandefriheten. Ger vi efter på den när inga brottsuppviglingar, rena faktalögner eller direkta brottsorder ingår, så väntar censur, diktatur och fascism, och däri är ALLA utanför statsapparaten lidande förlorare. Det viktigaste i en öppen demokrati är att alla får säga sitt. Och det är då, i detta scenario som tre enkla argument varför det inte är en bra idé att agera ut sin sexuella läggning som går ut på att ha sex med ej könsmogna barn eller tvinga dem att ställa upp på fotografering mot deras vilja…, mot 120 argument från de som tycker det, kommer vara de som en majoritet väljer att stödja.

Så: ja, Svenne Banan får i sitt huvud tända på både våld, tortyr, lik, rån, djur och småbarn… men jag tycker hans praktisering av det är åt helvete. Exakt som jag tycker om våldtäkt, tycker jag om sex med ej könsmogna barn: Fantasier kan vem som helst ha och runka till dem… men inte att omsätta dem i praktiken! Likadant är det med öppen debatt om så skilda ämnen som rasism, självmord, nazism, anarki, fascism, anorexi och kommunism: i teorin kan man ha alla möjliga fördelsåsikter, men i den långa lopps-praktiken, inklusvive direkta uppmaningar, så är det helt andra femmor…
Man bör aldrig förbjuda en kontroversiell åsikt; det är när åsikten omsätts i handling som brottet begås. Det här är trots allt inte ”1984” eller ”Minority Report” där tankebrott och potentiella övergrepp får stävjas. Låt åsiktsforum vara öppna i laglig mening, även de mest obehagliga. Jag besökte exempelvis både Jehovas Vittnens och Sverigedemokraternas hemsida idag och hittade på ett par ögonblick åsikter jag både inte delar för en sekund och finner ”skrämmande”. Men inte fan ska de förbjudas uttrycka dem. Gillar man inte åsikterna, så får man motdebattera eller förespråka motsatsens fördelar. Som nu. Det finns en jävla massa skildringar av saker jag inte gillar i världen. Man jag varken vill, och ska inte heller ha rätt att förbjuda dem.
Avslutningsvis, så pratar jag flera gånger om året om både väder, vind, jobb och livsöden med bekanta som hyser invandrarfientliga åsikter… men jag slänger inte på luren så fort de ringer eller bojkottar dem ur mitt liv. Det är bara när själva invandrarfrågan kommer upp som jag hugger emot och undrar vad de är så rädda för.

Här är återväxten till skiten..!

2007-07-17T10:41:00.000+02:00

Jag skrev om kungahuset igår… och nu vet jag var återväxten till kungahus-vurmandet, dansbandsmusik-publiken och folkhems-jönseriet kommer ifrån: I kön till den jävla Allsång på Skansen! Jag läser om 15-åringar som köar och tältar i timmar till detta jippo- (Varning- nu går min fördomsmaskin igång på högvarv!) då är det är inte så förbannat konstigt att de kommer utveckla tendenserna att hålla liv i dessa smakföreteelser som jag avskyr. Men visst, jag är inte oskyldig, jag såg själv på melodifestivalen när jag var mellan 10-17 år… men det hindrade tack och lov inte min musikutveckling till både respektabel rock & pop, jazz & funk idag.

Det är märkligt- jag har alltid undrat hur dansbandsälskandet uppstår och frodas. Växte inte min faster, som är 85 idag och älskar dansband, upp när Elvis var som störst? Eller var han för rebellisk? Jag räknar inte Beatles, då min faster redan var över 40 när de toppade listorna. Åh, dessa svikar-artister som offrar sin trovärdighet i musikidentitet för ”folklighet”! Nästa artist som säger sig vilja bli vill bli ”folklig” osäkrar jag min revolver inför!! Folklig betyder bara en sak: chansen att bredda sin säljarpotential till en målgrupp som de offrar sina musik-och-artistgrunder för. Snälla, snälla Kent och Soundtrack of our lives- lova att aldrig någonsin vara med i vare sig melodifestivalen, eller Allsång på Skansen!! Svensktoppen är tydligen svårare att undvika… Jag har under alla år fått bevittna alltför många fornstora eller i alla fall hyfsat respektabla artister gå dessa hemska vägar: Uggla, Hellström, Scocco, Orup, Rickfors, The Ark, Freda´…. Urrrk!

Jag vet inte om det är en skröna, men jag minns hur Ebba Gröns låt ”Mental istid” hamnade på Svensktoppen i tre veckor 1981, varpå de blev kontaktade av SR… och vem det nu var av bandmedlemmarna som svarade, och sa nåt i stil med att: ”Åh nej- de hade aldrig skämts så mycket!!” Heders, Ebba! Det hindrade tyvärr ändå inte Imperiet från att hamna där flera gånger under 80-talet...

Mycket gnäll från mig. Men jag är en positiv person, så låt mig avsluta så här: Den taskiga smaken och töntarna som står för det jag aldrig skulle göra, är trots allt nödvändiga. Utan dem vore jorden så mycket tristare. Utan dem kan jag inte uppleva min motsats och unikhet. Lugn, bara lugn…

Och så detta Kungahus...

2007-07-16T16:21:00.000+02:00

Och så var det detta eviga Kungahus med familj… Nä, det kan inte finnas kvar på det sätt som det gör nu, så mycket är väl klart (Se orsaker HÄR!). Men jag tänker ändå: "måste" det automatiskt bli republik och presidentskap bara för att man låter kungahuset och dess följe bli privat, och samtidigt därmed avskaffar både straffriheten som de faktiskt har, och apanaget... men låter kulturarvet i form av historiska byggnader få enskilt skattestöd? Är inte den demokratiska politiska formen som vi har nu fullt fungerande ändå? Det är väl en rimlig kompromiss som jag inte kan se några större problem med! Kungahuset bör därmed inte helt försvinna, men snarare betraktas som ett kringresande kultursällskap.

För mig är de en skojig företeelse i den meningen att de är en tacksam institution att driva med, som ”Hey Baberiba”-gänget gör. Därigenom är deras underhållningsvärde ganska stort. Men det är ändå inte skäl nog att detta ska finansieras med skattepengar. Lugn, det har inget med avundsjuka att göra, mer än det lika idiotiska i att vara avundsjuk på Bill Gates arvingar… utan det handlar om moderna demokratiska självklarheter. De har ändå ett så folkligt stöd, så det inte skulle gå någon brist alls på flaggviftande, Sollidenbesökande och skvallertidnings-köpande rojalister som skulle stödja och finansiera dem i deras privatisering. De har ingen politisk makt, så de ger Svensson ett paradox-värde i sin existens- de finns till för att visa att Sverige är ett bra land, och öka mysfaktorn med en sagoglans, som ändå säger: "Håhå, vi är inte som ni, vi lever i vår egen dimension som ni kan bara drömma om". Verklighetsflykt, alltså, men det erbjuder exempelvis Killinggänget också, liksom hundratals andra kultur- och underhållningsföreteelser. Går däremot skattepengarna till Killinggänget, vars barn ärver denna rätt till stöd? Nej, knappast. Kungahuset ger möjligtvis Sverige PR och kanske ökar turismen, visst, men det kan de göra på ett privat plan ändå!

Jodå, jag tror nog att De Kunglige har ett späckat arbetsschema i form av representation… men det känns riktigt äckligt med miljontals kronor i årligt kungligt apanage, som skulle kunna gå till att ex. höja sjukvårds- och äldrevårdslöner. Så- all heder åt de kungligheter (ex. Stephanie av Monaco…) som genom tiderna vägrat gå med på, och brutit mot de förruttnade ”regler” som kungahus klätt på dem, såsom vilka de får gifta sig med, att kvinnors tronföljdsrätt i Sverige inte fått ”OK” förrän 1980 (!!), samt vilka pajasdräkter de ska bära vid statsbesök, bandklippande och kortegevinkande…!

Om Badhus-såpan...

2007-07-16T09:05:00.000+02:00

Jag har bara en sak att säga i denna sommarsåpa om badhuset i Riddarfjärdens vara eller icke vara: Vad det än blir så är det OK med mig. Byggs det så byggs det. Byggs det inte, så byggs det inte. Klart slut.

Det ska fan o vara översättare...

2007-07-13T11:29:00.000+02:00

Jag har fått en ny TV-seriefavorit: "Love my way"- ett sällsynt moget australiskt drama, som dessutom utspelar sig i min gamla hemstad Sydney (och har den urläckra Claudia Karvan & den urgrymme Ben Mendelsohn i rollistan!) och får mig att nästan snyfta av nostalgi... Men följande visar också hur jag inte avundas översättarna: Ett par skiljs i en dörröppning och är osams. Mannen försöker med en skämt-ordlek:
-"Knock knock!"
-"Ok, who's there?"
-"Boo."
-"Boo who? Oh, I get it, boo-hoo."
Översättningen blev ung. så här:
-"Vem där?
-"Pär."
-"Vilken Pär?"
-"Pär S."
-"Pär s ? Åh, Pärs"

Ooh Jeeezus!

Att övervakas eller inte?

2007-07-11T13:14:00.000+02:00

Ang. den FRA-lag som kan komma att klubbas igenom snart: Jag själv har varken något brottsligt eller skamfyllt (vilket härligt godtyckligt uttryck!) att dölja, och tanken på att någon skulle avlyssna min telefon eller e-mailtrafik fyller mig inte med oro en sekund. Fan, jag skulle till och med kunna gå med på en installerad övervakningskamera så de kan spela in band efter band på hur jag petar näsan, har kinky-sex med min tjej, går omkring naken och ser på våldsfilmer… ja det är ungefär så ”olagligt” jag lever idag!

Jag är inte alarmist; risken att det skulle bli ett fascistiskt, diktatoriskt Orwell-samhälle av Sverige ser jag också som obefintlig. USA bär väl ännu inte sådana tydliga konsekvensspår av The Patriot Act, eller måste jag läsa på mer? Dock finns faktiskt svenska smulor av den praktiken, i fråga om sexköpslagen- där vuxna individer inte får bestämma över vad man vill göra med sin egen kropp, och narkotikalagarna, där vuxna normalbrukare (och inte langare) av mildare substanser än alkohol inte anses veta sitt eget bästa.

Men det är grundprincipen- ”Bodströmssamhällets princip”, alltså, att staten tar på sig uniformen för att godtyckligt och måfåigt kunna övervaka all telefon- och Internettrafik över nationsgränserna, med allt vad det innebär av polisens resurser, som får mig på tvären. Kameraövervakning av allmänna utrymmen såsom tunnelbanor, bussar och stadstorg ser jag inga större bekymmer med, men innanför individens dörr ska ni fan inte gå! Jag skiter för egen del i, som nämnt, om jag bevakas då jag inte lidit av paranoja eller skam sen jag slutade dricka alkohol. Men jag kan däremot vara principiellt solidarisk med alla andra som lider av det. Ordet integritet vill jag helst inte använda- det har söndermalts nog i media. Och givetvis, paradoxalt nog så begås en merpart av alla våldsdåd inomhus… det om något av två onda ting borde vara en mer trovärdig motivering till övervakning från gamle Bodström!

Är detta baserat på en statlig tjänsteåkomma, egentligen; ett dolt sjukligt kontrollbehov, likt en överbeskyddande förälder som inte kan finna sig i att barnen blivit vuxna och faktiskt kan ta egna beslut? Och maskerar detta kontrollbehov med skyddsmotiveringar av alla de slag?

Ha- nu vet jag; varför inte skissa på en roman eller filmmanus, vars text jag delar och samskriver med en polare utomlands…? Och grejen kan vara att vi i skämtsam ton kommer låta som terrorister i vår korrespondens. Den fiktiva texten/romanen skulle ju givetvis handla om både barnporr, al-Qaida, bombtillverklning, vapensmuggling, trafficking och allt man kan tänka sig som skulle ge utslag på övervakningsapparaturen av jordskalvs-proportioner. Dagen det sedan knackar på min dörr och SÄPO står där med vapen och häktningsorder, så ska jag lugnt öppna, undra vad fan de vill och agera precis så fullt oskyldig som jag faktiskt är i min egenskap som samvetsren medborgare: Jag har ju bara skrivit fiktion och gjort research!

Jakten på den orörda melodin!

2007-07-10T12:30:00.000+02:00

Den fantastiska känslan när en ny låt har fötts är obeskrivlig. I går gjorde en just det under mina gitarrfingrar... och idag föll texten också på plats! Jag ryser och skälver av glädje och tacksamhetens tårar fyller ögonvrån- det är det här som jag menar är tillräckligt för mig av livets höjdpunkter, utan att behöva skaffa barn. Och bland det viktigaste för mig när jag skriver musik, är att melodin eller riffen inte låter som något annat. Jag kan verkligen inte vara ensam som musiker att scanna själen och minnet med den slinga jag nyss skapat och hoppas att den inte låter likadant som någon annan? Alltså Den Stora Frågan som låtskrivare: Är detta taget eller snott? Och det är en jävla skillnad på inspiration och plagiat!

Jag vet inte, men det är skitviktigt för mig när jag skriver låtar att det inte är en melodi som jag redan hört… det är nog min längtan efter unikheten i det jag skapar som är bakom jakten på den orörda melodin. Jag kan rakt av, rata och kassera en bra slinga som jag efter ihärdigt kännande, känner igen som något någon skrev och sjöng för decennier sedan. Det är sannolikt ett hopplöst företag, då varje låt nog redan har funnits eller finns egentligen, (som min seriefavorit, Lise Myhres Nemi redan konstaterat!) i och med att det bara är en kombinationsfråga om toner som faktiskt redan existerar… (det gäller bara att byta ackorden!) Men om jag inte har hört den själv, så har jag ju rent skapar-samvete utan att vara plagiatör... Jag har ju genom åren hört massor av melodislingor av artister som jag själv komponerat åratal innan! Nej, jag stannar här innan jag svävar iväg över till den eviga diskussionen om andra kulturområden där det påstås att inget ”nytt” finns... plus diskussionen om upphovsrätt och fildelning!

Motorsportens flagranta cynism

2007-07-04T13:03:00.000+02:00

Jag gillar sport. Men det är ingen hemlighet att jag avskyr motorsport i alla dess former. Förutom att jag inte rent idrottsmässigt gillar att det är ett motordrivet fordon som bestämmer prestationen och inte människokroppens fysik... så är det av den enkla anledningen att jag ser det som det mest öppet cyniska av människans sätt att sabba planeten. Det handlar bara om underhållning som går ut på att motorfordon slösar bränsle och släpper ut kolavgaser. OK, Monster Trucks och alla andra uppvisnings-pajaserier med motorer- ni passar också in i detta idiotfenomen med råge!

Om det nu luktar jätte-PK om min avsky, så tough luck, jag har varit emot detta fenomen i åratal innan klimat-alarmismen drog igång på fulla cylindrar. Cynismen är i högsta grad den obscena prispengasumman, Formel 1-stalls-businessen och framför allt det idolskap som gör att dessa Schumachers, Sennas, Rickardssons och fan vad de heter blir dyrkade hjältar (och kallas för idrottsmän!!) genom sin prestation att släppa ut avgaser och tära på jordens bränsleresurser, som kunde använts till allt från bostadsuppvärmning till transport av förnödenheter och sjukvård.

Jag vet att det här också är branscher som vilka andra som helst, i det att de genererar arbetstillfällen, samlar hobbyfantaster och främjar gemenskap mellan likasinnade... men en tennisturnering, en omgång i Elitseriehockeyn eller en Champions League-final i fotboll bränner inte X antal liter bensin och släpper inte ur sig X antal ton skit, när själva idrottsprestationen utförs! Det är den flagranta och äckliga cynismen jag gråter mest över.

Mer röster borde höjas mot motorsportens cyniska flin, och fler föräldrar borde uppmuntra sina ungar till att se fördelarna med att både strunta i EU-moppen och välja att utöva en idrott som inte går på kolbränslen. Nej, jag är ingen förbudsivrare; människan är tack och lov en fri varelse och får använda motorfordon hur fan den vill... men vilka val sen! Hur vore det med en statistikundersökning om de globala utsläpp och den bensinåtgång som enbart motorsporten står för?

Hooray- belöning & hjältegloria till den som släpper ut mest koldioxid!!

Avskräckande martyrsits som förälder

2007-07-02T12:24:00.000+02:00

Och så undrade någon varför jag aldrig kommer att bli förälder? Läs bara HÄR !
Wollins krönika är dessutom ett skolexempel på den typen av föräldramartyr-skrivande (Anne Haavisto, Linda Skugge, Åsa Larsson mfl...) som jag har extra jävligt svårt för, som låter lite så här: "Förälder är min stolt påtagna livsuppgift, men guuud om ni visste vad jooobbigt det faktiskt är med barn, och nu ska ni alla få höra i utstuderad detalj vilken uuuppoffring det är- stön, gnissel och buhu..." Och det är inte satir det handlar om, då skrattet gång på gång dränks i förtvivlans och allvarets paranoja. Sluta klaga!! Ni kan inte säga att ni inte visste att det var just den typen av uppoffring som skulle följa med föräldraskapet... dygnet runt i minst 18 år framåt. Förvånade? Ni har gjort ert val- jag kan förstå valet- men ni får noll kryss i min sympati-kolumn. I gengäld kan jag lova att aldrig plåga er med en enda negativt skriven rad ur den barnfria synvinkeln.

OK, jag är inte dummare än att jag fattar vilken medhållspublik och frälst församling sånt är riktat till. Ska jag sluta läsa det jag retar mig på, säger någon? Nej, jag läser ofta just det jag inte gillar, just för att kunna känna, njuta av och bekräfta min motsats till deras liv, val och resonemang, för att motivera mitt val. Men inte läser jag Vi föräldrar, precis...

Wimbledons unkna regler stinker!

2007-06-29T09:43:00.000+02:00

Ah, Wimbledon-tennisen är igång och mitt sport-TV-tittande ökar på nytt! Men med denna turnering, kommer också dess strikta klädeskod som är ett eko direkt från ett Viktorianskt och Elisabethanskt sexfientligt puritan-samhälle som borde dött ut för länge sedan. Låter mitt resonemang fånigt? Nej, läs bara här:
Herrejävlar, man saknar nästan ord… vad tjejerna borde protestera mot extra är även de konservativa puttinutt-kjolarna som de faktiskt tvingas bära. Ja, Wimbledon tycks vilja upprätthålla en läskigt unken könsrolls- & sexsyn som säger: Kvinna, vi bestämmer dina sexuella signaler, och de är: Kjolar på alla kvinnor, händerna på täcket, du ska vara oskuld när du gifter dig och sen aldrig ha sex med någon mer än din man och GUD FÖRBJUDE att du har det utöver plikten att avla barn… och sen ska du skämmas lite extra för att du ens vågar vara kåt! Och män: färgade tröjor indikerar en viss homosexuell antydan- usch och fy.

Nej, jag gillar inte heller de gubbiga åsikter åt andra hållet, som någon sporthöjdare yttrade om att kvinnliga fotbollspelare skulle bära sexigare kläder för att öka damfotbollens dragningskraft. Det ska helt enkelt inte vara några jävla klädkrav inom idrotten alls!! Det skulle vara häftigt att beskåda vad en bojkott från alla deltagare- och inte bara föredömet Andre Agassi (och de killar som vill bära kjol, då?) skulle få de puritan-dinosaurier i All England Club och dess publik att göra. Är det hela diskriminering eller ”skit samma”-regler? Vad i h-e spelar det för roll vad någon har på sig när de spelar tennis?

Vem är egentligen mest småsint och lättstött här- den som sätter de "små" reglerna eller de som vägrar följa dem? Eller är det inte märkvärdigare än en privat obskyr klubb där man kan sätta sådana och utestänga alla som inte har rätt klädsel, kön eller kanske... hudfärg? Det hela är en intressant parallell till alla de evenemang som konsekvent exkluderar det ena könet. Eller ett steg längre: kyrkans seglivade regel att inte viga samkönade par... Alla ni som nu måste gifta er- skit i dem, och gift/registrera er nån annanstans så att deras unkna regler får självdö!! För det kommer de att göra, jag har trots allt en realistisk liberal tro på människan.

Filmcensurens "bäst före-datum" är länge förbi !

2007-06-17T21:01:00.000+02:00

Sverige var år 1911 först i världen med filmcensur. Jippi; ett stort sarkasm-drypande grattis långt i efterskott till ett av de längsta personliga hatobjekt jag någonsin haft: Statens biografbyrå! Bara tanken på att de faktiskt hindrade mig som 13-åring att komma in på "Rymdimperiet slår tillbaka" får mig än idag att ånga av ilska och att inse att vi verkligen växte upp i ett DDR-Sverige med två statliga TV-kanaler... som tack och lov är historia nu. Okej, min mamma hade nog också hindrat mig att se "Hajen" som spökrädd 9-åring, men då hade det ju varit hon och ingen Statlig Storebror som bestämt detta.

Det hela är givetvis ett omyndigförklarande av individers rätt till självbestämmande utan dess like. En säkert lika "god" tanke initialt som lagen som hindrade kvinnlig rösträtt fram till 1921: De vet ju inte sitt eget bästa, de stackarna... men sedan 1996 råder tydligen ett principbeslut att det inte längre skall klippas bort några scener eller förbjudas filmer, och man koncentrerar sig på att bestämma åldergränserna för film. Allt under parollen: "Skydda våra barn"- jovisst, men det ska föräldrarna/målsmännen göra och inga andra! Visst, Sverige är verkligen inte värst i världen, speciellt inte om man ser till den diktatoriska mediacensur av politiska budskap som råder i många länder, vilket saknas här. Och exempelvis "fria" USA:s ambivalent unk-kristna hållning att censurera sex, nakenhet (!!) och könsord ('what the *Beep*!') framför grafiskt ultra-tortyrvåld saknar jag ord inför...

Avskaffa biografbyrån snarast! Den har spelat ut sin roll definitivt sedan intåget av både videon, DVD:n, internet & fildelning gjort dess position närmast förlöjligat passé. Vad då göra med byråns friställda (som ju borde potentiellt ha skadats lika mycket som kreti & pleti av alla de tusentals "obehagliga, moraliskt stötande" scener de sett genom åren!)? Tja, varför inte erbjuda tjänst inom socialtjänst- eller vårdsektorn? Där behövs väl seriöst skyddande omsorg om någonstans?!

Öppet "brev" till Påven- Grattis till Vatikanens jättebarnhem!

2007-06-15T14:23:00.000+02:00

Hej Påven samt alla ni i Vatikanen!

Jag ser med spänning fram emot det gigantiska barnhem som ni kommer öppna då ni på fullt allvar anser att det är Guds oförhandlingsbara vilja att människan bara ska föröka sig och föröka sig, oavsett konsekvenserna för mänskligheten. Det har kommit till min vetskap att ni inom katolska kyrkan är emot preventivmedel, abort och sex utanför äktenskapet. Jag vet inte var ni varit det sista århundradet, men planeten Jordens invånarantal av människor har just sprängt 6-miljardersvallen och majoriteten lever under miserabla förhållanden, samtidigt som växthuseffekten som följd av vår ökande befolknings behov, dessutom sägs hota att ta kål på både växter, hav och djur. Preventivmedel och aborter är ju förslag till åtgärder både mot sexuellt överförbara, dödliga sjukdomar som HIV & AIDS, och mot oönskade barn.

Men då ni konsekvent förespråkar och anser att alla samlag världen över enbart ska resultera i födda barn så erbjuder ni även ett starkt ansvar och en offervilja för att ta hand om dessa. Er förmodade lösning på ett jättebarnhem är ofantligt behjärtansvärt- ni får gärna skicka en utförlig plan var detta barnhem ska uppföras, (borde inte hela Vatikanstaten i sig rymma en del?) hur transporter från världens alla hörn ska skötas, hur allt ska finansieras, osv.

Ni har mitt fulla stöd i ansvaret ni tagit på er av konsekvenserna av er hållning! Människor har sex. Människor äter också mat. Detta är arv av hur vi är skapta, oavsett skapare. Ni som tycks vilja förbjuda folk att ha sex utan barnavel i tanken, varför inte följa en annan kär dödssynd- Frosseri, och dess påbud fullt ut, och förbjuda folk att äta enbart för att det är gott och inte för att överleva? Är inte det ett intressant tips till er att ta ställning till, kära Vatikan? Inte? Attans synd att bibelns upphovsmän inte kunde förutse befolkningsexplosionen!

The neverending Horstigma

2007-06-13T13:34:00.000+02:00

Horstigmat är i farten igen genom ett fall i Las Vegas, USA, där innehållet i denna s.k. bordellhärva bara lyser av inställningen att prostitution är FULT, usch och tvi-tvi. Det första jag letar efter i artikeln, är om det i något fall förekommer tvång, trafficking eller hot gentemot de prostituerade. Ingenstans står det så, och jag tolkar därmed igen budskapet som en i den oändliga rad av stigmatiseringar av denna verksamhet så mycket som möjligt, för att man anser det moraliskt förkastligt och inget annat.

Det enda som skulle vara brottsligt är om lidande genom tvång uppstått, vilket det enligt texten inte gjort här. ”Bordellmamman” har levt ett dubbelliv och avstängts från skolan (kan man lagligt stänga av någon från arbetet för att man enbart är misstänkt för brott, som i detta fall?) men upprörda föräldrars och talesmannen Rob Powers ”äckliga” ord avslöjar nog vad som verkligen ligger bakom beslutet: ”Vi bryr oss först och främst om våra elevers välbefinnande”. Jamen tackar, herr moralist- inga elever hade ju varit inblandade och karriärerna hade inte med varandra att göra! ”Välbefinnandet” består alltså då i itutandet för tonåringarna att denna verksamhet är omoralisk och smutsig under alla förhållanden, och därmed ska horan upp på korset och dö av skam och bespottande, innan hon besmittar eleverna med moraliska förfall-baciller…

Frivillig och skötsam sexhandel är enbart smutsig genom själva attityden mot den som sitter i sedan religionen fick för sig att en okontrollerad sexdrift var ett hot mot gudstron och därmed även kyrkans inflytande. Jag kryper i detta fall villigt till korset om de inblandade kvinnorna intervjuas och svarar ärligt ”ja” på frågan om de lurats, hotats, eller tvingats till det. Svarar de nej, ska ingen ha med deras val av sysselsättning att göra! Dödsstraff lagligt, prostitution olagligt… vilken liberal mardröm världen över.

Dö, pokerfluga, dö!!

2007-06-07T13:53:00.000+02:00

Hur jag än hoppats på att den ska dö ut av sig själv eller bli ihjälslagen av det sunda förnuftets bakfylleseger över nyhetens behag, så finns den kvar ännu en säsong och surrar i media: Pokerflugan. Jag ägnar inte en sekund åt den själv, men den tränger sig lik förbannat på i min sfär överallt och armbågar mig i sidan. Den är ett tidens gissel, en insekt i ögat, en äcklig reklamsnutt mellan mina favorit-TV-program, en feting-annons i min dagstidning och en kräkblaffa till pop-up på de webbsidor jag besöker på nätet. Den är dessutom en maskerad marodör, poserande som en sport och upptar på detta vis timtal i mina kära TV-sportkanaler, enbart för att kontanter i insatser ingår som en naturlig del av utövandet, plus lockandet av kändisdeltagande.

Fast det är likadant med trav och galopp- de vore inga ”sporter” på den nivå som de är, om inte spelandet om pengar direkt ingick i avtalet. Hur många skulle stå och hysteriskt vråla på Solvalla utan att ha satsat pengar? Jag har ett lysande förslag: sänd turneringar i Alfapet! Då skulle jag faktiskt både jubla och titta, men hippfaktorn och pengamaskinen är förstås inte tillräckligt stora... Nej, jag hatar inte spel på någon nivå; men suckar ibland åt faktumet att dess insatser säkert överstiger mångdubbelt vad som exempelvis ges till biståndsprojekt. Jag lägger själv ett par hundringar om året på diverse Oddset-tripplar. Inget fel i något; spel ger vardagsmening åt många och ruin i spelberoende för en del. Men just pokerflugan står högt på min irritationslista.

Tyvärr vet man aldrig om pokerflugan kommer återuppstå som en slags Fluga Fenix efter sin första dödsförklaring- precis som jag trodde att exempelvis skateboardflugan inte skulle göra efter 80-talet. Hoppet finns, ty dokusåporna i TV gick också ett par sunkiga högvarv i vår västerländska kultur-och mediasnurra för att idag rycka i dödskramper (ungefär som Bingolotto). Så dö, pokerfluga, dö, likt den pestbringande, smittbärande insekt du är! Måtte denna säsong bli din sista!

"Dr. Death"- en liberal förebild.

2007-06-02T08:28:00.000+02:00

I går släpptes Jack Kevorkian ur fängelse; den amerikanske läkaren, notorisk för sin förespråkan av både passiv och aktiv dödshjälp, dömdes år 1998 för MORD för att ha injicerat en dödlig giftdos på en ALS-sjuk, som med full mental beslutsförmåga bett om detta. Mellan 1990 och 1998 hjälpte han över hundra obotligt sjuka patienter att avsluta sitt lidande med att förse dem med medel, varpå de själva utförde handlingen. Ämnet dödshjälp saknar verkligen inte diskussionsutrymme med dess tre variabler: Aktiv, passiv och läkarassisterad.

Men det jag finner mest märkligt i ett liberalt perspektiv i hela självmordsfrågan, är att man i demokratiskt fria samhällen sägs ha rätt över sitt liv och kropp (undantaget prostitution)- men inte över sin egen död. Jag förstår protesterna- oftast blir självmord dock inte ens ensak, då det med stor sannolikhet berör många anhöriga som nog till varje pris vill se personen vid liv så länge som möjligt. Men de som förvägrar en anhörig- som antingen lider av en plågsamt obotlig sjukdom eller ständig livsångest, att dö på dennes egna begäran, agerar enligt mig på ett sätt som klart begränsar individens frihet. Det verkar därigenom som att man har automatisk skyldighet att leva, vilket låter ganska absurt. Vem är sedan att avgöra om man ska leva fritt (jag vill dö) eller solidariskt (jag avstår-för andras skull)? Jag själv är idag glad att jag blev född, men många är nog inte det.

De flesta kan nog ändå hålla med om att minskande av lidande är en av huvuduppgifterna i samhället. Och huvudfrågan här blir nog: vems lidande ska gälla högst i beslutet? De anhörigas eller den obotligt sjuke? Ska det kanske bedömas efter hur många anhöriga som lider av beslutet, ur en ren majoritets-synvinkel? Nej, frågan är långt ifrån okomplicerad, men för mig är Kervorkian en liberal förebild.

Idag är aktiv dödshjälp för obotligt sjuka endast lagligt i tre länder; Holland, Belgien och Israel. Må det bli fler. Snart.

Nybakade potentiella alkoholister?

2007-06-01T09:53:00.000+02:00

"Fy fan vad vi är bra"... och i högriskzon för alkoholism?

I mitt jobb som verksamhetspersonal för Länkarna, så ingår att ibland hålla föreläsningar för skolklasser om konsekvenserna av att bli beroende. Detta tillstånd kallas däremot oftast för narkoman eller alkoholist, och det senare har jag själv varit sen jag var 25. Igår höll jag och min kollega föredrag för två grupper sjundeklassare. Nervigt för mig själv, men något jag verkligen vill göra i min identitet som nykter alkis.

Alkohol är vår enda lagliga drog förutom läkemedel. Det går idag aldrig att hindra människor från att evolvera eller utveckla sig. I detta ingår även driften att berusa sig eller njuta av substanser. Som liberal är jag principiellt emot nästan allt vad förbud heter. Beroende kan man bli av allt, som bekant. Jag står alla gånger för en förespråkan för fördelen med att avstå från alla sinnesförändrande substanser, istället för förbud. Fastnar man och behöver ta sig ur det, ska man få hjälp- alltså skadereduktion.

Så, självklart inser jag att 90% av de ungdomar vi snackade inför kommer ignorera vår föreläsning, börja dricka alkohol och testa andra droger... och av dessa, kommer 10% garanterat att fastna i det. Vårt samhälle bygger så mycket på alkohol att det ibland känns som att fäkta mot väderkvarnar. Men det viktigaste jag försökte nå ut med till dessa 13-14-åringar (förutom ett par smaskiga avskräckande skildringar av mina avgiftningar), var faktumet att ett beroende/missbruk är ett, av WHO, fullt erkänt sjukdomstillstånd- och därmed inget att skämmas över, plus att detta går i arv. De tjoande studenterna i dagarna, på lastbilsflak med skumpan flödande, har nog få aningar om ett sådant släktarv som undanhållits deras vetskap p.g.a av skam, skuld och ren medicinsk okunskap. Jag kommer aldrig skaffa egna barn. Men hade jag gjort det, så hade jag aldrig skämts över att upplysa dem om att alkoholism går i vår släkt och att risken därmed är mycket högre att de ska fastna i ett beroende. Lika naturligt som om det hade gällt nötallergi! Normaliteten av ett beroendetillstånd är svårt att få folk att inse, beroende (haha) på den oerhörda komplexiteten i det. Mer följer, var så säkra!

P.S: Sommarens första dag- my ass! Jag stod i morse vid busshållplatsen i 11 graders ishavsvindar och frös som en j-a snögubbe!!

Besatta av barn... och inte mycket mer?

2007-05-31T13:33:00.000+02:00

TV4:s dokumentär den 30/5 om stora barnfamiljer i England var starkt fascinerande: Det genomgående draget hos dessa var besattheten att, trots att barnantalet översteg 10, till varje pris föda mer barn. Fyra familjers livsöden skildrades och det var ingen hejd på strävsamheterna, umbärandena och de ekonomiska kriserna... men likt en drogberoende, så var det ändå en 42-årig mammas maniska drivkraft att skaffa ett fjortonde barn så att hennes livsuppgift som omhändertagare skulle kunna fortsätta. Paret satt hos en läkare och försökte desperat få både provrörsbefruktning och äggdonation trots att hennes kropp visade klara tecken på att den hade fått nog...

En annan familjs resonemang i programmet var inte oväntat strikt katolskt, där tiobarnspappan (till synes högutbildad och intelligent) klargjorde att "det där med ha sex med preventivmedel var "evil", och följaktligen uppfostrat en av sina söner att göra precis likadant. Ja, folk får välja sina liv hur de vill. Jag har själv med glädje valt att vara barnfri. Men att föda tio barn och sen se det som en självklarhet att bli försörjd... jag kan, och ska väl inte förstå levnadssättet som för mig gränsade till ett psykotiskt tvångssyndrom, helt enkelt. Nu var ju dessa familjer givetvis extrema undantag, men jag har ju en naiv förhoppning om att återfödselantalet av människan bör vara konstant och inte öka, om vår planet ska ha en chans att klara skivan.

Att det ska vara Guds oförhandlingsbara vilja att befolka planeten utan hänsyn till dagens upplysta konsekvenser, höll nog för ett par tusen år sedan. Men när befolkningsökningen nyligen sprängt sexmiljardersvallen, så är det ännu ett tecken på att religionen, i dess mörkaste stunder, vägrar betänka globala fakta som att det där med att blint föröka oss i en välfärdsdel av världen... inte är en hållbar idé i längden.

Nej, nu ska inte religionen få all skuld. Mycket måste handla om biologisk fortplantningsdrift blandat med traditionens grupptryck och personligt självförverkligande- eller kanske bristen på det? Storbritannien har ju en generös bidragspolitik till barnfamiljer, så mycket vet jag. Därför har man utöver rika barnkullar också höga tal i tonårsföräldraskap, därför att man kan bli med barn, sätta det i system i 25 års tid och även bli försörjd av staten. Men det kan man ju i Sverige också, för all del.

Som en Monty Python-sketch...men utan humor!

2007-05-30T10:33:00.000+02:00

Det kom tätt efter min förra blogg, minsann, och det är som en Monty Python-sketch, men utan humor: En polsk barnombudsman vid namn Ewa Sowinska vill anmäla en Teletubbie som bär en röd handväska för att denne därmed uppmanar till homosexualitet! Helt sanslöst, bara själva scenariot är ju en sketch i sig, men dessvärre på fullt allvar; ty en polsk regim som upplever en katolsk revival efter kommunismens fall, går efter värderingar som är sekler efter sin tid och inte bara i abortfrågan. Läskigt, det är bara att hoppas att EU ökar trycket på Polen ang. just diskrimineringsfaran och inte bara hänvisa till pressfriheten.

Psykologerna borde ju ta tillfället i akt och i sin tur sätta Sowinska under studie för gravt fientliga och sjuka åsikter som påverkar barn att fördöma och hata sina medmänniskor, som hon själv gör.

En gay teletubbbie? Enligt Polens BO ett hot mot våra barn!!

Konservativ homofobi är politiskt oberoende!

2007-05-28T15:33:00.000+02:00

Rädslan för vad andra väljer att göra utan att skada någon annan tycks oändlig. Jag läser om och ser webbvideon från attackerna mot ryska HBT-demonstranter i Moskva, ryser och lär mig att homosexualitet inte avkriminaliserats i Ryssland förrän 1993!! Herrejävlar- men då ska man även minnas att vi "toleranta" svenskar inte gjorde samma sak innan 1944. Kan man vara kommunistiskt konservativ även i moralfrågor? (Homofobi och xenofobi är ju idag inget annat än moralpanik-drivna värderingar även om de själva är omedvetna om roten till hatet och rädslan: Hjälp- de läskiga homosarna är ute efter våra moraliskt överlägsna värderingar!!)

Ja, kanske. Man behöver inte vara en kavajprydd amerikansk högerfundamentalist med ett gammelkristet arvsspöke, det går tydligen lika bra med en t-shirtklädd ryss som talar om "traditionella värderingar"... Värderingar som ändå bär spår av en viss religiös moralism som säger att det är emot guds bibliska ord, eller ett hot mot återfödseln av nya goda medborgare. Eller är det ett visst vänsterarv som viskar: "udda individ är emot kollektivet" i sann kommunistisk anda som blåser på sådana vettskrämda åsikter?

Folk som anser en viss kärlek vara mer värd än någon annan har jag noll sympati med, vare sig det gäller kärlek oavsett både åldersskillnad, kön, ras, art (ja, man kan älska djur mer än människor, UTAN sexuella förtecken!) eller antal inblandade. De resonerar lika vansinnigt som att anse att alla de som inte föredrar samma maträtt som de själva, ska utrotas.

Vill folket ha skit... så ge dem det!

2007-05-24T08:53:00.000+02:00

Strix Televisions så kallade "vattenattack" på statsminister Reinfeldt (Hur allt som oftast bara är en kommentar eller gliring automatiskt blir en attack eller chock i media, är bara i sig ganska roande) är en av veckans snackisar: "Attacken" var ett inslag i ett kommande humorprogram för SVT, men inslaget dömdes snabbt ut som taskigt omdöme och har redan självcensurerats bort. Och vips så höjdes rösterna överallt för inte bara hur osmaklig själva aktionen var, utan hur "dålig TV" detta var... Ursäkta?

Låt oss stanna upp inför uttrycket Public Service. Detta betyder offentlig tjänst, som staten har som sin plikt att ge oss. I fria ordalag: ge åt folket vad folket har rätt till och faktiskt vill ha- om än i statlig TV! Men detta är TV som egentligen inte heller är någon rättighetsservice- i den meningen att vi faktiskt måste betala för den med TV-avgifter- men slipper reklam (viss sådan, ska tilläggas-utom "sponsrade" sportsändningar). Vad vill folket ha då, och vad har det de senaste årtiondena velat ha, om man nu exempelvis går enligt kvällspressens genomsnittliga löpsedlar? Jo, kändisskvaller, bantningstips, sommarväder, vin-guider, prylköp-guider... Det har sagts förut, och jag tror det var Jan Guillou som underströk när skvallerlöpsedlarna haglade som värst bland "riktiga" och " viktigare" nyheter, att om majoriteten vill ha skit, så ge dem skit, för att skit de facto alltid säljer bättre. Fan tro't! Men ärligt talat- SVT:s utbud finner jag själv så gott som befriat från "skit". Ett humorinslags kvalitetsvärde bestående av en vattendusch över statsministern, står jag gladeligen ut med- det är mindre än en droppe i havet. Dyngan dominerar de reklamfinansierade kanalerna med, med råge.

Jag minns också en otroligt rolig kolumn om hur det inte spelade någon roll hur filmkritikerna kallade filmen Göta kanal 2 för bajs- folket köade ändå och såg "bajset" för dyra biljettpengar. Nä, det blir inte automatiskt skit bara för att både jag och tyckare tycker att det är det. Det är en milsvid skillnad på åsikter och fakta. Få sanningar är större än att allt är vackert i betraktarens ögon. För egen del känner jag en stolt unikhet i att välja bort det som jag anser vara "skit". Och det är mycket, det! (SVT:s Melodifestival inkluderat!)

Lag på civilkurage a´la Frankrike?

2007-05-21T17:48:00.000+02:00

Jag hörde ganska nyligen att Frankrike har en lag som säger att man har civil skyldighet att ingripa om någon är i en nödsituation. Nu vet jag inte hur flexibel denna lag är i fråga om situationsomständigheter såsom skillnaden mellan olyckor och brott... och ev. fällande domar av lagbrytare (Jag lovar forska vidare) som inte "ställer upp". Givetvis är den införd med det bästa i åtanke, men jag har ändå min ståndpunkt klar: Det skulle vara rent galet att införa en sådan i Sverige. Självfallet uppmanar jag inte att vi ska skita i varandra, det görs det nog av i dag. Civilkurage och egna hjälpinsatser har min givna tumme upp. Rådiga ingripanden vid rån har jag läst om, och nickat gillande åt de modigas insatser. Herrejävlar, behovet av hjältar tycks omättligt. Men jag själv har en självbevarelsedrift som säger att jag nog aldrig skulle offra livet för någon annan.

För det första kan jag inte dra hypoteser om fiktiva scenarior. Jag kan rimligtvis inte ha en aning hur jag reagerar förrän jag står inför situationen (vilket jag berört lite förut) och kanske framför allt, vilka som är inblandade. Men min första tanke är ändå att jag enbart skulle hjälpa i de fall där jag inte riskerar liv eller svår skada. Att lagstifta om att det skulle vara straffbart om jag inte riskerar liv och lem för någon annan är helt befängt. En människa ska ha ett oantastligt fritt val att bedöma om man vill offra sig för någon annan och därmed även ha rätten att avstå. "Feghet" eller "Passivitet" som självbevarelsedrift också benämns, må vara moraliskt och etiskt förkastligt, och inget som jag som sagt direkt uppmuntrar till... men det ska inte påtvingas eller bestraffas genom lag. Antag att tio stycken på en strand ser på när någon blir attackerad av en haj... då ska alla straffas för att alla avstår från att kasta sig i och brottas med hajen? Nåja, en falang i Kristdemokraterna är för denna lag, i alla fall. Förslaget har poänger som incitament och styrmedel, men fattar man hur stort steget till lag är?

Så var på skalan skulle ni dra gränsen för ingripande... störta in i ett brinnande hus? Ge sig in i ett gatuslagsmål där tio slåss mot en? Hoppa i vattnet efter en sjunkande bil? Hörs det inte att det inte alltid är "självklart" att ingripa?

Världsrekord i bästa luktsinne?

2007-05-21T17:14:00.001+02:00

Var det bara jag som reagerade inför denna bild ur nätupplagans DN 21/5/07 om en dödsfallsundersökning som polisen utförde...?

Texten lydde: Likhundar letade på söndagen efter 50-åringens kropp. Likhund var ett för mig nytt uttryck, och hur i h-e kan ens en tränad spårhund lukta till sig en förmodat död kropp som ligger i vattnet?? Fascinerande. Jycken var tydligen mest med för att sniffa runt kajkanterna- men det såg kul ut i alla fall. Alltså inte att någon dött, då...

Mitt i planeten!

2007-05-18T11:59:00.000+02:00

Upptäckten av planeten 581c. som ligger på 20,5 ljusårs avstånd från oss och som har alla teoretiska förutsättningar för liv, borde vara en av decenniets viktigaste nyheter alla kategorier- Rymdnörden i mig jublar! Många med mig är av uppfattningen att det i ett oändligt, förmodligen flerdimensionellt och krökande universum, inte bara är sannolikt att det finns liv på andra planeter- det är ett direkt måste. Sen är det ju däremot en fråga om själva formen på detta liv, hur utvecklat detta är, och om människan någonsin hinner etablera någon kontakt innan vi hypotetiskt tar död på vår egen art. Och gör vi det, så är det mänsklighetens största nyhet någonsin.

Men det som är subversivt så det förslår, är följden som detta förmodligen får för alla våra religioner. Jag har alltid kittlats av tanken att bevis på utomjordiskt intelligent liv skulle ställa alla trosbegrepp på ända, men redan nu? Smaskigt! En religion är inte speciellt villig att ändra sina grundpelare, ty det är ett av dess specifika kännetecken. Religionens påståenden har genom århundradena tack och lov mer och mer fått flytta sina sjuka markörer allt efter vetenskapens framsteg, och får idag mest nöja sig med att klänga sig fast vid vissa moraliska och etiska dogmer, såsom att kärlek kan vara "fel" beroende på kön, trosbakgrund och sammanboendeformer.

Men resonemanget i de religiösa lärorna är ju att om Gud är allt som finns och Jesus, Moses eller Muhammed är Guds ende son alt. specifikt utvalde profet..., så skulle ju dessa historiska personer vara universella kändisar även på denna planet! Eller är de just bundna vid vår planet för att människan fortfarande anses som den högsta skapelsen (ehh...), och därmed ett "bevis" på att inget liv tillåts finnas på någon annan planet?? Kan de religösa grupperna digga idén att en Guds profet också finns på 581c? Och i så fall, vilka är 581c:s högst utvecklade livsforms version av Guds son (dotter?) eller utvalda språkrör? Nä, knappast, i och med att de inte erkänner varandras figurer som den utvalde. Så sannolikt kommer Guds vrede och ödeläggelse drabba alla stackars planeters befolkningar där inte dessa herrars namn nämns... och är planeterna livlösa, så har väl detta redan skett?!

Nä, jag räknar inte med mycket medhåll från strikt religiösa dogmer. Enligt många bokstavstroende religiösa är både evolutionen och dinosaurieväldet konspiratoriska irrläror, då dessa vetenskapligt förvandlar bibel- & koranberättelserna till vad de, i mitt tycke verkligen är: myter, sagor och symboliska moralreferenser som verkligen skulle behöva en korrekturgenomgång efter ca 2000 år... Hur ställer sig alla lärotroende idag till astronomin och vår ständigt växande astrofysiska bild av universum? Står de där med händerna för öronen och hävdar att människan är den enda utvalda skapelsen i allt som finns, till att förstå just Jesus eller Muhammeds version av Gud och sanningen? Vad fan, jag får fråga i kyrkan- jag jobbar ju nästan vägg i vägg med en!!

Mitt i planeten, alla rymdisar!

Mer om namn...+ Veckans Berglin!

2007-05-16T13:01:00.000+02:00

Charlotte Hagströms "Man är vad man heter", är en bok om namns betydelse som jag haft på min inköpslista länge nu, då personnamn fascinerar mig starkt. Jag ska inte orera vidare om det idag... utan istället presentera Jan Berglin som är en av mina absoluta favoriter i tecknade serier-världen. Hans veckliga (aha-ett nyord?) alster finns att avnjuta i SVD:s seriesektion, förresten! Och hans senaste fullträff här säger faktiskt allt jag idag ville säga om namn!!

Om formatet blev för litet kan ni klicka här: http://www.svd.se/statiskt/serier/Default.asp?serie=berglin

Jag kommer aldrig säga "fett najs"!!

2007-05-15T12:25:00.000+02:00

Jag är verkligen språkbruks-nojig. Nästan sjukligt. Och jag är säker på att orden fett najs eller till och med soft aldrig kommer att komma över mina läppar! Det blir: skittrevligt, helschysst eller något i den stilen. Jag har inga barn och vill inte ha det heller. Det kanske är därför jag börjar skratta när jag hör tonåringar prata idag- jag bara finner det så oerhört komiskt, närmast parodiskt och för att det spär på mina fördomar att det tal- och skriftspråk som de använder är underlägset mitt eget! Hemska fördomar, va? Språket ska ju vara en levande organism, slang kommer och går, och visst är jag färgad med att vissa ord låter bättre bara för att jag växte upp med dessa ljudande i öronen. Så det är sannerligen min 40-årsidentitet i full blom!

Jag tackar Fredrik Lindström för hans språkböckers hävdande att det är folket, och ingen annan, som äger språket och att allt faktiskt i grunden är OK att säga. Och det är enbart mitt problem med min aversion mot vissa ord, jag vet det, speciellt många nyord, eller modeord. Det är väldigt få som jag ser mig själv börja använda. Jag vill inte och tänker inte heller använda vissa för mig löjliga, fåniga och helt enkelt fula modeord som: tänket, pretto, kreddig, graffare, grooma, tiltad, chilla, hittepå, eller nyslangen som bling-bling och guss (vill man vara ”pk” för att det råkar vara blattesvenska uttryck när de flitigt används i dagspressen, tro?) när det redan finns fullgoda svenska vedertagna motsvarigheter redan. Däremot godtar jag att man flashar med pengar... och mitt ordförråd är fullt av: coolt, schysst, tjalla, kanon, grymt, sanslöst, tjorre, muggen, maffig…

Men det skulle heller inte falla mig in att använda vissa äldre eller överpretentiösa ord som: exposé, ampert, schattering, divertissement, ramponera, krabb, schavotterad och mängder av fler som jag har läst i pressartiklar. Men, visst, de kan vara bra att kunna för att lösa korsord och vinna i Alfapet, om inget annat. (Ah, korsorden! Var finns annars ord som: ria, eda, ona, ackja, ar, or, rö och ag?)

Att folk pratar dialektalt har jag inga problem med, så länge de skriver korrekt… jag har till och med börjat förlåta de som säger ärsätta, ärbjuda, eller ärhålla! Men klassikern med felanvändandet av var och vart tycks fan aldrig upphöra. Till och med i TV-inslag som ska vara korrekta, så frodas denna språksjuka likt aldrig förr. Hur jävla svårt är det att skilja dessa åt? Ställ er två frågor när ni ska forma en mening: 1. På vilken plats gäller det (var)- eller åt vilket håll gäller det (vart)? 2. Stås det still eller är det på väg någonstans? Norrländskans ”vars” inte inkluderat…

Och så vår och våran… våran är tal- och, framför allt, barnspråk och ska aldrig skrivas förutom skönlitterärt! Och dessa halvfärdiga meningar i artiklarna som alla lider av ”utelämna-jag-sjukan”, dvs de som alltid börjar med verbet, men utan ordet ”jag”. Exempel: Ställde bilen hemma. Är på dåligt humör. Har säkert fel, men tror ändå att…Hittar inte orden. När började den trenden? Jag ser också massor av meningar som är renodlade ställda frågor, men där frågetecknet fullkomligt strålar med sin frånvaro.

Svengelskan har jag en särinställning till. Jag har väldigt svårt med försvenskade stavningar när den engelska står självständigt och klart, och det svenska helt enkelt ser fult ut jämsides! Exempel: Juice ser vackert ut. Jos ser förjävligt ut. Site är snyggt, sajt är bajsfult. Jag är däremot med på försvenskningen dejta, då verbet data av substantivet date inte funkar i och att med risken för att blandas ihop med den andra betydelsen är för stor; likaså tejp och tejpa… men orden maila, hypa, spraya, mfl, tycker jag lugnt kan behålla sin engelska grundform.

Och till ALLA ni otaliga skribenter: att helt slentrianmässigt skriva engelska uttryck och meningar i en svensk text utan några som helst referenspoänger (I kultur- och sportsammanhang är det förstås ibland ett måste…) är enbart inställsamma och genomskinliga försök till att höja sin egen hipp- & trendfaktor! Ett axplock direkt ur dagspressen: why not, damn it, so far, in person, vara outstanding, ambush folk, very much, dont know, Gosh, ett asshole, vara crazy, en outfit, helt off… SLUTA, LÄGG NER! Jag har själv bott åtta år i engelsktalande länder, men det skulle aldrig falla mig in att rida på den desperata fjantvågen! En fjantvåg är vad det är.

Och så avslutningsvis: de, dem och dom. Suck, ja, vilken följetong. Jag orkar inte hålla en grammatiklektion. Men att skriva "dem bästa" är ju helt galet, och sticker i mina stackars korrekturögon. Men jag har också börjat så smått anamma trenden att använda dom i alla skrivsammanhang, enbart pga själva uttalets bredd, plus att det ju faktiskt funkar om det används konsekvent i en sammahängande text. Men en pärs är det! OK; nu testar jag att skriva det…arrgh- Dom som kommer hem.. alla dom andra. Puh, det gick utan hjärtflimmer.

Alla dessa namn

2007-05-11T14:59:00.000+02:00

Metro hade idag en artikel om Peter Ekelund som jobbar hos företaget Skriptor (Är det inte lite märkligt att ett företag som ger namn åt internationella diton, inte stavar sitt eget namn Scriptor- eller har en snyggare hemsida??) . Haja alltså- ett helt företag som bara har som arbetsuppgift att hitta på namn! Jag ger mig fan på att de som gör korsorden i dagstidningarna får slita mer hund än de här nissarna. Hör jag mitt avundsjuka ego klaga? Lite, för det är ju för fan genialiskt: ”Vill du att ditt företag ska heta.. Clurius? Bra, 10 000 pix, tack!” Poängen med att allt ska låta så latinskt som möjligt är given för att de ska funka så internarionellt som möjligt.. men känns lite statiskt och trist. Minns hur Skånska fimpade ringen och blev Skanska? Undrar vad de fick för att Televerket inte skulle skämmas för sitt gamla öststats-klingande namn längre?

Och bara därför kommer jag här ”droppa” lite andra namn helt fritt, helt i öppen fildelningsanda enligt mitt tidigare inlägg idag, varsågoda: (Men GUD vad svårt det var att hitta på ett namn som INTE redan är taget! Fan, allt jag kom på helt spontant och försökte med under 10 minuter, fanns redan på Google! Testa själva ett par gånger! Inte underligt egentligen, bäst att hålla sig till svenska namn som Höjdpunkt AB för en äventyrsarrangör, t.e.x…)

Nya företagsnamn:
Doria
Swink
Transcentor

Riktigt kul att hålla på...

PS- snart är schlagerhelvetet över oss igen. Valfri åtgärd: Stäng av, byt kanal, klicka förbi, vänd blad, sucka, kräks…

Fildelning, skatter och bidrag...

2007-05-11T14:56:00.000+02:00

Är inte fildelning i teorin den mest kommunistiska handling man skådat på länge, egentligen, och som paradoxalt nog olagliggjordes under sossestyret i Sverige? Det handlar ju om någons skapade ägodel och tillgång som plötsligt inte är en dennes tillgång längre utan allas tillgång utan skaparens medtycke. En stor godisburk som man snott från någon och sen står på Stora Torget och kastar ut karameller från! Att tvinga någon att dela med sig trots att denne inte vill; han borde ju förstå att det är för allas bästa och rättvisa i slutändan! Nja, jag har ända sen Napster ännu inte bestämt mig riktigt hur jag ska tycka. Jag skriver själv musik, och förstår rent musikaliskt/artistiskt hur sned jag skulle bli om någon snodde en låt av mig. Rent snål-ekonomiskt vet jag däremot inte hur jag skulle reagera. Jag har lagt ut ett par låtar på nätet och tycker idag att vem som helst får sprida dem hur de vill; min försörjning beror ju inte på dem. Och nej, jag fildelar faktiskt inte. Jag har dels inte flurat ut hur fildelningsverktygen funkar än (Shareza är ett h-e att förstå- tröttnar varje gång jag försöker!!)… och dels så vill jag äga vissa originalplattor med omslaget och texthäftena. Däremot kopierar jag lånade plattor både från biblioteket och kompisar…

Skatt är tvång, inte tu tal om annat. Men jag inser att skatt än så länge är ett nödvändigt ont, trots allt- hur många årtusenden skulle människor annars behöva på sig för att av fri vilja ge till allt som skatter går till? Att skattesatsen är världens högsta är däremot en annan sak och exakt vad den går till… SE HÄR: http://www.skattebetalarna.se/. Av ren lathet tycker jag därför att det är rätt skönt att betala skatt ibland. Så slipper jag beslutsamhetsångesten inför vad (sjukvård, skolor, vägar, socialbidrag…) som skulle få hur mycket… men jag ger faktiskt stående bidrag till vissa saker. Jag försöker dela upp mitt samvete när jag ger dem, mellan viljan att hjälpa djur/natur och lidande människor. Det brukar bli 50-50 mellan WWF och Röda Korset/Cancerfonden och jag har inte ork eller tid att ta reda på hur mycket som ryker i omkostnader eller administrativa detaljer… Egentligen skulle man hävda att det räcker med att betala skatt, så kan man åtnjuta sig det godaste samvetet i världen, men nehej, då. Men "bottom line": det är bättre att ge än inte alls!

En personlig liten paradox jag tänker på är därför denna: Jag jobbar för en förening som i grunden är ideell, men som blivit så stor genom årtiondena att den därmed också blivit helt ekonomiskt beroende av kommunala bidrag… men för att verksamheten ska kunna skötas på vettig nivå och breddas inför framtiden, har föreningen på senare år börjat anställa personal. Min lön är alltså i praktiken helt skattefinansierad, och på denna lön ryker 30% i skatt. Jag är därmed beroende av att andra betalar skatt så att jag över huvud taget har ett jobb och en lön, samtidigt som jagmed gott samvete kan bidra till någon annan kommunalanställds lön genom min egen, skattefinansierade lön…vems pengar betalar vem, då egentligen? Snacka om cirkelgång...

Lagstifta mot det fria valet?!

2007-05-09T07:37:00.000+02:00

Miljöpartiets Peter Eriksson satt i SVT:s morgonsoffa i morse och klagade över Göran Perssons val att börja jobba som konsult på pr-byrån JKL. Nej, jag har inte mycket till övers för Persson och bryr mig inte vad han gör efter partiavgången så länge han inte skadar någon fysiskt. Men det gör Eriksson (och en en hel drös med andra vänsterskribenter) och hans ordval ger mig rysningar. Han tycker det borde lagstiftas om att en avgående minister ska ha ett obligatoriskt karensår inom politiken innan denne ger sig i kast med någon som helst annan karriär. Jag hoppas han överdriver: ännu en enbart moralisk synpunkt, förvandlad till en tvångströja av partipolitisk lojalitet, och som någon vill stifta till lag! ”Det skadar politiken i helhet” menar han.

Nej för h-e, det handlar bara om just den vänsterblockspolitik som han själv förespråkar, och inget annat. Valets sura baksmälla har fortfarande inte gått över för vänstern- tacka fan för att de känner sig huggna i ryggen av en partiledare som visat sitt rätta godsägaransikte sen åratal tillbaks. Men hade en avgången borgerlig minister sadlat om och börjat som konsult åt LO eller något vänsterkollektiv, så hade det nog applåderats högljutt. Jag tillhör inget politiskt parti eller block, ska jag understryka. Jag gillar inte Reinfeldt heller. Jag är liberal med ett stänk av socialliberal. Här ska inte lagstiftas mot det fria valet, och synnerhet när det inte grundar sig på något annat än lagmoraliska synpunkter! Det har det redan gjorts med anledning av sexköpslagen. Mer om detta framöver.

OK, även (neutrala?) statsvetare hävdar en moralisk fy-fy-synvinkel om att "gränserna suddas ut". Det förändrar lik förbannat inte att detta inte ska ha med lagstiftning att göra. Möjligen ska en klausul i ett anställningsavtal- men fan inte lag.

Sämsta låttexterna...

2007-05-07T21:46:00.000+02:00

Bara en kul snabbis: Aftonbladet hade nyss div. artiklar om en meningslös omröstning (i den oändliga raden av meningslösa diton) om världens sämsta låttexter i popvärlden... Jag hade nog fortfarande ignorerat det, om inte jag & min jobbkollega hade satt på TV:n i morse och fångat ett inslag på TV4 om flörtning. Bland glättiga, fnittrande intervjupar i solskenet, började helt otippat en kille med gitarr plonga ur sig följande odödliga rader till sin tjej :

Himlen däruppe är blå
De e ju vi två
Vi köper en glass
Åhh den smakar smask
(Kanske inte helt exakt återgivet men rimmen är äkta!)

Jag häpnade stumt men började sen skratta så mycket att jag kiknade. Det var inte parodiskt menat- killen verkade helt allvarlig, vilket gjorde situationen ännu mer sanslöst kul!!

Nästan lika roligt som när Markoolio intervjuades i rutan härom månaden, och han hade nedlåtande synpunkter på sånt han kallade för "svår" musik såsom Kent...: "Ah, jag tror inte ens de själva vet vad deras låtar handlar om..." Ähumm- det är lite svårt att ta en artist som kläckt ur sig "Vilse i skogen" och "Sola & bada i Pina Colada" på musikaliskt allvar...

Ja, jag är Kent-fan, hehe...!

Hjärnor ej vid sina fulla bruk!

2007-05-07T09:19:00.000+02:00

Jag vet inte för vilken jävla gång i ordningen jag tar min buss till jobbet och bevittnar en busskur där några störda individer krossat glaset. I morse stod jag i spåren av ett rejält jobb utfört- Storängens hållplats var förvandlad till en veritabel krigsbunker av glassplitter. Men det var tydligen en mening i detta- i den meningen att jag får en utmärkt anledning att dra upp ett knippe ämnen helt "uppåt min gränd": Föräldraskap/barnfrihet och alkohol!

Nej, jag är ingen förepråkare av generaliseringar och total-stereotyper av människor, utom i satir & humor-syften. Jag har själv inte bevittnat sådana här händelser "live"på nästan två decennier, men hade det funnits en bevakningskamera är jag övertygad om att det visat att individerna varit:

Manliga
Åldersmässigt mellan 12-20
Sannolikt inte nyktra/opåverkade

Tror ni mig inte? I alla tre fallen handlar det om hjärnor ej vid sina fulla bruk. Att manliga individer är mer våldsamma är ett faktum, sen är det bara en fråga vilken slagsida av kombinationen testosteron och samhällsinlärda könsrollsbeteenden som väger tyngst, men ett jävla faktum är det!!

Sedan så är tonåringar inga fullt utvecklade människor vars hjärnor inte kommer hänga med fullt ut i kedjan tanke-känslor-handling på ett antal år framåt.

Och det behöver knappast nämnas att en av droger (JA och åter JA, alkohol är den enda lagliga drogen vi har, förutom läkemedel!) påverkad hjärna inte fungerar friskt. Detta är inga ursäkter, utan enbart förklaringar. Och vems är ansvaret? Rätt gissat: föräldrarnas och ingen annans. Individers utveckling i denna ålder må påverkas av allt i livet, men när man skalar av lagren så ligger ansvaret enbart där och ingen annanstans. Är man inte redo att vara förälder livet ut, så ska man inte bli det heller.

Nänä, man behöver inte vara packad eller drogpåverkad för att slå sönder en busskur; det räcker nog med en nobbad kärlek, ett orättvist skolbetyg, svikna familjelöften, ett osunt tryck att vara häftig för att duga inför kompisar, eller en understimulans i fråga om sysselsättningar. Sociala tonåringar (alla måste givetvis inte vara det!) behöver någonstans att vara och ha någonting att göra- jag tror ju knappast att vandaliseringen i Rosengård nyligen, grundar sig på en medveten politisk aktion från tonåringarnas sida. Och det är givetvis ett samspel mellan föräldrar, skola och kommunen- i form av fritidsalternativ och vårdinsatser. Men OK; jag bor inte där, jag har inte researchat nog, jag kan inte hela bakgrunden just där- jag spekulerar bara.

Så, ni föräldrar/vårdnadshavare: vad i h-e gör ni när era barn sysselsätter sig med detta? Hur har era egna värderingar speglat era barn? Vad gör de om helgerna/kvällarna? Vilka är deras kompisar? Dricker de, och vem har i så fall fixat alkoholen? Vilken tid kommer de hem? Kan de redogöra för vad de hållit på med? Har ni någon gång ens frågat dem rakt ut om de vandaliserar? Detta är inte att spela Gestapo; föräldraskap betyder för mig en uppgift att guida, hjälpa och älska någon annan på väg mot självständighet. Men det innebär också ett fullständigt ansvar mot en övrig omgivning att ens barn inte skadar eller förstör för andra. Ingen- upprepat- ingen annan har detta ansvar.

Nä, jag har inget prickfritt förflutet själv. Som tonåring, alt. kanonfull 22-åring så sparkade jag på lyktstolpar så att lampan pajade. Det är min lilla "vandaliseringsskuld" till samhället som jag idag ångrar och förmodligen betalt mångdubbelt för i skattepengar genom åren. Amen.

Men igen för mig själv: jag är tacksam att jag slipper föräldrarollen tack vare mitt aktiva, medvetna val att vara barnfri. Jag är ingen lämplig förälder (eller fritidsledare heller, för den delen!) enbart genom min direkta ovilja mot ansvaret, frihetsberövandet, tålamodet och en hel drös andra faktorer. Så vad är då mitt eget ansvar i detta, utom att själv bli förälder? Ja, först givetvis genom att själv aldrig vandalisera. Och att den gången jag blir vittne till detta, våga säga ifrån och avstyra. Men situationen att munhuggas med fem onyktra tonåringar en fredagkväll vid Slussen eller Orminge, hoppas jag att jag aldrig behöver stå inför. Gör någon det?

SM-guld & barnfrihet...

2007-05-06T09:07:00.000+02:00

NEJ- detta ska framöver inte bli en enögd sportblogg... men jag gör ett undantag, för det är inte varje dag man får vara med om ett SM-guld till Hammarby! Mitt hjärtas lags totala utskåpning av Skövde i handbollsfinalen med 34-22 var sanslöst kul att bevittna live i Globen i går! Bajen är inte bara "bäst i stan" utan i hela landet!!

Såså, nog med sport och över till ett annat hjärtebarn, som ständigt poppar upp. Anne Havistos ångestpumpade Sthlm City-krönika från i veckan handlade återigen om en sits som jag är helt förskonad ifrån: Föräldraskapet. Lika lite som en förälder kan förstå mig, lika lite kan jag förstå den frivilliga sitsen när man inte måste. (Replik från Brendas morsa ur den överjordiskt suveräna TV-serien Six feet under: "Livet är hårt redan när det är lätt- varför göra det ännu svårare?" Tummarna upp) Krönikor i dag handlar väldigt ofta om föräldraskapets ständiga inferno med småbarnssjukdomar, dagishämtning, matlagningsbestyr, omöjliga tidsscheman och gå-in-i-väggen-öden... Nej, jag spyr inte galla, utan drar bara en djup suck av lättnad och tacksamhet: Jag slipper detta dilemma, det är en värld som jag tack och lov slipper delta i. Jag skakar lite storögt på huvudet som jag kan göra åt någon som ensam ska klättra upp för K2 eller segla jorden runt i en optimistjolle: varför detta krångel för en biologisk drift som man kan välja bort genom att älska livet på alla andra plan? Tack för att andra skaffar barn så jag själv slipper! Att vara tacksam är viktigt för en nykter alkoholist.

Jag har ju förstås vänner & släkt som har barn i skiftande åldrar, vilka jag gillar skarpt. Jag vill verkligen inte väcka ont blod i några föräldraläger med min inställning. Jag kan gärna umgås med andras barn- någon gång i månaden, högst. Men det räcker mer än väl -bygga lego, spela hallfotboll, rita monster och få vara barn igen några timmar... för att sen åka hem och få vara obunden vuxen igen!! Nej, jag är ingen idiot- jag vet att det är inte enbart en biologisk drift att vilja få barn, utan förmodligen ett av livets största projekt och utmaningar. Men jag vill inte ha den utmaningen; jag behöver den inte. Det är kanske bara en biologisk brist på fortplantningsinstinkt i mig. Eller så är det min törst och kärlek till friheten och alla andra fantastiska områden i livet som jag aldrig någonsin skulle offra för att skaffa barn. Det är och förblir en omöjlig ekvation i mitt liv.

Att välja barnfrihet är det kanske största beslutet jag tagit efter att ha slutat supa ihjäl mig i alkoholismens vansinnesgrepp. Att även välja att inte äga motorfordon är kanske nästan lika stort. Sterilisering? Nja, har hört att det gör jävligt ont en tid efteråt att knipsa sädesledarna. Jag har en löjligt låg smärttröskel...

Enkla humörhöjare!

2007-05-04T08:45:00.000+02:00

Ja, jag är språkälskare. Och därmed älskare av skriftligt språklig korrekthet. En pålitlig humörhöjare för mig är därför att kasta en blick på den lokala anslagstavlan med folkets alla lappar- det slår sällan fel! Skörden i morse: Års Möte. Kultur förningen. Röst rätt. Haha- fantastiskt, tre särskrivningar och en felstavning på två lappar, även om felstavningar inte ens är någon utmaning att "jaga"...

Ja, så lågt kan min underhållningsnivå ligga. Kalla mig nitisk nörd eller störd besserwisser med för mycket tid. Jag vältrar mig särskilt i särskrivningar, syftningsgalenskaper och ordharanger överallt, för att jag tycker humorvärdet är så stort! Det är lite som slapstick- nån gör bort sig istället för jag själv- och inte en auktoritär, sjukt dreglande överlägsenhets-frossa... hoppas jag! Men det är inte så att jag åker stan runt för att leta anslagstavlor och läsa dem, men hallå- fan, det vore ju helt ärligt en heldags-aktivitet..

En annan höjdare är att bara läsa köp/sälj/byt-annonser på nätet. Blocket.se är en outsinlig sk(r)attkammare av skriftliga kullerbyttor! För att inte nämna bloggar...!

Premiär!

2007-05-03T19:53:00.000+02:00

Jaha, då sitter man här och premiärar- jag sa en gång att jag aldrig skulle ha tid att blogga... jag har ju redan en hemsida med krönikor o en jävla massa annat med spaltmeter av diverse listor, men efter att ha läst ett par fantastiska bloggar och blivit riktigt läsberoende av dem, så blev jag så jävla sugen själv. Formatet för att ge ögonblickskommentarer plus längre inlägg utan att det luktar alltför mycket flamsig dagbok, lockar!

Vad kommer hamna här, då? Förhoppningsvis mycket seriöst samhällsrelaterat i det som syns och hörs i media, blandat med egna reflektioner över missbruk, beroende & tillfrisknande/AA & 12-steg, då jag själv är tillfrisknande alkoholist- därav min Bloggtitel! Ofta kommer min inställning i liberala frågor komma upp såsom barnfrihet, sexköp, andlighet vs. religion, språkbruk (jag är så gott som språktaliban!), yttrandefrihet, politik, könsrollsdebatt... varvat med allehanda kortisar om film, TV, musik, sociala beteendemönster, katter, sport... Ja va fan, det är lika bra att förvarna direkt!

Så vidare personlig om mitt särboförhållande, jobb & vänner som skulle känna sig alltför träffade och ev. sårade, kommer jag inte vara!

P.S.- Lite Australien kommer det väl bli, också. Jag bodde trots allt där i 7 år...